”Blindtarmens sång” spelade jag så ofta jag fick i Hej domstol! Det är ett nästan sju minuter långt sambanummer med Sven Wollter och precis så knäppt som det låter. Samban förekommer visserligen bara i början och slutet av sången; merparten av numret är en monolog av Wollters karaktär Blindtarmen, anställd vid ett göteborgsvarv.
Först kommer en passus där Blindtarmen uttrycker sitt förakt för en vpk-are på jobbet, som föreslagit att varvet ska bygga spårvagnar istället för båtar trots att det finns ”en mycket bra spårvagnsfabrik i Örnsköldsvik, Hägglund & söner” (ett av de ovanligaste orden i traditionell poplyrik: ”spårvagnsfabrik”; ett ännu ovanligare ord: ”Örnsköldsvik”; det kanske ovanligaste: ”Hägglund & söner”).
Därefter redogör Blindtarmen för en dröm han har haft. Och nej, den handlar inte som andra drömmar om flygande får eller gamla klasskamrater som fått huggtänder eller ens om samlag med äldre släktingar. Den handlar om att rädda samma båtvarv:
Jag drömde i natt att jag reste mej upp på jobbet
och talade till mina kompisar
Jag var inte rädd för att tala längre
Jag stod där mitt framför dem och jag sa:
Låt dem bygga spårvagnar! Vi ska bygga båtar!
Det finns jättelika BEHOV av båtar!
Och sen, i drömmen, så valde vi en delegation
som gick upp till Angolas och Moçambiques ambassader
”Ja visst fan, visst behöver vi båtar” sa ambassadörerna
Och sen var vi ett gäng som gick upp till handelsministern
och brötade in på hans kontor, jag först
”Hörru handelsministern!” sa jag
”Hörrudu! Har du försökt sälja båtar
till Angola och Moçambique?”
Och handelsministern bara satt där, stirrade
”Det var allt fan till påflugen arbetare” tänkte han
men han sa inte det
”Sälja båtar till negrer och socialister! Uuuuh! Fy fan!”
tänkte han, fast det sa han ju inte
Han bara stirrade på mej. Dumt.
Sen drömde jag omen jämlik handelspolitik
med de före detta kolonierna
Jag drömde om att vårt land sällade sej till en familj av nationer
befriade från monopolens förlamande grepp
Jag drömde om en värld där arbetet tjänade till att
tillfredsställa alla människors behov
istället för vissa människors profitbegär
Jag drömde att jag inte drömde längre
Och så då den subtila refrängen:
Säj mej: simmar världen i honung?
Säj mej: är världens gator klädda i silver och guld?
Säj mej: är detta den bästa av världar?
Eller finns det ett litet parti ...
... där jag med min kunskap
om arbetarklassens läge
skulle kunna göra en insats?
Wollter har, som bekant, en lite speciell röst. Man får intrycket av att han, snarare än vid varvet, jobbat i en gruva de sista tolv decennierna, där stendammet yr och där Wollter trotsat skyddsombudet och vägrat gå med munskydd. Det blir inte svängigt i den klassiska bemärkelsen när han rosslar fram sambamelodier. Det låter som en enda lång harkling.
Engagemanget tar man dock inte miste på. Och man ska inte förneka att varven var en makalöst stor arbetsplats, vars existens var en förutsättning för tusentals göteborgsfamiljers överlevnad. Tretti år senare är det dock lätt att häpnas över hur tråkig man tog sej rätten att vara, bara för att man visste att man hade rätt.
Numret var troligen en succé i KPML(r):s valrevy 1979. Den spelades över tretti gånger i Göteborg. Varven lades ner ändå. Sverige sällade sej aldrig till familjen av nationer. Wollter valdes sju-åtta år senare till Sveriges sexigaste man i Sköna söndag.
Sensmoral: världskommunismen är död, Sven Wollter mår utmärkt.
fredag 23 januari 2009
Låtar som av naturliga skäl aldrig blivit hittar del 2: Blindtarmens sång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
12 kommentarer:
Jag som är född 1975 i Alingsås, är lite lite lite för ung för att komma ihåg varven och dessa gigantiska människoströmmar genom portarna vid varje skiftbyte. Det är synd, det känns som man aldrig kan få den riktiga förståelsen för det västsverige som man ändå är en del av. Ungefär som en ung tysk idag, gått miste om återföreningen. Ärligt talat så vet jag inte vad jag skriver.
Sven är väl för övrigt fortfarande kommunist? 2006 tog han åtminstone inte helt avstånd från Kommunistiska Partiets politik: http://se.youtube.com/watch?v=_QqmpqUwoBI
För övrigt misstänker jag, med anledning av "Blindtarmens sång" att du är väl bekant med skivan "(r)- Största hittarna vol. 1", jag vill därför fråga om du vet om det är Anders Lönnbro som spelar "Korven" i sketchen "Heja Blåvitt". Och vidare vem det är som spelar "Ystad" i nämnda sketch. Jag vill och tror att det är Anders.
