fredag 28 januari 2011

Mulatter, bögar, politiskt korrekta och idioter.

Det här är en text ur tidskriften Aluma, hemlösas tidning i Malmö-Lund-och-rentav-Landskrona-regionen. Där skriver jag när jag blir ombedd. Ibland på larv, ibland på allvar. Den här gången åtminstone delvis på allvar.När Lasermannen 2.0 häromsistens hade det dåliga omdömet att lamslå Malmö, skrev tidningarna att målen för beskjutningarna var ”invandrare”. Det var det naturligtvis inte alls. Lasermannen 2.0 sköt inte efter danskar, engelsmän eller US-amerikaner. Han kollade inte heller upp huruvida de han sköt på själva flyttat till Sverige eller var ättlingar i tredje led till utomeuropéer som kommit hit för sextio år sen.

Lasermannen 2.0 sköt på människor med mörk hud.

Även om Lasermannen 2.0 eventuellt inte bara ogillade mörkhyade invandrare utan var så storsint att han ogillade alla invandrare, så var det mörkhyade han sköt på. Alla som någonsin gett sig ut för att knäppa slumpvisa invandrare vet att det är väldigt svårt att skilja en finländare från en vanlig svensk på lite avstånd. Lasermannen 2.0 verkar ha tagit det säkra före det osäkra.

Det finns nåt paradoxalt i tidningsrapporteringen. I den neurotiska rädslan för att använda ord som eventuellt är nedsättande, tog journalisterna det ord vi alla fått lära oss är minst värdeladdat: invandrare. Effekten blev i praktiken att man satte likhetstecken mellan ”mörkhyad” och ”invandrare” och gjorde de bestialiska handlingarna till en fråga om invandring. I själva verket var väl Lasermannen 2.0 en fråga för psykiatrin.

Inom den vita svenska medelklass som jag själv och större delen av landets journalistkår tillhör, finns en enorm rädsla för att råka förolämpa så kallade minoriteter genom att använda fel benämning. Det är en rädsla som i mycket bygger på respekt, men som också kan slå över i arrogans.

Jag träffade en gång på en väninna av politiskt korrekt natur. Hon frågade om jag kände ”Hanna” (låt oss kalla henne så eftersom det var så hon hette). Jag letade i huvudet efter olika Hannor i den yttersta bekantskapskretsen och hittade till slut den jag trodde åsyftades.

”Är hon mulatt?” sa jag.
”Det vet jag ingenting om”, sa min väninna.
”Okej, jag vet att det är ett tveksamt ord, men du förstår vad jag menar och det är ingen annan som hör”, sa jag.
Ingen reaktion.
”För den Hanna jag tänker på har afrikansk pappa. Är det hon?” sa jag.
”Vet inte.”
”Fast har hon lite mörkare hud än du och jag?”
”Vet inte.”
”Men har du inte träffat henne?”
”Jodå.”

Vi fick diskutera en god stund till innan vi kom fram till att vi faktiskt pratade om samma Hanna. Och ja, denna Hanna har en pappa som kommer från Afrika, vilket har gjort att hennes hud har mörkare inslag än t.ex. min, eftersom min pappa kommer från Finspång. Min väninna var så impregnerad av politisk korrekthet att hon sa sej aldrig ha noterat Hannas hudfärg under de timmar och dygn de umgåtts. Lite förvånande dock att hon i alla fall kunde se att Hanna var tjej.

Nej, det här kommer inte att bli en krönika som raljerar över den politiska korrektheten. Jag har aldrig riktigt förstått varför ”politisk korrekt” är ett skällsord. Normalt syftar det på att någon är mot rasism, sexism och orättvisor. Jag förklarar mig gärna skyldig till den anklagelsen. Det är helt okej för mig om någon kallar mig ”mullig antisexist” eller ”jäkla jämställdhetsivrare”.

Och nej, det kommer inte heller att bli en krönika som hävdar vita människors rätt att säga ”neger”. Ni som besökt Kiviks marknad har sett T-tröjorna: ”Varför får man säga vitlök men inte negerboll?” (brukar kunna köpas i samma stånd som ”Absolut T-röd – för god för att kolsyra”). Resonemanget brukar lyda att ”neger” inte är ett nedsättande ord eftersom det egentligen betyder kort och gott ”svart” och därmed egentligen är värdeneutralt.

