onsdag 28 juli 2010

Istället för inspiration: stöld.

Jag försvinner iväg för att gräva i SVT-arkiv ett par-tre dagar. På en post-it-lapp bredvid mej har jag skrivit "Alf Svensson - liknelser", "reportage om Wibbles Två cigg-bok?", "Jan-Erik Wikström - rolig röst (för billigt?)", "halmhattskampanjen", "Schlaug läser ur sina memoarer?" och "Sahlin pratar om att älska grejer - många klipp", så tydligen ska det på nåt vis handla om valet.

Är det förresten nån som kommer ihåg den där bilden från en moderatdemo där en tjock mustaschman stod i fokus, och som jag vill minnas ledde till irritation inom partiet eftersom man inte ville att den gubben skulle representera partiet, så skriv en kommentar eller mejla lagomtjock@yahoo.se. Tack.

Därefter drar jag till Gotland, dit ju Internet inte har kommit (ett av skälen att Lasse Åberg trivs så bra där). Med detta sagt: det kommer att bli ännu glesare mellan inläggen här veckorna framöver. Vill ni roa er med obskyra gubbar i Nöjessverige under tiden, så skickade min fellow nerd Fredrik af Trampe en länk till Bengt Sändhs postorderfirma (TILLÄGG: länken borttagen eftersom den infekterats).

tisdag 27 juli 2010

Avdelningen Berätta Nåt Mer Jag Redan Vet.

Tidskriften Konst är ny på marknaden och öppnar med ett riktigt scoop.

söndag 25 juli 2010

Tidelag och ordning.

Okej - yttrandefriheten, tankefriheten, friheten att göra vad fan man vill så länge man inte skadar nån, har inskränkts i och med tingsrättens beslut att fälla en seriesamlare för innehav av 51 tecknade bilder där barn kan associeras till sexualitet.

Vi kulturliberaler, kulturradikaler, vi försvarare av Entartete Kunst, vädrar morgonluft och sitter nu i våra kulturstipendiesponsrade södermalmsvåningar och letar litterära paralleller för våra hätska debattexter. Kafka så klart, Orwell naturligtvis, och på nåt vis kan man nog få in ett Moment 22 i resonemangen också.

Men kanske ska vi betänka oss. Kanske ska vi tona ner vår indignation. Tittar vi bakåt, på historien, ser vi att kulturradikalismens framfart kan få förödande konsekvenser.1963 gjorde Vilgot Sjöman - en man med en skepparkrans - film av Lars Görlings - sin tids Stig Larsson-Marcus Birro-posör - roman "491". Den handlar om en naiv socialarbetare som förlorar kontrollen över ett gäng unga snubbar på glid, och når sin peripeti när snubbarna hetsar Lena Nyman att ligga med en schäfer.

Det blev, när det begav sej, ramaskri. Filmcensuren - denna ärevördiga inrättning - ville förbjuda all visning. Detta eftersom filmen, enligt en logik som bara låter logisk, var "förråande och skadligt upphetsande". En pastor i Filmcensurens styrelse - för var hör pastorer hemma om inte på statliga myndigheter? - angav som skäl för förbud att filmen var oseriös och språket "vidrigt". Lewi Pethrus - den svenska pingströrelsen fader, för övrigt flitig lobbyist för att Nixon skulle få Nobels fredspris - inspirerades av Jesus och formulerade ett helt gäng liknelser: "avfallsprodukterna från samhällets bakgårdar", "kräftsvulst i välfärdssamhället", "denna kulturens bottensats".

Slutligen släpptes filmen - efter vad jag förstår klippt (jag vet med mej att jag har sett en version inkluderande schäferhunden, så antingen finns det flera eller så skar man bara lite grann för att visa att man både var liberal och inte).

Upprördheten i de frikyrkliga leden antog nu oproportionerliga proportioner. Nu räckte det inte med domedagsprofetior - nu skulle det bildas parti:

Medlemmar av det socialdemokratiska partiet, som lidit mycket av det LO-ägda Aftonbladets nya moral, har sagt, att den dag regeringen ger sitt bifall till 491, den dagen är tiden inne för ett nytt demokratiskt parti på kristen grund (Lewi Pethrus, Dagen).