Redaktör´n: jag såg Wollter hålla i en röd afton inför valet 2006, i Kommunistiska Partiet regi. Han var lätt överviktig och sjöng Kent Andersson, Dan Berglund, Svarta tupp, Taubes Briggen Blue Bird och läste Slas. Ingen agitation, bara konstateranden kring världsproblemen. En helkväll.
KPML(r):s valrevy 1979 kretsade kring de tre varvsarbetarna Blindtarmen (Wollter), Korven (Anders Lönnbro) och Ystad (Bodil Mårtensson). Mårtensson var vid tillfället gift med Lönnbro och ingick i författarkollektivet Kennet Ahl, som står som upphovsman till Blindtarmens sång.
Jag avundas dig den helkvällen, och då skojar jag inte.
Det var fint att få Lönnbros insats bekräftad, jag tycker för övrigt att han gör sig bäst i de rollerna där han är något, vad skall man kalla det, ADHDstämplad, jag tänker Lyftet, Hammarkullen och 1939 (där han ju för övrigt provar på den, för han, annorlunda rollen som nazisympatisör.
Angående Bodil Mårtenson undrar jag vilken dialekt hon egentligen har, för hon pratar då inte skånska i Lyftet.
En sång som jag hört Sven Wollter 'sjunga' flera gånger på tv, fast nu är det mycket länge sedan, var något slags komisk revyvisa, antagligen gammal, om kommunister:
"Jag är så rysligt, fasligt rädd för bolsjeviker.
Knäna viker. Och jag skriker."
Eller någe ditåt. Det är förstås ett tecken på att de finns någon form av självironi också på vänsterkanten. Har nån annan hört den? Finns den på skiva?
Gubben Far: Låten heter Bolsjevikvisa och finns med på (r) Största hittarna vol. 2,insjungen av C-O Ewers (vem nu det är. Snarare än självironi uppfattar jag den som ett hån mot kommunistskräcken.
Tack snälla redaktörn! Jag har trott att jag skulle kunna hitta den på en skiva typ Odeonkavalkaden, gamla stenkakefavoriter, vol 2, insjungen av Artur Rolén.
Apropå Bolsjevikvisa: det är från början en gammal revyvisa, om jag minns rätt lanserad av Skånska Lasse. Jag tror inte den ursprungligen härstammar från kommunistkretsar (även om de ju hade sina revyer och revystjärnor på tjugo- och trettitalet), men plockades upp när de konservativa (r)-arna på sjuttitalet började gräva just bland gamla revynummer (det finns en platta utgiven på Proletärkultur, baserad på en "Bagarn" Anderssons gamla kommunistiska kupletter).
C-O Ewers var (är?) en av många göteborgsbaserade kulturpersonligheter, sprungen ur de fria teatergrupperna, som antagligen främst försörjt sej som leverantör till radiorevyer och som teaterregissör. Givetvis lierad med (r) han också.
Gissar att du menar Harald "Bagarn" Anderssons Stjärnsmällar och Tjyvnyp, som du brukar säga: Hur många Bagarn andersson kan de finnas i de kretsarna?
Det är lustigt. På Kommunistiska Partiets hemsida kan man beställa den vinylskivan och dessutom samlingen "Stöd de strejkande hamnarbetarna" OCH Berglunds Den stora maskeraden. Så ser det åtminstonde ut. Å andra sidan såg väl Maos Kina rätt bra ut när de själva fick välja vad som skulle visas. Inga jämförelser i övrigt.
Tihi! Så träffande. Jag minns, för några år sedan, när Sven Wollter sommarpratade, och det liksom bara kom ett lågfrekvent rosslande ur radiolan. Man fick lyssna aktivt för att urskilja orden.
Ibland verkade det nästan som om han liksom "varvade upp", tomt, för att liksom komma igång med talet senare. Säckpipemetoden. Tor Isedal hade lite samma sätt att tala, fast tvärtom. Han började tala - rösten försvann in i ett långt, utdraget slemrossel - och kom ut igen på andra sidan med ett våldsamt magstöd, som hjälp.
Lite gammal nyhet kanske, men gamle goe Sven Wollter har inte gett sig. Så sent som i höstas gav han ut skivan "Sånger från det tjugonde seklet" och titlar som "Bolsjevikvisan", "Kommunismens lov" och "Om språkforskning" talar sitt tydliga språk - en ny höjdarskiva. Och precis som alltid är r:arna med på tåget.
http://www.kommunistiskapartiet.org/nyheter/2009/10/ny-cd-med-sven-wollter
Lite sen kommentar... lyssnar ofta på den här, ungefär av samma anledning att man bromsar in när man kör förbi en bilolycka... man vill inte titta, men man kan ändå inte låta bli... samma sak här, man kan inte låta bli att lyssna på eländet...
MÅSTE bara få tillägga, den är så motsägelsefull... ena sekunden så prisar den monopolsamhället, spårvagnar görs på ett ställe, vi gör båtar, ingen konkurrens, gör vi spårvagnar så blir de av med jobben...
och i nästa andetag:
"Jag drömde om att vårt land sällade sej till en familj av nationer befriade från monopolens förlamande grepp"
Skicka en kommentar