tisdag 16 juni 2009

Ledare avleddes - ledare slapp lida.

Mannen till vänster på bilden heter Carl-Adam Nycop. Han startade det inte helt obekanta filosofimagasinet Expressen och den alltmer bortbleknade bildtidningen Se. Han har m.a.o. haft ett visst inflytande på nittonhundratalets press och nittonhundratalet självt.

Idag vet få vem han är. Därför begriper ingen varför det göteborgska skridskoparet i Mosebacke Monarki heter Kal och Ada Nycop. Å andra sidan vet alltför få vad Mosebacke Monarki är för nåt.

I en av sina memoarvolymer, "Nyfiken med sting!", berättar Nycop - som var en påfallande sansad man med tanke på boulevardtidningarna han hade på sitt samvete - en del om egna snedsteg och ännu mer om andras.Ett av snedstegen var Herbert Tingstens. DN-redaktören, samhällsdebattören, den hetlevrat intellektuelle Tingsten är heller ingen det glunkas om på dagens cocktailparties. Idag är det veterligt bara Per Ahlmark (som själv håller på att falla i glömska) som pratar om Tingsten, och med såna vänner behöver väl Tingstens minne inga fiender.

När det begav sej var han starkt tongivande i det svenska debattklimatet under några decennier, känd, ökänd, beundrad, bespottad, bl.a. för sin brinnande agitation för svenska kärnvapen och sin fjolliga röst.

Ett dominerande drag hos Tingsten var av allt att döma hans arrogans. Inför valet 1948 hade Tingsten från sin ledarsida skällt ut såssarnas Erlander (vem? undrar åttitalisterna och undertecknad stönar) och lyft upp Folkpartiets Bertil Ohlin (Nobelpristagare i ekonomi, en av partiets få intellektuella giganter om man inte räknar PG Gyllenhammar och det gör man inte, idag på sin höjd känd som far till den också nästan bortglömda Anne Wibble).

Tingsten ansåg själv att han varit så framgångsrik i att tala om för svenska folket (dvs. de som läste den folkpartistiska DN) hur de skulle rösta att han ansåg valet vunnet på förhand.

Valnatten masade han sej inte ens ner till DN-redaktionen utan satt hemma och lyssnade på radio. Där pekade siffrorna inledningsvis till Ohlins fördel, varför Tingsten ringde upp kollegan på ledarredaktionen och bad honom skriva en (underförstått självbelåten) kommentar.

Nöjd med att i princip ensam ha vunnit valet bytte Tingsten sin basker mot nattmössa och släckte fotogenlampan.

Således proklamerade första sidan på första upplagan av DN under natten att "den socialistiska majoriteten (var) undanröjd".

Problemet - för Tingsten mer än svenska folket - var att den socialistiska majoriteten inte alls var undanröjd. Mot valnattens slut strömmade såsserösterna in och Erlander satt kvar på den taburett han inte lämnade på två decennier.

Det hade kunnat sluta illa för morgontidningen. Till lycka för en tidning som redan då var tämligen högfärdig, ingrep en man från distributionsavdelningen som lyssnat lite noggrannare till radion än ledarredaktionen. Mot uttryckliga order från ledningen vägrade han att skeppa ut fler upplagor med uppåtväggarnainfo.

Han övertalade centralredaktionen att göra nya förstasidor och tidningen blev försenad - dock utan diverse chefers medgivande. Mannen på distribution hann till och med bli avskedad av en i raden av koleriska chefer innan han gick hem och tog sej en hård natts dagsömn.

När så även DN:s redaktörer läst konkurrenttidningarna och insåg vad de faktiskt hunnit sprida till en del av läsekretsen fick han jobbet tillbaka på stående fot.

Nycop påpekar lite förargligt att Herbert Tingsten själv inte skriver en rad om detta i sina omfattande memoarer. Tur då att Nycop kunde påminna oss alla.

18 kommentarer:

Åsa, Stockholm sa...

var hittar man den där skojiga boken. den har väl slutat tryckas för 3 decennier sen antar jag?

Kalle Lind sa...

Åsa, Stockholm: där den goda litteraturen finns (dvs bibliotek och antikvariat).

Anonym sa...

Brr...
Minns fortfarande när man som liten påg skulle passera dörren i vårt trapphus märkt C-A Nycop.
Det var en ganska grinig jävel mot oss barn. Funderar ibland över varför min morfar, socialisten, hyste ett sådant agg mot honom...

Ördög sa...

Morjens!

Åsa! Om du vågar dej hit till Helsingfors på kryssning nån gång i sommar, kan du göra ett besök i Hiltunens antikvariat vid Sofiegatan (mellan Salutorget och Senatstorget). Eller på Emmaus loppmarknad vid Gyldénsvägen (ta buss 20 från Skillnaden). Det är bara två av de ställen i stan där jag sett Nycops memoarer bjudas ut till priset av motsvarande 20-40 svennedaler.

Nycops memoarverk består av tre delar, "Bära eller brista" (1970), "Nyfiken med sting" (1971), samt "Väcka, oroa, förarga" (1988). Jag skaffade dem själv under 90-talet på olika loppis, och kunde rentav få den mellersta volymen signerad av den då 88-årige men mycket vitale författaren vid publicistseminariet i Hangö i juni 1997 ... Det är roliga och tankeväckande skildringar - inte bara för mediamänniskor - med fina bilder av folkhemmets framväxt och blomstring.