Ords betydelser förändras. Även om ”apelsin” från början – egentligen – betyder ”äpple från Kina” så innebär det inte att en apelsin är ett äpple från Kina. Det är en citrusfrukt, ofta från Israel eller Sydafrika.

Och läser man t.ex. gamla protokoll från sinnessjukhus (vilket jag gärna rekommenderar folk att göra) ser man att ”idiot”, ”imbecill”, ”sinnessvag”, ”stollig” och ”fånig” från början har använts som kliniska, objektiva benämningar på folk med Downs syndrom eller schizofreni. Få går väl med på att de orden idag skulle vara värdeneutrala, oavsett hur man förhåller sig till psykiskt avvikande. Vi kan fortsätta kalla Jimmie Åkesson idiot utan att stöta oss med några gruppboenden.

På samma vis har ordet ”neger” med tiden laddats med diverse negativa värden, associationer till slavhandlarnas ”nigger” och en allmänt kolonialistisk kultur, vilket gör att många svarta tar det som en förolämpning. Och det måste nog trots allt vara upp till dem att bestämma vad de blir förolämpade av.

Att påstå att ”neger” inte skulle vara nedsättande blir lite grann som att påstå att ”rövhål” inte heller skulle vara det: ”Ja, men ringmuskeln är ju en för kroppen och peristaltiken oerhört viktig öppning som alla människor har, det kan ju ingen ta illa vid sig av att bli kallad?”

Särskilt lite rätt att bestämma vad som är förolämpande och inte har naturligtvis den som ändå inte löper någon risk att bli förolämpad, dvs. icke-svarta.

Så det är alltså inte min rätt att slänga mig med politiskt inkorrekta termer jag försvarar. Jag vill bara uttrycka en försiktig oro för att ängsligheten för orden kan leda till en ängslighet för frågan. Om man fyller begreppet ”neger” med för mycket negativ laddning finns risken att vi till slut inbillar oss att det skulle vara något negativt med att vara en.

Det är här det parodiska kommer in: min väninna som enträget vägrade att se att Hanna hade afrikanskt påbrå framstod ju snarast som blind. En svart man är ju en svart man och skulle nog mest bli putt om nån kom och påstod att han ser ut som Johan Glans.

Att vägra erkänna att någon är bög, flata, jude, svart, iranier, rullstolsburen eller döv är att vägra denne någon en del av deras identitet. Jag vet inte vem man hjälper om man står och mumlar till en döv människa och räknar med att denne ändå ska uppfatta allt man säger.

För det är viktigt att komma ihåg att varje gång vi minerar ett ord så riskerar vi att också minera det ordet representerar. Vill man t.ex. komma till rätta med diskriminering i krogköer måste man ha ett ord för dem som inte släpps in – mörkhyade, icke-arier, whatever – och vill man kunna förklara för barnen varför farbror Allan inte har någon fru så är ”han är bög” en ganska behändig mening.

Ibland hör man resonemanget att tar man bort själva orden så tar man också bort skillnaden mellan människor. Det är vackert som tanke, men lika verklighetsfrämmande som att tro att mobbning försvinner om man tvingar alla elever att gå i skoluniform. Vill vi ha ett mångfacetterat samhälle behöver vi också begrepp för att betona varandras skillnader – de skillnader som gör oss unika och originella.

Å andra sidan behöver vi också ord för att understryka varandras likheter. Där finns sen länge ett ganska bra: människa.

34 kommentarer:

Spito sa...

Bra text. Viktigt att tänka på att även om ordet neger har fått en nedsättande betydelse så används den inte nödvändigtvis nedsättande av dem som använder det. För många personer så är det fortfarande bara en beteckning på en person med mörk pigmentering från Afrika. Måhända bör man påpeka för dem att ordet kanske inte är lämpligt iom att svarta själva vanligtvis tycker det är nedsättande. Men när man gör det så får man inte glömma att den man påpekar det för med stor sannolikhet använde ordet utan ont uppsåt.

JB sa...

Bengt Grive lär en gång ha kommenterat en boxningsmatch i OS mellan en irländare och en kenyan och gett tittarna hjälp på traven med att lista ut vem som var vem:
"Kenyanen har röda strumpor."

Bogey sa...

I barnboken Ture Sventon i Paris maskerar sig herr Omar till neger. Inför nyutgåvan ville förlaget byta ut ordet neger mot svart eller färgad. En ändring i originaltexten kräver dock att Sveriges författarfond som förvaltar Åke Holmbergs verk. De motsätter sig en ändring av texten, och förlaget har därför bestämt sig för att inte ge ut just den boken om Ture Sventon.

