OBS! VIKTIGT TILLÄGG! Den här trevliga lilla filmen har blivit nominerad till ett av bokbranschens - ja, hela världens - viktigaste priser: Priset För Bästa Reklamfilm För Bok (typ). Man kan rösta på den här om man vill.
fredag 3 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
21 kommentarer:
UNDERBART!!
Helt strålande, jag fnittrade högt.
Min storebror och hans kompis lärde mig säga "Internationell solidaritet, arbetarmaktens kampenhet" (samt delar av texten till "Vi är många, vi är hälften") när jag var elva - fast egentligen var deras målgrupp ett annat barn, en ettochetthalvtåring.
Är det bara jag eller är nutidens barn väldigt okunniga?
Ensam i soffan satt jag och gapflabbade åt detta. Att jag ska ha den boken, det kan du hoppa upp och sätta dig på.
Det var många av de där minnena som poppade upp hos mig nu. Tack för det.
Hurra! När kommer den?
Och vad blir nästa bokprojekt? Nog måste det snart vara dags för "Människor som haft fel"...
http://kulturarbete.blogspot.com/2007/12/mnniskor-det-varit-synd-om-torsten.html
Efter dina två första böcker så är förväntningarna på den här enorma. Tyvärr tar det en evig tid att läsa dom, eftersom jag läser dina böcker som Charlie Bucket äter en chokladkaka.
underbart! när kommer den ut? besöker du bokmässan?
Mikael: just nu skriver jag på en bok om Cornelis. "Människor som har haft fel" ska, enligt de senaste beräkningarna, nå en bokdisk nära dej hösten 2011. Så får vi se vad som ska hända däremellan.
Emil: boken kommer officiellt ut till Bokmässan. Och ja, jag kommer att vara där.
Förhandsbokad. Älskar den torra härliga humorn i dina filmklipp.
Såg förresten Elfte Timmen. Såhär i efterhand känner jag mig mest besviken över att du inte fick mer tid att breda ut dig på, då resten av programmet var ganska trist.
Håller med Jens. Ditt inslag var i särklass bäst, vilket ju inte är så förvånande, men jag hade hoppats på snäppet roligare program i övrigt.
Nar jag var liten sa hade nagon (van till mina foraldrar) lart mig att vrala "USA ur vietnam, Laos och Kambodja" - och da visste jag inte ens att Laos och Kambojda var lander, utan det blev en grotigt enhet som kan uttryckad Laosokambodja.
Fodd i nadens och den roda eldormens ar 77, sa minns jag mycket proggighet som kom ur salladsgatans lekis i Helsingborgs utkant. Du Kalle skall ha kudos for att du inte bara minns sadana haringa saker, men for att du kan satta dem i relation till en modernare tid. Jag bara har sa manga goa minnen dar man satt i bruna manchester-snickarbyxor som var uppvikta galet mycket da de givetvis var arvda av ett aldre syskon och det diskuterades rattvisa over lite rostmackor nar det var smadaskigt och morkt ute (vilket inte innebar att det behover vara morgon eller kvall, skansk vinter ar ju sa sjukt trist)..
Tack for den!
Noterar att dagiset har ett "gubbe" i namnet. Det ska böjas i tid...
Ser extremt mycket fram emot den här boken!
Jag missade hela den där USA och Vietnam-grejen på 70-talet. Eller så missuppfattade jag den totalt. Min bästa kompis Adam bodde i samma pampiga villakvarter som jag. Hans högborgerliga far var egen företagare och hade ett flott kontor i villan - han hade dessutom snabbtelefon till köket OCH en telefonsvarare!
När Adam hade barnkalas och vi tittade på film, visade hans farsa ofta informationsfilmer från försvaret, och när vi lekte krig hade vi riktiga hjälmar och pangade med replikor av vapen från diverse krig, inklusive amerikanska inbördeskriget.
Adams farsa och storebror (som hade en stor samling krigsserier typ Pingvinförlagets utgivning) lärde oss att den amerikanska armén i Vietnam var tuffast; de hade snyggast hjälmar och framförallt hade de coola M-16-karbiner, precis som gorillorna i APORNAS PLANET. Jag och Adam marcherade ut i trädgården för att meja ner fienden i djungeln. Det brukade vara en blandning av Hitler, tyskar, japaner, general Franco, allmänna djungelvildar och Clark Olofsson.
Sedan gick vi in och tittade på FEM MYROR.
Proggen misslyckades med mig.
Michaela: jag förstår hur du tänker, men dagiset heter Källbystugan och har inget med Kjell att göra.
Pidde: JA MEN SÅ SKRIV DÅ EN BOK OM DIN EGEN JÄVLA BARNDOMS KULTUR DÅ! JAG LOVAR ATT ÅTMINSTONE JAG SKA LÄSA DEN!
Men det står ju Gubben i lådan på bilden bakom dig!
Jag som var så nöjd med min upptäckt.
Michaela: förlåt, det noterade jag inte. På min tid hette inte den avdelningen Gubben i lådan utan Småbarn. Övriga avdelningar hette då Ettan, Tvåan och Trean. Tämligen fantasilöst kan tyckas. Dessutom låg de i ordningen 3, 1, 2.
Får jag fråga hur gammal Kalle Lind är? Själv är jag hela 36 år men har ändå inga minnen av det proggiga 70-talet. Mina barndomsminnen börjar nånstanns vid "G", Freestyle, Solstollarna och Stefan Mählkvist.
Kan det vara en Lundagrej detta med demónstrationer i småskolan och marxistiska barnböcker? Själv läste vi på vår höjd Per Ida och Minimum.
rotve: Visst får man fråga. Jag är född 75 och är alltså 35. Jag har senare i livet förstått att jag egentligen är för ung för att ha klara minnen av proggen - liksom jag är för ung för allt annat jag intresserar mej för - men troligen levde det hela kvar i nån sorts puppa i ett ganska rött socionom- och kultur-Lund.
Sen har väl en massa minnen förstorats av att jag genom livet har grävt i den där tiden och kunnat koppla diffusa minnesbilder till större sammanhang.
Och boken är beställd och ankommer om 2-5 dagar. Åh!
Ja, det var tider! Vi trodde på människan och hoppet levde. Jag skrattade och grät faktiskt. "Internationell solidaritet - arbetarklassens kamp - enhet!" Det är vackert.
Sex är också vackert och häftigt försökte vi lära barn. Jag tycker synd om barnen som växt upp på sistone - nu verkar sex ha blivit det värsta en människa kan råka ut för.
Det är vackert att man försökte få med människor med problem i samvaron och inte stötte ut på samma sätt som nu.
Människovärdet har devalverats,
vi lever i ett kontrollsamhälle och det blir bara värre.
Strålande!!!
Har du läst Beppe Wolgers bok 'Förtrollningar'? Handlar bl. a om hur Dunderklumpen kom till. Läste den för min 7-åriga dotter och hon började-på riktigt-gråta flera gånger. Trots detta ville hon att jag skulle läsa den igen. Så fullspäckad med politiska metaforer att jag kände mig yr resten av kvällen.
Skicka en kommentar