Språkröret a.k.a. Schlaugborren.

Även Birger Schlaug, f.d. språkrör för miljöpartiet, ligger gärna med yngre kvinnor. I boken "Svarta oliver och gröna drömmar", riksdagspolitikens svar på Peter Lundblads "Ta mej till havet", berättar Schlaug om en underbar natts älskog med en ung kvinna:

Hon påstår att hon är ung. Det är hon väl också. [---]

Jag känner ingen åldersskillnad. Jag trivs bättre med unga människor än med jämnåriga. [---]

Hon tog av sina kläder. Som vore det självklart. Vi blev ett. Som vore vi huvudpersoner i en vacker roman. Vi fyllde varann. Och blev för några minuter hela. [---]

Vi älskade på stranden som människor väl aldrig älskat förr. Som om någon utanför gav oss sin urkraft för att få bli född.
Hon är vattuman.
- Tvillingsjälar, sa hon.
- Två eldar, sa jag.
- Vi kan bränna varandra, sa hon.
- Vi kan föröda vår omvärld, sa jag.
Så skildes vi. Hon reste till sitt bröllop med en ung man i en ljus kyrka, belägen vid en strand. Som vore det Skagen. Jag undrar om hon hade sand kvar på sin rygg under bröllopsnatten. Om hon låtsades att det var mina händer som smekte hennes bröst den där första natten.

Kapitlet heter "Skagen" och har underrubriken "Om vikten av att älska i sanden". För er som inte hänger med i Schlaugs poetiska omskrivningar, handlar det om hur Birger spänner på en yngre kvinna på en strand natten innan hennes bröllop.

Jag förstår inte riktigt medelålders mäns behov av att delge mej detaljer ur sitt sexualliv. Vad är det dom vill säja mej? Att dom vet hur man gör? Att dom är stolta innehavare av genitalier? Att dom en gång haft en viss attraktionskraft på somliga representanter av motsatta könet?

Inget av detta kommer som överraskningar för mej.

Jag tror Schlaug ville sudda bort sin egen präktighetsstämpel. Han var inte bara en skäggig skogsmus som älskade grön skatteväxling - han var också en sån som pirrar på stränder. Och sen skriver en bok om det.