söndag 23 januari 2011

Görsen?!?

Låg och nynnade gonattvisor för min yngste. Efter önskerepertoaren - ett ganska förutsägbart potpurri på "Björnen sover", "Bä bä vita lamm" och "Lille katt" - går vi ibland över på såna låtar som exekutören själv uppskattar mest. Det brukar bli "Blues för Fatumeh" och "Balladen om briggen Blue Bird av Hull". Ikväll blev det av någon anledning ett lite modernare, närmast nutida, alster: "Fula gubbar" av Magnus Uggla från 1986.Det är på det hela taget en ganska begriplig låt. När jag först konfronterades med den som elvaåring förbryllades jag av begrepp som "prostatit" och "segla breda"; nu är jag plågsamt medveten om både gubbsjukdomar och östermalmska. Vad som däremot bara känns konstigare för varje gång jag lyssnar på den - typ vart tredje år - är sticket:

Häromdan
så var det pensionärsfest ner på stan
Ja, där var Bertil, Terje, Ardy, Coco, Claes,
Anders, Gunnar, Fredrik, Christer, Görsen, Lars,
ja, där var alla gamla gubbar


Vad är det för en konstig lista? Syftar den på nån sorts verklighet? Jag vill minnas att vuxna omkring mej när låten var ny hävdade att "Ardy" måste vara synonym med Ardy Strüwer (oftast med argumentet "vilken Ardy skulle det annars vara?").

Jag tror för all del inte att Ardy Strüwer mår fysiskt illa vid tanken på att ha yngre damer omkring sej (män på 60+ som bär bandana till vardags ser sej ofta som unga i själen, och män på 60+ som ser sej själva som unga i själen brukar ofta ta det som en intäkt för att ligga med sin dotters kompisar), men fortfarande är då Ardy den enda identifierbara verklighetsförlagan i uppräkningen.

Eller okej, om det nu är Strüwer så skulle ju Lars kunna åsyfta dennes gamle slapstickkompis Lasse Åberg. Men hans gubbsjuka började väl först märkas nånstans vid "Den ofrivillige golfaren"? Det var väl då man började fundera på att Stig-Helmers motspelerskor liksom stannade kvar i ålder medan Åbergs egen mustasch blev allt mer askgrå?

Men de andra då? Terje? Coco? Och framför allt - Görsen? Vilka är de? Det kan så klart vara fråga om rena fantasifoster, men så sjuk fantasi har väl inte Magnus Uggla att han hittar på namnet Görsen? Den där uppräkningen har en så konstig plats i låten - mitt i det detaljrika frossandet i stackars medelålders disco-Kajs ålderskrämpor kommer nån sorts katalogaria - att det känns som om den är en passning till någon. Men till vem?

Detta har jag alltså funderat på till och från i tjugofem år. Det hade så klart varit skönt att ha annat att fundera på de närmaste tjugofem åren. Har nån info i ämnet så kläm fram med den.

21 kommentarer:

hemligamorsan sa...

När jag pluggade i Uppsala i slutet av 80-talet höll Coco i uttagningen till någon B-skönhetstävling. Massa blonderade brudar (Tänk Lili och Sussie) och en gubbsjuk konferencier (Jaså du rider. Höhöh. Då skall det väl vara riktiga hingstar. Höhöh.)
Han verkar fortfarande vara i farten.
http://www.desireenilsson.se/2010/11/04/haha-jag-har-trakigt/

JB sa...

Jag har också funderat på detta av och till i 25 år. Men den enda hjälp jag kan ge dig är insikten om att du aldrig går ensam.

August L S sa...

Jag skulle nog gissa att Christer är hovleverantören Christer Gustafsson.

Walker sa...

Kulturtidskriften Slitz ger svar från Uggla själv.

"Fula gubbar (Den döende dandyn, 1986)
– Det var en text jag jobbade tre månader med. Så långt inne kan orden sitta… Den handlar om killar som ansågs häftiga på den här tiden och hängde på de rätta ställena, typ Christer Gustafsson.

Vad tyckte de om låten?
– Att det var för jävligt. På riktigt. Coco Eriksson åkte runt med Hawaiian Tropic och en massa tjejer. På ett ställe där han hade sin dansshow ropade publiken ”Coco, ge fan i brudarna!”. Han stängde ihop hela skiten och gick hem. ”Stackars medelålders disco-Kaj” var en göteborgskille som hamnade i låten för att han rimmade på kändispartaj. De hade tydligen ett slags killförening, och ett tag hade de på agendan: Vad ska vi göra med Uggla?"

http://www.slitz.se/noje/artiklar/?ID=132&DepartmentID=8&Page=1

Anonym sa...

Tummen upp för katalogariareferensen.

Ulrika Good sa...

"Disco-Kaj", vet alla som gick ut i Göteborg på åttiotalet, är Kaj Malmsten, som bland annat drev det hotta plejset Harlequin på Park Avenue hotell, på Avenyn.

