lördag 20 juni 2009

Ett förvirrat au revoir.

Detta är mitt femhundrade inlägg sen jag startade den här bloggen som ett billigt sätt att komma undan nattningen av min son på kvällarna. Jag tänkte ta en paus, spola huvet i kallt vatten, fylla på reserverna av gubbtrivia, vara fysiskt närvarande med mina söner och slutföra de arbeten jag fakturerat. Sen ska jag skriva en enmansshow.

Den som trängtar osunt mycket efter Kalle Lind kan ladda ner P3-programmet Kompisar från förr här (rekommenderas, eftersom man slipper diverse musik med för mycket trummor i).

Dessutom kan man lyssna på vår radioversion av boken "Duvflöjtens härskare" här.

Och jag kan inte nog rekommendera inköp av de båda böckerna som syns i högerspalten. Lyssna inte på vad Bonnier-ägda slentriantyckare påstår - det är roligt när det är elakt och det är roligt när det är roligt. När det är tragiskt är det å andra sidan ganska tragiskt.I tegelstenen "Live from New York. An uncensored history of Saturday Night Live" som varenda skämtare med självaktning bör plöja igenom, berättas om den första legendariska ensemblen av den legendariska teveshowen: John Belushi, Dan Aykroyd, Chevy Chase, snart ersatt av Bill Murray.

De tre kvinnliga medlemmarna - som tillsammans med den svarte Garrett Morris givetvis var de som fick minst uppmärksamhet - Gilda Radner, Jane Curtin och Laraine Newman levde totalt väsensskilda liv.

Medan Newman knarkade som en hel gagwriter och Radner svalt ner sej till rådande Twiggy-ideal, åkte Curtin hem varje kväll och levde ordinärt suburban life. Jag minns att jag var väldigt fascinerad av det där när jag läste boken: hur tre människor som rör sej så nära varann, och i ett så extremt, adrenalinrushigt och überhippt sammanhang, efter ordinarie arbetstid reste hem till varsin planet.

Ju äldre jag blir, desto mer förstår jag sammanhanget. När jag kommer till min tillfälliga arbetsplats på Sveriges Radio, efter att ha spenderat en kväll med Star Wars-spel med en son, dregeltork på en son, Mad Men på dvd och La Nilssons memoarer, har olika arbetskollegor supit som apor eller uppträtt i Växjö med sitt dragboyband.

På dagarna kan vi relatera till varann. På nätterna går vi åt varsitt håll.

Med andra ord: andra får hålla magsårsfanan högt ett tag. Andra har en annan dygnsrytm. Andras tid verkar mycket drygare.

Jag gillar den här bloggen. Äntligen har jag kunnat skriva vad fan jag vill om det minsta, det smalaste, det banalaste och nånstans därute har det funnits en - ibland till och med flera - mottagare. Hade jag haft den möjligheten som trettonåring hade kanske inte terapiräkningarna blivit så höga på gamla dar.

Men just nu har jag inte tid och inte ork. Det är sommar och jag ska klara av två heltidsjobb och vara en någorlunda hyfsad far. Mitt superhjälte-alter ego En man med ett skägg får vila några veckor. Han kommer nog tillbaka. Så länge det finns obskyra gubbar ur det förflutna att gräva fram får han ingen ro.

33 kommentarer:

Magnus sa...

tråkigt, men jag förstår. hoppas att du fortsätter, det är en mycket bra blogg!

Magnus sa...

tråkigt, men jag förstår. hoppas att du fortsätter, det är en mycket bra blogg!

Marcus Johansson sa...

Du förtjänar en paus. Ha det så trevligt!

Lotten Bergman sa...

Helt ok -- vi kliver hemvant in när du öppnar igen. Tills vidare slår vi upp ett tält, dricker öl och bränner fläskkotletter utanför dörren. Bara sådär.

Martin sa...