1964 bildades så Kristen Demokratisk Samling, idag riksdagsparti under namnet Kristdemokraterna. Incitamentet för bildandet, jämte det faktum att skolans kristendomsundervisning döptes om till religionskunskap, var frikännandet av en spelfilm om (bland annat) perversioner.

Vi ska kanske ta detta med oss. Frikänner hovrätten seriesamlaren finns risken att vi om fyrtifem år har en ny Göran Hägglund i riksdagen.

lördag 24 juli 2010

Politiskt inlägg.

Jag vill ju egentligen inte ta ställning i frågor. Särskilt inte känsliga; dit räknas allt från Israel till vilken mognadsgrad en avokado bör ha uppnått vid perfekt förtäring. Det är så jobbigt när folk blir arga, särskilt om det är människor med bättre argument och en massa statistik som kommer och hackar hål på alla ens djupt kända känslor. Bättre vara hal och ironisk, bättre säja att allt är på skoj och larv.

Men det här med snubben som fällts för 51 TECKNADE bilder av så kallad barnpornografisk karaktär är inte värdigt ens den svenska varianten av demokrati, dvs. demokrati med ärvt statsskick, dvs. skendemokrati. Åtalet har naturligtvis inte ett piss med nån vilja att skydda några stackars kids att göra (ingen lär ha tagit skada om inte konstnären ritat med spetsig penna direkt på någons hud). Det är istället ett utfall av a) glädje över att styra och ställa med andra människor, och b) gammal hederlig sexualneuros.

Den fällde uttalar sej själv här. Läs det gärna. Det är ganska angeläget. Kom ihåg att alla inskränkningar av demokrati börjar med det majoriteten finner misshagligt.

Nekrolog.

Han finns inte längre ibland oss, fotografen och regissören, snajdaren och liraren Janne Halldoff. Inte för att han dog på sin post; den posten retirerade han från för snart tretti år sen. Han har sen dess fört en tillbakadragen tillvaro bland tävlingshundar och klädfirmor, i skarp kontrast till de intensiva och produktiva år han hade decennierna dessförinnan.

Så här i anslutning till hans bortgång kan vi påminna oss om att det även i Sverige, även på sjuttitalet, även i skuggan av Bergman, fanns människor som ville göra film som både var publik och kvalitativ. Självklarheter idag, obegripligheter då.

torsdag 15 juli 2010

En man med ett skägg firar sin födelsedag ...

... genom att ta ett kliv in i den verkliga nomenklaturan, The Hall of Fame, parnassen, gräddan, bloggvärldens motsvarighet till Noppes. Från och med idag kan man läsa mitt sommarblogginlägg jämte tänkvärdheter från Django-Bango-Bingo-Berra Rimfrostér, Baren-Morän, Robinson-Kruse och den intressantaste av systrarna Graav (som de hade hetat i MAD). Det gör man på TV4. Alltså inte i teven, utan på nätet.I och med att jag nu kliver in i den yngre medelåldern också officiellt har jag skrivit en text om yngre uschligare generationer. Jag är rädd att jag står för den.

Jag hoppas ni inser att det här är stort. För två år sen fick jag en tallrik och i år uppmärksammas jag på en av landets tio bästa tevekanalers hemsida. Födelsedagar värda att minnas.

söndag 11 juli 2010

Kriget mellan TV-kanaljerna ...

...är naturligtvis en satirserie ur tidskriften MAD (3/76). Den driver tämligen hårt med ett par av tidens ledande tevekritiker, främst Expressens Hemming Sten ("Vadå? Jag grundar alltid min uppfattning på att jag inte fattar ett jämra skvatt!") och Aftonbladets Macke Nilsson ("Men allra helst skulle det inte vara något program alls på bästa sändningstid!")