Tobbe sa...

Men Kalle, du har väl direktlina in till Uggla efter ditt framträdande i karlns radioprogram? Hade varit ett roligt inslag i detsamma om han kunde gå igenom listan med namn.

Cello Jr sa...

Lite off topic, men jag undrar om du Kalle var programledare i P1 i dag? Du kallade i så fall Pär Nuder för "gammal gubbe". I alla fall var det en manlig stämma med skånsk dialekt som gjorde det.

Mvh

Cello Jr

Rehn sa...

Jag har alltid tänkt mig att det handlar om Arne, Koko-Klaes, Görsen-Lars och ett gäng till. Tydligen har jag missat en del.

Bogey sa...

Jag gissar att Claes är Clabbe af Geijerstam. Åtminstone har jag ett svagt minnesspår av detta från när det begav sig.

dr. No sa...

två minuter på google gav träff:

http://pbbloggar.blogspot.com/2009/02/magnus-ugglafula-gubbar-men-vad-sjunger.html

compliments of your local neighborhood bondskurk.

Kalle Lind sa...

Tobbe: riktigt så fungerar nog inte medievärlden. Tyvärr.

Cello Jr: dessvärre inte. Få saker hade gjort mej gladare.

dr No: nja, nåt svar gav det där väl ändå inte. De var ju ännu mer ute i terrängen än jag.

dr. No sa...

Fan. Vatten på min ondska-kvarn.

Walker sa...

I Slitz-intervjun bekräftade Uggla Christer Gustafsson (Görsen), Coco Eriksson och att Disco-Kaj var en Göteborgskille

Ulrika Good bekräftar den uppgiften, namnger honom som Kaj Malmsten.

Återstår bara mysteriet Bertil, Terje, Ardy, Claes, Anders, Gunnar, Fredrik och Lars.

Gissar att Anders är kungens festpolare Anders Lettström. Det var Görsen som ordnade fram kaffeflickorna.

August L S sa...

På Välkommen till folkhemmet tackar för övrigt Uggla "Strix Q, Lasse Jonsson, Tängen, Görsen, Ove och Lollo"

Martin sa...

På nåt vis känns det som om att även om alla namnen låter sig identifieras så har man inte blivit ett skvatt klokare. Tid, plats, närvarande, punkt slut - vad vill han berätta med det? Det är fortfarande bara OCH? Vad är dealen?

Mysteriet är kanske inte fullt i klass med Madame Pompadour-versen i Povels Var är tvålen (som diskuterats tidigare på denna blogg) men det känns lite som samma typ av fenomen. Man förväntar sig något vitsigt just i slutraderna i strofen innan man liksom dyker tillbaka ner i den vid det laget inarbetade refrängen och om en sån effekt s a s utlovas men inte infinner sig blir påfrestningen så där egendomligt påtaglig. Det är tamejtusan avgrunder som öppnar sig när en underhållare som alltid kommunicerar begripligt plötsligt gör helt om och blir obegriplig.

Anonym sa...

Melodin är lånad (!) från telemanns komiska (?) kantat "der Schulmeister". Denhandlar om en sånglärare. Intertextualitet? Seklerna innan Telemann, ansågs skollärare vara särskilt fula gubbar.
Magnus

Nemo sa...

Och så här låter den...

http://open.spotify.com/track/3D8lc4iKrPlcLg0NTgYBIy

Anonym sa...

Av mina klasskamrater fick jag höra att det fanns ett program till C-64 som hette "Uggle-mix". Det var samplingar från "Fula gubbar" man kontrollerade med tangentbordet.

Någon som vet var man kan hitta det programmet?

John Eje Thelin sa...

Jag tycker det är synd att du ska besudla din annars så utmärkta blogg med de redan insparkade dörrarnas största nemesis.

Du har dessutom två spaminlägg ovan som du borde ta bort, Reb och Anonym två ovanför den här.

Kalle Lind sa...

John Eje: det gör mej naturligtvis glad att du engagerar dej i vad jag ska ta upp och inte. Dock är jag helt opåverkbar, ickevänskapskorrupt och orubbligt rakryggad - lite som den svenska genomsnittsjournalisten.

Jag tillhör väl inte Ugglas största fans, men heller inte hans belackare. Jag tycker han har en mycket intressant plats i den moderna populärmusiken. I trettio år har han gjort samma vardagssatiriska synthmarschpop, gång efter gång till massans jubel. Det är en nisch som i praktiken är bara hans och som bara han har varit vidare framgångsrik i. Det tycker jag gör honom intressant som fenomen.

Och ännu intressantare blir det av att han mitt i alltihop verkligen kostar på sej smala smala referenser som han den där Nisse i Hökarängen rimligen inte har det minsta intresse för.

Öppna dörrar eller ej - jag är inte alltid så intresserad av att diskutera saker på en kvalitativ skala. Jag fascineras mer av fenomen.