söndag 19 april 2009

Rostad, grillad och bränd.

I fredags ordnade mina förläggare och min "käre" "vän" Valle Westesson släppe-fest för boken "Människor det varit synd om" och i anslutning till detta en s.k. roast av undertecknad.

Jag njöt i fulla drag. Det var ett sant nöje att bli förolämpad av diverse A-kasseproffs från svensk humors skuggsida: Johan Sköld (gammal vän och co-member i det sporadiskt uppdykande Komikkollektivet Korv), Freja Hallberg (som jag snart ska göra radiohumor med), Marcus Johansson (som driver ståuppklubben Oslipat), Nisse Lind (ståuppare samt bror), Cecilia Ramstedt (ståuppare samt genusvetare), Måns Nilsson (antikvitetskrämare och diversearbetare) samt Valle Westesson, kollega, granne, vän och tönt.

Efteråt sa nån i publiken att det hade varit snällt. Då hade vi ändå hackat på Skölds vattniga blogg, Valles tunnhårighet, Frejas förkärlek för prettocomedy, Marcus korthet samt missbildningar, Ramstedts supande, Nisses lättja, Måns girighet, samtligas utom Måns brist på framgång, mina förläggares snålhet och mina besserwisserdrag, mina hemorrojder, min dubbelmoral och min sjaviga framtoning. Valle hängde dessutom ut en panikattack jag hade för några år sen som jag just lyckats förtränga (till min ohöljda förtjusnig, ska kanske tilläggas).

Skälet till att folk uppfattade det som snällt är att det var snällt. Det var - vågar jag lite självgott påstå - kärleksfullt och respektfullt. För mej är kärleken och respekten så självklart inbyggda i roastformatet att jag inte riktigt förstår hur nån kan se nåt annat.

"Mobbing-teve" tjuter kvällspressen - kvällspressen! - om SVT:s Grillad. Den som hävdar att Grillad är mobbing kan ta sej till min gamla högstadieskola och få en örfil i korridoren av en niondeklassare från Flyinge, bevittnat av x antal snusläppar, och sen hoppas jag att vederbörande håller sin Schibsted-ägda trut stängd för all framtid. Mobbing har aldrig inneburit att människor på lika villkor skämtat med varann.

Det spelar ingen roll om man gillar Robban Aschberg eller Anna Book - jag är inget stort fan av varken grävsmaskinssamlande machomän eller Solstollarna - men det faktum att de sätter sej i mitten av en scen för att bli häcklade är i sej värt respekt. Visst, de gör det av mediekåthet. Men det är knappast en dödssynd i detta tidevarv. Och hursomhelst så antar de utmaningen.

Grillad har varit ett extremt ojämnt program. Det beror dels på att somliga medverkande har vägrat att acceptera programformen, mest på att diverse klåfingriga mellanchefer förtvivlat måste kämpa för sitt existensberättigande genom att gå in och pilla i sånt de inte kan (=humor) istället för sånt de kan (=karriärism).

Och självklart på att SVT är en schizofren dinosaurie från svensk öststatstid, som å ena sidan vill Utmana och Locka Ungdomen, å andra sidan inte vill stöta sej med de pensionärer som faktiskt tittar.

Att lägga ett rost-program fredag 21.00 efter Peter Settman och äppelkindade musikalartister är att be om en skandal - en skandal man dessutom inte kan vända till sin fördel. De som begriper formen har annat för sej, de som tittar begriper inte formen. SVT vill äta kakan och ha den. I slutändan blir ett dödbak.

Men att, som vissa ursäkter till tyckare i vissa ursäkter till tidningar, komma och påstå att humorn nuförtiden har blivit elakare och grövre, är naturligtvis bara historielöst och enfaldigt.

Elakare än när då? Än när Rolf Börjlind satte Fälldin på dårhus 1978? Än när Karl Gerhard - inför en publik av adelsmän - kallade överklassen för halvmänniskor?

Grövre än när då? Än när Sten-Åke Cederhök drog vitsar om våldtagna nunnor? Än när Emil Norlander på 1890-talet skrev revyer om inavlade och sinnesslöa? Än när Aristofanes satte enorma löskukar på sin ensemble?

Roast-konceptet utvecklades som bekant i utkanten av showbiz, strax utanför strålkastarljuset, som initationsriter i slutna komikersällskap i New York. Där kände ingen av tvångströjor i form av SVT-censorer och människor som vill missförstå. Där vädrade man och ventilerade man känsligheter med ett verktyg som humorister behärskar: ironi.

Ironi är måhända inte för alla. Humor - åtminstone den roliga - bygger gärna på ironi. Humor måste därför inte vara allas angelägenhet. Jag kan inte se poängen i att trycka fittskämt i huvet på SVT:s servicehemspublik. Det vinner varken gamlingarna eller skämten på. Men problemet är inte skämten - de är bra (jag har för fan skrivit några av dem själv!) - utan sammanhanget.

