fredagen den 21:e maj 2010

Lösryckta citat ur Henning Sjöströms böcker: del 7.

I min nästan purfärska bok - om man nu kan kalla en bok om Bosse Parnevik, Vilgot Sjöman, Gustaf von Platen och Tove Janssons mamma purfärsk - "Människor som gått till överdrift" ägnar jag ett kapitel åt Henning Sjöström.

Trogna läsare av bloggen vet att stjärnjuristen, buddhisten och operasångaren Sjöström betytt oändligt mycket för mej. Ingen har som han fått mej att tänka "är detta verkligen på riktigt? Skriver han detta eller är det jag som är påtänd?"

Tillsammans med sin bror Ernst - som han för övrigt aldrig bjöd på releasefesterna - skrev Henning Sjöström en handfull böcker med suffixet "i byn". De var stora succéer på sin tid, åtminstone enligt förläggaren (Henning Sjöström). Jag har läst dem, jämte Sjöströms övriga memoarer (han har skrivit åtminstone tre), och samtliga har gjort mej stum och (brott)mållös.

Gång efter gång har jag kliat mej i bakhuvet och sagt högt till boken framför mej: men ... berättar karln på allvar om hur han försöker pruta på en hora? Men varför i fridens namn går han på maskerad i nazistuniform? Och varför är han så fixerad vid väderspänning?

Givetvis skrev jag alldeles för långt och matigt om Sjöström. Han hotade att ta upp halva boken. Som tur är finns det mesta i annan form att läsa här på bloggen. Här kommer ytterligare några citat att klippa ut och bära närmast hjärtat. Jag har ryckt dem ur sitt sammanhang, men tro mej: sammanhanget gör ingenting begripligare.

Han hade nu klor till händer. Han kände hela sin sexuella kraft växa och bli oemotståndlig. Han måste ha henne. Hans organ svällde våldsamt. (Mördaren i byn, 1975.)

Notarien var skicklig squashspelare. Det var Eva också, så de fick snart ett gemensamt intresse. Eva skulle bli en god hustru med förmåga till snar orgasm. (Männen från byn, 1974.)

Britt stod stilla. Ibland höll hon andan som för att lyssna när jag vårdslöst och ivrigt hanterade hennes saftdränkta blygdläppar. (Vägen förbi, 1965.)

Jag skulle få lämna min byrå för en slöseriets och avkopplingens resa under tre veckor i månaden september i en ålder av trettiosju år och fem månader. Delvis tack vare mitt goda förhållande särskilt till en kvinna men också till ytterligare tre. (Männen från byn, 1974.)

7 kommentarer:

Ron Obvious sa...

Ah, nu börjar det klarna varför Henning blev stämd för "Mördaren i byn".
Intressant bonusinfo som man får om man googlar på titeln: boken är tydligen författad "i samarbete med Gunnar Sjöström". En okänd tredje bror?

klorofyl sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
klorofyl sa...

Hon lyssnade alltså på hur det lät när han hanterade hennes saftdränkta blygdläppar?

Fantastiskt!

Anna sa...

Det var ju tur att hon stod still, Britt, och inte gick eller sprang. Vem vet hur det hade låtit då.

Henrik Valentin sa...

Det var dina skriverier om Henning som fick mig att slutligen fastna för den här bloggen för två år sedan. Sedan dess har jag till och med införskaffat två av han och brorsans böcker. Det här var alltså mycket välkommet :)

Tomkäftn sa...

Jag läste för ca 8-10 år sedan Sjöströms "Kvinnorna i byn". I stort sett allt du skrivit om hans övriga böcker stämmer även in på denna. Kan skicka den till dig om du vill läsa.
/Henrik

R sa...

Henning Skökdröm