För trogna bloggläsare är det ett kärt återseende: Ulf & Kicke! Sveriges bästa festtraktörer! Svensk kokkonsts svar på Siegfried und Roy! En gammal teaterbög och hans ännu äldre teaterbögpartner! Under nittitalet ett stående inslag i Aftonbladets söndagsbilaga, där de varje vecka for hem till random skådespelare, direktör eller glaskonstnär och trakterade fest så det stod härliga till.
Dessa "reportage" gav avkastning i inte mindre än tre kokböcker. En av dem heter "Det är serverat". Den består av foton på kändisar och "kändisar" (nån som har örnkoll på Lawrence Jasse?) samt samma kändisars bästa festrecept.
Allt - ALLT - är tillgjort, konstlat, onaturligt och uppstyltat. Allt - ALLT - i Ulfs & Kickes tillvaro ska ha guldkant och det där lilla extra och en doft av kärlek. En anknerskiten holme i utkanten av en sönderkalkad insjö är ett "sommarparadis", blandar man lite fulsprit i köttbullssmeten så gör man det "vällustigt".
Jag bläddrar med gapande mun. Jag har ingen relation till nånting i den här boken. Den hade lika gärna kunnat vara utgiven på 800-talet och vara skriven på sanskrit.Aha! Han tokar sej! Hon tycker han är tokig! Så kul de har det! Allt som krävs för lite vardagsglädje är egentligen en serveringskupa, nån sorts direktör, hans fru och en fotograf med lite galna (rent kliniskt) idéer. Karln heter Bo Sillén och påstås vara riksbekant.Bildtext: "En optisk villa får ägget att sväva i luften. Göran Wärff demonstrerar sin sköna kristallskål".
Alternativ bildtext: "En optisk villa får inte alls ägget att sväva i luften utan låter det ligga i en helt vanlig skål. Göran Wärff demonstrerar sitt självgoda leende".En klassisk snapshot. Innan de skildes stod Emilio ofta i mitten av köket med kokboken i ögonhöjd. Dock motsäjs bilden av Emilios eget uttalande: "Jag lagar aldrig efter recept. Jag experimenterar mig fram och våra vänner säger att jag kryddar bra". Här är egentligen det mest anmärkningsvärda att gamle Televerket-direktören Tony Hagström har gift sej med sin tvillingsyster utan att myndigheterna gripit in.Du som trodde Robert Wells var en smula töntig - du hade fel! Han är supertöntig! Han har en herrklubb som regelbundet träffas, klär sej i smoking, dricker champagne, åker limousine och kallar sej Godingarna! "Och som vanligt är det förbud mot tjejer. Fast man kan ju prata om dem i alla fall ..."Som sagt var: tönt.Man kan ju givetvis inte göra en hel bok om kändisar som poserar som lallande byfånar utan att ta in Berghagen med fru. Se så roligt de har det. Eva tröttnar aldrig på hur Lasse tramsar sej. Titta! Han har en gitarr som han låtsas spela på! Vilken knasboll! I utkanten av Eslöv, i ett i princip rivet hus, bodde den s.k. Mopedfamiljen. Den bestod av mor - som var tjock - och far - som var lika tjock som sin frus överarm - och sönerna Ingvar, Ingmar, Mats, Leif, Jimmy, Manolito och Lars. Jag har alltid undrat vart de tog vägen sen. Nu ser jag att de var kusiner med konstnärsfamiljen Beck-Fries.Mannen i slokhatt och puffbyxor är Jarl Kulle. Den lilla flickan i klänning är traumatiserad för livet.
Ja, så där kan man hålla på och bläddra fram och tillbaka och låta sej fascineras av en värld av människor med alldeles för mycket pengar och alldeles för stort uppmärksamhetsbehov. Och då har vi inte ens nämnt Bertil Valliens utläggning om hur sensuellt det är med rabarber.
onsdag 11 mars 2009
Det är manierat!
Etiketter:
adelsmän,
gubbar,
kokböcker,
låtsasjobb,
män som heter ulf,
tanter,
ulf och kicke
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
21 kommentarer:
Har inget att tillägga annat än att varje nytt inlägg på den här bloggen är en fest i sig. Tack för att du (till skillnad från K&S) faktiskt förgyller arbetsdagarna en smula.
Att bli inbjudan till en sådan tillställning måste ju vara höjden av skräckblandad förtjusning.
Min far som suttit inspärrad av staten tre gånger pga av vapenvägran skulle nog utan problem sitta inlåst en fjärde gång om det var straffet för att verbalt få avrätta Berghagen, Wells och Ledin.Bland andra.
Eftersom han dock är lika flink med datorer och webben som Carl-Gustaf Lindstedt förmodligen skulle varit om han levat idag, behöver han Boken.
SÅ, när kommer Boken egentligen?
Det börjar bli dags tycker jag.
