Jag upplever inte Per Ahlmark som en Guds gåva till mänskligheten. När han för tio-tolv år sen satt hos Skytte och berättade att han ogillar sej själv, tänkte jag att "det där var första gången du och jag höll med varandra, Per".
Hasse Alfredson berättar nånstans att han på femtitalet ingick i redaktionen för "Vi som vet mest", ett frågesportprogram för gymnasister. En snubbe i uttagningarna var så femjävligt överlägsen att de tog in honom i redaktionen istället för att låta honom göra förutsägbar slarvsylta av motståndarlagen. Väl i redaktionen skrev han toksvåra frågor som ingen kunde svara på.
Den lillgamle besserwissern hette alltså Per Ahlmark. Han blev sen känd som a) folkpartiledare, b) Bibi Anderssons ligg och c) frilansare i arabhatarbranschen.
På åttitalet drabbades han också av behovet att uttrycka sej i dikt. Som liberalismens svar på Ricky Bruch och Lasse Berghagen gav han sej på att formulera världen i abstrakta sentenser. Jag sitter här med diktsamlingarna "Flykter", "Överleva" och "Visum" framför mej och ett pockande behov av att skriva nåt elakt om dem.
Det är dock inte så enkelt. Ahlmark tycker om det otydliga och svävande - poemen kryllar av "masker", "blanka ansikten", "tyngdlösa ögonblick", "spegelbilder" och "hemligheter" - vilket gör honom svåråtkomlig för kritik. Det gör honom också rätt trist.
Ibland - när man har skummat förbi radklustren av "mörkröda fåglar" och "loja, glädjelösa rörelser" - bränner det till när Ahlmark blottar sin karga liberala ångest. En dikt heter naturligtvis "Död":
En gång såg jag döden
Hennes ansikte var nästan svart
som en negress under min gula filt
tyst kall
efter 25 nembutal
Slutklämmen är lika deprimerande som inledningen:
En gång andades jag döden
En kropp som börjat ruttna
bakom neddragna gardiner
Med hennes ångest kvar i trappan
Med mitt liv kvar - var då?
Även en dikt med den rosaskimrande titeln "Kärlekssaga" är djupt nerslående: "tillsammans tusendubblar vi med lätthet våra tyngder" och "jag hör jag är glömd". Per "slänger bort det bästa som jag har" och "har funnit att ingen bryr sig om mina ord, innehållet i vad jag säger" (vilket man önskar vore sannare än det är).
Och givetvis är Ahlmarks ångest lika värd att tas på allvar som Karin Boyes (som han apostroferar i dikten "Till Boye" och titeln "Vapenlös"). Samtidigt är det svårt från min position att inte tänka: men snälla Per, om du inte var så styvnackat övertygad om hur rätt du har och jämt ventilerade detta på olika pissliberala debattsidor, så kanske du hade mått lite bättre?
Hade man varit en tvättäkta satiriker kanske man till och med hade passat på att citera Ahlmark själv, som ju i egenskap av arbetsmarknadsminister gav de friställda Ericsson-arbetarna i Olofström det glada tillropet "lycka till!"
Nu är man dessvärre alltför blödig för sånt. Jag lider ärligt med den ångestridne Per Ahlmark. Jag önskar dock att han hållit sej till lyriken. Där gör han liksom ingen skada.
måndag 26 januari 2009
Liberal lyrik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
30 kommentarer:
Jag minns Per Ahlmark. Han hade tämligen bekvämt besegrat Garton och Guillo (Guillo minns det förstås annorlunda) i mellanösterndebatter. Tanken var att han nu skulle massakrera Olof Palme. Ahlmark-stackarn begrep aldrig vad som hände. Palme gjorde en våt fläck av honom och jag tror att Ahlmark var övertygad om att Palme på något vis fuskade. Han blev aldrig sej själv igen.
Åke: Det är väl ganska svårt att kora debattvinnare eller? Frågar du Guillo och de som tycker som honom, är de inte säkert att de tycker att Ahlmark vann. Detsamma gäller de som tycker som Ahlmark gällande Palme-debatten.
Lind: Man kan ju inte annat än känna sympati för en så oerhört marginaliserad debattör som Ahlmark. Fast han passar nog i USA.
Som poet verkar han ju inte alls oäven.
Per Ahlmark påminner mig om Pia Kjaersgaard. Eller en intellektuell Pia Kjaersgaard då, men grunddragen känns desamma. De är så bittra! Ahlmark kombinerar bitterheten med den sortens mindervärdeskomplex som kommer av att veta om att man egentligen är lite för smart för att befinna sig där man gör, och om det bara var IQ som räknades skulle allt vara mycket enklare.