Sten framställs som en vingelpetter - "En TV-skribent får inte låta fakta påverka åsikterna! Jag tycker mycket om allt!" - med tillgjort populistisk smak. Macke Nilsson är en hårdför vänstersåsse som helst vill se "några verkstadsklubbister i rutiga skjortor sabla ner ett par feta, cigarrökande direktörer!" och som argumenterar i termer som:

Är det inte ett amerikanskt program? Har dom inte använt dom allra dyraste artister som står att få tag i? Har dom inte slösat med sina tekniska resurser? Har dom inte anlitat världens bästa koreograf och världens vackraste balett? Har dom inte en dekor så enormt påkostad att man bara sitter och flämtar? Precis! Slöseri med licensmedel, verklighetsförfalskning, glättad och inställsam kulturimperialism parad med ett upprörande kvinnoförakt!

På TV får man stora björnfrossan när Macke Nilsson - "Mackson" på MAD-ska - skrivit upp deras nya serie: "Vid alla krönikörers skägg! Dom höjer den till skyarna! Tittarsiffrorna kommer att rasa! Alla anslag dras in ..." I desperation kallar man in folk som kan rädda programmet: "Ingmar Bergman? Jacques Tati? Halldoff? Fellini?" "Nä nä - Tjadden och Sten-Åke Cederhök!"Den här typen av uråldriga, perifera och triviala dokument, av historien dömda och utdömda, får det gärna att spinna bakom mina pannlober. Man vill veta hur den parodierade verkligheten såg ut, ställa en spegel framför skrattspegeln. Man vill härleda alla referenser som byggt upp den här slutbilden:Man vill förstå allt, inte bara MAD-redaktionens idé att det alltid blir roligt om man byter ut en bokstav i kända ord (ärligt talat - det är väl inte särskilt fyndigt att kalla Luleå "Muleå"?). Och hur mycket jag än undrar över den där kalkonen så finns det ännu mer i bilden att försöka greppa.

Dessvärre har jag få exemplar av sjuttitalets kvällstidningar skräpande hemmavid, och värmen hindrar mej från att ge mej ner i biblioteksarkiven och bläddra på måfå bland mikrofilmen.

Men jag har en urkund jag ofta tar till - Allan & Lizette Schulmans "Såg du? TV minns under tjugofem år" (troligen det bästa det paret åstadkom, inkluderat avkommorna) - och där hittar vi en kort intervju med Macke Nilsson. Den bekräftar åtminstone två saker från MAD-serien: dels hade karln uppenbarligen en sån där pottfrilla också i verkligheten, dels verkade han hysa ett rätt stort intresse för facklig kamp.Nilssons tre största teveögonblick alla kategorier: 1) Saigons polischef blåser huvet av en FNL-fånge, 2) Per Oscarsson visar småbyxorna i Hylands hörna och 3) en fackföreningsledare kedjar fast sej framför svenska LAMCO i Liberia, i protest mot de grisiga arbetsförhållandena.

Så troligen fanns det nån sorts underlag för MAD-skildringen.Expressens Hemming Sten - naturligtvis omnämnd förr i den här bloggen - var nog en halare typ att fånga in för MAD:s satiriker. Från vänsterhåll beskrevs han gärna som kulturimperialismens ledhund, särskilt sen han hellre ville se den riktiga Melodifestivalen istället för Alternativfestivalens eskimåmusik och tarmgnidande. I Schulmans bok nämner han de tämligen proggiga teveserierna "Hem till byn" (Bengt Bratt om glesbygd) och "Lära för livet" (Carin Mannheimer om betygshets) som sina största teveupplevelser.

Troligen stod han politiskt ungefär där svensk socialdemokrati befinner sej idag, det vill säja det man själv kallade "liberal" 1976 och proggare kallade "skamlöst småborgerlig".

I Håkan Lahgers och Love Svenssons bok om det uppluckrade tevemonopolet, "Blåsningen" (2003), citerar de ur en skrift Sten skrev 1962. Den hette "Monopol-tv eller frihet i etern" och betraktades väl då som vulgärliberal ("va? Skulle någon annan än staten få sända teve och radio? Då kanske det bara blir underhållning!"). Idag framstår den snarare som kulturradikal - och inte minst naiv. Sten tror på fullaste allvar att reklamintäkterna

skulle kunna ge mer teater, bättre underhållning och kanske något av den kultur som riksdagsmännen talar om, men som man hittills inte sett så mycket av i tv.