Anonym: om du med Boken menar "Människor det varit synd om" så lär den landa på bokhandelsdiskarna den sjuttonde april.
Varför finns inte kategorin "Män som heter Kicke"?
Runda ögon. Halvöppen mun, antydan till ett skrämt leende. Backande bakåt, sägande: Näe, näe, näe..
Tanken: "Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant" motsägs av att jag ju minns Ulf och Kickes märkliga reportage.
Nu äre jag som går till närmsta antikvariat - det här var lika mys-skrämsigt som The Office.
Mårten: därför att det bara finns en man som heter Kicke.
Jag blir mest nyfiken på vad det är för läckerheter som paret Berghagen svänger ihop. Mängder av bacon och bröd i alla ära, men sen då?
Protest! Enligt SCBs namndatabas fanns det i Sveriges folkbokföring 31 dec 2008 två män som hette Kicke. Man undrar lite om nummer två. (Barn? barnbarn? föräldrar som var hängivna beundrare?)
Det finns dock bara en man (och en kvinna) som har Kicke som tilltalsnamn.
Men såfort Kicke nr 2 gör någon sorts väsen av sig insisterar jag på att kategorin "Män som heter Kicke" införs ögonaböj.
(Vi håller ögonen på dig, Kicke.)
F ö är U&K-fenomenet festligt men inte utan svärta. Har de inte lämnat ett mörkt arv efter sig? Var det inte de som lanserade vanan att tvångsmässigt kleta guldkant på allt och alla och i förlängningen gjort "att unna sig" till en allmän paroll?
Jag vet inte svaret, men jag anar det och jag vill gärna veta.
Tack för ett bra inlägg på det elektroniska nätets bästa blogg.
U.J.
Man blir glad!
Kalle Lind: Det här är så fantastiskt absurt. En snabb googling på Kicke får fram två helt makalösa artiklar från Aftonbladet: den ena om att Kicke varit i rätten efter att ha sprutat ned en granne (en regissör av något slag) med en vattenslang. Den andra texten handlar om något kulturstipendium som går till fôlk å fä på Dramaten - den texten är nästan för konstig och när "journalisten" nämner att Jonas Malmsjö och Solveig Tärnström "vuxenkramas" så briserar galenskapen totalt i den följande texten.
Artikel om Kicke som Original Gangster (komplett med "brottsplatsfoto"modell ding-ding-värld):
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article359017.ab
Artikel om Uffe och Kicke när de ordnar vuxenkramkalas på Dramaten (komplett med "gräddan" av svensk kändiselit):
http://wwwc.aftonbladet.se/matovin/0003/28/vimmel.html
Aftonbladet har massor av helt eller halvt galna texter om hur Kicke och Uffe minns, myser och härjar i rätten. Check it!
Vad läskigt den mörkhåriga mannen på första bilden var Mr. Stallone. Ruskigt.
Underbart, rysansvärt, gapskrattsroligt! Jag kan nöjt slippa läsa fler inlägg på nätet idag - detta räcker och blir över, Kalle!
H Palm/ Fragment: jag lovar - jag har skärskådat Ulf & Kicke. Det där stipendiet har jag skrivit om tidigare på bloggen, bråket med regissören Inger Åby tar jag upp i ett kapitel i den kommande kioskvältaren "Människor det varit synd om". Klickar man på "ulf och kicke" i ämnesspalten här till höger hittar man också hela talet Jan-Olof Strandberg och Anita Wall höll till Kicke på sextiårsdagen.
Men tack för både tips och entusiasm.
Vad gör dessa herrar idag? Vart kommer de ifrån? Är de tyskar (ser så ut).
Sitter f ö och lyssnar på Allan Edwall här på kneget. Borde vara något för dig Kalle.
Den mörkhårige mannen på omslaget ser ut exakt som Zach Braff.
I artikeln om vattenkriget vinner Kicke ett hederspris för sämsta bortförklaringen:
"Under ordväxlingen riktade Kicke Sturesjö vattenslangen mot Inger Åby.
-Jag är oerhört ledsen för det som har hänt. Men jag trodde att det skulle lugna ner henne."
Lysande!
Fotot på (syskon)paret Hagström måste ju vara manipulerat! Det är Tony (alternativt hans fru) på båda stolarna, ljuset i mitten är inklippt för att dölja det taffliga Photoshop-jobbet.
Och vitvinglasen är fulla, men vitvinflaskan är oöppnad.
Hur gammal är den här boken? För den är inte från 800-talet va? Bilderna känns som ca 1990. Tacksam för svar.
Benke: boken är från 1990. Värderingarna är från 1700-talet.
Omslaget till "det är serverat" var helt fantastiskt!
Borde inte arrangerade bilder förbjudas? I alla fall de där Berghagen stilar med gitarr framför en hög med bröd och frun vinklar en stekpanna bacon i knasig pose?
Skicka en kommentar