Jag låter min RSS ligga kvar. Så fort något nytt kommer upp blir det åter En man med ett skägg som får mitt första klick. Det enda läsvärda som finns där ute, vad jag vet i alla fall.

Clas Kristiansson sa...

Vanligt folk brukar kalla det semester.
Glöm inte att klippa gräsmattan.

Åsa, Stockholm sa...

I shall miss you. Ha en skön sommar.

Nonsensakuten sa...

Ha det gott! Välkommen tillbaka.
Sverige upplever just nu ett stort gubbsug som enbart denna blogg kan mätta. Vi får hålla ut.

Mikael sa...

Är det så man slipper nattningen - "Älskling, jag ska bara uppdatera min blogg"? Har en känsla att min fru skulle smälla till mig med stekpannan om jag försökte med det.

Ser fram emot ny gubbtrivia senare.

P Dante W sa...

Har egentligen helt slutat följa denna blogg sedan Steffo började twittra.
(http://twitter.com/SteffoTornquist)

"Underbar nattresa från Dalarö till Fågelbro. Dunjacka och GPS och cigarr. I morron till Kaaaaanan och Volvo Ocean Race. Hoppas på vind."

Stor humor. Om än ofrivillig.

Ulrika Good sa...

Au revoir! Min RSS is on a mission att bevaka ditt återtåg.

dr. No sa...

Detta lär göra gott för min arbetsmoral; om världen inom några veckor störtas i anarki för att på sikt ställas under mitt ledarskap, vilket får Saloth Sars verka småaktigt och Francos rent hemtrevligt, bör alltså den äras som äras bör.

Repoman sa...

Rast/vila på stället!
Jag följer dina förehavanden på statsradion så länge.

Gutår! (Och hitta alla hemliga bitar i Lego Star Wars nu!)

Gustaf sa...

Sätter mig ner bredvid Lotten och väntar...

johabbed sa...

Ha en bra och magsårsfri sommar, skäggo. Du är ändå the hardest working man in Malmö showbiz. Lite för att alla andra är så ofantligt lata, men ändå. Ser fram emot återkomsten.

Anonym sa...

Tackar för fantastiskt rolig läsning. Jag har kommit på mig själv att skratta högt mitt i natten åt dina blogginlägg;-)

Walker sa...

Tråkigt att du ska ta en paus, men alla förtjänar ett slappt sommarlov.

Får tacka för ett riktigt underhållande avsnitt "Kompisar från förr", frisyr-temat var kanon. Visste inte att Skifs-filmer kallas Kalufs-trilogin.

Anonym sa...

Trevlig semester och tack för en utmärkt blogg/Åsa på Åland

Anonym sa...

Tack för den tid som varit. Ha en skön sommar och du har gör ett gott val som spelar Star Wars med sonen.
Själva startade vi med Star Wars Lego, men sen sonen uppgraderats till sjuåring spelar vi numera Star Wars Battlefront. På villkoret att han alltid får vara Jedi.
Ses på bokmässan.
/Augustin

Fred sa...

Glad sommar och trevlig semester! Min RSS ligger kvar och bevakar din återkomst.

Urban sa...

Tråkigt tråkigt. När både din och Peter Englunds blogg ligger nere börjar man undra varför man betalar interneträkningen.

Men det är hursomhelst en välförtjänt vila och man får tacka så mycket för de femhundra första.

Jag hoppas du har möjlighet att piska på din agent så att du kan få gigg norr om Hallandsåsen den här gången. Gärna i Borås eller åtminstone i Göteborg.

Jag hade egentligen tänkt komma med ett o-gubb-relaterat önskemål men nu kan det väl knappast förverkligas på en tid. Jag skulle gilla om du ägnade en blogpost åt att ta emot och besvara frågor från läsekretsen. Vi är säkert många som - liksom jag - har många funderingar om hur det där med underhållning via scen/radio/tv egentligen funkar. En del får vi ju oss till livs här och där men det gör bara frågorna desto fler.

