Under min uppväxt producerade Malmö-TV fortfarande succéer. Barnjournalen fick Stora journalistpriset, Här är ditt liv bredde ut sej som en äggmaräng över lördagskvällarna, Helt Apropå vann Guldrosen i Montreaux, Ernst-Hugo kom hem till Skåne och gjorde några mördarporträtt i "Skånska mord" som helt lyckades överskugga det faktum att filmerna var kassa ...
Men det vilade en förbannelse över tevehuset på Jägersro. Jag har själv knallat de där korridorerna upp och ner och hört spökena eka. En efter en föll de av och ifrån, uppslukade av ett stort svart hål. De offrade allt och mötte döden och spriten och verkligheten. Några få lyckades fly från den värsta förnedringen - Malena Ivarsson tog sej till Stockholm, Richard Hobert till filmindustrin - men de flesta stirrade ödesgudinnan i vitögat.
Bengt Fahlström värvade knattereportrar och förklarade för ungdomen att W.A.S.P. stack kvinnor i halsen och slickade på svärdet efteråt. "Barnjournalen" var ett behjärtansvärt program och Fahlströms engagerade ciceronskap överskuggade hans tunna hår. Sen trillade han ut bakvägen. Började skriva travtips i tidningen Lektyr. Sågs i konstiga kläder i parker i Malmö. Står fortfarande som "fil.mag./ TV-producent" på www.hitta.se. Har inte producerat teve sen typ "Znax", sommarlovsmorronteve typ 88.
Lasse Holmqvist var Stjärnan. I tjugofem år samlade han landets, världens och i synnerhet Skånes nomenklatura till primetime-spottarna. Besågs och besöktes. Birgit Nilsson, Ingrid Bergman och - i princip varje vecka - Eva Rydberg och Jan Malmsjö skapade tevehistoria, ledsagade av Holmqvists trygga småprat och Janne Tollarparns glänsande smilgropar.
Så drabbade högmodet Holmqvist. Det räckte inte med lördagskvällarna, storstjärnorna, nepotismen, makten. Han ville till USA och han ville till Danmark. Han skulle skapa en egen tevekanal: Öresundskanalen. Han hävdade att skåningar och danskar längtade efter en kanal som, med betydligt mindre resurser än SVT och DR, berättade om vad som hände i Malmö och Köpenhamn. Påståendet var felaktigt. Intresset var obefintligt.
Och en man som vant sej vid sjuttitalets monopol-SVT:s budgetar klarade sej naturligtvis ingenstans på den fria marknaden. Ikaros vingar smälte. Två konkurser ledde till två hjärtinfarkter ledde till ond bråd död. I dokumentären "TV till varje pris" har alla intervjuade samma vemodiga ansiktsuttryck. Varför var detta så viktigt för honom? Han hade ju allt - varför var han tvungen att slänga det rakt ner i Öresund?
Stellan Sundahl var hjärnan och stjärnan i Helt Apropå, satirgruppen som geniförklarades när de framställde Ingvar Carlsson som en sko. På mitt mellanstadium citerades Helt Apropås årskrönika hela året fram till nästa. När jag köpte cd:n "Helt Apropå i bitar" femton år efter att programmet lagts ner insåg jag att jag kunde nästan alla låtar utantill trots att jag inte hört dem sen de sändes.
Jag har aldrig hört en anekdot om Helt Apropå-gänget, varken från deras tid som lundaspexare, deras tid på teve eller deras tid i förskingringen, som inte innefattat sprit. Jag har småpratat med en av Helt Apropå-stjärnorna i en timmes tid. Jag ställde inte en enda fråga om alkohol. Jag fick en herrans massa svar.
Sundahls talang var odiskutabel. Han hade alla chanser att bli den småputtriga medelålderssatirens grand old man. 53 år gammal dog han. Jag vet inte om det verkligen var spriten eller cigaretterna som tog honom, men de hjälpte nog till.
Ola Ström och Per Dunsö var malmöteves barnalibi. "Sångbåten", "Drömplanket", "Dörren", till och med "Toffelhjältarna" minns jag som kvalitativa barnproduktioner. Musikaliskt, inspirerat, roligt, med lillgamla barnstjärnor som fläckarna på solen. Så fick de för sej att barnprogram är ett lämpligt forum för pattar. "Solstollarna" handlade, lite övergripande, om hur Per och Ola satt på Ribban och glanade på Samantha Fox och Bill Wymans minderåriga fru Mandy Smith.