Så har vi letat fram några nycklar till förståelsen. Men jag undrar fortfarande vem den knipsluge killen som sticker ut jättekranen genom dörren till höger ska föreställa. För det kan väl inte vara Nixon? Vad håken hade han med svensk television att göra 1976?

fredag 9 juli 2010

Efterlängtad lista i sin helhet.

"Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev" är nu färdigskriven och färdigredigerad. Det blir en bok sprängfylld med bilder, texter, citat och intryck, en faktafylld, raljant och förhoppningsvis ömsint betraktelse över en barnkultur som var ack så levande och känns ack så avlägsen.

Det har varit en hejdlöst rolig bok att skriva, och det enda jag sörjer är att jag var tvungen att klippa den med ganska exakt hälften (den andra hälften ligger dock kvar i hårddisken i mappen "Uppföljare").

Till och med personregistret var jag tvungen att stryka i för att få plats på den angivna mängden sidor. I slutversionen kommer man bara att kunna söka på de upphovsmän som nämns på sidorna. Här är dock den fullständiga listan över människor som nämns, som en sorts teaser för alla er som inte kan härda ut förrän boken finns till försäljning i september:

Widerberg, Siv (1931 – ), barn- och ungdomsförfattare
Tåget, Blå (1969 – ), avantgardeproggband
Nationalteatern (1969–87), rockteaterproggband
Band, Hoola Bandoola (1971–76), visproggband
Mao Tse-tung/ Zedong (1893–1976), ordförande Kinas Kommunistiska Parti 1943-76, "Den store rorsmannen"
Stenar, Träd, gräs och (1969 –), flumproggband
Manna, Samla mammas (1969 –), flumproggband
Trädgård, Älgarnas (1969–1976), flumproggband
Osten, Suzanne (1944 –), regissör bl.a. Fickteatern, lugg
Wernström, Sven (1925 –), socialistisk ungdomsförfattare, sjukt produktiv
Tidholm, Thomas (1943 –), författare, hälsingebo
Tidholm, Anna-Clara (1946 – ), illustratör/ författare, hälsingebo
Konungen, Hans Majestät (1946 – ), statschef
Spies, Simon (1921–1984), resedirektör, excentriker
Wallenberg, Knut Agathon (1853–1938), knös
Ohrlander, Gunnar/ Doktor Gormander (1939–2010), författare, maoist
Elmqvist, Annika (1946 –), författare/ illustratör "Sprätten satt på toaletten"
Proteatern, Fria (1971–90), propagandaproggrupp
Ringbom, Stefan (1947 – ), sångare Fria Proteatern
Bildt, Carl (1949 – ), moderat statsminister 1991-94, sprätt
Clinton, Bill (1946 – ), amerikansk president 1993-2001, charmör
Andréasson, Rune (1925–1999), Bamses skapare
Disney, Walt (1901–66), kulturimperialist
Torá, Fransisco (1932–2002), spansk Bamse-tecknare
Michanek, Bo (1959 – ), Bamse-tecknare
Lindgren, Astrid (1907–2002), hela Sveriges Astrid
Moberg, Vilhelm (1898–1973), författare, folktribun
Strindberg, August (1849–1912), skriftställare, kukmätare
Wiehe, Mikael (1946 – ), proggnestor
Vonnegut, Kurt (1922–2007), amerikansk författare, cyniker
Arvidsson, Mats (1944 – ), författare/illustratör "Sagan om bolaget"