Ha en skön sommar och tack för allt.

U.J.

Anonym sa...

Om jag visste vad en RSS är skulle den också få bevaka åt mig, men jag har dig på favoriter sedan länge så...kollar upp dig med jämna mellanrum. Ha nu en trevlig sommar.Allt gott/Patrik

idiotjm sa...

Enda bloggen jag läst så länge och med sådant utmärkt innehåll.

Kommer gå runt här länge till ety jag fann den tydligen 'sent'.

Hoppas den fortsätter.Ok,att inte hålla med om allt-inte hela världen:)

Kerstin sa...

Vi kommer sakna dig!

Gubben Far sa...

Trevlig semester

Erik sa...

Tack så länge Kalle. Du skriver fantastiskt bra och underhållande. Finns det planer på att sätta upp din kommande föreställning även i Stockholm?

Kalle Lind sa...

Erik: jag har inte smitt några såna planer. Du får gärna sprida dem åt mej.

Alla andra: tack och detsamma.

Och Urban: har du frågor så är det bara att ställa. Vet jag svaret så svarar jag. Och vet jag inte så får jag väl fejka att jag vet.

Urban sa...

Okej. Jag vet inte om frågan passar vidare bra i en kommentartråd men jag gör ett försök.

Jag har funderat en tid på det där med olika knep som underhållningsarbetare i synnerhet i tv kan ta till för att visa att det de sysslar med är roligt. Framförallt tänker jag på studiopublik/"pålagda skratt".
Jag kom att tänka på det när jag av någon anledning såg "Överklassnytt" på youtube.
( http://www.youtube.com/watch?v=nBYz17Wgeiw )
Vad som slog mig är att om jag sett det utan att höra skratten nog skulle lett lite överseende åt den första halvan, kanske tycka att där fanns någon smårolig formulering osv men när det kom till väderprognosen skulle jag inte förstå någonting. Där behövs en studiopublik för att jag ska uppfatta att det är tänkt som humor. Annars skulle jag nog se det som en absurd men intetsägande video-happening.
Hur ser folk "i branschen" på sådant här? Finns där skillnader mellan komiker och producenter? (Jag kan tänka mig att det har en bevisad effekt på programmens framgång.) Och hur vanligt är det med "burkskratt" i Sverige?

Trevlig helg

U.J.

stålar sa...

Tråkiga nyheter! Läser den här med jämna mellanrum, alltid väldigt underhållande. Behåller bokmärket i väntan på nästa ryck...

godiva sa...

Ha en riktigt go semester! Det är du värd, för alla fantastiska begångna -och framtida blogginlägg!!

Kalle Lind sa...

Urban: ursäkta sent svar, men jag har faktiskt ingen aning. Jag har inte varit inblandad i så många tevehumorproduktioner, men de jag har haft ett finger med i har inte haft burkskratt (i ett fall borde det kanske ha haft det eftersom ingen förstod det, i ett annat fall hade man studiopublik men det gjorde ändå ingen lycklig).

Jag tror att helt pålaqda - konstgjorda - skratt är ganska ovanligt. Antingen görs program inför en faktisk studiopublik (jfr Svensson, Svensson, där jag tror att man gör två separata från-början-till-slut-uppspel för två olika publiker och sen klipper ihop de allra tokfestligaste bitarna), eller så trycker man in ett gäng skrattare i ett visningsrum, kör filmade sketcher för dem och bandar skratten.

Är det kommersiella kanaler tror jag alkohol är inblandat. De SVT-visningar jag har bevistat har varit besvärande nyktra.

Det finns en scen i Annie Hall där Woody Allen sitter och lider i LA och tittar på när hans polare Tony Roberts utan krusiduller gör sina program roligare med mekaniska skratt. Så tror jag faktiskt att det ganska sällan går till i Sverige.