De fick visserligen göra en produktion till efteråt. "CozMoz" var en rymdkomedi om miljön, kliniskt ren från yppiga flickbröst. Den räckte inte för att övertyga SVT-ledningen. Per och Ola gjorde tevereklam för TV-grillen och Doros telefonsvarare. Sen flyttade Per till Blekinge och gjorde prisbelönt barnmusik med sin fru. Ola satt kvar på Lilla Torg i Malmö och skrev kåserier i ett lokalt reklamblad om hur han dejtade silikonbröst.
Det var som om själva tevehuset var byggt på sankmark. Det var som om det stod i mitten av en lokal bermudatriangel. En efter en föll de, åttitalsikonerna, de som byggde lokalstationens status. Stundom kanske självförvållat, men mestadels offrade av omständigheterna.
Fortfarande pryds väggarna i huset av Holmqvist-bilder och Helt Apropå-dekor. Fortfarande kan man hitta Ola Ströms gamla tropikhjälm på kostymavdelningen. Som ropar de åt nya generationer "memento mori" och "inget gräs kan växa till himmelen".
Jag vet inte vilken sensmoralen är. Men jag vet att den är påtaglig.
måndag 23 mars 2009
Det svarta tevehålet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
24 kommentarer:
Tack för det.
Har sett fram emot att du tar upp fenomenet Ola&Per och du får gärna återkomma till dem.
Såg om Solstollarna för ett tag sedan och det var mycket fascinerande. Det var delvis svängigt, delvis erbarmligt och till stora delar obegripligt. Även om man ser alla delar i rad är det svårt att hålla ordning på handlingen (den som enligt deras utsago klipptes bort för att de skulle kunna konkurrera med Motorsågsmassakern).
De har en sorts eget universum, baserat på idylliska arbetsmiljöer för de medverkande barnarbetarna, gåtfulla fenomen (spöken, sjöjungfrur, rymdvarelser) kopplat till den moderna tiden som är ur led och och på farlig kurs.
Skämten är ibland drastiska och lysande, samtidigt som O&P inte verkar ha någon lägstanivå och dessutom inget målgruppstänkande vilket innebär att de kan kosta på sig vitsar om att folk blandar ihop the Beatles och Rolling Stones och släppa igenom en och annan ordvits av typen:
- Är din fru mödom fortfarande?
-Nej hon är väl inte mô dommare [dummare] än andra.
Man kan prata hur mycket som helst om det här, åtminstone om man är född 1980. Ska sluta snart, för den här gången.
Men Solstollarna gjordes tydligen med ambitionen att vara helylle-tv: inget våld, inga svordommar osv. De hävdar också att de varit ganska tidiga med att ta upp "könsroller" i sina program. Tyvärr inkluderade det tydligen inte sexualiseringen av det offentliga rummet.
(Till solstollarnas försvar ska sägas det faktiskt blev bättre med tiden. Jazzdansarna i baddräkt och alla bikinitjejer som satt runt O&P blev betydligt färre, framförallt när andra säsongen filmades. Däremot ska det erkännas att en del sekvenser även i andra säsongen känns tveksamma rent "könsrollsmässigt" och mänskligt.)
En rolig detalj är att Friskis&Svettis måste varit en av de första föreningarna i Sverige som sände tv-reklam, eftersom O&P låtsades att F&S var en del av Knegoff-imperiet när det i själva verket var en registrerad förening som fick visa sin logga och verksamhet i Sveriges Fria television. Undrar om de blev fällda för det? Troligen inte.
U.J.
Vill inte vara elak mot Valle (som väl står med som manusförfattare) men man kan inte undvika att dra paralleller till SVT:s Grillad utifrån det man just läst.
Malmö-TVs verkliga magplask.
Programmet känns uppstyltat och tillgjort. Som en ABF-kurs i förnedringskomik. Om du skulle ha ett finger med i spelet ber jag ödmjukt om förlåt. Kritiken kvarstår dock.