Min erfarenhet är att roast-konceptet är fantastiskt - förlösande, förlåtande, renande, det optimala sättet att säja "vi har alla skavanker men är ändå värda kärlek" - men som med allt utmanande mår det bäst av att odlas i periferin. Knacka på och stig in om du vill, men känns det obekvämt så gå för fan din väg. Lustigkurrarna måste sätta ribban - inte mellancheferna.

Ett sånt program ska inte sjösättas av en statstelevision med lika delar mindervärdes- och finkulturskomplex. Ett sånt program måste sjösättas av folk som tror på vad de gör.

18 kommentarer:

Marcus Sköld sa...

Ett fantastiskt inlägg. Helt enkelt.

Redaktör Slätt sa...

Strålande inlägg, även om jag anser att fitt- OCH kukskämten har sin givna roll i roasten. Det hänger förstås på gästen och att kalla Aschberg för mediakåt, nej det håller inte, det är bara okunnigt även om han gjort en grej av att framstå som sådan.

Trist att inte vara där, men jag har försökt att vara pojkvän i allt jävla myller den här helgen.

Marcus Johansson sa...

"förlösande, förlåtande, renande, det optimala sättet att säja 'vi har alla skavanker men är ändå värda kärlek'"

Exakt. Det sammanfattar exakt vad det handlar om.

Marcus Johansson sa...

...men jag hatar dig ändå för att du snor bilder från min blogg utan att fråga.

Kalle Lind sa...

Redaktör Slätt: jag gillar också fittskämt. Jag har inte sagt nåt annat. I den råhjärtliga stämning som en lyckad rost ska framkalla ingår ju också att ribban ligger väldigt högt/lågt för ras-, köns- och cp-skämt. Icke desto mindre anser jag att fredagar 21.00 är fel tidpunkt för såväl rost som grovheter. Åtminstone i SVT. Och åtminstone så länge SVT envisas med att presentera det som familjeunderhållning.

Att Aschberg är mediekåt är väl snarast ett understatement. Men vem fan är inte det och varför är det över huvud taget ett skällsord?

Marcus Johansson: jag ber om ursäkt. Jag trodde inte du skulle märka det.

Anonym sa...

EN PSYKOPAT DRIVER BLOGG!

Ja, det är sant!

http://nimrodofobi.blogspot.com/

Den roligaste, mest skrämmande och absolut sexigaste bloggen i Sverige.

Vansinnigt beroendeframkallande!!

standuplars sa...

Efter det här inlägget har du skaffat dig en fan till i din förhoppningsvis ständigt och snabbt växande fan-club!

Goran van Den Buske sa...

Jag tycker att häcklaren skall sparka uppåt i herarkien..inte på folk som är för tjocka för att försvara sig.

Kungen sa...

Bravo!

Anonym sa...

Bäste herr Lind,

jag räknar med att din 'roast' finns inspelad.

Kan du inte lägga ut den här på bloggen?

Hade varit roligt att se för oss som inte var där.

LBO (Sköld) sa...

Hej Anonym!
Jag råkar veta att roasten finns inspelad, men också att batteriet tog slut mitt under Kalles försvarstal, som vi för historieskrivningens skull kan säga var det roligaste.

Däremot ska du inte ha för höga förväntningar på att se videoklipp på "En man med ett skägg".

Men det är min "kommentar". Kalle får svara sina läsare själv.

Kram,
Johan Sköld

Kalle Lind sa...

Anonym/ Sköld: korrekt. För min del får rosten gärna spridas, men det är synd om tittarna att gå miste om godiset. Och jag har så klart ingen aning om hur man gör rent tekniskt.

Nisse Lind sa...

Lägg det på youtube och länka sen därifrån.. Klart och betalt.
Hade en fruktansvärt trevlig kväll och det är väl sjä'lva fan att ett batteri inte ska kunna räcka lite över en timme. Det känns som att elbilar är fortfarande science fiction.

John Eje Thelin sa...

Den allra största missen i sammanhanget är väl att de svenska varianterna gjots enligt en sorts läpande band-princip, istället för att som i USA, vara sällsynta galor som de medverkande förbereder sig för i månader i förväg.

Hampus Eckerman sa...

Nja, förolämpningar som humor är samma som med hjärtslag eller blåttljus i skräckfilmer. En billig effekt i brist på innovation. Och vanligtivis tämligen trist.

Elakheter kan vara roliga, men ytterst sällan på privatnivå. Det är det nog inte bara pensionärer som tycker.

Kalle Lind sa...

Eckerman: håller inte med. Elakheter är roliga på samma vis som nonsens, avföring, snubblade människor och imitationer är roliga - dvs i rätt munnar.

Det är inte alls lätt att vara elak. Elakheter som verkligen ska ta kräver research och bakgrundsfakta. Lika lite är det lätt att provocera. Tusentals konststudenter och ståuppkomiker försöker hela tiden utan att nån noterar dem.

petter sa...

Jag håller med Kalle. Avföring i rätt mun är alltid roligt.

Anders sa...

Jättebra!
Jag lägger dig bland mina favoritlänkar!