torsdag 23 juli 2009

Proggiga barnböcker anno 2009.

I evighetsserien "Proggiga barnböcker - därför blev vi som vi blev" har man här på bloggen kunnat följa hur våra föräldrar samhällsomstörtarna en gång berättade socialistiska gonattsagor för oss.

Kanske kommer våra egna barn att skriva raljanta krönikor om sin uppväxt. Det finns naturligtvis stoff även för deras del."Pappa bor på fängelset" skulle kunna vara skriven av Per Gahrton och Hans Nestius 1974 och utgiven via KRUM - Riksförbundet för Kriminalvårdens Humanisering a.k.a. Föreningen Med Världens Konstigaste Akronym.

Det är den nu inte. Den kom ut 2008 och beskrivs så här på Adlibris:

I barnboken "Pappa bor på fängelset", en verklighetsbaserad berättelse, får vi följa Kevin som besöker sin pappa på anstalten. Genom pedagogiska illustrationer ges läsaren en inblick i hur miljön på ett fängelse kan gestalta sig.

Men än mer tidstypisk är naturligtvis en sån här volym:Den beskrivs så här:

När Kalle har sommarlov får han sin kusins gamla klänning med silverprickar. Kalle älskar klänningen, den är mycket svalare och skönare än hans skjorta och byxor. Och när han börjar skolan efter sommaren så vägrar han ta den av sig. hans lärare klagar och hans kompisar skrattar - tills den dag han gör mål efter mål på fotbollsmatcherna. Kalle har en äkta målgörarklänning. Och nu vill alla andra också ha en...

Och - ja, det är sant! Författaren har också skrivit "Prinsessan Kristalla" med följande välannonserade sens moral:

Och - ja, det är sant! En prinsessa kan visst ha vacker klänning OCH vara stark och välja själv.

Jag vill i vanlig ordning understryka att jag inte har några problem med några budskap här. I min värld är alla böckerna angelägna. Men jag gissar att de queerteoretiska verken kommer att skrika oerhört mycket 2000-tal när våra telningar skaffat sej könshår och ser tillbaka på en förlorad uppväxt. Och det är inte nödvändigtvis till böckernas fördel.

10 kommentarer:

Frank Bonnevie sa...

Jag är känslomässigt mycket tvehågsen. Förnuftet säger något annat och är i alla fall inte lika tvehågset.

suzanne d sa...

Vill man slippa skämmas tjugo år efteråt är det en bra utgångspunkt att INTE -- inte ens om det gäller små barn -- skriva budskapet på läsarnas näsor. I vissa fall kan lektionen i tolerans till och med framstå som djupt fördomsfull några decennier i efterhand.

Det går alldeles utmärkt att skriva om HBT-personer eller människor i fängelse utan att till varje pris pränta in ett politiskt korrekt meddelande i huvudet på läsaren. Ta till exempel "Lill-Zlatan och morbror raring".

Elin sa...

Hähähähä! Skönt att du är tillbaka.
Och - proggen dog nog egentligen aldrig.

Trampe sa...

Jag vill minnas att det kom nån bok som hette typ "Annas mamma gifter sig med Lisa" (Anna är jag osäker på, Lisa lite mer säker) som handlade om samkönade äktenskap, och som kom för mellan fem och tio år sedan. Antagligen en pionjär i subgenren. Vill minnas att det inte verkade så bra, men all heder åt intentionerna.

Anonym sa...

>>>Trampe
Malins mamma gifter sig med Lisa heter boken och det är en rejält vardagstråkig sak från sent 1990-tal. Dess förebild var sannolikt den nästan sönderparodierade Heather Has Two Mommies.

Jesper sa...

Så en kille med klänning blir i alla fall inte OK förrän han visat sin manlighet genom att vara en hejare på fotboll?

Jimmy Wallin sa...

Jag läste faktiskt fängelseboken för min son på biblioteket förra veckan. Han verkade gilla den men blev lite nervös för att jag skulle spärras in.

Lukas sa...

Mer graverande än eventuell politisk vinkling är väl att "Pappa bor på fängelset" är ett exempel på ett mer föraktansvärt tidsfenomen, överanvändande av typsnittet Papyrus.

Anonym sa...

"Tintins äventyr: Blå lotus" lärde mig vad rasism egentligen innebar när jag var liten. True story.

MVH Marcus B

Lemmy Caution sa...

Författarna till den första boken uppfyller vissa fördomar, med visst fog i verkligheten, genom att låta den kriminelle faderns son heta "Kevin".