måndag 22 december 2008

Cabaré Öppen kanal.

Min vän Bengt Strömbro (som f.ö. sa nånting elakt om någon häromdagen som jag har lovat att inte citera) har skickat mej en platta med samtliga tretton avsnitt av Cabaré Öppen kanal. Med facit i hand skulle det nog räcka med tre avsnitt. Det är så mycket jag har orkat lyssna igenom och jag har inte skrattat en enda gång.

För er som inte har plåtkoll på vad Sveriges Radio sände 1976-77: Cabaré Öppen kanal var ett s.k. satirprogram som sjösattes strax efter borgarnas maktövertagande 1976. Det tog upp ämnen i tiden - det vanligast förekommande ordet är "Bohman" - och bar den något pretentiösa underrubriken "listiga lögner och sataniska sanningar".

Det var ett tämligen välrenommerat gäng som svarade för satiren: vid pennorna satt Anders Ehnmark, Lars Ardelius, Rolf Börjlind, Carl Z, Maria Meschke, Lars-Ragnar Forssberg och (sedermera VD:n) Lisa Söderberg, vid mikrofonerna stod Gösta Ekman, Lena Söderblom, Sten Ljunggren och Lis Nilheim, vid gitarrerna satt Finn Zetterholm , Ted Ström och Mikael Wiehe med sin Kabaréorkester (på dragspel och flöjt: Göran Skytte).Det var på den tiden Sveriges Radio hade resurser. Det är klart att man hade råd att avlöna tio-femton pers för en halvtimmes tasksparkar i veckan.

Även om gänget som skrev ihop det hela var (eller kom att bli) etablerade, så var de etablerade som författare, journalister och debattörer. Det finns ingenting som säjer att författare, journalister och debattörer kan skriva komik. Cabaré Öppen kanal motbevisar inte heller den tesen.

Det är fyrtitalisternas definition på satir: namndroppande av många (borgerliga) politiker och inslag som får hålla på rysligt länge. Så länge det är elakt (mot borgerliga riksdagsmän) så är det per definition bra.

Humorn är det lite si och så med. Det enda jag över huvud taget kunde ringa in som ett skämt är att Kissinger (Gösta Ekman) säjer "njurens lunga" istället för "hjärtans gärna". Och att göra sej lustig över att en tysk-amerikansk jude pratar dålig svenska känns spontant som att sparka rakt in i ett dörrhål.

Mer än något annat känns Cabaré Öppen kanal som ett tonsatt och dramatiserat debattprogram med bara ena parten representerad. Man åkallar Marx från de döda för att kommentera dagens Sverige, man gör ett långsökt (och toklångt) upplägg på att Olof Johansson anlitat sniglar för att kärnkraftsutbyggnaden ska ske långsamt.

Och mitt i alltihop sjungs det texter av typen:

För nu talar landets herrar om usel konjunktur
och alla krav på högre lön som kom de från vilda djur
Vem ska betala notan när de rika dukar till kris?
Ja vem ska betala notan när de rika har satt sitt pris?


Eller av typen:

Men nog verkar väl Bohman ädel
när han vill släppa fångarna loss
men det är för att han saknar medel
för att budgeten ska gå i lås


Säkert fullt korrekta politiska analyser. Som komik värdelöst. Det är en halvtimmes välformulerat insändargnäll som bara spelar de borgerliga public service-hatarna i händerna. För varför skulle just Anders Ehnmark få fritt spelrum för sitt osorterade tyckande om han inte ens orkade förklä det till underhållning?

"Satir" betyder f.ö. fortfarande - hos de fyrtitalister som har vetorätt - "elakheter om riksdagspolitiker". Det tjockskämt om Peter Harrysson som döms ut som ett barnsligt personpåhopp, betraktas som synnerligen välfunnet om det handlar om Göran Persson. Ju tråkigare ett humorprogram är, desto mer ses det som Opinionsbildande och Viktigt (jfr Public Service i P1).

I min bok är det nåt som inte stämmer. En satiriker som inte är rolig är en debattör. Och såna har så klart också ett existensberättigande, men ibland måste man kalla en spade för en spade och radiosatir för tråkigt kverulerande.

10 kommentarer:

Oskar Forsgren sa...

Är du polers med Bengt Strömbro? Då har du säkert lyssnat på dialektsurrealismen i Mammas nya kille. Vad gillar du det? À propos Klungan vill jag tipsa dig (och alla andra) om att gå och se deras senaste och mest helgjutna föreställning "Det är vi som är hemgiften".

Anonym sa...

Nu var det ganska länge sedan jag kommenterade på din blogg (ursäkta). Men jag hoppar in här och läser, ofta med ett leende... ibland skratt.
För att visa min uppskattning kan du hämta en utmärkelse på min blogg. Ja, om du nu bryr dig om sådant (vilket jag hoppas). Din makalösa, konsekventa genomgång av proggbarnböcker lär snart väcka uppmärksamhet. Du är envis som få :-)
Ha en skön jul, kör du med "alternativ jul"? (Hi, hi!)
Bra inlägg om något jag helt hade glömt bort. Var det så dåligt?

Anonym sa...

TACK för kommentaren om Public Service i P1. Du formulerar precis vad jag också tycker om detta fnösketorra program som bara tycks gå ut på att göra tokiga röster och säga "Maud Olofsson" varannan minut.

Lika roligt som Jörgen Mörnbäcks imitationer. Eller imitation, snarare. Av Ingvar Carlsson. Det är ju inte många andra han gör, förutom Arne Weise då kanske. Så nytt och fräscht det känns.

Anonym sa...

Det var i detta program som Finn Zetterholm framförde en satirisk text till en gammal melodi av Sylvain, "Jag vet ett litet hotell". När låten provspelades blev Wiehe förtjust i den, och snodde delar av melodin till "Titanic".

M Hazard sa...

Spot on!

Iochförsig så kan det vara väldigt, väldigt roligt med personpåhopp – men ofta är det inte ens roligt eller välfunnet.

Anonym sa...

Sverige kan nog behöva lite fler program av den typen, så länge vi har den jävla gangesterregeringen till regim.

John Eje Thelin sa...

Svensk humor är i mångt och mycket fortfarande fast i parodi- och satirtänkandet, istället för att låta saker vara roliga först och *eventuellt* kommentera ett fenomen senare.

Anonym sa...

Det kan väl aldrig vara så att man kan tycka olika saker är roliga, gubevars!

Kalle Lind sa...

Anonym: jovisst kan det vara så att man tycker olika saker är roliga. Det är ju därför man diskuterar saker. När jag hävdar att P1-satir är dödligt tråkig så är det givetvis min åsikt och ingen officiellt påbjuden sanning. Jag försöker ju förklara en hållning här, som är min och ingen annans.

Kulörten sa...

Det spelar ju i stort sett ingen roll om vad för program SR gör. De har ju ändå alltid sitt inflöde av licenspengar.