söndag 4 juli 2010

En sak man kan ligga vaken en hel natt och fundera på.

Den genomtrevliga förrädaren Jossi - han som får Tengilsmärket inbränt på sitt bröst - driver som bekant värdshuset Guldtuppen. Ordet "guldtupp" påminner misstänkt mycket om "goltupp", som bekant är den lite finkänsligare benämningen på "golbög", som bekant är det värsta man kan vara enligt gammal fin tjyvheder.

Så nu undrar jag så klart: var tanten medveten om detta? Var hon så bevandrad i kåkjargongen? Petade hon med berått mod, i så fall skrockande och kluckande för sej själv, in lite gammal hederlig argot i sitt stora barnepos?

Hela Sveriges Astrid kan vi inte längre fråga. Björn Söder verkar ju ha förstått saker i hennes texter som vi läskunniga aldrig riktigt inhämtat - kanske kan han ge svar? Annars finns ju alltid Margareta Strömstedt, vars hela identitet verkar vara den som "Astrids nära väninna". Hon måste ju veta. Vem skickar mejlet?

13 kommentarer:

Anonym sa...

Berått mod heter det. Inte brått.

/Ordmärkaren

Stubb-brytarn sa...

Jag vet inte varför, men jag har alltid uppfattat Astrid som lesbisk. Finns det grund för det? Hon var ju gift, men socialt genom åren verkar det mest vara mest tal om olika "väninnor" . Det var också något lesbiskt över Lindgren. Ni har väl sett de där gamla bilderna från Astrid som ung där hon har kostym och kort hår? Mycket lesbiskt.

Stubb-brytarn sa...

Det där med goltuppen känns inte helt osannolik. Jossi var ju en goltupp. Förrädaren i törnrosdalen!
Sen finns det mycket som fångar nån sorts 70-talstidsanda i romanen. Hela grejen med frihetskampen, folkets gerillarörelse, underjordiska gångar till skogen där folket har militära träningsläger.. och allt det där får mig att tänka på Viet Kong och Victor Jara och sånt som var i ropet den tid romanen kom.. Jag tror inte det är helt långsökt att tro att Astrid indirekt påverkades i sina fantasier av samtiden, även om hon kanske inte ville att det skulle framgå

August L S sa...

Vad som är lite fint i det hela är att Astrid Lindgrens barnperspektiv. Hon skriver ju väldigt inkännande och på barnens nivå. Så om det är avsiktligt är det ju knappast en ordlek som hon skrivit för barnen. Kanske finns den där för skäggiga småbarnsföräldrar att glädjas över i vaknätter långa?

Anonym sa...

Jag är helt övertygad om att Astrid, som f.ö. torde ha varit helt tondöv, hade mycket bra koll på detta. Ett geni med ett ganska undermåligt skriftspråk/Johan

Andreas sa...

Asså, förekommer inte begreppet "goltupp" även i Mästerdetektiven och Rasmus. Du får ju komma ihåg att även om hon skrev för en ung publik så skrev hon ändå en och annan kriminalare. Det är väl inte så konstigt att tänka sig att hon rekat nog för att kunna kåkarslang?

Andreas sa...

Jag funderar snarare på om inte vapenteknikern som kom på att göra hjälmar i papier mâché är spion åt de andra, och i vilket fall som helst borde få sparken.

Anonym sa...

Läste precis "Människor det varit synd om" - tack för att du slaktade filmatiseringarna av Astrid Lindgren

Från en som vid 26års ålder fortfarande får höra "Emil,,heter du Emil i Lönneberga...du ser inte alls ut som honom höhöhö"

Nonsensakuten sa...

Margareta Strömstedt har samma sorts hangup på Astrid som Rikard Wolff har hangup på varitéartisten Barbara. Han lever, andas, äter, dricker och skiter Barbara.

Tommy sa...

Ovanligt puckat inlägg av Stubb-brytarn. Vad har Astrid Lindgrens ev. sexuella preferens med detta att göra?

Anonym sa...

Hej Tommy. Var inte arg på mig. Tycker du illa om homosexuella eller? Det var det där om hennes "nära väninna" som fick mig att tänka på detta. Dessa vänninor, och aldrig några karlar. Har tänkt på det ibland. Det är väl inget att hänga läpp över?

S. sa...

Tuppen har ju annars haft en stor symbolisk betydelse i diverse mytologier, såväl kristendom som asatro t.ex.

Oa sa...

Det var nog första gången jag sett någon våga sig på att yttra en gissning om att Astrid var lesbisk. Annars är ju dylika spekulationer populära. Att Selma Lagerlöf var lesbisk har alla listat ut vid det här laget. Jag har sett en teaterföreställning där Kristina Nilsson framställs som lesbisk, fast jag inte hört några andra rykten om att hon skulle vara det. Att Tove Jansson var lesbisk var väl egentligen inte hemligt, men det har inte brukat pratas om det. Astrid har sagt att hon aldrig var kär i sin man. Det är på intet sätt ett bevis för att hon skulle ha varit lesbisk, men med tanke på folks tendenser att dra förhastade slutsatser förvånar det mig att ingen har gjort den gissningen.