Jag fick en bok i julklapp. Rättelse: jag fick jättemånga böcker i julklapp. Folk gillar att köpa julklappar till mej eftersom de vet att jag blir hysteriskt glad över muggiga femkronorsböcker från tredjeklassloppisar.
Nåväl - det är alltså en specifik bok jag hängt upp mej på här. Den heter "Mitt Bullen" och är skriven av Kristina "Gagga" Kamnert. För er som inte genast skriker "åååh! Just det! Gamla fina Bullen!" eller "ååh! Just det! Gamla fina Gagga!": Bullen är en krog i Malmö, Gagga är en skådis som hängde mycket på den krogen när hon var ung.
Boken handlar alltså om fyrtitalister som en gång suttit och supit på ett kreativt sätt (varav vissa nu sitter och super på ett mer tragiskt sätt). Krogen det hela handlar om finns kvar, den heter officiellt Två krögare och en gång när en vän till mej var där hade Sällskapet Ölhäfvarna årsmöte. Det innefattade bland annat besök av strippor.
På sjuttitalet var det naturligtvis annorlunda. Då smeds det planer på teatersällskap och ockupationer, då spelade Per Eggers ständigt på krogens gitarr, då spelade Jacques Werup vansinnesjazz på klarinetten, då åt Mikael Wiehe ensam på eftermiddan och behövde inte betala för att de var så glada att ha en gäst, då planerade Eva Remaeus och Mikael Segerström för ockupationen av Victoria-teatern (= Malmöproggens svar på Gärdetfestivalen - Den Stora Symbolhändelsen).
Det var säkert trevligt. Det är bitvis ganska intressant att läsa om också, åtminstone om man som jag samlar på fakta av typen "en gång bodde Ola Ström, Johannes Brost och Göran Skyttes bror i ett kollektiv utanför Ystad".
Men intressant är en sak, viktigt är nåt annat. Kristina Kamnert skriver som om detta är Viktigt. Inte bara viktigt för henne, inte bara viktigt för Per Eggers, utan Viktigt. Hon intervjuar Göran Skyttes bror (han heter Håkan och var Hoola Bandoolas ljudtekniker) och han understryker att det är "på tiden" att nån skriver just den här boken.
Är det det? Är det på tiden? Är det viktigt att folk berättar för oss att Claire Wikholm bodde i kollektiv på Lugnet på sjuttitalet? Är det inte bara ... självklart?
"Viktigt" är naturligtvis ett relativt begrepp. Medelålders män avfärdar gärna en viss typ av diskussioner - ofta såna som inte handlar om medelålders män - som oviktiga. Peter Dalle gjorde sej lustig över att folk diskuterar "vägtullar och allergier och jämställdhet in i absurdum" när det finns mycket viktigare saker för Peter Dalle.
Det är naturligtvis ett fult knep. Jämställdheten är så klart mindre viktig för Peter Dalle, som känner sej alldeles tillräckligt jämställd, än vad den är för våldtagna tonårsflickor som får frågan om sin klädsel i rättssalen eller Konsum-biträdet som tjänar femtontusen mindre än sin man rörpularen.
Viktigt är subjektivt. Trummisen i Hardcore Superstar sa en gång i Fråga Olle att det var "viktigt" med ansiktssprut i porrullar. Det håller jag inte nödvändigtvis med om. Jag tycker för min del att det är viktigare att vi utrotar fattigdomen.
Och att fler människor blir upplysta om Yngve Gamlins storhet, förstås.
Det är åter igen fyrtitalisternas historia som berättas. Det vi gjorde då var Unikt och hade aldrig gjorts innan och de som kommer efter oss är lite sämre eftersom de inte gör samma sak, och gör de samma sak så är de bara lata epigoner.
Jag beställde för några veckor sen en gammal SVT-debatt om fyrtitalisterna. Programmet hette Ärligt talat och gick 1984. Det var f.ö. där Expressen-journalisten Maria Hörnfeldt myntade begreppet "jätteproppen Orvar".
Debatten var bedrövlig på sitt sätt, men belysande på annat. Vilka debatterade? Jo, bland annat en man som heter Jan Guillou och en annan man som heter Göran Skytte. Och tro det eller ej, men bägge menade på att fyrtitalisterna var bäst, detta (bl.a.) eftersom de var i 35-45-årsåldern och därmed lagom erfarna och lagom vitala.