Berg, Lasse (1943 – ), författare, globetrotter
Berg, Lisa (1943 – ), författare, globetrotter
Karlsson, Stig T. (1930 – ), fotograf "Varför jobbar Chand?"
Mankell, Henning (1948 – ), populär i Tyskland
Myrdal, Jan (1927 – ) , författare, Kinavän
Enquist, PO (1934 – ), författare, vänsterintellektuell
Lindqvist, Sven (1932 – ), författare, vänsterintellektuell, älskare
Ehnmark, Anders (1931 – ), författare, vänsterintellektuell
Quint, Stina (1859 – 1924), Kamratpostens grundare, skoltant
Lindholm, Ola (1970 – ), känd från teve
Kristus, Jesus (ca 0–ca 33), timmerman
Mohammed (570–632), Guds budbärare
Franciskus, den helige (1181–1226), helgon
Luther King, Martin (1929–1968), medborgarrättskämpe
Marx, Karl (1818–1883), marxist
Lenin, Vladimir (1870–1924), demagog
Hood, Robin (1200-talet), fredlös
Schweitzer, Albert (1875–1965), läkare, missionär, organist
Granhagen, Lena (1938 – ), kulturvänster
Theodorakis, Mikis (1925 – ), grekisk kompositör, flykting
Biermann, Wolf (1936 – ), östtysk trubadur, dissident
Hultberg, Ulf (1945 – ), författare, dokumentärfilmare
Ambjörnsson, Ronny (1936 – ), författare, professor
Ambjörnsson, Gunila (1938 – ), teveproducent, författare
Ambjörnsson, Ola (1958 – ), illustratör, son
Ambjörnsson, Fanny (1973 – ), genusvetare, dotter
Ahlmark, Per (1939 – ), Folkpartiledare 1975-78, bombhöger
Eriksson, Erik (1937 – ), Vietnamskildrare
Andersson, Mats (1938 – ), illustratör, sjukt produktiv
Palm, Göran (1931 – ), författare, vänsterintellektuell
Strömstedt, Lasse (1935–2009), författare, skådespelare, kåkfarare
Dunsö, Per (1949 – ), solstolle
Ström, Ola (1948 – ), solstolle
Hollingworth, James (1947 – ), musiker, älgskildrare
Liungman, Karin (1941 – ), musiker, älgskildrare
Anderson, Lena (1939 – ), illustratör "Sluta spruta!!! sa Klara och Eufrat"
Björk, Christina (1938 – ), författare "Sluta spruta!!! sa Klara och Eufrat"
Palme, Olof (1927–1986), socialdemokratisk statsminister 1969-76, 1982-85, adelsman
Parnevik, Bo ”Bosse” (1938 – ), gubbifierare
Fälldin, Thorbjörn (1926 – ), centerpartistisk statsminister 1976-78, 1979-82
Danielsson, Tage (1928–85), humorist, humanist, kärnkraftsmotståndare, ikon
Kågeson, Per (1947 – ), författare, kärnkraftsmotståndare
Ahlgren, Kerstin (1953 – ), illustratör, kärnkraftsmotståndare
Vestin (Tuuloskorpi), Frances (1949 – ), barnindoktrinerare, visionär
Tuuloskorpi, Horst (1946 – ), fotograf, leg. dagbarnvårdare
Castro, Fidel (1926 eller 1927 – ), Kubas premiärminister 1959-2008, rebell
Gandhi, Mahatma (1869–1948), andlig ledare
Oldsberg, Ingvar (1945 – ), skapare av Oldsbeach, godsherre på Baldersnäs
Moore, Michael (1954 – ), amerikansk vänsterprovokatör
Chomsky, Noam (1928 – ), amerikansk vänsterdebattör
Klein, Naomi (1970 – ), amerikansk vänsterdebattör
Ajvide Lindqvist, John (1968 – ), skräckförfattare
Bakhtiari, Marjaneh (1980 – ), invandrarförfattare
