onsdag 22 april 2009

Anklagad av kvällspressen för grymhet och finesslöshet.

I Malmö finns en tidning som heter Kvällsposten. I den skriver en man som heter Per Hägred. I måndagens edition redogjorde han för innehållet i min bok "Människor det varit synd om" på ett sätt som jag uppfattade som - i korthet - nyanslöst, okunnigt, felaktigt, hycklande, dubbelmoraliskt, ohederligt och illvilligt. Jag har därför mejlat hans redaktion med begäran om replik. Så här 24 timmar senare har jag inte fått svar.

Fullt medveten om att låta som en snarstucken och tunnhudad stackare som inte kan ta kritik men själv gärna sticker ut hakan, tar jag ändå risken. Det finns för mycket principiella saker att anmärka på i Hägreds argumentation.

Hägreds tankespån kan man ta del av här.

Min replik ser ut så här:


Per Hägred ägnar min nyutkomna krönikesamling ”Människor det varit synd om” en hel kolumn (KvP 20/4 09). Han påstår att den är elak och finesslös – han använder rentav ord som ”ondska” och ”grym”. Som exempel håller han fram en text där jag påpekar det lätt självgoda i att Lasse Berghagen till en antologi över den svenska lyrikskatten valde tre dikter av sej själv.

Jag ska bara som hastigt påpeka det ironiska i att en kvällstidningsjournalist, vars hela livsluft utgår från konflikter och skandaler, över huvud taget tar till moraliserande brösttoner.

Jag ska bara skumma förbi det faktum att Per Hägred har synpunkter på att jag – i min komiskt syftande framställning – inte tar med alla nyanser, samtidigt som han illustrerar sin skenbart sakliga krönika med en bild på mej in character från teveserien Hej rymden!, spelande en dumbom, görande en grimas. Givetvis utan att påpeka detta.

Och jag ska bara precis nämna att användandet av ordet ”ondska” så klart är en spottloska i ansiktet på alla som verkligen utsatts för ondska. Lars Berghagen tål nog att en lönnfet trettitreåring i Skåne ger honom några tjuvnyp i en obskyr bok. Att sparka på Berghagen är knappast att sparka neråt.

Det finns ett allvarligare problem här än att en författare känner sej stött av ett illvilligt omdöme.

Problemet är att vi inte lever i en alldeles snäll värld. Även en nöjesjournalist kan, om han bläddrar igenom resten av tidningen, konstatera detta. Folk gör dumma saker mot varandra och sej själva, överallt och hela tiden. Det måste stundom vara humoristers rätt att kommentera detta, att belysa dumheten genom att överdriva den, groteskifiera den, rentav göra sej till en del av den. På samma vis som det är reportrars, ledarskribenters, politikers, dramatikers, författares.

Men ändå finns en föreställning om att humor ska vara en fredad zon, ett slags andningshål där man inte ska behöva bli påmind om världens otäckheter. Men märk mina ord: det finns ingen lag eller statlig rekommendation som påbjuder detta. Humorister måste få tillgång till samma verktygslådor som andra som kommenterar världen omkring dem.

Populistiska media har på sistone vädrat blod i samband med SVT:s roast-försök ”Grillad”. Sticker man upp ett blött finger i luften kan man tolka det som att ”allmänheten” är trött på elakheter och trängtar efter snällhet. Vilket inte är en högoddsare; ställd inför risken att bli citerad är det väldigt få som säjer sej älska elakheter.

Alltså har man trummat igång en hetsjakt mot grillare och rostare och skämtare som dristar sej till att utmana smakgränserna, en hetsjakt som luktar otäckt mycket moralpanik och som har väldigt lite med snällhet från skandalreportrarnas sida att göra.

Menar man allvar med sin vilja att sprida snällhet, låter man naturligtvis bli att alls kommentera en bok som man uppfattar som elak och därmed sprida ordet om denna grymma och ondskefulla skrift. Risken att Berghagen läser Kvällsposten är betydligt större än att han trillar över min bok.

