söndag 6 juli 2008

Doktor Snuggles vill att vår värld ska bli bäääättre.

Doktor Snuggles - vänlig mot mänskor och djur
Doktor Snuggles - vill att vår värld ska bli bättre
Doktor Snuggles - hittar väl på något nu

Doktor Snuggles - åker till stjärnornas land
Doktor Snuggles - flyger till regnbågens rike
Doktor Snuggles - bygger en snillrik maskin


Texten till signaturmelodin är ungefär lika märkligt skev och ologisk som hela serien. Under hela min uppväxt, då jag sanningen att säja inte funderat på Doktor Snuggles varje dag (högst ett par gånger i veckan), har jag tagit för givet att serien var holländsk. När jag nu djupdyker i den, tillsammans med min son, förstår jag att den är brittisk.

Både mitt antagande och verkligheten känns fullt logiska. Att jag associerade till Holland beror naturligtvis på seriens märkligt knarkiga framtoning (och att den producerades med holländska Philips pengar). Samtidigt skriver den in sej i en lång och ståtlig brittisk tradition av färgsprakande nonsens, den typ av tramsiga ordlekar och paradoxer som odlats av gentlemen med skinnförstärkta tweedkavajsärmar som i övrigt ägnat sej åt rävjakt, piprökning och rosodling.

Beatles och andra LSD 25-påstrukna band inspirerades av barnkammarramsor (Yellow submarine), vattenfärgsteckningar (Lucy in the Sky with Diamonds) och - varenda kvasiintellektuell hippieanglofils Koran under det s.k. lundellåret 1967 - Alice i Underlandet (I am the Walrus).

Doktor Snuggles känns som nästa naturliga led i en process: kultur riktad till barn, inspirerad av psykedelisk kultur riktad till vuxna (eller motsvarande), i sin tur inspirerad av kultur riktad till barn.

Ju mer jag tittar och fascineras av det prunkande och sprudlande tecknade landskapet, desto tydligare ser jag Doktor Snuggles genuina brittiskhet. Han lever i ett typiskt brittiskt gentlemannakollektiv där dom enda kvinnorna är hushållerskor - Beata och roboten Matilda Järndotter - som Snuggles, Grävlis, grodan Hugo, kaninerna Benny & Freddy, musen Norpan, brevbäraren Söltrut, den talande klockan Ticktack, det talande paraplyet Ankpelle, det talande sirapsträdet och den talande arbetsboden Trickeli-Trick (samtliga män) förhåller sej till med rädsla och respekt. Asexuellt och kvinnofobiskt som resultatet blir av könsseparerade internatskolor.Det eviga teet som dricks hos madame Näbbinos och hennes hund Lord Snobbig är naturligtvis en annan nationell markör, och till och med Snuggles frisyr är brittisk: den s.k. Robin Hood-frisyren, odödliggjord av diverse brittiska förbundskaptener.

Snuggles-historierna är tillåtande och bejakande in i sitt minsta infall, och däri ligger deras tjuskraft. Det räcker inte med att en rymdgubbe anländer i en rymdfarkost till joren - det måste dessutom vara en rymdriddare i en flygande rymdsköldpadda. Ärkefienden professor Eminens kan förvandla sej till en gam, har ett franskbrytande spökdjur i sin hatt och bor i ett sjögrässlott. Ibland dyker professor Tjäderfjäder och häxan Valborg Vinägerflaska upp i storyn. Allting - grodor, klockor och hus - pratar och gör det dessutom på knasiga hittepå-dialekter (antagligen betingat av att tre-fyra skådisar gjorde all dubbning).

Jeffrey O´Kelley - gentlemannen i vars huvud allting har sitt ursprung - pratar på dvd:ernas extramaterial om knasigheter som självklarheter. För honom är det fullt logiskt att han i Pennsylvania blev kompis med en liten svart gosse som heter Woogie och att han därför skapade en fläckig kamel som sitter på ett moln och dricker te med flygande drömfår - eftersom kamelen heter Woogie (Puckly).

Det är det så klart inte för nån annan.