Jocke (1960 – ), författare, barn
Nixon, Richard (1913–1994), amerikansk president 1969-74, skurk
Geijer, Arne (1910–1969), LO-ordförande 1956-73, ”Nixons lakej”
Wickman, Krister (1924–1993), socialdemokratisk minister 1969-73
Persson, Edvard (1888–1957), filmstjärna, schlagersångare
Tzanetakis, Savas (1939 – ??), grekisk flykting, författare/ illustratör
Papadopoulos, Georgios (1919–1999), grekisk fascistdiktator 1967-74
Franco, Fransisco (1892–1975), spansk fascistdiktator 1939-75
Wennberg, Håkan (1946 – ), Nationalteaternmedlem, regissör till Kurt Olsson
Mosesson, Hasse (1944 – ), Nationalteaternmedlem, ICA-Stig
Rahlskog, Anki (1947 – ), Nationalteaternmedlem, ”Gudrun”
Reventberg, Med (1948 – ), Nationalteaternmedlem, ”Undis”
Näslund, Totta (1945–2005), Nynningen- och Nationalteaternmedlem, blueskung
Melander, Anders (1948 – ), Nationalteaternkompositör, 50% av Cue
Dageby, Ulf (1944 – ), Nationalteaternkompositör
Jarl, Stefan (1941 – ), regissör, arg
Engels, Friedrich (1820–1895), Karl Marx kompis
Brecht, Bertolt (1898–1956), tysk socialistisk dramatiker
Weill, Kurt (1900–1950), Brechts kompis
Chi Minh, Ho (1890–1969), kommunistisk president i Nordvietnam 1954-69
Wahlqvist, Peter (1944 – ), Nationalteaternmedlem, kulturattaché i Washington
Hegel, Friedrich (1770–1831), tysk filosof, Marx-inspiratör
Wolde, Gunilla (1939 – ), författare/ illustratör "Emma", "Totte"
Bergström, Gunilla (1942 – ), författare/ illustratör "Alfons Åberg"
Eurelius, Anna-Karin (1942 – ), författare "Lasse"
Lind, Monika (1942 – ), illustratör "Lasse"
Arrhed, Lars (1966 – ), f.d. teaterchef, förebild "Lasse"
Sjöberg, Stanley (1936 – ), pastor, högerkristen
Henschen, Helena (1940 – ), illustratör, Mah Jong-grundare
Beatles, The (1960–1970), popband
Bolme, Tomas "Kamrat" (1945 – ), Fria Proteatern-skådespelare
Silfverhielm, Lotta (1944 – ), författare/ illustratör "Spikarligan"
Baader-Meinhof-ligan, RAF (1970–98) västtysk vänsterterrorgrupp, ”stadsgerilla”
Deleuran, Claus (1946–96), dansk illustratör "Utan jobb"
Weinreich, Torben (1946 – ), dansk författare "Utan jobb"
Ahlgren, Stig (1910–96), kulturkrönikör, kontroversiell, kvick
”Sagittarius”, pseudonym för Gunnar Unger (1915–76), högersatiriker
Hyland, Lennart (1919–93), lekprogramledare, alkoholberoende (ej alkoholist)
Hill, Joe (1879–1915), svensk kampsångskompositör, verksam i USA
Branting, Jacob (1930–2006), kulturskribent, Hjalmars sonson
Westman, Lasse (1938 –), illustratör, dokumentärfilmare, gift med socionom
Schyman, Gudrun (1948 – ), socionom, partiledare
Knutna Nävar (ca 1970–75), stalinistproggband
Dahlerup, Pil (1939 – ), dansk litteraturhistoriker
Peterson, Lars (1944 – ), författare, skräpkultursdebattör
Taube, Sven-Bertil (1934 – ), sångare, charmör
Malmberg, Stig (1930 – ), ungdomsproblemförfattare
Halldoff, Janne (1931 – ), regissör, sjukt produktiv