Nycop framstår i böckerna som en sansad och samvetsgrann humanist, och han anför många tankeväckande och varnande exempel på mediernas ansvar och faran för att missbruka det. Det är svårt att i vår tid inse vilken sensation Expressen på sin tid innebar i svensk press. Dess skandaljournalistik utmålades som en kulturfara av värsta art, och dess redaktionschef (det var alltså C-AN:s befattning) som en hybrid mellan kloakråtta och samvetslös förförare. Dessvärre har jag nu inte mitt eget exemplar av "Nyfiken med sting" i närheten - annars hade jag gärna återgett bitar av den artikelserie om den svenska ungdomens sexvanor som Expressen publicerade år 1953, och de hysteriska reaktioner texterna framkallade hos prydare presskolleger.

Och det är helt riktigt att Nycop berättar också om sina egna fördomar - även om han kanske inte uppfattade dem som sådana då memoarerna skrevs. Han fick tidigt ett intensivt behov att ta avstånd från den helsingforsiska överklassmiljö där han växt upp, och i "Bära eller brista" gör han det med besked. Som finlandssvensk har jag själv ofta undrat hur mycket av de fördomar man möts av på rikssvenskt håll har sin grund i åsikterna hos till Sverige överflyttade "renegater" av Nycops typ, för vilka finlandssvenskar och överklass var synonyma begrepp. Hade unge Carl-Adam vuxit upp på Östermalm eller i Djursholm hade han nog fått höra samma ängsliga förmaningar att bara umgås med "herrskap" som han fick i Kronohagen.

Också från tiden på Expressen berättar Nycop ett och annat som han idag skulle ha varit lika tyst om som Tingsten om sitt eget klavertramp. Nycops skildring av hur tidningen efter noggranna överväganden "vänder i baltfrågan" - det vill säga övergår till att stöda baltutlämningen - fungerar idag mest som ett bevis på journalisters oförmåga att urskilja nyanser i en krissituation. En oförmåga som bara tilltar då beslutet fattas kollektivt. Nycop anser också att han fick en sanningsenlig bild av Sovjetunionen under den arrangerade resa han 1947 fick göra där - och han tycker synd om Tingsten som menade att studier av avhoppares memoarer gav en riktigare bild. Att den ena formen av research var nödvändig för att komplettera den andra tycks inte ha föresvävat någon av dem.

Glad midsommar från Drumsö!
/ Ördög

(Kalle, din bok recenserades på Hufvudstadsbladets kultursida häromdagen. Har du läst artikeln?)

Kalle Lind sa...

Anonym: något av svaret på din fundering finns kanske i Ördögs reflektioner. Nycop var finlandssvensk överklass, verserad, verbal och driftig men ovanpå detta redaktionschef för en tidning som trots allt sysslade med sex and crime (påminnande om en blandning av klass-svikaren Palme och den finkulturelle slaskredaktören Bo Strömstedt). Det känns som en figur som nog kunde röra upp känslor.

Ördög: jag har inte läst recensionen och hittar den inte på nätet. Var den negativ? I så fall kan det kvitta.

Anonym sa...

Hej hej! Är kanske en dum fråga, men kommer det nån mer säsong av "Hej rymden!". Eller nåt liknande. Min syster och jag har grym abstinens för tillfället efter att ha sett serien om o om igen. Det är nåt av det roligaste jag har sett på tv och tycker det är synd om det inte görs mer.

Mvh Annie

Unknown sa...

Det där med Tingsten påminner mig om en liknande händelse vid samma tid på andra sidan atlanten.

Kalle Lind sa...

Annie: dessvärre är du och din syster nog ganska ensamma. Den där serien var det väl ingen som riktigt ville förstå. Det glädjer mej dock att det finns nån som gillade den. På så vis var ett halvår inte helt bortkastat.

Fredrik: vilken?

Sunka sa...

En ordningsfråga, bäste Kalle: äger du Mosebacke Monarkis kalender? En av världens genom tiderna bästa böcker. Om du saknar den kan jag skicka dig ett exemplar. Det har du gjort dig förtjänt av, så synnerligen bra som du skriver.

/Björn

Sunka sa...

Inte Fredrik. Björn. Jävla Google.

Kalle Lind sa...

Björn (Fredrik?): jag har Mosebackes kalender men stort tack för erbjudandet.

Nils Gustafsson sa...

Min 83-årige rumsgranne på institutionen håller Tingsten i kärt minne. Docent em V. skrev på DN:s ledarsida på 50-talet och beskrev Tingsten som en gigant och Lagercrantz som "en jäkla smilfink".

Unknown sa...

Harry S. Truman var tämligen uträknad under presidentvalet 1948, till den grad att tidningen Chicago Tribune gick till tryck med rubriken "DEWEY DEFEATS TRUMAN" under valnatten.

För bild:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Deweytruman12.jpg

Mer info:
http://en.wikipedia.org/wiki/United_States_presidential_election,_1948#Results

Anonym sa...

What??? Trodde verkligen att det fanns fler som tyckte om den tokiga lilla serien. Synd! Mvh Annie

Feedback66 sa...

Jag älskade också "Hej Rymden!", måste jag erkänna. Det var riktigt bra grejor.

Ulf sa...

Det är klart att folk gillar Hej Rymden! I alla fall de som såg den, vilket kanske inte var så många. Själv utbrister jag fortfarande i ett "Jävla Raoul Wallenberg!" då och då.

Lazenby sa...

Ibrahim Baylan gjorde på Newsmill en Tingsten efter EU-valet härom veckan. Idag är det dock svårare att dra tillbaka upplagan än det var 1948. Man kan gissa att Baylan ångrade sig att han inte inväntade storstadsrösterna innnan han tryckte på send-knappen...

Anonym sa...

Tingsten hade säkert sina brister, men han hade rätt angående svenska kärnvapen. Enda alternativet var ett svenskt NATO-medlemskap, och det gick ju inte. På 1970-talet blev Sverige till slut skyddad av USA:s kärnvapenparaply; ett de facto NATO-medlemskap som socialdemokratin och övriga vänstern håller tyst om.

MVH Marcus B