Jag associerar för övrigt också till min gamla favoritserie Young Ones (Hemma värst), där Rik Mayall och Nigel Planner gör en Dino-Frankie-drar-vitsar-på-golfbanan-och-sjunger-sentimentalt-i-smoking-parodi. För att göra parodin fläskigare ackompanjeras varje taskig oneliner av ett mekanist, avklippt skratt. Effekten uteblir ganska mycket eftersom hela övriga Young Ones är nerlusat med studioskratt.

"Överklassnytt" förresten - är det Hey Baberiba-gänget? Det är ett intressant fenomen i sej. Jag har aldrig träffat någon i comedybranschen som sagt sej gilla det. Jag har till och med träffat folk som skrivit för Hellenius och Magnusson som sagt sej inte stå för det. Schyffert missar aldrig ett tillfälle att armbåga dem i ögat (liksom han gärna spottar i mungipan på bröderna Schulman).

Själv har jag sett för lite för att ha en åsikt, men som fenomen är det högintressant eftersom Hey Baberiba m.m. uppenbarligen varit en kassako för fyran och Peter Magnusson får göra vilka serier och filmer han vill.

Lite grann comedyns svar på Tomas Ledin, kan man känna.

Urban sa...

Med tanke på att du inte har någon aning får jag säga att det var en rätt fullödig utredning. Tack så mycket. Kanske inriktade jag min fråga lite mycket på "konstskratt" för jag räknar nog egentligen studiopublik som ett knep också.

Så hemligheten är alltså att supa ned sin publik. Ska anteckna det ifall jag skulle ge mig in i showbiz. Det kräver förstås en viss brist på hämningar och är för dyrt att köra live annat än som krogshow.

Jag tror att det är Hey Baberiba-gänget, åtminstone får man många relaterade träffar till dem på youtube som handlar om samma sak. Just det klippet kom nog däremot från TV3.
Har själv inte sett dem - inte pga av god smak utan snarare eftersom jag inte har tv - men delar nog Ledin-analysen.
Man kan ju också fråga sig hur mycket de har till skänks i och med att de gör en form av humor som är lätt att känna igen som humor. Den givna referensen som jag tänker på är "Helt apropå". (Som jag nog inte menar att förminska med det här - jag menar bara att HB-gänget tullat på arvet.) Mina föräldrar såg tex rätt mycket av någon av deras serier, utan att kanske egentligen tycka att humorn var vidare mästerlig. Men det driver ju med personer vi alla känner till och är därför lätttillgängligt.

U.J.

Kalle Lind sa...

Urban: jag har gjort samma koppling mellan Helt Apropå och Hey Baberiba. Det är peruk och halvdana imitationer, världen i veckan och minsta gemensamma nämnare. Som du mycket riktigt skriver är det humor som alla genast identifierar som humor: aha, de har klätt ut sej till Carola, detta måste vara kul.

Det är ett slags självklarhetsskämtande som jag har svårt att helhjärtat omfatta. Jag misstänker att det blir fördomsbekräftande när man snabbt och hastigt ska göra nåt skrattigt av aktuella och ganska komplicerade frågor. Särskilt om man själv inte har nån riktig agenda eller samhällsanalys i ryggen, utan bara plockar första bästa självklara poäng.

Samtidigt vill jag inte riktigt avfärda det. Helt Apropå kunde inte skådespela och gjorde mycket tunna politiska analyser (Ingvar Carlsson ser ut som en sko, Birgitta Dahl är ful, Kjell-Olof Feldt vill höja skatten), men hade en rapp skämtskrivare i Stellan Sundahl och en hyfsad budget.

Och vad jag förstår har väl Hey Baberiba också några påtagliga talanger inom gruppen. Magnusson och Meltzer går upp ganska mycket i sitt skådespeleri och lägger nåt slags hjärta i sina tolkningar. Och de är femjävliga på varumärkesbyggande, vilket i detta tidevarv ofta räknas som den största tillgången.