Beskow, Elsa (1874–1953), sagotant
Edvinsson, Behnn (1945 – ), illustratör "Lotta i Hallonby"
Andrejev, Leonid (1871–1919), rysk författare, socialist
Gorkij, Maksim (1868–1936), rysk författare, socialist
Scherfig, Hans (1905–1979), dansk författare, kommunist
Hitler, Adolf (1889–1945), världens ondaste man
Jacobson, Gun (1930–96) , ungdomsproblemförfattare
Beckman, Gunnel (1910–2003), ungdomsproblemförfattare
Thorvall, Kerstin (1925–2010), författare/ illustratör
Andersson, Roy (1943 – ), regissör
Unefäldt, Valter (1923 – ), ungdomsförfattare "Äh lägg av, säger Steffe"
Engqvist, Hans Erik (1934 – ), ungdomsförfattare "Christer, kom hem"
Isakson, Börje (1939 – ), författare "'Fixa nåt ...' 'Vadå?'"
Lindström, Börje (1952 – ), författare "Pistol"
Sjöman, Vilgot (1924–2006), skandalregissör
Dahl, Christer (1940 – ), kåkromanförfattare
Vreeswijk, Cornelis (1937–87), trubadur, rumlare, ikon
Grön, Ebba (1977–83), punkgrupp
Geijer, Lennart (1909–99), socialdemokratisk justitieminister 1969-76, ev torsk
Abba (1970–83), kommersiell popgrupp
Blekingegadebanden (1972–89), danskt vänsterterrorkommando
Nynningen (1970–77), göteborgsproggband
Afzelius, Björn (1947–99), rebell
Olsson, Tony (1972 – ), brottsling
Olsson, Ulf (1951–2010), sexualbrottsling
Rosendahl, Tony (1936–2008), författare, manschettbrottsling
Svartenbrandt, Lars-Inge (1945 – ), brottsling
Olofsson, Clark (1947 – ), brottsling
Ekelöf, Maja (1918–1989), debattör, författare, städerska
Olsson, Dan (1948 – ), författare "Fängelseboken"
Lööf Eriksson, Margareta (1937 – ), författare / illustratör "När Robert hade barnvakt"
Wollter, Sven (1937- ), kommunist
Remaeus, Eva (1950–93), ”Fem myror-Eva”, medlem i Musikteatergruppen Oktober
Oktober, Musikteatergruppen, musikteatergrupp
Lee, Ang (1954 – ), amerikansk regissör
Oscarsson, Per (1927 – ), skådespelare, excentriker
Ullerstam, Lars (1934 – ), läkare, författare "De sexuella minoriteterna", kontroversiell
Levander, Karin (1945 – ), författare "Filip frågar", "Filip blir utlänning"
Kvarnström, Gunilla (1946 – ), illustratör
Ardelius, Lars (1926 – ), författare, översättare, pappa
Ardelius, Lena (1952 – ), författare, översättare, dotter
Claësson, Bent H. (1935 – ), dansk författare, läkare, sexolog
Nielsen, Gregers (1931–2008), dansk fotograf
Holm Knudsen, Per (1945 – ), dansk författare/ illustratör, psykoterapeut
Fagerström, Grethe (1916–2003), författare, sexualupplysare
Alfredson, Hans (1931 – ), humorist, ikon
Jansson, Anders (1967 – ), humorist (”Hipp Hipp”)
Lincoln, Abraham (1809–65), amerikansk president 1861-65
Hansson, Gunilla (1939 – ), illustratör "Per, Ida & Minimum"
Edström, Ingrid (1931 – ), TV2:s barnchef 1969-79
Hanson, Anna-Stina (1914 – ), kristen författare
Hellberg, Hans-Eric (1927 – ), ungdomsförfattare, snuskgubbe
Holm, Elvira Birgitta (1945 – ), författare, fotograf, snuskgumma