När man nu, lite överdrivet, försöker samla en folkig opinion mot Den Grasserande Elakheten Inom Svensk Humor är man farligt nära att ropa på censur och självcensur – begrepp med dålig klang i ett demokratiskt tänkande. Det är inte bara obehagligt utan också djupt historielöst.

Stundom skrivs hyllande kultursidesartiklar om satiriker i ett historiskt perspektiv – Jonathan Swift, Voltaire, HB Palmaer, Karl Gerhard, Tom Lehrer, Lenny Bruce – där det alltid framhålls vilka samhällets utmanare de varit. Men långt mycket mer än furstar och regeringar utmanade dessa Den Goda Smaken, de självutnämnda smakdomarna, de som försökte brännmärka och stämpla avvikande åsikter och plumpheter som ondskefulla.

Och nej, jag jämför inte mina egna trivialiteter med denna skara män som förändrat världen, men den som tror att allt de levererade var Finessrikt och Livsviktigt är felunderrättad.

Elakheter har alltid ett existensberättigande, ibland komiska kvaliteter och då och då ett konstnärligt värde. Reportrar och fria ordets förkämpar kunde hellre ägna sej åt att förstå och förklara dem än att fördöma dem.

36 kommentarer:

Primo Mellon sa...

Bra replik på en usel krönika. Denne man verkar ärligt ha ett horn i sidan till dig.

Det finns just nu ett gäng farbröder i 50-60-årsåldern som lider svårare än någon tidigare generation av "det var bättre förr"-syndromet. De ser vad de vill se, och det är inte vackert.

Och by the way: min dotter som är fyra år skrattar fortfarande åt att Klas drack upp urinprovet i julkalendern. Det räcker att man säger julkalendern så skrattar hon så hon kiknar medan hon livfullt återger denna episod.

Apropå "tillkortaakommanden" alltså.

Stig sa...

"Fast det är inte den förfalskade historieskrivningen som stör mig mest. Nej, det är personangreppen, föraktet, ondskan. Var kommer det ifrån?"
Det är alltså inte 'Mein Kampf' som recenseras? Det är alltså 'Människor det varit synd om' Hägred syftar på? Briljant. Fantastiskt. Stor stor humor.

Andreas sa...

Hej, Kalle!

Nu har jag, skam att säga, (ännu) inte läst din bok. Däremot är jag en flitig läsare av din blogg, och var en flitig lyssnare när det begav sig. Jag törs säga att jag, utifrån dessa mina erfarenheter av ditt arbete, kan bedömma om inte innehållet så i alla fall stilen och tonen i din bok. Och den är glimrande.

Du för fram dina krönikor med en prickskytts precision och med knastertorr underfundig humor som ligger på precis rätt nivå kring bältet för att det ska bli uppenbart vilken rörande ömsint beundran du hyser för dem för vilka du upprättar krönika.

Minns med tillförsikt att du inte är historiens första missförstådda geni, och med fasa att du sannolikt inte blir det sista. Skaka av dig den futtige recensentens taffliga recension och var trygg i förvissningen om att det inte är allmänna åsikter den samme ger uttryck för. Den behöver du inte bevärdiga med en blick, än mindre en replik. Vi, som är din publik, hyser stor aktning och respekt för dig och dina verk!

Vänligaste hälsningar
Andreas

Anonym sa...

En recension av en man som kanske inte riktigt är målgruppen för ironin som humorform. Inget mer. I min iver var jag ändå tvungen att maila Per med ett försvar av dig Kalle. Hoppas du inte misstycker.

MVH
Erik

Åke Forsmark sa...

