Vi befinner oss fortfarande bara i mitten av det tredje kapitlet i Henning Sjöströms helt sinnessvaga levnadsskildring "Det glatta livet". Platsen är i Paris, dit den unge Henning tagit sej med sin vän Adam Svensson .
I en passage får vi reda på att Hennings medhavda kamera är en dörröppnare som ger inträdesbiljett i alla möjliga miljöer där folk vill förevigas: "Vi kom till och med in på fnaskavdelningar där vi höll på att bli förförda".
Ni som till äventyrs inte vet vad "fnaskavdelningar" är får dessvärre fortsätta sväva i ovisshet - Sjöström pratar bara till dom initierade - men vi får å andra sidan veta desto mer om Sjöströms förhållande till "fnask". Och till vad som är viktigt att berätta om.
På fyra rader avverkar Sjöström ett besök i Monaco, "där det fanns mycket intressant att se", för att sen detaljerat återge hur han och Adam Svensson går för att ligga med horor i Paris. Författaren Sjöström ber inte det minsta om ursäkt för detta, försöker inte bortförklara, försöker ö.h.t. inte förklara eller försvara. Han konstaterar bara kallt:
Återkomna till Paris gick Adam Svensson och jag på ett ställe där det fanns fnask. Vi fick anmäla oss hos en hallick. Jag sa åt honom att vi ville ha ett fnask men att vi hade litet pengar så vi ämnade dela på samma för att det skulle bli billigare.
Börjar ni känna av hur inihelvete knäpp den här boken är? Och nej, fortsättningen är inte vackrare:
När horan skulle göra sig klar fick vi komma in i rummet.
Hon satte sig ned helt ogenerat och tog av sig och vaskade sitt underrede. Så kom turen till oss och hon tvättade mojängen åt oss. Medan hon tvättade gick den upp i enskild ställning. Sen skulle hon ha betalt i förskott.
Hon högg till med ett pris som var ohyggligt för oss. Vi hade hört att det var ett visst pris.
- Det blir ju rabatt om man är två stycken, sa jag.
- Det blir tvärtom dubbel taxa, svarade hon.
Och så dyker det upp en hallick som hotar Henning och Adam Svensson med prygel. Och så tar "fnasket"/"horan" stackars Hennings och Adam Svenssons pengar "som ersättning för tvättproceduren".
Aisopos fabler avslutas som bekant med en sedelärande moral: "Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket", "Den enes död den andres bröd", "Om du väsnas för ingenting kommer ingen tro dig när det är allvar", "Girighet är roten till allt ont".
Sjöströms gamla reseminnen avslutas med att han använder tre rader till att sammanfatta vad vi alla redan räknat ut (och som är det absolut minst spektakulära i hela historien):
Besöket i horhuset kostade oss ungefär 40 kronor i svenska pengar. Snopna gick vi därifrån. Vi hade trott att vi skulle få rabatt så att de skulle kosta ungefär 20 kronor för oss var.
Förtvivlat försöker jag finna en poäng med dessa slutrader. I frustration inser jag att den inte finns.
Efter denna bok har Henning Sjöström anlitats som juridiskt ombud av Jan Guillou (i Keith Cederholm-målet), Björn Borg, dom drabbade i Estoniakatastrofen och i p-piller- och bröstimplantatmålen mot Dow Corning. Han har också grundat Juristhuset, som efter vad jag förstår varit en anlitad advokatbyrå, och varit mentor åt Leif Silbersky.
Jag kan inte låta bli att fundera över om alla dessa människor som velat köpa karlns tjänster för perversa summor läst den här boken.
Förresten! Missa inte del fyra: Henning - klittkittlaren.
tisdag 27 maj 2008
Henning Sjöströms bravader. Del tre: bordellbesökaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
6 kommentarer:
Till min förvåning alternativt förskräckelse alternativt förtjusning hittade jag vid en slagning på antikvariat.net att Henning och brorsan författat fler besvärande alster under det glada 60-talet.
T ex boken Silverarken från 1969 som i korthet beskrivs så här:
Silverarken är brödernas femte bok. Den handlar om religiös extas med efterföljande nakendans och gruppsex i isolerade Norrlandsbyar under Korpelarörelsens tid.
120 riksdaler, 203 sidor
Något för julklappssäcken?
Rudy: Korpelarörelsen är som du kanske vet det knäppaste i sektväg Sverige haft innan Åsa Waldau - en grupp pajalabor som inväntade att bli hämtade av en silverark och när den aldrig kom istället ägnade sej åt ohämmad köttvals. Att Sjöströms intresserat sej för Korpela förvånar mej inte eftersom det kombinerar deras favoritintressen promiskuitet och Norrland.
Ja, herregud. Boken verkar vara något i hästväg.
Folk ha gått till horor i alla tider.Henning kommer från vanliga enkla "bondförhållanden". Det hymlar alldeles för mycket i Sverige. Man skall vara så förbannat politiskt korrekt. Gärna också med en partibok runt halsen. Sossarna och vänstern ägnar sig bara åt moralfrågor. Luthers arv vilar tungt över moraltanter och farbröder. Det är imponerande av Henning att han har lyckats, trots att han kommer från "småfolket". Det retar säkert upp småborgerliga puritaner med vänsterhjärta, samt borgarbrackor med luthers katekes i knät
Anonym: du har säkert rätt i det du säjer, vad det nu är, så jag ska inte ge mej in i dispyt utan bara komma med ett par smärre ifrågasättanden.
1) är det faktum att någon har gjort något "i alla tider" verkligen ett argument för att fortsätta göra det? Döda andra? Slå barn? Förgripa sej på främmande?
2) brukar man verkligen bära sin partibok "runt halsen"?
Kalle Lind: Självklart har du rätt i ditt påstående att bara för att man gjort någonting i alla tider, så behöver det inte vara rätt. Vad som anses rätt eller fel följer tidens gång. I alla fall vad gäller rättsliga och det samhälleliga medvetandet En kändisadvokat som skulle skriva om "franska äventyr" liknande det som Henning skrev skulle väcka större rabalder i dag. Sedan tror jag mycket som han skrev kan vara tillspetsat.
Med partibok runt halsen skall ses som en symbolik, som när personer har den som sitt rättesnöre, och den kan bli en börda i förhållande till personens egentliga tyckande. Det kan således bli en intressekonflikt och partiboken används i spelet för galleriet.
P.S jag tycker din blogg är utmärkt och mycket läsvärd
Skicka en kommentar