... samt givetvis en handfull till som jag glömt att skriva upp. Visst blir ni lite sugna?

torsdag 8 juli 2010

Reine det bara öser ner.

Svenska serier hette en tidning som många nördar har ett förhållande till. Den gavs utav Semic i två omgångar, en från sjuttitalets slut och en från åttitalets slut. Poängen från början var att helt och hållet publicera serier av nya, okända förmågor. När titeln togs upp på nytt fyllde man för säkerhets skull ut hälften med garanterat professionellt material.

I första omgången Svenska serier kunde man läsa tidiga alster av Joakim Pirinen och Hans Christensen, som först senare började gå under smeknamnet Charlie. Joakim Lindengren lär precis ha fått ja till publicering när tidningen hastigt lades ner. Mer obskyra namn som Hans Lindahl - min favorit bland Fantomen-tecknare - hittade sin väg in på Semic den vägen. Och i den andra omgången kunde man läsa tidiga verk av Martin Kellerman, som då inte hette Kellerman utan hade ett annat tyskt namn.

Men intressantast av allt - för en sån som jag, som gillar att hålla koll på perifera namn ur offentligheten - är namnet vi hittar redan i den nystartade tidningen andra nummer 1979:Är inte detta ett upplägg för en kontrafaktisk historeskildring? Vad hade hänt om Brynolfsson inte kommit in på scenskolan? Hade han istället suttit och ritat smala serier för en liten kräsen cineastpublik? Hade han sluppit 7:2-debaclet och istället enbart varit ett namn för såna som mej och en krets sextitalistmän med hästsvans och utan ordnade familjeförhållanden?

Det är en tämligen obskyr historia den unge Brynolfsson ritat ihop: "Albin Lindblad i Hjärtat som försvann". Filmreferenserna haglar. Här hittar vi Orson Welles:Och Bogey:Och kvartetten från Oz (som knackar på en dörr med repliken "Släpp in Oz! Släpp in Oz!"):Allt i en poetisk-komisk-hypnotisk historia i en alternativ värld av popkultur, en sån som fått plats i Kapten Stofil-tidningen och kanske renderat några kulturstipendier, men knappast skickat sin skapare till Dramatens stora scen.

Antagligen stod Brynolfsson i ett vägskäl, likt Herkules arla en morgon. Ginge han åt det ena hållet hamnade han i Teatervärlden, där han skulle få träffa Lars Norén och Stina Ekblad, låtsasvåldta Marie Richardson, hänga på Prinsen och posera för konstnärliga (dvs svartvita) bilder.

Ginge han åt andra hållet hamnade han i Serievärlden, okänd, orespekterad och oskuld.

Troligen valde han rätt.

tisdag 6 juli 2010

Eventuellt världens äldsta, eventuellt ett helt nykläckt skämt.

Jag kom en gång instormande glad i hågen på Hej domstol!-redaktionen, nöjd med det perfekta skämt som slagit mej som en snilleblixt i fontanellen på cykelfärden. Stolt som en påfågeltupp harklade jag mej och la fram det till övriga, som på en silverbricka, garnerad med guldgirlanger: "Ja, det var roligt så länge det varade, sa såret".

Aldrig i mitt liv har jag så tydligt fått höra vilken mossbelupen rest från anno dazumal jag är. Det skämtet hade ju Valle redan hört i fostersäcken, det drog ju Jespers morfar i pappslöjden, det hade Ola någon anfader som hackat in i isen under Weichselperioden. Det jag just kommit på hade tydligen Ayla dragit redan under gruppvåldtäkterna i cromagnongrottan.

Därför är det med bävan jag presenterar följande. Det borde ju rimligen ha dragits förut, det hade varit märkligt om det inte gjort det, jag hade blivit direkt paff om det visade sej att ingen människa på Moder Jord nånsin gjort reflektionen tidigare, men jag lovar: JAG HAR ALDRIG HÖRT DET! Och därför måste det ur systemet!

Följande bild är alltså tagen i en hiss:Och medan jag duckar för hånet så får ni skämtet här:



SCHINDLER'S LIFT!

söndag 4 juli 2010

En sak man kan ligga vaken en hel natt och fundera på.

Den genomtrevliga förrädaren Jossi - han som får Tengilsmärket inbränt på sitt bröst - driver som bekant värdshuset Guldtuppen. Ordet "guldtupp" påminner misstänkt mycket om "goltupp", som bekant är den lite finkänsligare benämningen på "golbög", som bekant är det värsta man kan vara enligt gammal fin tjyvheder.

Så nu undrar jag så klart: var tanten medveten om detta? Var hon så bevandrad i kåkjargongen? Petade hon med berått mod, i så fall skrockande och kluckande för sej själv, in lite gammal hederlig argot i sitt stora barnepos?

Hela Sveriges Astrid kan vi inte längre fråga. Björn Söder verkar ju ha förstått saker i hennes texter som vi läskunniga aldrig riktigt inhämtat - kanske kan han ge svar? Annars finns ju alltid Margareta Strömstedt, vars hela identitet verkar vara den som "Astrids nära väninna". Hon måste ju veta. Vem skickar mejlet?