Lustigt nog tycker Jan Guillou och Göran Skytte fortfarande att de är bäst, trots att vitaliteten rimligen sjunkit i takt med rödvinet respektive frälsningen.
(Det fanns andra skäl att fyrtitalisterna var bäst, menade Jan Guillou. Bland annat för att så fyrtitalister drogs till journalistyrket. Hade Guillou varit född på tretti- eller femtitalet hade han, enligt sej själv, fått hanka fram som "juridikprofessor eller FN-ambassadör".)
Ja, jag tycker att det är intressant att krogen Bullen instiftade ett stipendium till de högsta kredittagarna. Jag tycker det är ännu mer intressant att pristagarna blev Per Eggers och Rolf Lassgård. Men det är ju jag. För mej är ju allt oviktigt viktigt.
torsdag 7 januari 2010
Om begreppen "viktigt" och "på tiden".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
21 kommentarer:
Där ser man, tror aldrig jag hört Eggers prata skånska.
Tack för serien på radion, bra jobbat.
Denna kommentar handlar inte så mycket om fyrtitalister i allmänhet eller Eggers i synnerhet. Jag vill istället tacka för ännu en bra radioföljetong eller kanske snarare skyffla över ansvaret för att jag suttit och skrattat högt och framstått som en byfåne på tågen mellan Stockholm och Bålsta på dig.
Är det inte dags att sammanfatta alla utmärkta listor i en bok nu! Eller åtminstone lägga ut Hej Domstol som podradio?
Styggt bra är du! Ska du upp i någon form av val så småningom ska jag inte bara rösta utan även förlobba.
Nej nu jävlar!
40-talisterna har:
*Genom kraftigt förmånliga lån, extensivt spenderande av tillgångar, allmänt tokiga satsningar etc. byggt upp ett berg av statsskuld som vi andra måste jobba av nu när de går i pension (med förmånliga pensionssystem delvis fortfarande intakt)
*Genom galna hus- och andra affärer på 1980-talet, politiska galenskaper etc. ledde de oss fram till 90-talskrisen som fortfarande sitter kvar i många av oss.
*Genom att använda så in-i-helsicke mycket olja och andra fossila bränslen, köpa nya bilar och skrota gamla, flyga nåt så kopiöst runt jorden, skjuta ihjäl ALLA levande djur (nej, ok, det var kanske en överdrift) med blyhagel, fiska ur haven, bygga enorma motorvägar överallt utom där det just behövs etc. driva in oss i enorma miljöproblem som vi andra måste ta hand om.
*Bygga hus med direktverkande el i för att det låg i tiden, hus som nu måste byggas om och som har dragit sjuka mängder el genom åren.
*Utbyggnaden av kärnkraft, någon?
*40-talisterna var också den första generation där båda i familjen arbetade heltid, helt i jämställdhetens tecken, och där alltså fritids och dagis har uppfostrat och träffat oss mer än dem. Vilket är skönt på sätt och vis eftersom de också är så fruktansvärt dåliga som föräldrar.
Ja, det var väl i stora drag vad jag ville ha sagt. Några frågor?
Mats, du hittar 81 filer/avsnitt med Hej Domstol på http://podradio.nu/feed/view/77/ helt fantastiskt!!
35-45.Härlig ålder. Tur att man är där.
Var Skytte är någonstans är lite mer oklart...
Jag vet inte om det är intressant eller viktigt men Håkan Skytte var slagverkare och ibland bakgrundssångare i Hoola.
Han sågs så sent som på återföreningsturnén på 90-talet glatt strutta runt på scen med diverse pinnar och tamburiner. Om hans mikrofon sades att den låg lågt i mix. Om sig själv sade Håkan att han antagligen var den som hade allra roligast på scen.
Han såg i vilket fall väldigt glad ut.
Kul och läsvärd blogg.
Skönt att slippa allt kannstöperi som man måste ta sig igenom på de flesta andra bloggar.
Som någon kanske misstänker ville jag mest få använt ordet kannstöperi men tycker likafullt att detta är en läsvärd blogg./d
Ang. "anonym" ovan:
Nu var det väl snarare 40-talisterna som stoppade utbyggnaden av kärnkraft, vilket är den stora symbolen för "ursprungskatastrofen" vad avser avvecklandet av rationella beslut i politiken. Det "galna 70-talet" initierat av 40-talisterna bäddade ju för detta och andra irrationaliteter som startade den accelererande nedmonteringen av vår välfärd.