I Doktor Snuggles är allt välkommet. Inget är för knäppt, drick ur flaskan märkt "drick mej" och slicka på den glada gubben på frimärket. Detta är landet som gett oss Boy George, Ziggy Stardust, Willy Wonka, hattmakaren, liftarens galaxguide (Douglas Adams skrev f.ö. manus till Snuggles) och the knights who say "ni" - perukernas, maskernas, grimasernas och hugskottens förlovade tweedrike.

Det känns som att det bara är där som Sprutty-bang-bang verkligen kan lyfta.Jag får en stark känsla av att Jeffrey O´Kelley är Doktor Snuggles. På figurens hemsida erkänner O´Kelley glatt att han lever ett lika behagfullt liv och lika naivt tror på att vår värld kan bli bättre med lite fantasi och lite mekanik. När han började utveckla figuren på sextitalet (serien blev ett faktum först 1979) ansågs inte tanken att göra världen bättre "som en galen ambition".

Och det slår mej att hur mycket jag än ogillar hippieflum och gamla män i gråa hästsvansar som minns almarna och Monterey - så är det en odiskutabelt god tanke.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Bra inlägg. Har också trott att Snuggles var holländsk men som du säger; allting stämmer i fråga om angloismerna. Den där vinägerhäxan...självklart vinäger, vad annars? På tal om tecknade serier så gick det en fransk (tror jag, vem vet) serie samtidigt som Snuggles. Den handlade om en rymdfarkost som reste hit och dit genom historien. Fanns bl.a en robot med jäkligt avlång näsa, vill jag minnas. Vad tusan hette nu den?

Anonym sa...

Det borde vara "Det var en gång"? Fast det kändes mer som skol-TV. Vi fick se den på skoltid i alla fall.
Robert - Södermalm

Anonym sa...

Tror också att det var en gång, men den måste väl i vart fall ha varit fransk?

Vet inte alls varför jag tror det iofs...

Anonym sa...

Nej. Den kan ha varit belgisk, exempelvis. Okej. Tack. "Det var en gång" ringer inte någon klocka hos mig men ni har säkert rätt. Minns bara den där långnäste roboten och att det var ganska snygga rymdskepp. I övrigt var det väl ganska tråkigt.

Unknown sa...

Här är en länk till "Det var en gång". Serien är Fransk, och kom i flera etapper: En historisk, en i rymden och en i människokroppen.

http://www.amazon.com/fois-Lespace-Original-French-Version/dp/B000B86MKI/ref=pd_bbs_sr_7?ie=UTF8&s=dvd&qid=1215449832&sr=8-7

Jag arbetade tillsammans med Jeffrey O'Kelleys son, Sean O'Kelley, och hade genom honom förmånen att hänga med hans far på the Yorkshire Grey i Fitzrovia, London, vid ett tillfälle. Jag avböjde hans förfrågan att göra Snuggles som 3d-grafik eftersom jag fått viss insiderinformation om att Snugglesbudgeten inte riktigt är så stabil som man kanske skulle önska. Mannen är onekligen Snuggles. När jag träffade honom första gången i receptionen till firman jag jobbade för hade han vit kostym med lila streck, en lila sidanscarf och en vandringskäpp med en stor guldboll till topp.

Jag förklarade att "Snuggles was a really popular show in Sweden when I was younger."

Svaret blev: "What do you mean WAS? It still IS!"

Han berättade också att Timothy Leary hade däckat på hans gräsmatta.

Medelklassman sa...

Den näst vidrigaste tv-produktion riktad till barn som jag upplevt som barn. På förstaplatsen - Fragglarna. I hated every minute och kunde inte vänta på att bli vuxen.

Anonym sa...

Tack, Henrik!
Fragglarna var väl helt okej. Att käka ett glashus och springa förbi ett talande sopberg tillhör vårt kulturella arv.
Fast visst - det var ju inte Mupparna. De var bäst. Som jag kan sakna ursprungsmupparna från mitten av 70-talet. Verkligt bra tv-underhållning, alla kategorier.
By the way: Rimbloggen är uppdaterad.

Anonym sa...

...och här har jag gått och sjungit "Vän med båd' männskor å djur" i alla år. Där ser man.