1953 när boken kom ut var neger ett begrepp som inte hade någon annan mening än just att det var en person med svart eller mörk hudfärg. Det borde därför inte vara svårt att som förälder eller annan vuxen förklara för de barn som läser boken att uttrycket neger i det här sammanhanget inte är nedvärderande.

Skall vi göra om all gammal litteratur som inte speglar dagens värderingar? Eller kan vi faktiskt leva med att det har funnits avvikande uppfattningar och ett annat sätt att tänka än det som i dag är normerande.

Johan S sa...

Oj, det var nog en ganska bra text...
*förstummad*

Anonym sa...

Underbar text! Tummen upp.

Anonym sa...

Senaste pk-dumheten jag såg var en engelsk utgåva om de lila smurferna. Tydligen så var svarta smurfer rasistiskt. (Att det å andra sidan inte är fel med huvudpersoner som ser ut som om de har syrebrist har aldrig förts upp till diskussion.)

Det ryktas även om att pk-maffian har lyckats med att slå knut på sig själva när de kallar alla svarta för "afroamerikaner".

Håller för övrigt på med att läsa Blood Meridian av Cormac McCarthy. Där förekommer ordet "nigger" och man menar det. Alla andra ord hade varit förmildrande.

Gustav sa...

Det som jag tycker är märkligast med den här neger-diskussionen är varför man alls behöver ordet. Varför är det så viktigt med ett ord för att beskriva en människa med dels svart hudfärg och dels afrikanskt ursprung när vi inte verkar ha ett behov av ett för vita människor med europeiskt ursprung. I USA pratar man om caucasians men jag har aldrig hört det i Sverige. Man säger vit eller europé beroende på vilken av egenskaperna som är relevant. Vit och neger är ju alltså inte motsvarigheter, vilket tydligast märks på att vit är ett adjektiv och neger ett substantiv.

När det gäller den nye lasermannen tror jag dock man undviker att skriva om hudfärg eftersom det skulle antyda att han är rasist, och det vore politiskt inkorrekt om något. Det heter faktiskt invandringskritisk numera.

Anonym sa...

Att invandrare måste ha svart hår eller mörk hy har förre statsministern Göran Persson lärt oss. När Ibrahim Baylan utsågs till skolminister sade Persson stolt att nu hade Sverige äntligen fått sin första minister med invandrarbakgrund. Att Persson inte räknade sin kollega Laila Freivalds må väl vara förlåtet. Att han glömde att vi faktiskt haft en välkänd statsminister (Olof Palme hette han, någon som minns?) med invandrarbakgrund (utrikisk mor) var däremot förvånande. Någon annan förklaring än att invandrarskapet enligt Perssons uppfattning sitter i det svarta håret har jag svårt att finna. Att journalister resonerar på samma sätt som landets statsminister är väl inte konstigt?

Anonym sa...

Förut handlade det om judar.

Shlomo Sand professor i historia i Israel har tagit reda på att judarna på Jesu tid nu är dagens Palestinier och att dagens judar är Ashkenazer = Khazarer(Georgier) eller Sepharder = Berber:
Google - Shlomo Sand

Nu handlar det om muslimer - dagens negrer:
Washington facing the ire of the Tunisian people

David sa...

Det var tamejfan det finaste jag hört sen jag konfirmerades... eller vänta nu... jag är ju inte konfirmerad... Hursomhelst, såg rubriken "Afrosvenskar kritiska mot 'neger' i barnbok" i Sydsvenskan och kunde inte låta bli att förundras över epitetet "afrosvenskar". Vad i hela världen betyder det? Och vad är jag då? "Euro-svensk"? Det fanns en gammal ond tid för inte så länge sedan när folk från landsbygden inte fick tala sin hemdialekt och det var viktigt att skydda "den rena svenska folkstammen". Numera verkar det har vänt åt motsatt håll, det handlar närmast om att skapa konflikter och motsättningar där de egentligen inte finns. De enda som är rädda för ordet "neger" torde vara de som innerst inne när en förträngd uppfattning om att det minsann är skillnad på folk och folk, men är livrädda för att erkänna det för någon annan. Själv skrev jag omedelbart och omedvetet om rubriken i mitt (möjligen instabila) mentala redaktionsrum till "Negrer kritiska mot "svarting" i barnbok". Häng mig om ni vill.