Som din beundrare måste jag säga att jag tycker att du har lite fel här. Inte i ditt omdöme om hans krönika som säkert är helt giltig i varje del. Men i och med att du ger ut en bok så hamnar du ungefär som kändisarna i grillad. Du får stå ut med att få ditt verk bedömt av mediokra skribenter ungefär som grilloffren fick stå ut med att angripas av taffliga komiker. Det är spelets regler.

Ta det som en man :)

Jag kommenterade förresten "Grillad" i ett blogginlägg som jag tycker har lite bärighet i sammanhanget:
http://forsmark-stralandetider.blogspot.com/2009/04/gudrun-schyman-den-ospolbara.html

Kalle Lind sa...

Erik: jag misstycker naturligtvis inte. Det gör mej glad att nån bryr sej.

Andreas: det där var kanske att ta i (men väldigt vänligt).

Forsmark: givetvis får man acceptera att det man sprider till en allmänhet kommenteras av folk. Hela mitt liv går ju ut på att rota fram och kommentera saker som folk skapat och ibland kanske försökt glömma efteråt.

Men jag tycker också att man har rätt att försvara sej ("offren" i Grillad får ju göra just det - dessutom som grande finale) och försöka vidga diskussionen.

Det står kvällspresstyckare fritt att anse vad de vill, men anklagar man någon för ondska och faktaförfalskning så kan jag nog tycka att man ska rensa sitt eget skrivbord först.

Åke Forsmark sa...

Du har rätt i sak. Absolut. Det är bara det att du riskerar att framstå som någon typ en Ulf Lundell som blir sur över en dålig recension.

Döda honom med humor. Det är ditt vapen.

Kringlan sa...

Jag har behövt bry mig om Per Hägred ett par gånger i mitt arbete. Varje gång har det slagit mig - vilken obehaglig, dåligt påläst och framför allt - dåligt uppdaterad människa han är.

Det hela blir naturligtvis inte bättre av att han har kvällstidningsjournalistens sätt att framföra sina åsikter.

Jag minns till exempel att han förde fram, som någon slags scoop, att Robins inte är direktsänt (vilket inte kan vara någon skräll, eftersom allmänheten kan köpa biljetter till inspelningen). Han kallade också 10 minuters överbandning för att "tittarna snuvas på underhållning".

Jag förstår att du blir irriterad.

dr. No sa...

Till och med när du gör elaka grimaser är du snyggare än Hägred. Skulle jag hamna bredvid honom på en middag skulle jag sätta gaffeln i ryggen på honom och dunka hans panna i falafeln. (Dig skulle jag bara reta lite lätt med ett salladsblad vid näsroten.)

Han ser ju ut som den onda jedin i någon av dom där stjärnornas krig-filmerna!

Kalle Lind sa...

Åke Forsmark: jag resonerar inledningsvis om just det där. Att det ska lukta snarstucket.

Men jag hör samtidigt till dem som försvarar den reaktionen från folk som Lundell (jag försvarar reaktionen - inte formuleringarna! "Saknas pojkvän?" är obehagligt och insinuant. Däremot är det roligt när han skrivit till Måns Ivarsson att "du tillhör idioterna") eller Uje Brandelius eller till och med Ranelid.

Kritiker är inte okritiserbara. De sitter på en piedestal de själva byggt och sållar bra från dåligt, många gånger i en ganska tydlig personlig vendetta. De drar sej inte heller för att kritisera saker inom fält de inte har nån koll på utan att problematisera denna sin brist på insikt.

Mitt eget kommentarfält är öppet för den som har synpunkter på saker jag påstår eller tasksparkar jag eventuellt utsätter nån för. Tar nån illa vid sej försöker jag förklara mej. Emellanåt kritiserar nån något jag har gjort utanför bloggen och då blir jag sur, men dialogen finns där lik förbannat.

Och då hävdar jag ändå att jag inte sysslar med kritik utan snarare med nåt slags försök till komiska reflektioner.

Anonym sa...

