torsdag 22 januari 2009

Du har väl blommiga kalsonger på dej, din jävla lyriker!

Att Beppe Wolgers var en begåvad man har konstaterats förr. Han kunde göra svenska språket svängigt, lyfta fram poesin i en kos eller ett spädbarns livsperspektiv och se de osedda. Det sista säkert ett resultat av att själv ha stått tjock och stammande och osedd i ett hörn av Kindergarten.

Finge jag bara välja ett Wolgers-nummer att ta med mej till Tengha blev det dock ”Ridåöverhalningen”, Lars Ekborgs överjävligt infama avhyvling av Beppe själv. Ni såg den säkert i Razzel-inslaget Skrattkammaren: Beppe blir avbruten när han ska göra ett nummer, och Ekborg hugger metodiskt ner på allt Beppe står för. Inget hos Beppe lämnas orört: han hånas för sin fäbless för humlor, sin lidingökåk, Skäggen-programmens kroppsljud, hans offentliga framtoning som nallebjörn med grodperspektiv.

Vardagstjyvpotta!

Där har jag ett bra uppslag: spy!

Du som skriver så jävla mycket om humlor och hästar och grodor och strutsar och hundar som pissar på löv.

Och som da capo kunde du ju ta en riktig jävla brakare också!

Tappa brallorna och visa talangen!

Vet du vad du är? Stor, stark, dum, sentimental, poetisk och snuskig! Du skulle ha dej en snyting så du stod och dog!


Givetvis är det Wolgers själv som yxat till formuleringarna. Det är samme man som skrivit de varsamt lyriska hyllningsraderna till Hasseåtage:

Och Hasse har en liten hund
som bor i Hasses hatt
Han lärde hunden vissla
och odla en rabatt

Han lärde hunden fnittra skånskt
för skoj gör mänskan trygg
Runt hela världen Hasse red
på hundens gula rygg


Vilket man egentligen inte bör förvånas över. Det är en språkets vän som formulerat sej, lika exakt i skörheten som i brutaliteten. Lika glimrande poetisk gentemot kollegorna som skoningslöst rå mot sej själv.

Samtidigt som den kan verka ödmjuk och distanserad, är ”Ridåöverhalningen” så klart självupptagen. Det är sex och en halv minuts revynummer som förutsätter publikens bekantskap med den offentlige Beppe Wolgers, han som debuterade som poet och brejkade med att göra skandalsuccé med matrester i skägget.

Det kan vara nån gammal fransk poet – Rimbaud? Baudelaire? – som har sagt att ”du får vara hur självupptagen som helst, så länge du är underhållande”. Det är där de flesta narcissister går bet. Jag vågar hävda att Beppe Wolgers intresse för sej själv var helt analogt med hans intresse för humlor: han ville skriva de oskrivna historierna, förklara de oförklarade, ge de förbisedda en röst i offentligheten.

Det finns en if you can´t beat them-join them-känsla i “Ridåöverhalningen”, hellre förekomma än förekommas, avväpna motståndarna med deras egna vapen. Det hade på ett sätt kunnat vara världens mest självömkande och koketta nummer.

Tack vare den wolgerska totalkontrollen över formuleringarna – och tack vare Ekborgs närvaro och den lätt obehagliga känslan att han faktiskt menar vad han säjer – blir det snarare nån form av katharsis för både Wolgers och svenska folket.

Efter den provokativa lära-känna-fasen med Skäggen-programmen, kunde Beppe efter ”Ridåöverhalningen” några år senare förlåtas och börja om med blanka papper. Under de kommande åren kom Djungelboken, Dunderklumpen och Godnattstunden. Från och med nu var Beppe bara folkkär.

12 kommentarer:

Anonym sa...

Ja Razzel minns vi, vi som föddes i tid. I tid för att uppleva hur statstelevisionen kunde utlysa en tävling om Sveriges bästa revysketch, en tävling hela svenska folket engagerade sig i. Men det var väl inte Ridåöverhalningen som vann? Man har hört den så ofta att man glömmer varför den är bra. Så tack för påminnelsen.

En annan sak är kanske att Beppe också får med Lars Ekborgs självupptagenhet på ett hörn. Han som kräver att få bästa parkeringsplatsen på Sveriges Radio, och därför kör över lillgrabbens trehjuling. Så det var Dan Ekborg det blev synd om.

Anonym sa...

Här hittas nämnda nummer:

http://se.youtube.com/watch?v=7ChTS8BKQMg

Anonym sa...

Vad hände med Beppes talanglöse son, Dan Wolgers?
Han provocerade med konst ett tag men försvann märkligt i kulisserna. Undrar vad en sån kille gör idag.

Kalle Lind sa...

Nonsensakuten: stopp och halt! Dan Wolgers är pro prio brorson till Beppe (liksom f.d. Lustans Lakejer-medlemmen Tom Wolgers) och pro secundo knappast talanglös.

Han har ställts ut på MoMA, varit professor vid Konstfack och varit med och vidgat konstbegreppet genom sina provocerande utställningar och installationer under de sista tjugofem åren.

Som svar på frågan vad som hände så tror jag att han bor i Bagarmossen, där han alltid levt ett i sina kretsar irriterande borgerligt svenssonliv.

Den genialt enkla telefonkatalogsillustration han gjorde - med sitt eget namn och nummer - lär ha gått för stora pengar på auktioner i USA.

Allt detta hindrar naturligtvis inte att man kan se honom som talanglös (= åsikt), men han är åtminstone inte vad man skulle kalla misslyckad.

John Eje Thelin sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
John Eje Thelin sa...

Dan Wolgers är en av mycket få moderna svenska konstnärer jag bryr mig om, trots att jag generellt tycker rätt illa om provokationer. Skillnaden mot andra moderna provokatörer (som t.ex. Alex Schulman) är ju att Dan oftast har en tanke utöver att främja sitt eget kändisskap bakom det han gör.

dr. No sa...

http://www.alltombarn.se/namn/humla-tycker-om-sitt-namn-1.21155

Hampus Eckerman sa...

Nej, vinnaren var Gösta Ekmans papphammarsketch om väderkartan. Fast jag tyckte Beppe var roligare.

Och visst var det klart korkat med Wolgers (Dan) telefonkatalog. Borde varit en självklarhet att ge honom sparken vid det jobbet. Mycket annat han gjort har också bara varit taffliga utbrott.

Men när han inte får för mycket uppmärksamhet eller stora projekt kan han visa talang.

Anonym sa...

Och vad fan vet väl du om konst, Hampus Eckerman. Konstvärlden avgör vad som är kvalitativ konst. I fallet Dan Wolgers har den bekräftat att han är en mycket bra konstnär.

http://www.gallerilarsbohman.com/artist.asp?art_name=Wolgers

John Eje Thelin sa...

Wolgers telefonkatalogomslag var genialiskt, till och med om man inte skulle räkna det som konst, av någon anledning.

Hampus Eckerman sa...

Ja, va fan vet jag? Uppenbarligen mindre än "Historien om O" och andra fantasifigurer som gillar att kommentera med attacker.

"Konstvärlden", är det någon sorts getabock som sitter inlåst i ett valv någonstans?

dr. No sa...

Japp. På moderna museet, med ett bildäck runt magen.