Vi gjorde ett radioprogram en gång. Vi var Ola och Valle och jag. Och Jesper, som egentligen var producent men visade sej vara roligast.
Somliga hatade det där programmet. Åtminstone två älskade det. Det var två systrar från Östersund som träget svarade på alla ironiska lyssnarenkäter vi gjorde ("vad heter du?", "vem av Tomas Östros, Dilba och Anne Linnet ska bli årets Lucia?"). De la sitt surt hopskrapade studiebidrag på en malmöresa för att vara med på vår avslutningssändning inför publik och fick sova på Olas soffa. Vi fick presenter: T-shirts med referenser till inslag vi gjort som vi själva glömt.
Programmet hette Hej domstol! och var alldeles för spretigt och självmedvetet och larvigt och bitvis svårtuggat (jag gjorde en gång ett sextonminuters inslag om Knutna nävar) för att bli en bred publiksuccé. Det är antagligen inte det bästa humorprogram som gjorts och definitivt inte det tydligaste.
Men när jag tänker tillbaka - vilket jag gör ibland eftersom jag emellanåt återanvänder gamla manusfragment i böcker jag skriver - så är jag ganska stolt över att ha gjort ett program som så konsekvent agerade inkonsekvent.
Fyra viljor drog åt varsitt håll och vi lät varandra dra. Ibland var vi rörande överens - "jamen, det är klart att vi ska göra ett temaprogram om vilda västern utan ett enda identifierbart skämt!" - och ibland satt nån i ett hörn och snickrade på inslag som övriga redaktionen inte hade nån som helst relation till. Somliga av oss gjorde vad vi kunde för att inga ämnen skulle vara desamma som skulle gå i Parlamentet några timmar senare. Melodifestivalen - nej. Vilgot Sjömans memoarer - ja. Sammantaget blev det ett program som gick att skylla för mycket, men knappast förutsägbarhet.
Idag sände P3 en Hej domstol!-special. Valle satt i studion och sa ungefär samma sak som jag har skrivit nu. Det går att lyssna på om man har för mycket tid och för lite ansvarskänsla gentemot familjen. Det intressanta börjar typ en timme in.
Just det, i det länkade radioprogrammet pratar de så klart också om det famösa kungaskämtet från min korta tid som enfant terrible, den garanterat enda gången nåt jag varit inblandad i omnämnts i kinesisk press. En dag ska jag dissekera den Hej domstol!-sändningen i detalj här på bloggen, men jag har planerat in det som mitt finalinlägg.
Kungaskämtprogrammet gjordes 2004. Den här avbildningen av Sveriges Radios interna arkivprogram är från i våras:
onsdag 26 maj 2010
Minnenas boulevard.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
29 kommentarer:
Här har du en till som älskade programmet. Jag tycker att det är det roligaste som någonsin sänts på radio.
Vadå "får ej sändas"? Nån gång lär ju kungen dö, och då är SR i deep shit!
Jag minns det där jävla västernprogrammet! Det var alltså ett skämt? Eller det var inte ett skämt, vilket var ett skämt? Roligt var det i alla fall inte. Men det kanske var det som var skämtet.
Jag älskade (annars) också programmet... hade gärna hört/sett/läst er fyra göra mer tillsammans.
Förresten finns det nåt sätt att höra kungagrejen igen? Eller är det censurerat för all framtid?
Anonym: Ja, det var ett skämt. Jag är nästan mest stolt över det, av alla program vi gjorde. Jag vet inte om nån ens fattade det och då kan man ju såklart tycka att det var bortkastade arbetstimmar och licenspengar, men för mej är den där 2timmars vilda västernshowen konst. Rent stilistiskt (och för alla lyssnare) ett P4magasin, men för typ fluxuskonstnärer - konst.
Valle
det går ju att lyssna om man vill ;)
http://thepiratebay.org/torrent/5084588/Hej_Domstol_P3
Varför finns inte Hej Domstol som poddradio på Sveriges Radio.se?!
Andra gamla humorprogram finns att tillgå förutom HD. Är det "kungaskandalen" som fortfarande spökar eller?
Jag älskade Hej Domstol! Tyvärr har jag bara upptäckt det så här i efterhand via podradio. Ett av mina favoritinslag är nog förresten det där Valle (?) blir biten av en satirspindel och börjar göra "politisk satir", underbara grejor!
Walker: Hej Domstol finns på podradio.nu, om jag inte minns fel.