Urban: Ola Ström var, och är, aktiv inom Friskis & Svettis. Om han är instruktör eller på annat vis avlönad vet jag inte, men på sin sjukligt matiga blogg förstår man att han än idag har en massa uppdrag för företaget.
Men på åttitalet var smygreklam inte reklam. SVT är fruktansvärt mycket hårdare/dubbelmoraliska på det området idag, när reklam de facto existerar i teve. Visst kan man visa upp loggor för multinationella bolag på melodifestivaler och sportevenemang, men vill en dramaproduktion visa lite vardaglig verklighet genom att ha ett mjölkpaket från Arla på frukostbordet skriker mellancheferna.
Nonsensakuten: du behöver inte be om förlåt till nån. Jag har skrivit några simpla rader åt programmet och ytterst nära vänner till mej befinner sej inne i pudelns kärna. Det är - helt ärligt och utan att skylla ifrån mej - inte manusens fel om programmet inte svänger. Tvärtom.
Roast-konceptet är genialt om man får fria händer att roasta. Det förutsätter dock att alla inblandade - skojare, gäster och inte minst mellanchefer - vet vad de håller på med. En självklarhet alltid annars, men tydligen inte den här gången.
Solstollarna var väl inte särskilt bra öht. Att deras stjärna dalade är inte märkligare än att Paul Paljett inte längre ligger på hitlistorna.
Jag var i lagom ålder för solstollarna när det begav sig och kunde alldeles för många av de tokroliga citaten från programmet utantill. Gillade helt enkelt vad jag såg. Hade väl inga större problem med att Samantha Fox åmade sig i nåt program, det låg ju oxo rätt i tiden för en kille på väg in i puberteten. Sen får vi inte heller glömma sjöjungfrun som alltid simmade barbröstad. Kunde knappast bli bättre, då!
Sen kom då framförallt Doro-reklamen med Ola & Per som fick en att tappa en del av förtroendet för dessa gubbar. Spiken i kistan kom sen ännu ett par år senare när jag flyttade till Ronneby för att plugga på högskolan när man fick se Per Dunsö sitta i foajén på den lokala nattklubben bra i gasen.
Det är inte så man vill se barndomens hjältar.
Tack för övrigt för dina intressanta porträtt.
Kalle: Håller med. Det är själva upplägget som är problemet. Man ser att vissa känner sig obekväma. Skämten levereras ibland på ett väldigt krystat sätt, som alltid handlar humor om tajming.
Ett roast med flyt och glimten i ögat blir bra, ett roast med pappersprassel och insparkade dörrar blir mindre bra.
Var Hej rymden från Malmö TV frågar sig skeptisk vän av profetior. För att friska upp minnet (jag tror jag missade alla avsnitt utom ett) kollade jag YouTube slumpmässigt. En pixlig naken manskropp slog emot mig.
http://www.youtube.com/watch?v=gikVQX1H7L8
Kalle: vet man vad Lotta Thorell från helt apropå gör nuförtiden? Hon är den enda av medlemmarna som inte finns på wikipedia. Jag såg henne på pågatåget förra veckan och hon såg i alla fall väldigt bra ut. Inget spritande där inte.
TP: you bet. Hej rymden gjordes på SVT Malmö. Jag har med andra ord på känn vad som kommer att drabba mej. Varför bilden är pixlad vet jag inte. Det är inget jag propsat på.
Myran: jag har tappat kollen på Thorell. Tror att hon varit med i Eva Rydberg-sammanhang. Typ 2004 återförenades Helt Apropå-gänget - Kryddan, Fritte och Thorell - för lite företagsgig. Vänner till mej såg dem. Thorell var nyktrast.
Förtydligande. Filmen var pixlig på grund av upplösningen, inte pixlad på grund av moralpanik. Allas vår favoritbloggare visade upp en oförvanskad favoritbloggarstuss.
Varifrån kommer namnet Jägersro? Hittar inget på nätet. Något gammalt sommarnöje för en herr Jäger?
