Ville, Valle & Viktor är kanske de mest urtypiskt proggiga barnfigurerna, Staël von Holsteins värsta mardröm, fortfarande det mest flagranta beviset på den nyliberala tesen om publice service-vänstervridningen. Liksom "Kåldolmar & kalsipper" var det ett underligt möte mellan å ena sidan fantasi och sång och å andra sidan smutsgrå plakatpolitik.
De tre figurerna - besserwissern Ville (de tusen konsternas man), vindflöjeln Valle (de 999 konsternas man) och ifrågasättaren Viktor (en levande docka) - debuterade i en av Beppes lördagsunderhållningar 1969. Trojkan gjorde sen ett par teveserier (1970och 1977), så småningom förevigade på LP, ironiskt nog belönade med just en sån Grammis som proggrörelsen såg till att avskaffa.
I korthet: Björne, Kapten Zoom och han som spelade Helge i Rederiet är tre ambulerande gatumusikanter, som med hjälp av Valles bok "Farfars praktiska råd" försöker orientera sej i ett samhälle som fyllts med avgaser, betong och profitbegär. Viktor frågar ofta "varför", Ville försöker auktoritärt avfärda med "därför", Valle försöker vara kompis med bägge.
Två böcker blev det också. "Första mötet med den Mystiske Mannen" är den första. "Den Mystiske Mannen slår till igen" är den andra.
Om skivorna trots allt har kvar charm i och med Anders Linders stammande replikleverans och ruffa gatusvängsarrangemang, är böckerna tämligen träiga. I en passage läser Ville i Farfars praktiska råd att Stureplan "är en lugn och trevlig plats i hjärtat av staden":
Så var det kanske på farfars tid. Men nu är Stureplan inte längre en lugn och trevlig plats i hjärtat av staden, det är en bullrig och otrevlig plats i hjärtat av staden, och just den här dagen ångade den av upplöst asfalt och avgaserna flöt som dimmor kring Villes och Valles och Viktors huvuden.
Viktor, som ju är en levande docka född i Burgund på 1300-talet, kidnappas av en mystisk man i lackskor (på sjuttitalet var alla fiktiva direktörer fashionabelt klädda, detta trots att samtidens mest hajpade direktör var Simon Spies). Direktörens syfte är både dunkelt och diaboliskt:
Tänk bara, en levande docka som kan arbeta lika bra som en arbetare. Ja bättre. Vanliga arbetare går ju så lätt sönder. Och så har de så mycket krav. På löner och arbetsförhållanden och på att vara med och bestämma, ja jag vet inte allt. 
Således sätts Viktor att arbeta vid en maskin, kontrollerad av en tidsstudieman enligt tidens hippaste trend hos fabrikskapitalet - MTM (Methods-time measurement):
- Står man så hela dagen, undrade Viktor upprört. Varje dag, måndag tisdag onsdag torsdag fredag, varje vecka? Hur orkar man det?
Han frågade en arbetare som gjorde samma rörelse 20 gånger i minuten. Men mannen hörde inte. Blicken var fästad på samma plats och han rätade inte på ryggen.
- Stör honom inte, sa testmannen omtänksamt. Här jobbar de på ackord.
- Vad är ackord?
- Det är när man får mera betalt ju fortare man jobbar, sa testmannen. Då har man inte tid att prata strunt.
Efter en del ganska festliga förvecklingar och maskeringar lyckas Ville och Valle frita sin kompis/docka. Viktor pustar ut och läsarna får en lagom fantasieggande sens moral:
- Vem är det som tjänar på att de arbetar så där då, sa [Viktor] sen.
- Den mystiske mannen, föreslog Valle.
- Just det, sa Ville. Det måste löna sig att ha fabriken, förstår du väl.
- Vem är egentligen den där mystiske mannen, undrade Viktor. Och varför gör folk som han säger?
- Han är en sån som äger och bestämmer, sa Ville.
- Men det måste väl vara de som arbetar i fabrikerna som bestämmer, sa Viktor upprörd. Det måste det väl, Ville.
- Njae ... det är inte så enkelt det där förstår du Viktor. Nu är det som det är. Det har det alltid varit.