Det var ju efter Palmes "diskussion" med Lisbeth vid frukostbordet efter Harrisburg som ljuset uppenbarade sig för honom och SAP insåg behovet av en folkomröstning med tre alternativ, varav två var nja med olika förbehåll (som, som bekant men inte oväntat - politiker är trots allt inte galna, inte infriats). Allting handlade förstås om att hänga sig kvar vid den politiska makten till varje pris.
Att föra fram denna typ av argument bland läsarna till denna blogg är förstås utsiktslöst, men att Sverige kontinuerligt har rasat på välfärdsligan sedan dess borde stämma till viss eftertanke. (Nej, välfärd betalas inte av skatter utan av beskattningsbara tillgångar. Vilket även SAP en gång förstod)
De av Kalle ofta hyllade 40-talisterna med deras totalitära ideal är förvisso den värsta generation som drabbat Sverige.
Patrik O: Eggers är inte född skåning (tror att han är göteborgare- åtminstone vet jag att hans släkt har drivit Hotell Eggers vid Centralen i Gbg) utan hamnade här på sextitalet. Kanske gick han Scenskolan här, åtminstone var han med i Musikteatergruppen Oktober som bildades i Lund.
Mats: Hej domstol! finns mycket riktigt som podd. Jag skriver böcker hela tiden, varav stora stycken är lätt redigerade gamla radiomanus.
Pseudonaja: Skytte var mycket riktigt också slagverkare, men under sjuttitalets turnéer funkade han efter vad jag förstått främst som ljudtekniker. När resurserna var större vid återföreningen 96 kunde han helt ägna sej åt att slå på pinnar och le. Jag minns att han var hur cool som helst.
Anonym (sist i ledet): jag har flera synpunkter på vad du skriver, men viktigast att understryka är att jag aldrig hyllat fyrtitalister. Då har man inte läst så noggrant. Uppmärksammat, ja. Fascinerats, ja. Intresserat mej för, ja. Flinat, yes indeed. Något tål de att hedras, men mera att skratta åt.
Eggers är enligt Wikipedia från jämtland från början. Numera huserar han en hel del i Norrtälje-trakten, utanför Stockholm. Detta vet jag eftersom Eggers, med familj, dök upp på samma midsommarfirande som undertecknad förra året.
Underbar text! 40-talisterna är en otroligt intressant generation, framförallt när man tänker på hur deras åsikter (grovt generaliserat) förändrats från att vara radikal vänster till att idag vara de rikaste ärkekapitalister vi har i landet. Sången du sjunger i nyårsspecialen "...men unga vänder inte kappan så rebelliskt som vi..." Väldigt bra sammanfattning.
"Anonym 2"
Nu ska vi se, till att börja med:
Kul att du fick in ordet irrationaliteter! Inte ens jag som brukar känna mig som bygdens Björn Ranelid språkmässigt, vilket inte är så svårt här ute bland hillbillies, brukar svänga mig med detta akademiska uttryck!
"Att föra fram denna typ av argument bland läsarna till denna blogg är förstås utsiktslöst, men att Sverige kontinuerligt har rasat på välfärdsligan sedan dess borde stämma till viss eftertanke."
Ja, det är väl nån form av misslyckande, men det kan ju ha en del att göra med att andra länder också utvecklats en del sen 70-talet. Gått från fascistiska regimer till demokratier, från kommunism till kapitalism etc.
"(Nej, välfärd betalas inte av skatter utan av beskattningsbara tillgångar. Vilket även SAP en gång förstod)"
Nja, egen välfärd betalas med beskattningsbara tillgångar. Vill man ha allmän välfärd får man ju också snällt beskatta dessa.
Det blir ju öht himla konstigt att prata om "generationer" på det sätt som oftast görs. Det kanske går att hitta lite svaga korrelationer, typ bland folk som föddes i det och det årtiondet har 50% åsikten P men bland folk födda i nästa årtionde har bara 40% åsikten P, och det beror troligen på diverse samhällsfaktorer.
Men det är ju inte så debatten låter. Istället låter det som om t ex ALLA som var unga på 70-talet bodde i kollektiv och röstade på VPK i sin ungdom.
