Ja, jag vet att det här inte är en memoarbok. Popgrupper skriver normalt inte memoarer på det sättet. Men nu har jag en gång döpt en oändlighetsserie här på bloggen till "finurliga memoartitlar" och jag orkar inte gå in och ändra på alla ställen.
Är det svårt att avläsa bilden så handlar boken alltså om en popduo från västkusten som heter Roxette och en gång hade en hit som hette "The Look". Boken heter m.a.o. "The Book".
fredag 18 december 2009
Nämen! Ännu en finurlig memoartitel! Så finurligt att det vore närmast kriminellt att inte använda den!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
6 kommentarer:
Jag vet inte om jag har skrivit det i något annat kommentarsfält här på bloggen förut, men min morfar, som var premiärdansör på operan och hade en grandios självbild, gav 1979 ut sina memoarer under den inte så speciellt insiktsfulla titeln "dans på rosor".
Och innehållet håller liksom tonen det med, det är en lång hyllning till honom själv och ett liv fullt av glamour och berömmelse.
Googla på den. "Dans på rosor."
För att profilera mig i hyllningskören vill jag härmed utropa dig till zeugmakung. När du skriver om kvinnor som vågar "dra barnvagn och halsbloss samtidigt" och vad skådisar gör "på krogen, pickalurven och allmän begäran" kan man inte annat än att kapitulera. För att detta inte ska bli för linguorektalt vill jag emellertid passa på att skälla lite över ditt lättsinniga användande av accenter och apostrofer: Fy!
Anders: Hette din morfar "Teddy"? Det finns en biografi av en viss Teddy Rhodin.
Teddy är ett roligt och lite fjolligt namn i stil med Git , Tutta, Lolo och allt vad de kallade sig på den gamla goda tiden
Eftersom du nu tagit upp två memoarer skrivna av Jan-Owe Wikström vill jag tipsa om en tredje bok av samma författare. "Laget som slog", om hockeylaget Halmstad Hammers. Har inte läst den, men jag gillar titeln.
Jag kom över The Book som grabb under ett försök av de nordskånska biblioteken att få kids att läsa mer. Konceptet var bländande enkelt: Läs åtta böcker, skriv en enradare om varje bok, få åtta stämplar och kvittera ut en valfri bok från ett vinstbord.
Jag kommer faktiskt ihåg exakt varför jag valde just The Book (har väl aldrig riktigt varit ett Roxettefan egentligen): Den hade snygga sidhuvud och sidfötter, samt ett angenämt papper. Plus att alla Roald Dahl var slut.
Jag tvingade mig själv att läsa igenom boken också, något jag inte lyckats med. Tror att bokmärket finns kvar där nån stans tre fjärdedelar in fortfarande.
Jag bara måste föreslå en finurlig memoartitel värd att uppmärksamma: den kristne musikern Ingemar Olssons självbiografi "Tro, Pop och Kärlek".
// en okänd välgörare
Skicka en kommentar