Clas sa...

Bara en liten passus kring ordet "Idiot".
Även för den som aldrig skulle kunna tänka sig att läsa en dikt så är Fras G Bengtssons "Förbannelse över byråkratismen" en glädje. Där står bl.a. så här:

Dess bläckfiskarmar sammanblandas
med allt vi äro, allt vi andas
och snärja oss till hand och fot;
tills mandarin och människa våga
med glimt av tankfull oro fråga
varandra: "Är Ni Idiot"*

*Officiell fråga i folkräkningsformulär.

(Mandarin är här en omskrivning för byråkrat)

Alltså bör begreppet idiot förekommit i ett sådant sammanhang.

Beträffande ordet neger: När blev det en rättighet att förolämpa en annan människa genom att kalla henne för något nedsättande.

Däremot är det ett problem med äldre litteratur, vilket Kalle visat när han skrev om Svarta Rudolf.

Men inte ens Evert Taube kommer undan. Så här skrev han i Tatuerarevalsen:

Ganska mycket folk här på banan i kväll
trevlig och bra musik -
fastän antik!
Borta i Bahia -
hej! Sjung faderia!
Va' de bara negrer och skräll och skrik.

Jonas sa...

Väldigt välskriven text! Ämnet är för många kontroversiellt. Jag tycker det är helt fel att ändra och censurera "n-ordet" från gamla svenska böcker, då det förr hade en mer "neutral" laddning. Cornelis V. sjunger ju om "negrer som slåss" i en låt också, ska vi förbjuda den?

Kalle Lind sa...

Clas: jo, men att "idiot" också användes som skällsord är ju inget konstigt. Det var väl därför det en dag slutade användas inom medicinen.

Idag har vi t.ex. begreppet "cp", som fortfarande är en klinisk benämning samtidigt som det är ett av skolgårdens vanligaste ord alla kategorier. Min gissning är att det officiella samhället inom ett decennium har fått hitta ett nytt begrepp för cerebral pares.

Anonym sa...

I skolan där jag arbetar (Stockholms norra utkanter) säger inte barnen CP till varandra. Där är det DAMP-barn, ADHD-idiot och rövknullare som gäller. Säger de verkligen CP på skånska skolgårdar? CP är bara så 80-tal.

/Jocke

Kalle Lind sa...

Jocke: jo, jag tror att cp fortfarande är comme il faute. Det kanske har fått en renässans. Ett tag, när mina bröder var yngre, var ens antagonister "sär" (dvs gick på särskola). Annars är det ju trevligt att se att barnen hänger med i den medicinska utvecklingen. Det hade ju varit bedrövligt om de fortfarande svängde sej med begrepp som MBD när Christopher Gillberg själv har kommit vidare i sin forskning.

JB sa...

"Idiot" betydde ju ursprungligen "privatman" och betecknade en man som var obekant och/eller ointresserad av (det forngrekiska) samhället som helhet. Ordet föddes alltså ur ett socialt sammanhang - som en förolämpning - och inte som en klinisk term.
Att det sedan började användas som en sådan är ju ganska märkligt.

Kalle Lind sa...

JB: intressant. Kände inte till etymologin. Men att ordet användes om människor som Downs syndrom långt in på tjugotalet har jag böcker som visar. Hursomhelst understryker det väl bara att ords betydelse skiftar och att det inte alltid fungerar att hänvisa till vad ett ord EGENTLIGEN betyder.

Anonym sa...

En finlandssvensk kamrat berättade på Facebook om när hon träffade "en sverigesvensk libanes" i Helsingfors.

Anonym sa...

Jag tror dig men historien låter som sverigedemokrater tror att vi pk-ister pratar.
En klassiker på temat i mitt kompisgäng lyder.
Kompis:
"-Är det hon den svarta tjejen?"
Uppenbart nervig tjej:
"-Ehh...ja...eller jag tror hon är negress."

Kalle Lind sa...

Anonym: jag förstår din invändning, men historien är dagsens sanning. Min poäng, om jag nu har någon, är väl just att man ger sina belackare onödigt vatten på kvarnen om man hakar upp sej så oerhört mycket på benämningarna. Faran i att minera språket för mycket kan bli att man till slut inte har ord för att beskriva orättvisor.

dr. No sa...

Jag ser framför mig en nation av semantiskt skolade pantomimer - sällan har jag haft roligare!