Jag älskade det också, upptäckte det som en del andra lite för sent och fick bara något år av glädje (men podradio och mp3'or fyller en del av tomrummet).
Två favoriter jag minns är temaprogrammet (?) om tysk musik (allt de producerar är någon variation av "umpa-umpa" i marschtakt) och Valles resa in i det mystiska bagagesystemet på Sturup.
Den senare har jag fått tag i, men mycket saknas. Kanske för alltid. :(
Kan fyra år efter att jag senast hörde den sjunga hela laban-jingeln utantill. Har tyvärr inte användning för den färdigheten alltför ofta.
Ni gjorde en grej om Mikael Wiehes texter som var mycket kul. Hur viktiga och angelägna de var varpå ni sedan mixade ihop ett femminutersmarathon med alla Wiehes olika versioner av "la la la la la la...."
Nonsensakuten: roligt att du minns det - å andra sidan inte så konstigt eftersom jag såg till att det repriserades ganska ofta. Det var faktiskt med redan i vår absolut första pilot inför programmet. Den sändes på nån obskyr experimenttid i P3 och hette då P3 Moral.
Det är ett ganska roligt fenomen: uppskattningsvis har Wiehe gjort tio låtar med refrängen "nanana". Vår gissning var att han nynnade den internationella förkortningen för Nicaragua.
I mitt tycke ett av radions roligaste program någonsin!
Min favorit är reportaget om bristen på datorer i Trollhättans(?) skolor.
Den käcka gossen som "cyklar iväg på sin höghjuling" fick mig nästan att köra av vägen när jag hörde det första gången. Ett bra betyg.
Min mamma tyckte också att Hej Domstol var väldigt roligt. T ex en gång när ni sa "Hej Dumstol" istället för "Hej Domstol", det skrattade hon åt i säkert flera veckor. Dessvärre var det nog bara hon som hade hört fel. Men kul var det iallafall. Tyckte hon. Om det.
Själv skrattade jag mer åt det som var tänkt att vara kul.
Förutom västernprogrammet då.
Feedback66: Tack för länktipset tyvärr funkar det inte att vare sig lyssna eller ladda hem poddsändningarna. Verkar som sidan bara länkat in via SR och då spelar det ingen roll efter som SR inte har kvar Hej Domstol som podd. Trist.
Här är ännu en som har Hej Domstol som sitt absoluta favoritprogram.
Jag kommer ihåg ett inslag där ni har kommit över en inspelning från en svartklubb på Gotland där nån sosseminister sjunger staten och kapitalet och hur han senare hämtades med helikopter för att göra något uttalande dagen efter. Skrattar så jag gråter var gång jag hör det.
tycker att SR borde lägga ut samtliga HD sändningar som pod.
Tror du missbedömer hur stor eran fan-skara var. Själv började jag lyssna på er när jag var ca 12-13 år och lärde mig alltså redan då obskyr fakta om sedan länge döda svenskar och att Dick Harrison är en ond man. Skrattar fortfarande till varje gång min Historia-lärare nämner lundaprofessorns namn.
Men nog kan man åtminstone kräva att humor ska vara roligt D v s något som väcker lusten att skratta. Som exempel på det kan nämnas Tre Knas, Partaj och Rolf Harris. Äkta humor som inte utger sig för att vara något annat.
T. Hedeblom: nja, både och. Min definition på humor är inte nödvändigtvis "nåt som väcker lusten att skratta" utan snarare "nåt med avsikt att väcka lusten att skratta". Jag har ju inga problem att stämpla Public service i P1 som ett humorprogram även om jag bara skulle skratta åt det om jag råkade bli kittlad samtidigt.
Sen kan man väl dessutom finna humor även där den inte är avsedd, inte minst i det gravallvarligt skitnödiga eller urbota protokolltråkiga.
Och ytterligare en aspekt: humor måste inte BARA locka till skratt HELA TIDEN. Det finns filmer vi klassar som komedier som också rymmer scener av allvar, kontemplation, eftertanke, ångest, you name it.
Så nej, jag tycker helt ärligt inte att man måste kunna kräva av humor att den ska få vem som helst att skratta när som helst. Däremot - för att citera Lars Molin om dramatik - får den aldrig vara tråkig.
Clara: inte missbedömning. Falsk blygsamhet.