Stå på dig Kalle! Hägred är en hycklare som själv roas av att vara elak. Han raljerar över Lundell och Philip Roths teknikförakt, kallar dem griniga gamla gubbar mm. Är inte det att vara elak och plocka billiga komiska poänger?
http://www.expressen.se/noje/tvsajten/1.1527756/per-hagred-tva-griniga-gamla-motvallsgubbar

/ Stofilus

Kantarellkungen sa...

Du är bara sur för att artikeln avslöjade att du heter Karl och inte Kalle. Ett scoop.

Redaktör'n sa...

Angående valet av bild: Vanligtvis är det väl inte artikelförfattaren/kolumnisten som väljer vilken bild som får illustrera artikeln? Jag vet inte hur det fungerar på kvällsposten, men jag inbillar mig att det är bildredaktörens uppgift och att denne kan välja lite hur han vill utan att tillfråga textens skapare.

I övrigt hoppas jag lite att detta utvecklas till vad vi kanske kan kalla "Den Lindska fejden" eller "Kalelindsfejden".

Åsa, Stockholm sa...

idiot (journalisten).
you go!

Anonym sa...

Boken är utomordentlig, man tänker inte helt osökt på Will Cuppy. F.ö. heter det automatkarbin och dödsdömda får välja vilken mat som helst som fängelsets kök kan tillaga, vilket begränsar de gastronomiska utsvävningarna. Slutligen, varför i allsin dar har du inte mer om Torsten Ehrenmark? Han saknar förvisso skägg, men uppfyller väl rimligen alla dina övriga kriterier på intressant gubbighet?

Kalle Lind sa...

Anonym: jag tackar för felfinnandet. "Karbid" är visst en kemisk förening, därför reagerade inte Word eller korrläsaren. Gällande fängelseköket tycker jag nog att min poäng blir densamma i vilket fall - de flesta kök kan ju laga de flesta sorters mat. (Övriga läsare får köpa boken och bläddra fram till kapitlet om den dödsdöme Kenneth Boyd för att fatta vad som diskuteras.)

Jag kände inte till Will Cuppy förrän nu, men att döma av Wikipedia är han en man jag gärna låter dej associera mitt skrivande till.

John Eje Thelin sa...

Jag var beredd att tycka att det var ett misstag att ge sig i polemik med en recensent, tills jag läste både recensionen och svaret.

Kudos, Kalle.

dr. No sa...

Har du tuggat färdigt oförrätten snart? Väntar med spänning på nästa inlägg, ju!

Om det ska ta lång tid till måste jag nog knata ner på stan och köpa herrns bok.

Kalle Lind sa...

Dr No: okej - här är dealen. Inga fler inlägg tills du på heder och samvete har köpt Människor det varit synd om. Nu är det upp till dej. Varken du eller jag tror ju egentligen på kollektiv bestraffning.

dr. No sa...

Fan fan fan fan! Okej - in på eniro och ta reda på vart närmsta bokhandel som saluför spektaklet ligger...

Olle Linton sa...

Klockren replik. Bara för Kvällsposten att publicera, om de har någon form av ryggrad.

TP sa...

Råkade av en orelaterad händelse surfa in på P4 Kristianstads hemsida och kastade mitt getöga på inslagen där. Det studsade på ett om Boken. Mannen med skägget var med från en studio i Malmö. Det jag störde mig mer på än den manliga programledarens äppelkäcka mur mot verkligheten, var den kvinnliga ditons halvhjärtade försök att försöööööka klämma in mobbingtemat. Denna TREND vi brottas med. Jag ville kräkas rakt ut (men hade min laptop i knät).

Anonym sa...

Hmm...
Snacka om att rescencenten (hur fan stavas det) har missförstått både dig och det du skriver om. Har han ens läst boken?

Jaja Kalle skit i det där. Det där är en kamp du inte kan vinna.

Tack för rolig läsning! En klassiker skulle jag tro.
/Daniel

Simon sa...

