söndag 27 februari 2011

Ian annan del av världen.

Ian Wachtmeister har skrivit en memoarbok som han också kallar "historiebok" (troligen syftande på begreppet "roliga historier"). Den heter "Rebellerna" och påstås också handla om rebeller. Till rebellerna räknar Ian Wachtmeister Ingvar Kamprad, PG Gyllenhammar, Alexandra Charles, imitatören Göran Gabrielsson och sig själv. Mitt intryck är att Ian har en annan definition på "rebell" än jag.

Ian Wachtmeister hatar politisk korrekthet, det vill säga när folk inte vågar vara lika utmanande av etablissemanget som han själv. Ian Wachtmeister tillhör, enligt Ian Wachtmeister, inte etablissemanget. Ian Wachtmeister är greve, företagsledare, mångmiljonär och politiker. Mitt intryck är att Ian och jag också har olika definitioner på begreppet "etablissemang".

Ett kapitel handlar om Lundsberg, som han tycker är en fantastisk inrättning som fostrat "goda världsmedborgare" (bland annat genom att bara ha tiokamp på friidrotten). Enligt Ian Wachtmeister är det "ingen som helst uppoffring för barnen" att spendera hela sin tonårstid på avstånd från uppenbarligen ointresserade föräldrar, i sällskap med kamratuppfostrande jämnåriga. Ett uttalande som jag spontant hade rubricerat som "kategoriskt".

Wachtmeisters egen tid på Lundsberg var härlig. Härlig härlig härlig. Minnena är lite osorterade, som de lätt kan bli när alkohol möter demens, men ack så härliga:

Min klasskamrat John Werner var bättre på sopransaxofon än på rubank men kommaterade enligt den vänlige svenskläraren som en koffert.

"Ohlssons skrift påminner om en samling geléklumpar", sa Bullen om Fritte Ohlssons uppsatser. Elakt men sant intill den dag som idag är.
[För att göra det hela ännu mer förvirrande är Fritte Ohlsson synonym med skådespelaren Fredrik Ohlsson, gift med Siw Malmqvist och en gång "Pelikanen" med hela svenska folket, bloggarens anm.]

"Det vore lika bra att du ställde dig på ett ben i skogen och kastade småsten och sa Kuckeliku filibabba", var vår husfar Im Palmers, även kallad Blä, förslag till Johnny, som insåg situationens allvar och flyttade till Schweiz.

"Äter ni så där hemma i vedboden?" löd ett av Bläs favorituttryck. Vår pappa frågade om han verkligen sa hemma i vedboden?

Ludwig Åkerhielms insatser i fotbollsmålet gav honom smeknamnet Sållet. Vi vann i alla fall!

När Ludde skadade sig på tennisbanan fick han stelkramp och höll på att dö. När han låg på intensiven i Karlstad bad vi alla för honom i Lundsbergs kyrka. Han lever än idag.


Om det framstår som något associativt och gaggigt så är det för att det är det. Sammanfattningsvis är Ian Wachtmeisters uppfattning om Lundsberg att det är härligt. Utomordentligt härligt. Härligt och oproblematiskt. En god och sund och härlig uppfostran, härligt befriad från politisk korrekthet:

Vår rektor hette Martin Lindström och blev så småningom biskop i Lund. Han gav mig några riktiga råsopar så att jag höll på att flyga av podiet i aulan. Vilken forehand han hade! Jag kommer inte längre ihåg varför, men det var säkert befogat. Man kunde också få en snyting för att inte ha gått ut på rasterna. Så lärde han oss att uppskatta frisk luft.

Uppenbarligen har jag och Ian Wachtmeister också olika definitioner på begreppet "god uppfostran". Och inte minst på begreppet "humor".

11 kommentarer:

Anonym sa...

Han verkar ha en verklighetsuppfattning i stil med Kadaffis

Theo sa...

Var det allt värt att kommentera i boken, eller vågar vi hoppas på fortsättningsposter?

Feedback66 sa...

Wachtmeister är en väldigt liten, otäck människa. Har han förlåtit "kommunistmedia" för att de teg ihjäl hans fiasko (D)et nya partiet än, förresten?

tompa sa...

Inte bara drag under galoscherna, det verkar vara korsdrag mellan öronen också.

mrarboc sa...

Säga vad man vill, men han har nog levt ett intressantare liv än de flesta av oss!

dr. No sa...

mrarboc: Det har Hitler och Stalin också gjort.

Kalle Lind sa...

Theo: det finns mycket att kommentera i den boken, men jag sparar det till min egen kommande bok "Människor som har haft fel". Work in progress.

Jonas Slättung sa...

Greven och hans anhang är reliker. Det lustigaste och samtidigt mest störande är att de inte ens vet inte om det; de tror verkligen på fullt allvar att deras 30-talsfasoner är det bästa för samhället.

smarrtoo sa...

Vad är grejen med omslaget? Vad är det för vansinne som drivit honom till att ha på sig den där slipsen? Eller mössan för den delen... Det här var nog det fulaste jag sett sedan det där Liza Marklund-omslaget där hon poserade i solglasögon med rött glas...

Jonas sa...

@smarrtoo: "tokroliga" slipsar och huvudbonader var ju Ians signum redan 1991. På något vis verkade det vara lättare för folk att svälja rasistisk propaganda när den kom från en kul typ i en crazy fiskehatt. Det är väl samma tanke bakom det här omslaget, ungefär.

Anonym sa...

Det beklämmande är att Greve Ian Wachtmeister hade samma uppfattning om Lundsberg även innan han blev senil.