Spiring sa...

Jocke: Skulle "CP" vara "så 80-tal"? Senast i mitten av 70-talet var det en flitigt använd benämning åtminstone på en bestämd skolgård i Uppsala, oftast med "jävla" framför. Men vi var säkert inte i framkanten kulturellt så troligtvis förekom det långt tidigare på andra ställen.

Kalle: Bra skrivet!

Anonym sa...

Apropos CP och annat på skolgårdarna: Att "sär" nödvändigtvis skulle betyda "som går på särskola" tror jag är en förhastad slutsats. "Sär" betyder på vissa svenska dialekter helt enkel "konstig" (liksom även på norska, om jag minns rätt). SAOB beskriver en av många betydelser av "sär" som något "som påfallande avviker från det allmänna l. normala, egenartad; äv. övergående i bet.: besynnerlig (se d. o. 5 ), underlig, sällsam."

Förutom de ovan nämnda medicinskt eller psykologiskt anstrukna skolgårdsskällsorden kan "jävla hypofysfall" (om en mycket lång och ful gosse) och "schizo-IQ" (!) fogas. En "schizo-IQ" är, om jag har tolkat skriken och situationerna rätt, en person som säger konstiga saker men själv tror att han är klok. På vissa områden är ungdomens kreativitet oväntat stor.

Heliokles sa...

Bra artikel, Kalle!

Gustav:
Man behöver ord för olika människogrupper - vad man än vill kalla grupperna - bland annat eftersom det finns påtagliga genetiska olikheter mellan olika grupper i fråga om sjukdomar. Svarta afrikaner mår till exempel påtagligt sämre ju längre norrut de kommer - de drabbas oftare av fetma och åderförkalkning, vilket har att göra med att deras hormonsystem är anpassat för ett varmt klimat med mycket sol. Bor man långt norrut och är svart så måste man se till att kompensera för detta - genom att sola när det går.

På motsvarande sätt måste ljushylta människor som bosätter sig i t.ex. Australien vara medvetna om att de är sämre anpassade till miljön.

Det har gjorts stora undersökningar i USA som tydligt visar att afroamerikaner har sämre hälsa på en tydlig gradient från Florida till New Jersey. Men eftersom ämnet är känsligt - afroamerikaner är dessutom mera en kulturell än genetisk grupp - tar man inte upp det.

Om ett par decennier kommer vi att se stora problem med somaliska kvinnors hälsa, det är en grupp som effektivt ser till att de inte får någon sol alls. Men ingen kommer att säga det till dem i förväg. De flesta svenskar kanske inte ens märkt att somalier är mörkhyade, som Kalle antytt.

Kalle Lind sa...

Anonym: apropå "sär" så kan du för all del ha rätt, men just på det mellanstadium där jag, och sedermera mina bröder, gick fanns en särklass. Begreppet "särskola" var väldigt aktuellt och levande just där och just då.

Men visst, "sär" hittar man ju i "särskild" och "isär", andra uttryck som associerar till avvikande. I den specifika skolmiljö jag refererar till så tror jag som sagt att ordet plockades upp ur vardagsjargongen. Vi hade även "mongo" (inte så originellt) och framför allt "golle" (också av mongoloid). Utvecklingsstörda var något högst reellt och konkret.

Spiring sa...

Vi hade faktiskt, när jag tänker efter, en kille med CP i klassen på mellanstadiet. Men lustigt nog tror jag inte man såg nåt samband mellan honom och rasternas skällsord, ingen skulle ha fått för sig att kalla just honom för "CP".

Anonym sa...

Jag reagerar mest på att din pappa är från Finspång. Det är obehagligt. Jag är själv uppvuxen precis i utkanten av Finspångs kommun och har med egna ögon sett hur människorna där beter sig, de är inte riktigt som vi andra. Det obehagliga är att det är svårt att avgöra vilka som är från Finspång och inte innan man har talat med dem, då det blir uppenbart. Men då kan det vara för sent.

Anonym sa...

Nu var nog din definition av PK lite smickrande för dina PK-likar (men lustigt nog troligen väl överensstämmande med sverigedemokraters).

Nyordbokens definition är mer talande: "Politiskt korrekt: som stämmer väl överens med åsikterna hos det (för tillfället) ledande kulturskiktet i frågor som rör politik och samhälle."