2008 finns inga fabriker och följaktligen inga barnböcker om fabriker. Dyker Anders Linder upp i barnprogrammet Vintergatan - nota bene: utan att ventilera en enda åsikt - skriker diverse nyliberala bloggare i gäll falsett om statstelevisionens uppenbara stalinism. Samma statstelevision fyller sin barnkanal med Byggare Bob och Rorri Racerbil och den tecknade Mr Bean.
Jag säjer inte att det var bättre förr av den självklara anledningen att det inte var det. Men saker var annorlunda förr. Jag vägrar att tro att ett enda Anders Linder-indoktrinerat barn växte upp till en elak människa. Jag har inga problem att föreställa mej att Johan Staël von Holstein uppfostrar sina barn till monster.
onsdag 3 december 2008
Proggiga barnböcker del 29: Ville Valle & Viktor. Första mötet med den Mystiske Mannen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
19 kommentarer:
Ocyniskt och finfint inlägg!
Helge??
Tobias R: jag är aldrig cynisk. Ibland luttrad, ibland trött. Aldrig cynisk.
Max: mycket smal referens. "Helge" var en bifigur som inte ens syntes i vinjetten. Han var gift med en rödhårig kvinna som spelades av hon som spelade Jane Horney i teveserien med samma namn. Jag medger att det hela är en smula obskyrt, men det är faktiskt det enda jag vet Hans Wigren har gjort efter Valle, Ville & Viktor.
Nåja, han var rektor för Scenskolan i Stockholm ett bra tag också...
hans wigren har gjort strålande insatser i ett flertal svenska långfilmer och dessutom arbetat med hjälpinsatser i afghanistan och var det inte etiopien också!
Helt utanför ämnet: Ville bara säga att julkalendern är jätterolig. Skrattade högt igår när Pagrotsky dök upp bland "skummisarnas" (som vi säger här hemma) utbud av skäggiga jultomtepotentater. Vår tre och ett halvtåriga dotter verkar klart nöjd hon med.
Annars hittar du en fantastisk insändare i dagens SvD som, milt sagt, inte uppskattar ert verk. Jag tror att det kanske är ett skämt, för det är några helt osannolika övertoner i texten.
Det jag minns bäst är när Ville och Valle klädde ut sig till sina egna fastrar, och de träffade Herr Sprätt, som Viktor hade klätt ut sig till, och då blev de skamlöst pengatokiga och profithungriga själva. Så det fanns i alla fall lite dramatisk konflikt eftersom de ibland kunde vända på begreppen, även om det förstås oftast var bara den ena sidan av plakatet de visade fram.
Kapten Zoom däremot minns jag som en serie med en rolig och spännande premiss som blev trist och till och med skrämmande när de alltför fort och entydigt kom in på de samhällsekonomiska realiteterna.
Tacka vet jag Skägget i brevlådan. Mina barn skrattar också.
Det är inte första gången du påstår att Sverige saknar fabriker (och om jag inte minns fel även arbetare). Jag förstår att det är skämtsamt, antar att det mest är menat som en komisk överdrift.
Men jag misstänker ändå att du hyser uppfattningen att sedan sjuttiotalet har Sveriges industrier blivit endast marginella faktorer för BNP och att den klassiska arbetaren (med gubbkeps och Unikabox) är en schablon som knappt existerar längre.
Det här är något man hör emellanåt och det verkar vara den rådande uppfattningen. Folk verkar tro att Sveriges ekonomi står och faller med webbyråer och reklamare. Konstigt ofta hör man detta ifrån ekonomer som borde ha lite mer verklighetsuppfattning än så tycker man (att ekonomer har någon verklighetsuppfattning överhuvudtaget är en myt den nuvarande finanskrisen iofs borde ha stuckit hål på ordentligt vid det här laget).
Faktum är att hälften av Sveriges varuexport (alltså vårt leverbröd) består av verkstadsvaror, naturvaror som järn och timmer står för en femtedel. Visst har vi gått igenom en utveckling som minskar betydelsen av dessa varor, men det är fakta att reklamarna (och kulturarbetarna) hade haft det ganska magert utan diverse gubbar och gummor i olika skitiga industrier runt om i landet.
Jag blir lite irriterad på det här eftersom jag upplever det som ett sätt att nedvärdera de som faktiskt fortfarande till stor del driver Sverige, de "klassiska" (Unika-boxen är ju iofs numera ett dyrt samlarobjekt och gubbkeps har ju du och inte verkstadsarbetare) arbetarna.
