tisdag 23 december 2008

De gör inte såna julkalendrar längre.

Åtminstone i början av december hörde man ett och annat gnäll på årets julkalender, som jag råkar vara inblandad i. Det var för lite jul, det var för mycket skräck, det var inte som på Trolltider-tiden. Då var det bra, nu är det dåligt. Ingen tänkte på att de kanske tillhörde målgruppen då och kanske har blivit en mycket gammal, förtorkad och ingrodd människa med prostatit och hemorröjder nu.

Vad folk också gärna glömmer bort är att 1979 var det ett oherrans liv om Trolltider. Skulle denna fina kristna högtid användas till troll och vättar och hednatro? Våra klerikala vänner höjde rösten och tystnade inte förrän efter 1987 års Marias barn, förmodligen lika förlamade av uttråkning som resten av oss.

Vad folk också gärna glömmer bort är att 1979 fanns det inget naturligare än att röka cigarett inför sina barn. Föräldrar som inte medvetet utsatte sina avkommor för cancerogena ångor sågs 1979 som suspekta. Barn utan astma mobbades på dagis.Därför handlar också större delen av Trolltiders första avsnitt om den lilla husvättens vedermödor kring den kvarglömda cigaretten på människofamiljens frukostbord (för vad passar väl bättre än lite röktobak till lättmjölken?). Som lite extra krydda en rejäl dos produktplacering.

Mycket riktigt gör de inte såna julkalendrar länge. Jag är dock inte helt säker på att det är av ondo.

12 kommentarer:

Nabi sa...

Bra skrivet! På tal om ingenting så undrar jag om du skrivit någonting som handlar om den övergångsfas som uttrycket "gubbe" upplevde när det gick från något trevligt till ett smärre skällsord för pedofil? Vore kul att läsa, så här i juletid då allas våran älskade feta gubbe kommer in i var hus och hem (och då menar jag årets julvärd hos Svt, Lasse Kronér och inte någon annan ;)

Isabel Af Öhring sa...

AMEN!! HALELUJA!! *amerikansk-stor negress-skriker-och-håller-med!!*

Donny Hedlund sa...

Apropå ingenting (och allting): varför ser inte dagens mjölkpaket ut sådär?

Maria sa...

Måste säga att jag helt håller med dig. Dessutom, även om jag inte tillhör målgruppen för årets julkalender måste jag säga att den var bra mycket mindre sövande än Trolltider.

Axel sa...

Drar mig till minnes att ni i Hej Domstol! gillade att skoja lite med Ekot-redaktionen.

Idag hade ni verkligen haft öppet mål när en jeppe sa att "författaren Harry Potter hade dött" i stället för Harold Pinter.

Sen vill jag (för tredje gången) tacka för julkalendern. Den var jävligt bra.

Anonym sa...

håller med dig till fullo har själv vuxit upp med mellanöl och cigg rök hö hö
http://latoxen.wordpress.com/

Pseudonaja sa...

Målgruppen, dvs den snart 6-åriga dottern, älskade julkalendern. Hon har sett flertalet avsnitt några extra gånger på nätet också.

Hoppas att julen var fin!

lundbomikent sa...

Bra försök att förgifta källan så att den som vill kritisera årets julkalender ska hålla käften för att inte riskera att kallas ett gammalt plommon.

Här har du dock ett gammalt plommon som tvingas bo i utlandet och driven av svår nostalgi gav sig fan på att se årets julkalender vid det obligatoriska julfirandet därhemma. Det var jag ensam om eftersom familjens barn - spridda i åldrarna 2.5 till 17 var aktivt ointresserade av den eftersom den enligt deras utsago "sög". De ville visserligen inte se Karl Bertil Johnsson heller, men ville gärna stå ivägen för teven och prata sönder den för oss vuxna när vi envisades med att flytta uppmärksamheten som dittills varit 24h/dygn på dem till Tage Danielssons julepos för en stund.

Prat ungar, sa jag, julkalendern är väl mysig! ("Tindra för fan!", tänkte jag i mitt stilla sinne)

Men det var ju just det den inte var. Den var varken rolig eller mysig. Varken traditionell eller fräck. Varken julig eller fartig. Bara klumpig och styltig och med den oroande bilden av folkhemssöte Johan Glans som obehaglig Hugh Heffner-påskhare. Om den inte alls var riktad till vuxna, varför då lägga in referenser som (förhoppningsvis) bara vuxna kan känna igen? Mig veterligt är påskharen inte ens en särskilt använd figur vid Svenskt påskfirande, så han blir bara än mer förvirrande för barn som är vana att påskäggen överlämnas av givaren med ett "Här är ditt påskägg, ät inte allt på en gång" Figuren föll definitivt utan förförståelse från den anglosaxiska världen som kanske en fjortonåring kan väntas ha, men knappast en femåring. Och fjortonåringen är knappast heller målgruppen med tanke på tilltalet.

Den tilltalade varken barnen eller mig, så då vi är väl plommon allihopa då.

Självklart ska du vara nöjd med att ha genomfört ett sånt projekt som julkalendern, men att påstå att den på något vis skulle vara ett bättre alternativ än äldre julkalendrar för att ingen gillade den låter lite konstigt i mina öron. Å ena sidan backar du ditt argument med att flera av de ikoniska kalendrarna blivit kritiserade då de sändes, men säger längre ner att det är bra att de inte görs på det viset längre. Det blir lite fel i mina öron.

mvh
Jessica, det gamla plommonet. (Favoritkalender: Gudar och Hjältar på Himlavalvet)

Cirkux sa...

Får hålla med plommonet ovan (då vi firade jul tillsammans kanske jag får ses som jävig, men vi har faktiskt inte samma åsikt i allt). Årets julkalender var roliga timmen med budget; säkert rolig för deltagarna men inte för så värst många andra.