Och förresten - apropå det ena och det andra - så kan humorn i humor ibland vara fördröjd. Nånstans för längesen läste jag i nåt Python-relaterat sammanhang att somliga fans av Flying Circus upptäckte att de skrattade mycket mer när de återberättade sketcherna än när de faktiskt såg dem.
Ett fenomen, en princip, en idé kan ibland vara roligare än själva skämtet. Det är naturligtvis roligare som idé att ett humorprogram aktivt undviker humor och istället vetgirigt frågar ut en gammal westerntecknare om Buffalo Bill i två timmars tid, men för att kunna leverera den roliga idén måste man fylla de där två timmarna och stjäla dem från andra människors liv.
Jag vågar inte tänka på hur många gånger jag har lyssnat igenom de poddversioner av Hej Domstol jag har på datorn. Jag menar, tänk vad mycket vettigt jag hade kunnat göra istället för att koncentrera mig på ert trams. Men jag antar att det är en slags drog. Går det att få tag på 90-talsmusikalen någon stans? Jag rippade den när den sändes men sedan försvann den, något jag sörjer var dag.
Ja du Oscar, du är inte ensam om att traggla samma gamla poddar om och om och om igen. Skratta åt samma vitsar och sketcher. Få utstå omgivningens frågande blickar när man brister ut i spontana skratt.
Angående humor så är det min bestämda uppfattning att det varesig är avsikten att roa eller något som ska roa som är humor, det är det som roar som är humor. Ett exempel är Nordegren i P1, ett samhällsprogram(?) vars avsikt definitivt inte är att roa, men likväl roar Nordegrens sätt många. Eller det kanske bara är hans röst.
Har del 3 av om kungens död försvunnit helt från arkivet?
Sen vill jag starkt minnas att det var en kvinna med i programmet när ni startade. Nina Allergren? Som var med i Så funkar det också.
Jag minns när jag hade bråkat med min tjej och var på väg mot tåget hemåt, just då kom scenen med den danska och svenska båten som krockar på och jag kunde verkligen inte låta bli att skratta. Hej Domstol var helt fantastiskt!
Jag har i alla fall haft väldigt roligt åt att så många minns det där Westernavsnittet med mörksvart fasa.
Och kobåjsare är fan roliga i vilket läge som helst. Jag skrattade som en vettvilling när jag såg "brokeback mountain".
Hej domstol var ett fantastiskt program. Det var på den tiden då jag just flyttat från sverige och varje kväll låg i min säng och lyssnade på p3 på nätet...hd var helt klart en av favoriterna...kom tillbaka!
Som många säger så håller jag med om att HD är det roligaste programmet som sänds på radio någonsin, och som andra också sagt redan så vore det rent löjligt bra om det gick att få tag på i sin helhet för oss fans som inte nöjer oss med de få poddar som lagts upp i efterhand, eller korta klipp som ligger i humorarkivet på SR.
Jag har till och med gått så långt att jag mailat SR om möjligheterna att få samtliga avsnitt av HD upplagda som podd.
Svaret jag fick var att redaktionen själva bestämmer vad som ska poddas, och där var väl du, Kalle Lind, medlem? Har ni från redaktionen någon som helst möjlighet att få ut de saknade åren på nätet? SR själva verkar inte prioritera det speciellt högt, men då dom själva hänvisar till Er så kan jag tycka att ni iallafall borde ha något att säga till om i frågan.
MVH
Virre: jo, visst var jag medlem i den där redaktionen. Gällande podd så var det ett fenomen som sattes igång sen vi redan gjort programmet ett par år (vi startade sommaren 03, jag gissar att poddpåbudet kom typ 05). Ingen hade ork eller tid att sätta sej med de gamla programmen och klippa bort musik och ta bort trailers etc.
Det är ganska mycket jobb bara att podda ett program - att podda typ hundrafemti är jävligt mycket jobb.
Dessutom är ingen av oss längre knuten till Sveriges Radio. Dessutom har Sveriges Radio principen att allt som gjort inom Sveriges Radio tillhör Sveriges Radio, men Sveriges Radio har ingen skyldighet att göra det tillgängligt för någon annan.
Vi som gamla redaktionsmedlemmar har alltså inte tillgång till referensskivorna med de sända programmen. De skrevs i vatten. Det som finns finns - och inget gör mej gladare än att det sitter folk därute och har ett förhållande till det. Det som inte finns kommer inte att finnas om inte SR ger nån praktikant i uppdrag att podda alla gamla program - och då tror inte jag att de skulle börja med Hej domstol!
Skicka en kommentar