Jag är övertygad om att Volvo och Saabs konkurser skulle innebära ett mycket kraftigare bakslag för Sveriges ekonomi än alla webbyråer, dotcom-bolag och konsultföretag tillsammans.
I programmet "Heliga Familjen" som gick i P1 i somras var Johan S vH med och berättade om hur lycklig han och hans familj var. Det är en man som tar sig själv på ett otroligt allvar och han är mycket nöjd med sig själv. Frågan är varför: mig veterligen har han endast surfat med på IT-bubblan och sedan skott sig ordentligt när bubblan var på väg att spricka och detta anser han berättigar honom att kalla sig entreprenör. I vad då?
Lyssna gärna på detta Kalle och alla andra. Om man inte ogillar Johan innan gör man det efteråt.
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/index.asp?ProgramID=3140
Det bästa med Johan Staël von Holstein, förutom hans obskyra namn förstås, är att hans existens i sig själv är nog att övertyga mig om att en enda människa kan förbättra världen.
Kalle:
Kul att herr Stigsson i julkalendern läser "Överklassnytt". Lite progginslag?
Jag blir så glad av det här inlägget.
Först och främst för att du trackar JSVH, vilket är något av en favoritsysselsättning hemma hos oss. Vi funderar på att använda honom ungefär som amerikanernas boogey man: nu sätter du på dig strumporna, annars kommer JSVH och tar dig och du måste jobba på Icon och sova i våningssäng på kontoret - och du måste se ut att gilla det, hela tiden!
Den andra anledningen är att jag är för ung för att komma ihåg Ville, Valle och Viktor. Min dag är räddad av att jag fått känna mig för ung för något. Händer alldeles för sällan nuförtiden.
Tack!
Nämen hallå! Skulle ju precis gå in på bloggen och fråga lite försynt om Renees VIKTORLIKA (notch, notch) beteende när hon somnar av höga ljud. Är det en blinkning åt oss som växte upp med proggen, förträngde, och inte förrän i vuxen ålder föstår varför vi känner oss så trygga med Robert Smith?
Anonym: du väcker en i mina ögon intressant fråga. Helt ärligt hade vi inte Ville, Valle & Viktor i åtanke när vi satte ihop de tre figurerna Klas, Lage och Renée. Däremot har det slagit mej i efterhand: Klas har tydliga drag av uppåtslickaren Ville, Lage av den fåraktige Valle och Renée av den knasige men ifrågasättande Viktor.
(På samma sätt finns det - mer eller mindre medvetna - likheter med Bamse, Skalman och Lille Skutt, Magnus, Brasse och Eva, bröderna Marx, Jönssonligan och Mumin, Snusmumriken och Sniff. Vi pratar således arketyper.)
Viktor somnar mycket riktigt när Valle blåser i trumpet (och vaknar när han blåser i flöjt). Jag hade gärna sagt att det var en medveten referens för att verka smart och postmodernistisk. Först i efterhand har jag sett likheten. Det får alltså snarare kallas en omedveten stöld.
När jag för första gången läser V, V & V-boken om den mystiske mannen nu, december 2008, märker jag också att Ville och Valle klär ut sej till läkare och sjuksköterska för att skaffa info. Igår, den fjärde december, gjorde Klas, Lage och Renée samma sak i teve.
Somligt är sammanträffanden, somligt är medvetet. Men att vi försökte bygga en bas av sjuttitalistreferenser för att också kommunicera med dagens småbarnsföräldrar är så klart inget jag skulle förneka.
Om man hade kört Göran Greider i en tvärt-om-maskin han han kommit ut och fått JSVH att verka återhållsam och självdistanserad.
Jag hade inte bangat att ha JSVH som farsa, men sannolikheten är hög att jag hade blivit fullständigt odräglig.
/Paul W
Tack för svar om Viktor!
Följer kalendern med spänning! Barnen älskar den. Jag myser.
Hmm... var det verkligen "proggrörelsen" som avskaffade Grammisgalan? Legenden säger ju att den oförstående allmänheten blev så bestört när (genierna) Philemon Arthur & The Dung fick en grammis för Årets LP att ingen längre hade lust att fortsätta med galan.
MADICKEN SÖG PICKEN.
MADICKENS BLÖTA BARNFITTA.
Skicka en kommentar