Har under ett par dagar insupit göteborgsatmosfär och blev som vanligt upplivad av krogar som "Rumpan bar" och "Kock & vin" och lisebergsinstitutioner som "Glassikern". Utanför Liseberg noterade jag en staty av Kål och Åda där några parioter bemödat sej att göra en plakett med den tråkigaste vets jag läst (det var inte ens en vets, det var mer en lägesbeskrivning som gick ut på att Kål var lite full och att Åda vill gå hem men att Kål vill gå in på Liseberg och... ja, som sagt, den var så tråkig att jag föll i koma).I övrigt kunde jag notera att 2:a Långgatan har gentrifierats - porrbutikerna har blivit erotikbutiker - och det alltid lika fascinerande i att affären Bohusslöjd har lyckats överleva bland bratskrogarna på Avenyyyn.
Uppe vid Götaplatsen såg jag dock en staty av Karin Boye som tidigare undgått mej - men framför allt såg jag glasskiosken alldeles bredvid. Dom erbjuder följande litterära delikatess:
Vad försöker man säja med detta? Finns det nån dold koppling jag inte förstår? Innehåller mjukglassen kallocain? Har fläderknopparna värkt när dom brustit? Är det nyskapande ordet "fläderssorbet" ett sätt av glasskiosken att verka i Boyes anda?Hur mycket Karin Boye än har adopterats av senare generationer emo-gymnasister och Berny Pålsson-wannabies och kentofiler - dom svartklädda, svartögda och svartsynta - så var hon den störste inom sin generation och med rätta citerad av både Lena Nyman och min stofile läroverksadjunkt Sigvard Härnring (lika kuriös som sitt namn). Nog är hon värd mer än 29 kronor?
För mej är det lika bisarrt som om nån skulle lansera Lars Forssell-colan eller Edith Södergran-frisbeen.
Det är väl så att de som gillar Karin Boye är svårmodiga gymnasist-brudar(i alla åldrar, men de har på något sätt haft sin bästa tid då) som avskyr allt som kan tänkas ge lite ren njutning och därför äter glass som kan tänkas vara lite mer "nyttig" och mindre söt, fläder.
SvaraRaderaIdén att resa en staty över Kal och Ada är så där småpinsamt lokalpatriotisk. (och jag får säga så eftersom jag är född och uppvuxen i Göteborg. :-))
SvaraRaderaDäremot så tycker jag att inskriptionen är fin; nästan lite gullig, vilket kanske hade framgått om du hade återgivit den lite mer korrekt. (Ja, jag vet att den komiska effekten hade uteblivit.)
Karin Boyes staty har alltid en icke-vissen blomma i ena handen oavsett årstid.
Min gissning är att studenterna, som pluggar genusforskning i ett jämförande perspektiv, har slagit sig ihop med alla i stan som gillar Broder Daniel. Tillsammans har de ett rullande schema på vem som ska trycka blomster i näven på Boye.
jäsiken, här har man gått förbi den där kiosken i två år och missat skylten. måste provsmaka snarast.
SvaraRaderapå glassen då. inte skylten. jävla syftningsfel.
SvaraRaderaKarin boye är njutning, att läsa hennes dikter är njutning för hon skriver så bra. De som värkligen älskar henne kan nog uppskatta en glass då och då. Det är bättre än att hon adopteras av svartklädda emon.
SvaraRaderaOK. Men nu får du faktiskt reda ut vad polka, lakrits, mjukglass, felstavade minimarshallows, särskriven hallon/passions sås (passionerade hallon), lakritstopping och kex har med Poseidon att göra.
SvaraRadera