onsdag 4 juni 2008

På det festliga rashatets tid.

En festlig anekdot i Myggan Ericsons gamla Ernst Rolf-biografi (som jag antar ligger på dom flesta av landets nattduksbord i detta nu) innefattar en australisk showsimmerska, hennes manager, en landslagssimmare, ett vattenpoloess, en negerbetjänt samt den fryntlige revykungen och kuplettcharmören Rolf himself.

Simmerskan Anita Kellerman utvecklade med tiden ett nummer som gick ut på att hon "gjorde perfekta trampolinhopp" och "simmade linjeskönt" i en genomskinlig vattenbassäng. Vi kan alla föreställa oss att detta krävde en budget som ganska få scenföreställningar 2008 jobbar med. Ännu mer extravagant blir det när man betänker att detta bara var en i en oändlig räcka storslagna tablåer.Rolf hyrde in Kellermans nummer till sin Cirkus-revy 1927. Som ett festligt upptåg - Rolf var betydligt mer intresserad av upptåg än t.ex. sketcher eller skämt - bjöd Rolf en kväll in Arne Borg, legendarisk världsmästare i simning, och vattenpolospelaren Ville Andersson (antagligen legendarisk i vattenpolokretsar). Dessa hoppade och skuttade i bassängen till publikens ohöljda förtjusning. Det är ju alltid roligt att titta på vuxna män som badar.

Myggan skriver:

Rolf tyckte det började bli roligt och beslöt återuppliva en lustighet från forna dar. Han hoppade iklädd frack i bassängen. Publiken jublade. När han dyblöt kom upp togs han emot med en badkappa av sin negerbetjänt Bobby. Rolf tog, stark som han var, Bobby, och kastade ner honom i bassängen. Det var ett skämt som Rolf gillade högeligen, speciellt som Bobby inte kunde simma utan fick livräddas av Arne Borg.

Vad som därefter händer är att miss Kellerman, simmerskan, påhejad av sin man, vägrar att utföra sitt nummer eftersom "vattnet hade förorenats av en neger". Dan därpå tvingade mr Kellerman Rolf att byta hela vattenbeståndet i bassängen till något garanterat icke-kontaminerat.

Det intressanta är att historien röjer så många lager av rasism. Visst är paret Kellerman dom verkliga bovarna, ättlingar till gamla straffångar som skjutit aboriginer som hobby. Men i sammanhanget glömmer man gärna Rolfs oförställda glädje över att en svart man inte kan simma. Och att han tvingas visa upp sina bristande förmågor inför ett fullsatt Cirkus.

Och inte minst ställer det sej i vägen för Myggans eget upprepade bruk av begreppet "neger" och att han inte nånstans problematiserar att Rolf hade en "negerbetjänt" i ensemblen. Som en kul grej.

När Myggan i nästa stycke berättar att Rolf samma år satsade på en lilleputt-show - Singer Midgets, "22 lilleputtar som allesammans rymdes i en taxibil och som hade sin egen show med jazzband, trolleri, atletnummer, cowboytricks, parodisk boxningsmatch" - är man så avtrubbad att man inte längre reagerar.

Varje gång farfar påstår att det var bättre förr - tro honom inte. Farfar var möjligen bättre förr, men det är farfars prostatas fel. Inte tidernas.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Oj, så vältränad och manhaftig Anita Kellerman ser ut på den där bilden. Och blicken är verkligen osympatisk. Jag kommer förmodligen inte kunna sova inatt.

Annars kan jag helt ärligt säga att jag skulle ge rätt mycket för att se ett uppträdande med Singer Midgets. Jag fattar att de var små men för att 22 pers ska rymmas i en taxi måste man vara riktigt jävla liten. Och det är helt klart något som jag har ett stort behov av att se.

Anonym sa...

Jag minns att jag lånade Uno Myggans Ernst Rolf-biografi på Solna bibliotek för en massa år sen, när jag var 9 år kanske. Jag läste inte ut hela, men den 40 år gamla "tegelstenen" förtjänar nog en renässans. Boken lär finnas på mitt nattduksbord inom en inte alltför för avlägsen framtid.

Mr C sa...

Det låg ett skimmer över Rolfs dagar... Vill vi i alla fall tänka.

Men plötsligt blir 20-talets vardag synligt mitt i det flärdfulla. Tanke- och värderingsystem som då inte närmare ifrågasattes blir kusligt verkligt... Tankesystem som ju existerar alltfort lika öppet och oreflekterat som då...

Heliokles sa...

Bra att du tar upp den här typen av otäckheter. En invändning bara: ordet "neger" är standard i äldre verk, och det behöver inte problematiseras - det har samma stilvärde för Myggan som "kines", dvs är ett neutralt uttryck. Nu för tiden anses ordet laddat, men det gjorde det inte då. Man kan inte sätta sig och läsa t.ex. Torsten Ehrenmarks memoarer - en synnerligen kosmopolitisk och fördomsfri människa - och reta sig på att mörkhyade genomgående beskrivs med n-ordet.

Computress sa...

När jag såg Kellerman tänkte jag "Härregud, sicken ful karl!" innan jag insåg att det var en kvinna.
Till och med Terence Stamp i "Priscilla -QotD" är mer feminin än fröken Kellerman! :D