Jag kom en gång instormande glad i hågen på Hej domstol!-redaktionen, nöjd med det perfekta skämt som slagit mej som en snilleblixt i fontanellen på cykelfärden. Stolt som en påfågeltupp harklade jag mej och la fram det till övriga, som på en silverbricka, garnerad med guldgirlanger: "Ja, det var roligt så länge det varade, sa såret".
Aldrig i mitt liv har jag så tydligt fått höra vilken mossbelupen rest från anno dazumal jag är. Det skämtet hade ju Valle redan hört i fostersäcken, det drog ju Jespers morfar i pappslöjden, det hade Ola någon anfader som hackat in i isen under Weichselperioden. Det jag just kommit på hade tydligen Ayla dragit redan under gruppvåldtäkterna i cromagnongrottan.
Därför är det med bävan jag presenterar följande. Det borde ju rimligen ha dragits förut, det hade varit märkligt om det inte gjort det, jag hade blivit direkt paff om det visade sej att ingen människa på Moder Jord nånsin gjort reflektionen tidigare, men jag lovar: JAG HAR ALDRIG HÖRT DET! Och därför måste det ur systemet!
Följande bild är alltså tagen i en hiss:
Och medan jag duckar för hånet så får ni skämtet här:
SCHINDLER'S LIFT!
tisdag 6 juli 2010
Eventuellt världens äldsta, eventuellt ett helt nykläckt skämt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
16 kommentarer:
Jag kom också på det där (i en hiss) en gång. Och fick senare reda på att samma skämt återfinns på Rökstenen.
Fast ordvitsar är roligare att komma på än att berätta.
Åhléns här i stan har en sån, jag har alltid sagt "Schindlers hiss" men "Schindlers lift" är självklart roligare, det låter lite som en läspning också.
Som ett skämt presenterat av Ture Sventon.
Skämtet är gjort redan strax innan Dackefejden. Jag har till och med sett det i skriven (kladdad) form i någon hiss någon gång.
DOCK ska sägas jag varje morgon skratta åt det på väg upp till mitt kontor!
Skrattar folk fortfarande åt Moliére kan vi gott skratta åt denna obsoleta ordvits.
Bra (om än en smula sakteliga) tänkt Lind!
http://www.schindler.com/
Gissa vad de sysslar med?
Men varför står det då "Schindler" i hissens display? Det vill jag att någon förklarar för mig.
När jag en gång stod i en kåk och väntade på att hissen skulle behaga anlända, stod jag och - som man kanske brukar göra - tittade på karmen runt hissdörren. Högst upp i ett hörn fanns en liten mässingsskylt. På den stod det att hissen levererats av Ragnar Frunck.
Det tycker jag är mycket roligare än Schindler's lift-skämtet (fö först nedtecknat på Empires insändarsida efter engelska premiären).
Men nog kan man se ett släktskap mellan nazismen och bastuspecialister.
Urinerar någon i hissen blir det Schindlers Kiss.. hiss.
pidde: jag må vara lite trög så här på morgonen men jag fattar inte det roliga med ragnar frunck? är det bara ett roligt namn eller finns det någon annan koppling jag inte ser?
Avsnitt fyra av "Percy tårar" hette för övrigt "Tjindar's list".
Fortsätter på samma spår
http://besam.se/en/besam/besam-se/
Besam öppna dig.
Jag tycker det här är roligt:
"Hon hette Inger, hennes pappa var från USA så vi kallade henne kiss-Inger" (Magnus Härenstam, någon gång för länge sedan).
Sweex: Pidde syftar på ett gäng serier av Joakim Lindengren, som numera gör Stålmannen-möter-Ulf-Schenkmanis-referensserien Kapten Stofil, men som på åtti- och nittitalen gladde oss kvasiintellektuella med bizarra serier om Clabbe af Geijerstam och bruna loafers, Siewert Öholm och WC-mässor, Brita, det jävla apskaftet, Svenska småbils- och rusdrycksförbundet, Krystmarodören, BP-mackar, piprökning, olloncocktails, Puma-väskor och inte minst bastuspecialisten Ragnar Frunck (sedermera ändrad till Runck efter hot om stämning) som i alla serier dog av att ett föremål på 200 kg föll i hans huvud (alltså långt innan South Park-Kenny).
Annars brukar också James Lasts överviktiga brorsa vara uthängd på dessa hissar, typ "Max Last, 500 kg"
Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Nej. Sluta. Nu.
Jag upptäckte Schindlers lift för några år sedan när jag bodde i studentrum. Mittemot hissen fanns våra postfack och samtidigt som jag skrattar år Schindlers hiss upptäcker jag att postfacket mittemot tillhör "A. Hilter". Sammanträffande, I think not!
Jag kan inte erinra mig att jag hört det skämtet förr, men det kan ju mycket väl vara så att det snarare än att ingen har kommit på det, beror på att ingen har tyckt att berättandet har varit värt besväret...
Skicka en kommentar