Vilken sorglig krönika Per har knypplat ihop. Jag tycker faktiskt lite synd om killen.

Jag tror att han i hemlighet har drömt om att själv håna Berghagen, en dröm han närt i många år. Han blir därför lite sur när andra lyckas medan han själv inte riktigt har talangen.

Tack för en fantastisk bok förresten!

Goran van Den Buske sa...

Det går inte att sparka på enskilda alkoholister. Testa en rundspark nästa gång...Carina Berg flyttar ofta in till människor det är synd om..Fråga henne hur man förlöjligar utan att förnedra!

Anonym sa...

Kalle, snälla skriv ett nytt inlägg. Nu har det gått tre dagar.
MVH
Erik

Urban sa...

I väntan på nästa inlägg ber jag att få tipsa om material till ett (långt in) i framtiden.
Det finns ju inte bara borgarhittar och propp-pop. Det finns även Sjörövar-Schlager!
Idag meddelas oss att dagens plakatsångsförfattare inte nödvändigtvis är så mycket mer poetiska än gårdagens.
http://www.youtube.com/watch?v=QjrA5cvWNT0
Det här är alltså aktuell politik men jag hoppas att Kalle fortsätter på sin påbörjade gärning och påminner oss om det här lilla underverket när vi glömt det om sisådär 10-20 år.

Jag väntar också utsvultet på nästa inlägg men helgledigt brukar skäggbloggen ha. Fast som fullblodsnörd har jag konstaterat att han uppenbarligen har mer att göra på dagtid numera.

U.J.

Hampus Eckerman sa...

Jahapp, nu blev det synd om dig också. Känns på något sätt ganska passande. Eller kanske är det synd om recensenten? Något att meditera över.

Ipse Cogita! sa...

Det här kommer lite sent men...

Det finns alla möjliga och omöjliga djur i vår herres hage (vad nu herren har med det att göra). Så låt du recensenterna tycka vad de vill (de har troligen inte lyckats knåpa ihop något själva) och gläd dig åt att jag har haft tårar i timmar vid läsning av din bok (är klar med Arne Thorén).
Det är skratt-tårar alltså. Jag har haft förmånen att leva så pass länge att de flesta av personerna är mig väl kända i verkliga livet (inte Job och Moses men du fattar...).

Och Arne Thoréns (sidan 151) vid Kennedys begravning: "där kommer president Kennedy med familj" får mig helt enkelt att bryta ihop!

På modern svenska: "Du gör min dag!"

Råland Ulvselius sa...

Har köpt och läst boken. Bra som väntat Kalle.
Angående Hägred och att vara snäll...
http://www.alltomtv.se/showthread.php?t=42549

debutantbloggen sa...

Hej Kalle,
Här är mitt bidrag till diskussionen:
http://debutantbloggen.wordpress.com/2009/05/07/debutanten-kalle-lind-ar-inte-ond/

Simona sa...

Hej Kalle,

det verkar vara en sympatisk blogg du har. Läste både påhoppet och din replik. Journalisten (orkar inte ens kolla vad han hette) skriver som en kratta. och alla journalister när en dröm att bli författare.

Avundsjuka maskerad till uselt skriven artikel, krönika eller vad det nu var.

skriver mycket bättre och verkar inte särskilt ond.

Allt gott
Simona

Anna Ekelund sa...

Kalle,

Hägred är mycket elakare än du, tydligen. Så elak att han har fått sparken. Det är därför han sitter och är bitter på krönikeplats numera. Kolla vad jag har saxat nedan. Och lycka till med din bok.