Helt igenom genial post. Ge Kalle livstids konstnärslön! Tommy P
Var inte problemet med Barnjournalens Bengt Fahlström att han liksom tyckte lite för mycket om barn på ett kanske inte helt rumsrent sätt? Eller var det bara elakheter som spreds av illvilliga änniskor när programmet las ner? Niklas
Från en f.d Knattereporter fick jag höra att Fahlströms berömda överkamning hade en förklaring bortom manlig fåfänga och håravfall. Han dolde ett fult i pannan med luggen. Om Fahlström hade varit en ful gubbe (vilket han inte är) mot barn hade min källa garanterat berättat det då. Av barn och fyllhundar får man höra sanningen =)
/Stofilus
dolde ett fult ärr. Glömde ett ord /Stofilus
Stellan dog varken av sprit eller cigaretter utan av ett plötsligt brustet blodkärl i hjärnan. Rätt ska vara rätt, tack för intressant läsning!
Stellan dog varken av sprit eller cigaretter utan av ett plötsligt brustet blodkärl i hjärnan. Rätt ska vara rätt, tack för intressant läsning!
En gubbe som verkar helt bortglömd och som en gång var väldigt stor, var Magnus Banck, under en tid gift med Ursula Wirth. Vore kul om du grävde fram lite om honom.
Eva
Eva: det enda jag egentligen vet om Magnus Banck kommer från en Carl-Gustaf-vits i teveprogrammet Partaj:
Säja vad man vill om Magnus Banck, men han gör inte om sina misstag! Han hittar ständigt på nya!
Jag hoppas f ö att tjejen som spelade sjöjungfru i Solstollarna fick bra betalt. Hon medverkar i väldigt få scener som i gengäld visas väldigt många gånger. Kan mycket väl tänka mig att hon bara var med och spelade in i en dag eller två vilket räckte för att hennes bröst skulle bli bland de mest exponerade i svensk barntvhistoria. (En något udda topplista.)
Nej, jag får det inte riktigt att gå ihop nu när jag tänkt lite mer på det. Jag har i efterhand förstått att Solstollarna var ett rätt utskällt program. Själv tycker jag att programmet har en viss ideologisk otydlighet men knappast är så fördärvligt som sitt rykte. Men bilden passar inte ihop.
Det gjordes nämligen två säsonger. Enligt wikipedia med två års mellanrum. Där fanns gott om betänketid, och som jag skrivit fanns det något färre dansare i bikini den andra säsongen. För att göra det än mer gåtfullt så är den andra säsongen uppenbart dyrare - miljöerna är mer påkostade, där finns gästartister i en helt annan utsträckning, Knegoff har fått en ståndsmässig tjänstebil, i en musikvideo uppvisningsåker stridsflygplan i bakgrunden - än den första.
Det är möjligt att O & P var bra att på att tjata sig till gratis framträdanden och låna grejer men det är uppenbart att de hade omgivningens och tv-ledningens stöd.
Om dessa nu inte försökte rädda vad som räddas kunde.
U.J.
Urban: intressanta tillägg. Som jag minns det var inte Solstollarna ifrågasatt ett dugg när det gick. Faktiskt inte ett jota. Jag hörde inga föräldrar knorra, tvärtom satt de bredvid och skrockade.
Parallellt med Solstollarna gjorde P&O Toffelhjältarna som jullovsmorgnar (Solstollarna gjordes urpsrungligen som sommarlovsmorgon, men flyttade också till prime-time innan Razzel på lördagskvällarna, gissningsvis för att SVT kände att folket ville ha det så) som inte ägnade sej åt bröst utan var en klassiskt gedigen P&O-produktion med riktiga låtar och P&O som gubbar åtminstone i Helt Apropå-klass.
Och de fick trots allt göra även CozMoz, som handlade om rymdgubbar och miljöförstöring. Fortfarande hänger skisserna till de röda plastmonstren på väggarna i SVT Malmös kostymkorridor.
Så jag tror egentligen inte att det var moraliska betänkligheter som fick SVT att dra öronen åt sej en dag. Eller rättare sagt: betänkligheterna kom i så fall några klädsamma år för sent.
Skrev jag RÖDA plastmonster? Menade naturligtvis GRÖNA.
Quantum Binary Signals
Get professional trading signals delivered to your mobile phone daily.
Start following our trades NOW and gain up to 270% daily.
Skicka en kommentar