Daniel! Jag tycker att det är lite orättvis jämförelse. Trots alla klavertramp om araber och arbetare, så tror Ahlmark på alla människors lika värde. Det tror jag inte att Kjaersgaard innerst inne tror på. Ahlmark är nyliberal in absurdum och tror inte bara att människan har rätt att klara sig själv, utan en skyldighet att göra så. Vill bara poängtera att detta är mina tolkningar av vad jag hört och läst av Ahlmarks åsikter.
Frank! Läs igen så kanske du upptäcker att Ahlmarks definition av "alla människors lika värde" inte innefattar araber ('terrorister') eller folk med vänstersympatier ('terrorister'). Läs noggrant och lycka till med dina tolkningar!
Ahlmark är en långsint j***l också. Hans Blix och Ahlmark stred om ordförandeposten i FPU när de båda var unga och vackra, det satte tydligen sina spår hos A trots att han vann. Drygt förtio år senare får A möjlighet att tala om för världen, den del som läser New York Times i alla fall, viken sorts person Blix egentligen är, den chansen tog han.
Jan Guillou har faktiskt i en radiointervju erkänt att han förlorat debatter mot Per Ahlmark.
Jag tror f.ö. att Ahlmarks avhyvling av Blix var i Washington Times, en tidning mer intresserad av ståndpunkter som Ahlmarks.
idiot, du fattar inget. ahlmark har betytt oerhört mycket för ett inte ringa antal svenskar.
NY Post var det i.
Max: är det mej du kallar idiot? Det kan du göra på din egen blogg.
Huruvida Per Ahlmark betytt nåt för någon är mej fullkomligt egalt. Lennart Hyland har med all sannolikhet betytt mer, vilket inte gör honom ett dyft mer sympatisk i mina ögon. För att inte tala om Adolf Hitler, som betytt jättemycket.
För övrigt är jag intresserad av ungefär hur många "ett icke ringa antal" är. Hundra? Hundrafemti? Hur många har Per Ahlmark verkligen betytt nåt för? Ge mej en siffra, du anonyme förolämpare.
Thomas E skrev: "Hans Blix och Ahlmark stred om ordförandeposten i FPU när de båda var unga och vackra"
Fel. När "de båda var unga", ska det stå.
Peter, jag kanske var en smula otydlig; Ahlmark är fullständigt övertygad om att han tycker att alla människor har lika värde. Jag är inte helt säker på att han har fel. Sedan kanske han känner en stark aversion mot vissa folkgrupper. Vilket inte nödvändigtvis utesluter att han tycker att alla människor har lika värde. Men att demonisera meningsmotståndare, med åsikter de inte har, gör ju polemiken lättare och mer rättfram.
Debatten fortsätter som vanligt i denna osedvanligt anti-intellektuella flumblog.
Kalle Lind i alla ära-det är kul med dina nedslag i olika verkligheter-verkligheter som du ofta inte har någon djupare kännedom om-men jag gillar din blogg ändå-precis som jag gillar media överhuvudtaget.
Det är en sak jag inte förstår, hur hinner du med allt-familj,jobb och en så osedvanligt genombearbetad blogg! Bra jobbat!
Anders från Öfvre Norrland
Anders från Öfvre Norrland: vad fan vet du om vad jag har djupare kännedom om? Och vänligen kalla mej inte "anti-intellektuell". Är det nåt jag respekterar är det intellektualism. Och nåt jag inte respekterar flum.
Åter till objektet för denna bloggpost: Ahlmark mår väl inte jättebra nu för tiden va? Vet inte om det är "vanlig" psykisk labilitet eller ålderdomlig sådan det handlar om men rykten gör gällande att han inte är riktigt på topp längre. Han fick väl en del skit efter att ha insinuerat att carl bildt hyste aversioner mot judar (vilket han visserligen insinuerat att de flesta kända svenskar har i något sammanhang).
Lind: Vi som uppskattar intellektualism i media, önskar din snara återkomst i etern. Rädda P3! (Det känns som om det är någonting jag inte fattar med P3. Kan det vara ålder?)
Kalle, jag antar att du känner till att Ahlmark inte bara har ägnat sig åt poesi, utan också har klämt ur sig romanen "Zonen". Inte för att jag läst detta alster, men efter vad jag minns av dåtida recensioner lär den dels vara en s.k. "erotisk roman", dels vara osannolikt usel. Jag tycker nog den låter som ett lämpligt ämne för denna blogg.
Jag fattar inte, skulle den här bloggen vara antiintellektuell? Vad grundar du det på?
Anders från Norrland är lite bisarrt förtjust i bindestreck; som onödig inskjutning i sammansättningar, som allmän interpunktion och till och med som ersättare för frågetecken.
Det känns då inte särskilt prointellektuellt, skulle jag vilja påstå.
