fredag 23 maj 2008

Människor som gått till överdrift: Alice Tegnér.

Det har kommenterats förr, men jag kan inte sluta fascineras av barnviseboken "Nu ska vi sjunga" - boken där det tidiga nittonhundratalets giganttanter inom småttingkulturen, Alice Tegnér (urval) och Elsa Beskow (illustrationer), slog sej ihop för att skapa en odödlig samling visor för många generationer framåt.

Eftersom tegnérskan hystade in pengar i en fond vars uttalade syfte var att se till att den här boken a) gjordes och b) fortsatte spridas till lågstadiebarn, trycks den fortfarande i regelbundna upplagor. Trots att det faktiskt är en binge ganska läskiga visor.

För även om man har rensat lite sen originalupplagan 1943 - man har bytt "Niggerland" mot "Afrikaland" (som mest gör att det inte funkar med melodin), man har tagit bort versen där mamma Kantarell pryglar Kalle Kantarell så han gråter på kolten, man har likaså tagit bort versen där barnen leker mamma & barn och har ett sånt besvär att "smälla och smälla och smälla lillan sin" - så är det fortfarande lätt obehagligt att bläddra i boken.

Nu ska dockan sova snäll och rar
och inte skrika på det viset
Sotarn kommer då och dockan tar
och pappa kommer med riset

(”Majas vaggvisa för dockan”)

Mammorna komma förbi med sina små,
de trilskas ju ibland, och mamma säger då:
”Och är du ej snäll och lyder mamma nu,
så tar poliskonstapeln dej, det vet du ju”

("Poliskonstapeln")

Därjämte ”Sparman far till läger”, som understryker hur bra barn mår av att jobba hårt – ”klippa trädgårns matta, alla gångar kratta, springa ärenden varenda dag” – för att komma dit dom vill (i det här fallet ett läger, med allt vad därtill hör av ledarsanktionerade gruppvåldtäkter).

Och ovanpå det ”Arbetsbyte", enligt instruktionerna till pianisten en ”skämtsam” visa om huru tokigt det kan gå när pojkarna ska torka disken (”Glas och tefat får mamma sopa/ för det blir skärvor av alltihopa”) och flickorna såga ved (”De dra och slita, så svetten lackar/ men dumma sågen, den bara hackar”).

Och som final: "Jag är så glad att jag är svensk" och "Kungssången".

"Jag är så glad..." är väl inte fullt så enfaldig som titeln antyder, det är mest en hyllning till sommarljuset och "rågarna", som man väl för all del kan få vara stolt över om man nu tycker att man som svenskfödd har varit med och bidragit till detta.

Men "Kungssången" måste ju t.o.m. den intellektuella spjutspetsen på Drottningholm tycka är genant. Särskilt den andra versen, om hur "himlens Herre" ska beskydda "det gamla lynnets art igen/ hos Sveakungen och hans män".

Den här texten har en fortsättning. Den finns att läsa i boken "Människor som gått till överdrift" som finns i handeln från april 2010.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jaså är den reviderad, precis som psalmboken. Men vad gjorde man då med "gamle niggerdoktor Pillerman?" Det var väl synd/tur att ingen tipsade Ultima Thule om den låten på den tiden de var i farten.

"Bonden och kråkan" förtjänar all reklam den kan få, sången lär ha förlagor äldre än 1890-talets storsvenska ras- och stamsång. Andra förtjänar att glömmas.

Anonym sa...

Bilden på Hans Scheike är ju bara bäst. Antar att även denne kis är en sådan som folk födda efter 1983 inte känner till. Fan vad man känner sig gammal.

Anonym sa...

Verkar vara en kanonbok.
Ungefär som bibeln.

Ördög sa...

Glöm inte kvintessensen av alla barnsånger till arbetets lov - Kungens lilla piga! Jag kan inte citera sången utan att brista i skratt. Nog finns det många låtar som i dagens läge låter som rena parodin, men få som övertäffar sången om den lilla hunsade husslaven i infernalisk satir. Hur kommer det sig att inte dagens motståndare till "pigavdrag" tagit sången i bruk?

Anonym sa...

Det finns direkt nazistisk verser till "Jag är så glad att jag är svensk", men de kanske inte hör till originaltexten. Bland annat finns det rader som "Jag är så glad att jag är svensk, jag höjer stolt min hand" och "att slå den svage utan ömkan kräver ock sitt mod".

Urban sa...

Kungssången har (om jag nu minns rätt på den exakta siffran) fem verser, den ena hiskeligare än den andra. Däremot har väl aldrig fler än två fått plats i sångboken, kan jag tänka.

De senare verserna handlar om vad vi ska göra om fienden kommer. Då ska vi ta fram svärden och de gamla blågula kläderna igen och då ska de få se.
Jag tror det är sista versen som slutar:
"Stå oss all världens härar mot
vi blinka ej för deras hot
vi lägga dem inför er(?) fot
en kunglig fotapall.!

Tack så mycket för en bra blogg som jag håller på att läsa igenom.

U.J.

pojoel sa...

Ett utomordentligt tidsdokument som visar hur klen och über-pk dagens gnällgeneration är.