Kalle Lind sa...

Lundbomikent, Cirkux: stort tack för era ointressanta åsikter. Jag minns inte när jag senast oombedd skrev brev, ringde upp, mejlade eller bloggkommenterade vad ni gjort på jobbet under det senaste året, men det är tydligen den relationen vi har.

(Och ja, jag är fullt medveten om att jag ibland skriver nedsättande saker om folk i den här spalten, men det ÄR faktiskt skillnad. Skriver jag nåt taskigt om Totte Wallin i det här obskyra hörnet av Internet, så får Totte Wallin googla sej själv för att hitta dit. Skriver Cirkux och Lundbomikent dumheter om saker jag varit inblandad i på just den blogg där jag skriver grejor, räknar de kallt med att jag ska läsa.)

Poängen med mitt inlägg - om man nu läser innantill istället för att hitta på - är att gamla julkalendrar alltid är annorlunda i ditt huvud än vad de är om du skulle se dem på nytt. Därför kommer en jämförelse alltid att falla ut till en aktuell kalenders nackdel.

Cirkux (vad är det med de här signaturerna? Det är ju värre än på Cellos och Kar de Mummas tid) vill också gärna berätta för mej att "inte så värst många andra" än deltagarna tyckte kalendern var rolig. Jag förutsätter att Cirkux har gjort en gallup bland den dryga miljonen tittare som gjorde tittarsiffrorna till de högsta på ett decennium.

(Och nej, jag är inte särskilt förtjust i att hänvisa till tittarsiffror och folksmak. Men är Cirkux nu så dum i huvet att han/hon uttalar sej inte bara om vad han/hon själv tycker, utan också en dryg miljon människor till, så måste jag få kontra med att hela den miljonen tittare nog inte glodde av masochistiska skäl.)

Jag är också mycket glad åt att Lundbomikent har tagit tid från sitt liv för att berätta för mej att svenska barn inte vet vad påskharar är. Så himla tråkigt att alla barn runt omkring mej som givetvis känner till påskharen, inte vet att Lundbomikent har bestämt att de inte gör det.

Och givetvis är jag tacksam för att få veta att Lundbomikents barn inte gillade kalendern. Jag vet inte vad Lundbomikent tycker att jag ska göra med den informationen, men jag kan hälsa att mitt barn inte gillar nåt Lundbomikent gjort heller. Jag frågade just "Vad tycker du om människor som kallar sej Lundbomikent och skriver dumma saker på andras bloggar?" "De är dumma i huvet", svarade han.

lundbomikent sa...

Hoppla hoppla, här blir vi aggressiva. Det blir lite konstigt, eftersom jag är ett fan av bloggen, men inte av just julkalendern. Det jag reagerade på var naturligtvis ditt sätt att förgifta källan i ditt inlägg och säga emot dig själv i din argumentation.

Det djärva greppet borde naturligtvis ha förvarnat mig att det är ett känsligt ämne, men resten av bloggen hade inte gett mig intryck av att det inte var tillåtet att ha avvikande åsikt.

Jag sökte inte ut din blogg i avsikt att gnälla på julkalendern, utan har läst den med behållning i ett par månader. Om du tittar igenom dina kommentarer så ser du att jag har visat uppskattning på inlägg också. Att jag reagerade på det här inlägget beror inte på några starka känslor kring julkalendern utan på det tendentiösa sätt du argumenterade. Av din reaktion på inlägget förstår jag att det här är ett mycket, mycket känsligt ämne för dig, så jag ska låta det vara ifred. Inte minst det faktum att du känner behov av att lägga ord i ditt barns mun gör ju att nivån och känsligheten blir väldigt tydlig.

Det var trots allt du som tog upp ämnet julkalendrar och lade ut det för allmänheten att läsa och med möjlighet att kommentera. Jag såg det som en diskussion och visste inte att det var tänkt som en monolog med utrymme för applåd enbart.

Det är ledsamt att du har problem med min signatur, och samtidigt mycket talande att du väljer att rikta så mycket av din aggression mot den.
Signaturerna sätts dit av openid-funktionen och baseras på ens bloggadress, alternativet hade varit att vara anonym vilket du säkert inte hade uppskattat heller.

Kalle Lind sa...

Lundbomikent: en åsikt är per definition tendentiös. Att anklaga ett blogginlägg med lite osorterade reflektioner och subjektiva tankegångar för att vara tendentiös, är som att anklaga en präst för att vara kristen.

Jag har - och åter igen måste jag be dej läsa texten du kommenterar - inte skrivit nåt särdeles nedsättande om Trolltider. Jag har påpekat att dagens barnprogram inte visar närbilder på brinnande cigaretter i askfat och att folk i såna här sammanhang recenserar sina minnen, mot vilka aktuella teveprogram alltid står chanslösa.

Vad jag reagerar mot är att någon tar sej rätten att söka upp någon för att berätta att han/hon gjort nåt som den uppsökandes barn inte gillat. Det tycker jag att vederbörande kan göra på sin egen blogg.

Att diskutera innehållet i ett blogginlägg är en sak. Att på nåt vis försöka argumentera för varför saker bloggaren gjort annorstädes är dåliga, är en annan. Då tycker jag för min del att man kan räkna med att bloggaren blir irriterad.

Det är liksom inte därför jag skriver grejor, för att anonyma människor ska försöka leda i bevis att det inte är bra och ovanpå det bli sura för att jag inte gapande tar emot deras visdom.

Och nej, anonym är inte det enda alternativet till tramsiga signaturer. Man kan också välja att använda sitt riktiga namn när man söker upp folk för att berätta om hur dåliga saker de gör.

Mvh.