En liten fråga föll mellan stolarna i Anders från öfre Norrlands märkligt komponerade och osammanhängande inlägg, och som jag själv funderat lite smått kring: Hur hinner du? Inte så intressant att den kräver ett långt svar, men kanske ett kort. Jag förstår naturligtvis att ditt jobb inte är ett 8-17 med fasta tider, och att bloggen är ett intresse som får ta av din fritid, men för genomsnittsinlägget måste väl avsättas 2-3 timmar?
Varför lämnade Ahlmark folkpartiledningen och regeringen?
Radioprogrammet Public Services "Per Ahlmark" var en kuslig figur som ylade om "Kaaaaaanans folk". Kanske var imitatören Gabrielsson sjuk den dagen och de fick nöja sig med originalet?
En av de roligare saker jag läst om Ahlmark var en text av en journalist som hade följt den allra första borgerliga regeringen som lyckats bli demokratiskt vald. Där kunde man läsa att Per Ahlmark innan regeringsförhandlingarna stod och övade raseriutbrott inför sina medarbetare för ha detta med sig när ministerposter skulle fördelas.
Stackars Fälldin visste väl inte vad han skulle göra och sköt nog till vice statsministerposten bara för att få tyst på honom.
Senast jag hörde om Ahlmark hade han haft en hjärnblödning och sen har jag bara sett en DN-krönika av honom. Andra skulle nog säga att hjärnblödningen varit konstant under 40 år, men de är elaka och ogina typer som jag bara kan hålla med.
Hur hittade jag den här bloggen..? Vet ej, men jag är glad att jag gjorde det, för jag har inte skrattat så mycket sen min far sa att alla kan bli precis vad de vill.
"Lycka till med dina tolkningar" - underbart. Sen hyser jag också alltid förtroende för människor som kan stava och som stavar Hasse Alfredsons namn rätt. Sån är jag.
Ahlmark ung och vacker? Ung kan jag väl gå med på att han måste ha varit nångång... Vet inte hur Bibi Andersson tänkte där. Hyland. Adolf. Ni är väldigt roliga här!
"Jag är inte helt säker på att han har fel" - jag klarar inte mer, jag skrattar och tårarna rinner.
Och jag känner igen John Eje från förr. Han la ner efter att Linda Skugge... ja hur var det John?
Ahlmark som pöt. Bara det... Ja detta var i sanning uppfriskande läsning.
Blev lite förvånad över detta. Jag trodde att Kalle och Per var i samma bransch, dvs. som kompilatorer av vänsterstolligheter från 70-talet? Per med fokus på prosan och Kalle med fokus på lyrik och musik.
Men, (nu helt utan ironi): Även om det tar emot att erkänna för somliga, Ahlmark är inte en helt oäven lyriker.
Jag la ner innan bloggboomen av mängder med skäl, inte minst på grund av envetet trakasserande av den där b-poeten som kallar sig embryo. Jag tar såna på alldeles för stort allvar och gav mig in i en helt igenom osund kommentarspolemik. Nu när såna som Schulman, Bella och Beiersdorff är stora bloggare och såna som Kalle Lind är bättre bloggare än jag kunde drömma om att vara känns det inte särskilt aktuellt att komma igen.
Det är väl helt uppenbart att de flesta svenskar är antisemiter. Vem bryr sig om krigen i Tjetjenien, Kongo, Colombia osv?
Däremot blir det jävla liv när Israel är inblandat.
Det kan väl inte ha något med religionen att göra?
Ah, John. Det var på vår tid... :-) Innan alla jävlar började blogga, då när vanligt fölk inte visste vad en blogg var ens. Ack ja.
Nu är det annat.
Jag har inte läst bloggar på flera år, men har börjat lite smått igen, dock inte dem jag läste förr.
Läser inte de gamla, hittar nytt och fräscht som här. Men skulle ändå inte komma på tanken att läsa nåt av det som idag kallas "kändisblogg" - nipp. Nope och never.
Och skulle heller inte komma mig för att själv börja blogga igen. Skulle du John? Nä-e..? Det känns SÅ 2004! :-)
Nå-ä. Jag går tillbaka till min gamla hemsida...
http://www.rolfner.se/
Ja, anonym, men framförallt är hela mänskligheten antikongolesisk, eller hur? Jag menar, vi bryr oss inte om hur det går för folket där. Det måste väl vara elakt.
Mitt förslag är att vi gör som med Israel. Vi belönar de värsta folkmördarna, ger dem särskilda handelsavtal med EU och låter dem vara med i melodifestivalen. Sen startar vi militärsammarbete med dem så de kan döda fler och effektivare.
Jag menar, om vi idag kan ge så mycket stöd till Israel som bara dödar en del palestinier borde väl det riktiga stödet och alla positiva hemsidor riktas till de *riktiga* folkmördarna? De är de som ska berömmas på våra bloggar! Svensk Kongo-information ftw!
Ja där fick jag så jag teg.
Skicka en kommentar