Det vill säga, att ängsligt alltid förhålla sig korrekt till vad som är "tillåtet" att tycka. Det kan handla om allt från klädmode, semestermål, musiksmak till politik.

Det som just brukar utmärka sådana människor är deras, likt din väninnas, komiska oförmåga att uttala sig om någonting som de misstänker är det minsta kontroversiellt.

Med andra ord, förutom i vissa avseenden är du inte det minsta PK.

Spiring sa...

Hrmpf. På min tid betydde PK antingen PåKlädd eller PrivatKnullare, beroende på om man svarade "ja" eller "nej" på frågan om man var det.

Lustigt nog förstod man inte då att det faktiskt inte var skämmigt att vara både och, även om man kanske för det mesta inte brukar vara båda samtidigt, och att "ja" därför var ett utmärkt svar.

Martin sa...

Spiring: ja tänk, den där konstiga kuggfrågeleken körde dom med på min skolgård också. Hur man än slingrade sig satt man i rävsaxen och det var frustrerande inte minst för att man förgäves sökte efter nån sorts poäng. Till skillnad från dig kan jag inte avgöra om det är skämmigt eller ej att vara det där andra för jag begriper inte ens vad det betyder (och än mindre begrep jag som liten parvel i början av åttiotalet.) Finns det överhuvudtaget nån som gökar i offentlig regi?

Spiring sa...

Martin: Nej, vad uttrycket "privatknullare" skulle föreställa eller "ge för signaler" har jag inte heller riktigt begripit. Det är väl först på senare år jag faktiskt har kommit fram till att tja, det är väl de flesta människor trots allt, så vad vore det att skämmas för? Men det ansågs väl skämmigt att ha sådana intressen som bara äckliga vuxna höll på med. Att ertappas med jylfen öppen var att ha varit på "tjejparty" och det var heller inte bra. (Men de flesta som höll på med det där PK-andet var ett par år senare i den åldern att de gärna ville att det skulle verka som att de var synnerligen erfarna på det området.)

Jag vet inte hur gammal den där frågeleken är men när jag utsattes för den var det 70-tal, och jag har en känsla av att det förekom en del offentligt gökande då, i alla fall i högre grad än nu. Har bland annat ett vagt minne av ett TV-reportage om en dansk teatergrupp som maskerade sig till (nakna) statyer, och ställde upp sig i stadsmiljö. Sen började de visst ta på varann, med mera, med mera. Men det visade nog inte TV på den tiden.

Å andra sidan har jag hört att det förekommit en del icke-PK-ande i dokusåpor ibland, nuförtiden tycks det som att TV visar sånt. Så det är kanske mer OK med OK i vår tid trots allt?

Spiring sa...

Jag vågade mig på att googla "privatknullare" och fick en hel del träffar, de flesta på beskrivningar av den här leken. (En annan jag hade glömt var: "Säg 'Kalle Anka'!" "Kalle Anka." "Dra ner byxorna och tanka!") Enligt någon lär Fredrik Lindström ha sagt att ordet betydde "onanist", men jag tror det i så fall var lokalt eller en efterhandskonstruktion. ALLT som hade med sex att göra, med eller utan partner, var nämligen skämmigt när man gick på lågstadiet. Fast kanske var det bara att vi småttisar inte förstod uttrycket fullt ut. ("Luder" använde vi till exempel i betydelsen "könshår". Och en kille i klassen sa en gång: "Vet du vad 'mens' är? Det är när din pitt blöder.")

Paul W H sa...

Schizofren eller kort och gott "schizo" var ett kraftord bland mellanstadieelever i mina hemtrakter redan på 90-talet. CP är definitivt 80-tal.

Den amerikanske komikern Stephen Colbert har ett stående skämt om sin totala oförmåga att uppfatta olika raser, med påföljande stolthet (!) över detta faktum. Han kan fråga en svart gäst om denne är svart, och tror sig själv vara vit bara för att andra personer upplyst honom om det (plus ett skämt av typen "och jag tror dem, för jag har en egen sen talkshow/får gå före i krogkön/etc).

Anonym sa...

Rädslan för att andvända nedsättande ord för personer (som alla "vet" inofficellt är mindre värda än andra) är väl att myten om vårt upplysta, jämställda, rationella och liberala samhälle blir exponerad som den lögn den är.

Vill man verkligen förändra saker så kanske sanningen är en bättre utgångspunkt än myter.

PK är PR bara för ytterligare en produkt som inte lever upp till hypen.