/Anna

http://www.alltomtv.se/showthread.php?t=42549

Mailet som gav Expressens nöjeschef sparken med omedelbar verkan
Från resume.se 24/1

"Expressens nöjeschef Per Hägred har fått sparken med omedelbar verkan. Han uttryckte sig nedsättande om sina medarbetare i ett mail som av misstag gick till alla anställda. (UPPDATERAD)

I går eftermiddag skickade Expressens ledning ut ett mail med följande innehåll:

"Redaktionsledningen har i dag beslutat skilja Per Hägred från uppdraget som nöjeschef på Expressen/Kvällsposten/GT. Anledningen är att Per Hägred i ett internt mail uttryckt sig på ett sätt som är helt oacceptabelt. I och med detta har Per Hägered inte längre redaktionsledningens förtroende. Anders Björkman går in som tillförordnad nöjeschef."

Pär Hägred hämtades från Kvällsposten till jobbet som nöjeschef förra våren. Han returnerade häromdagen ett mail från sin tidigare chef på Kvällsposten, Staffan Erfors, och uttryckte sig ytterst nedsättande om flera av sina medarbetare.

Eftersom båda är chefer är mailsystemet upplagt så att mailet går till alla anställda på Kvällspostens redaktion. Reaktionerna blev mycket kraftiga och tvingade Expressens ledning att ta ifrån Hägred jobbet.
- Ja, det stämmer. Jag skickade mailet av misstag, säger en ångerköpt Per Hägred.
- Det var väldigt klantigt och inte meningen att skicka det alls. Jag bara rafsade ner något, som vi journalister gör ibland.
- Klart jag ångrar mig och förstår om medarbetare blivit upprörda. Jag har också bett om ursäkt personligen i något fall.
- Nu vet jag inte vad jag ska göra framgent. Jag tycker jobbet som nöjeschef varit superkul och tror att jag gjort ett bra jobb.


Resumé har fått tillgång till den e-postutskick som gick ut till redaktionen:

politik, broder. politik…
Jag kan förstå att du behöver skriva sånt här, men Nöjesstarts-berömmet var väl ändå lite väl fjäskigt? Åtminstone framstår det som beröm. Vem som helst kan väl göra en rirajt. Han rijtade nämligen en dansk tidning. Jag hade också nyheten, men sthlms-desken hade gjort upp med A om att han skulle skriva. Men X tog inte fram en enda ny grej utan skrev grejen sittandes på redaktionen. Hade det varit lite kuk i honom hade han rest över som han så gärna gör när det vankas modevisning. Rirajten hade usla Y hos mig gjort lika bra. Och dessutom skriver X så illa - och han blandar alltid in egna omdömen så hans texter blir krönikeartade - att Z tvingades göra om den så att den funkade i blaskan.

fred, broder, fred!

per"

Leif Holmkvist
leif.holmkvist@gazetta.nu

Anonym sa...

Positivt recension av "Människor det varit synd om" finns på: http://hn.se/kulturnoje/bocker/1.646985

Anonym sa...

Det är lite fånigt att Kalle Lind ska behöva ta upp i sin blogg hur orättvist behandlad han tycker sig ha blivit, varje gång någon jättedum jättedummis skriver eller säger ett ont ord om honom.
Behöver verkligen Kalle Lind höra från sina läsare att jättedummisen minsann har jättefel och att Kalle är jättebäst, för att Kalle ska orka sig upp ur sängen om morgonen?

Kalle Lind sa...

Anonym: nej, jag behöver inte höra nånting från några läsare. Däremot tar jag mej rätten att replikera när dumma dummisar skriver dumma saker om och till mej. Därför svarar jag också på ditt inlägg.

Kritiker har, så länge deras märkliga yrke existerat, kunnat sitta i elfenbenstorn och på piedestaler och peka ut vad som är bra och dåligt, oantastade och ointagliga för kritik. Jag tar mej därför rätten att kritisera dem om jag anser dem sprida sakfel eller omotiverade otidigheter.

På nästan samma sätt, fast något mer oförskämt, kritiserar du mej. Jag undertecknar med mitt namn och skulle aldrig drömma om att höra av mej till personerna ifråga för att berätta för dem vad jag tycker är fånigt och inte.