Vore kul också att veta hur många människor som faktiskt har gått från att vara radikal vänster i sin ungdom till rik ärkekapitalist på sin ålders höst (för att citera signaturen Kristoffer). Jag gissar att det faktiskt inte är så himla många.
Svar till "Dvärghundspossen"
"Istället låter det som om t ex ALLA som var unga på 70-talet bodde i kollektiv och röstade på VPK i sin ungdom."
Ja, det kan du ju ha rätt i. Och om den tid vi nyss lämnade (00-talet) kommer man gissningsvis säga att polisen besköt radikalvänstern, det blev fult med allmän välfärd, sjuka och arbetslösa i samhället behandlades som paria etc. Det betyder ju inte att alla har de åsikterna nu.
På samma sätt som många (i princip hela arbetarklassen) hade jämnt upp med att arbeta och/eller fostra barn under vänstervågen 68-75 och egentligen inte märkte så jättemycket av den eller blev berörd av den. Bara för att nån ligger och röker på på ett fält nånstans mitt i Stockholm och gör nån konstnärlig protest i olja i 4 gånger 4 meter betyder det ju inte att de som arbetar på ett sjukhem i Finspång berörs ett dyft.
Men 40-talisterna har haft ett sånt jäkla flyt på många sätt generellt sett att de ska ha skit kastade på sig ändå!
Jag har också tänkt på det där med proggens enorma genomslagskraft och att man i efterhand får för sig att typ alla människor var proggare - och att det antagligen till stor del har att göra med de väldigt begränsade mediekanalerna. Man hade två kanaler och radio och inget mer. Om det då runt dessa kanaler fanns aktiva i en viss rörelse var det klart att man kunde få intrycket av att hela sverige tillhörde denna rörelse, om man tolkar radio och tv som något som speglar samtiden. Fast sverige var nog proppfyllt av vanliga knegare som hade fullt upp med att inreda gillestugor och tjära segelbåtar. De hade oftare polisonger, och de kunde se "skäggen" på tv, men brydde sig inte om politik. Så var det nog för de flesta. Proggen var något lite udda och konstigt och modernt. Inte nåt som brörde (ursäkta det vidriga Göran-hägglund uttrycket) "Verklighetens folk".
@Kalle: Jag kollade upp och du har helt rätt.
Med bästa hälsning!
Tack för tipsen om Hej domstol! podden! Tycker fortfarande att "Året som gått" och "Kompisar från förr" skulle göra sig bra i bokform! Ser fram emot p3s nya humordekalog!
Från ett annat, ohyggligt smalt perspektiv, associeras ditt inlägg främst med att det var på Bullen (som egentligen hette Bull´s Eye) som Grus i Dojjan spelade in sin första LP "Levande Musik", med Michael B. Tretow som inspelningstekniker år 1973.
Med sin folkmusikinriktning är skivan rätt typisk träsko-progg, men redan beslutet att ta med "Wiggen" och reklamjingeln "Kaffe utan grädde" bland låtarna pekar mot ett annat håll. På uppföljaren Slarvigt men säkert året därpå tar bandet steget fullt ut och börjar spela en märklig blandning av populärmusik från 30-, 40- och 50-talet, ungefär det minst kreddiga man kunde göra i mitten av 70-talet eftersom det var farsans och morsans musik. Sålunda kom det sig att Grus i Dojjan med sin version av "Timmerflottar-Sixten" blev bland de allra första att släppa fram alster av skandalernas sultan Johnny Bode i ljuset igen.
(Inte för att det här hade nåt med med nåt annat att göra, men den här bloggen känns som rätt forum för dylika utvikningar).
(PS: Gå med i Johnny Bode-sällskapet! Ge oss pengar! Gör det nu!)
Haha, vi har rasat i "välfärdsligan"! Denna härliga påhittade nonsenskonstruktion! Enligt säker källa föds det även färre barn i Sverige på grund av den vikande storkpopulationen...
Jag har förresten också spelat på Bullen. Hösten 2006. Så de så! ;-)
Det här inlägget kom som en välsignelse när jag med hjälp av google förtvivlat försökte lista ut vad den skådespelare jag hade i minnet hette. När jag efter flera tappra till sist provade "Per Eggers" dök nunan ovan upp i googles bildsök och jag fick äntligen frid i sinnet. Tack! :)
Skicka en kommentar