![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEipBikU3sWLDA5Zktoeb6BrOj1MvZDvXUuKPuQA95i9z1-62i2n46E8SilLmBp1zimAqQXKlHpbqzyEVPPHionFTWAoU4nvUr9mOlOpVh19pUO48-LWlFZDnNJlWF6YwE6PHb3rjDqKLPTJ/s400/Brynolfsson+2.jpg)
I första omgången Svenska serier kunde man läsa tidiga alster av Joakim Pirinen och Hans Christensen, som först senare började gå under smeknamnet Charlie. Joakim Lindengren lär precis ha fått ja till publicering när tidningen hastigt lades ner. Mer obskyra namn som Hans Lindahl - min favorit bland Fantomen-tecknare - hittade sin väg in på Semic den vägen. Och i den andra omgången kunde man läsa tidiga verk av Martin Kellerman, som då inte hette Kellerman utan hade ett annat tyskt namn.
Men intressantast av allt - för en sån som jag, som gillar att hålla koll på perifera namn ur offentligheten - är namnet vi hittar redan i den nystartade tidningen andra nummer 1979:
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirJWEhjKf1P6kXHHOhYGub2cfYvJyD6kgnLRTwB7AcfS6A-zvr1n7IqkUhPLni4gHM3CW84mHiC59liJqKOrsYqhrfQLwVmeJ_ZzSqj62WY97Qoj9jMAIuY2x2Aws5oQp2MltqlZwjU5On/s400/reine+brynolfsson.jpg)
Det är en tämligen obskyr historia den unge Brynolfsson ritat ihop: "Albin Lindblad i Hjärtat som försvann". Filmreferenserna haglar. Här hittar vi Orson Welles:
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdKp7DwHrxT9oUfjT_PYBi8ncp_nLhCgp-g-kAfcSRbvihDB2JxgvueirXXLiUoxP8qquMU_eX8F8PeYYwofC1daROr61Fy3wJfPwTbnxaS0wITyXgcWNl8cp6fkq7HZL3oFW7ttUmyeLw/s400/Brynolfsson+3.jpg)
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidnjJUvGLvzOLIpgrJF2RaJjhlT7w0s1EtzH1w6qCA_0ji4bozTLjhwxtziZ5VUMlRci13_TOgznCYzwFmB_zYLohPA-qO8omGogThV9M7-0WTjMvx1jUQXsugs6egB0lqCzQI3clNEgH7/s280/Brynolfsson+4.jpg)
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrd5pETphBFllkj2JOSKNK1jp28O26s8Jrp8U_Fv9bheToyGHSt-wAjUYzN2qYcV3mPeQumGTC_BlGZ5d8IR9YMGT9oQQY3in9KfxRfkjI43UqciJXDvnr31xOK08KGxH_Tq_jef3VWrjj/s280/Brynolfsson+5.jpg)
Antagligen stod Brynolfsson i ett vägskäl, likt Herkules arla en morgon. Ginge han åt det ena hållet hamnade han i Teatervärlden, där han skulle få träffa Lars Norén och Stina Ekblad, låtsasvåldta Marie Richardson, hänga på Prinsen och posera för konstnärliga (dvs svartvita) bilder.
Ginge han åt andra hållet hamnade han i Serievärlden, okänd, orespekterad och oskuld.
Troligen valde han rätt.
Var det inte 7:3-debaclet egentligen?
SvaraRadera...och Wilmer X-sångaren (Nisse Hellberg? Orkar inte googla...) ritade en serie i nåt nummer också. Jag tror jag har samtliga nummer, både de gamla och de nya så jag får väl kolla upp om någon annan namnkunnig person florerat där (som inte nödvändigtvis är känd som serietecknare numer alltså...)
SvaraRaderaDet var bara vi som saknade alternativa talanger som blev kvar i obskyra serietecknarträsket.
SvaraRaderaReine kan dock vara ovanligt stolt för att vara svensk skådespelare. Hrafnun flygur (eller vad den hette), Änglagård, black Jack osv osv och jag minns ingen gång han har varit direkt pinsam.
//En som var med i Svenska Serier 3 gånger.
Joakim Lindengren hann faktiskt komma med i första omgången, möjligen i det sista numret. En person i en solstol från olika perspektiv, samtidigt som en telefon ringer. Vare sig Krystmarodören eller Kapten Stofil kan riktigt anas i denna serie.
SvaraRaderaNisse Hellberg och Clas Rosenberg från Wilmer X hade mycket riktigt en serie med. Nisse ritade också "Arnold Banan" i ett par nummer av Larm, minst ett i alla fall.
I samma nummer som Albin Lundblad finns förresten "Kornen", en serie av Ulf Lodin som även utseendemässigt var rätt lik en ung Ulf Lundell. Har för mig att han släppte nån skiva sen också.
SvaraRaderaHan fick sin stora revansch när han fick dubba katten Gustaf!
SvaraRadera