Det här är ju egentligen för bra för att vara sant. Är konservtillverkarna medvetna om den framlidne monarkens sexuella preferenser och dubbeltydigheten i ordet? Är skämtet medvetet?
torsdag 11 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
21 kommentarer:
Aaaa hahahaha! Det är HELT underbart.
Det måste bara vara någon på Abbas marknadsavdelning som är pinsamt historielös.
Är det bara jag som inte kopplar? Böckling är alltså ett ord med stark homoerotisk laddning?
Heliokles, enligt ett anonymt tillägg på Wikipedias böckling-artikel den 19 feb är Böckling ett slanguttryck för homosexuell. Google låter även hälsa att det förekommer här och där.
Var V-Gurra bög?
Kalaskul. Fast ICA har nog ingen påverkan på ABBAs produkt.
(Inte Mahmoud Abbas utan konservfirman...)
Tack, Noa. Uttrycket torde dock vara lika sällsynt som det utrotningshotade "lotusblomma" för lesbisk (som pendang till fikus, då). Men Kalle är ju ännu stofilare än jag - det är ett av skälen till att jag läser hans sida - så jag tvivlar inte på att böckling är ordet som de riktigt hippa katterna använder.
Anonym: mycket tyder på att HMK Gustaf V hade homosexuella böjelser (och inte för att det är nåt fel med det).
Heliokles m.fl: i min värld är "böckling" ett uttryck som främst lanserades av Micke Dubois (R.I.P.). Han påstod själv att det var hans pappa som hittat på det, men det ska vi nog ta med en nypa salt.
Nonsensakuten: det var tur att det var just den här bloggen du märkte ord på, eftersom det är ett av ytterst få ställen där det inte anses ofint.
Kalle: Jag kände mig ganska usel när jag gjorde det men förstod samtidigt att du snabbt skulle rätta till den där lilla malören. Allt för konsten.
För att ge lite, ehem, kött på benen om huruvida V-gurra var böckling:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Haijbyaff%C3%A4ren
Det om att Svullo skulle ha kommit på uttrycket tror jag inte stämmer, frågade en 45årig böckling och han sa att det kallades de redan på 60-talet. Kan bög-termen möjligen härsamma från fiskkonserven?
Ni får fråga någon Böck-lingvist...
Jag håller på att plöja en mängd biografier om V-Gurra just nu.
Jag tror att Queer skulle passa bättre än bög.
Han var ju framstående brodös också.
Han fick i alla fall en hoper med barn med frugan som hette Viktoria men hon hade ihop det med en läkare som hette Munthe...
Det var försynt och fint sagt, Kalle Lind. Att mycket tyder på...
Och för den som vill veta mer "i ärendet" rekommenderar jag varmt
boken "Ers Majestäts olycklige Kurt" av Lena Ebervall och Per E Samuelson.
Surkärringen: fast den där Haijby-romanen du refererar till tror jag inte man ska lita blint på. Det är ju just en roman. Jag bläddrade lite i den på Pocketshop och ställde mej instinktivt mycket skeptisk till några sekvenser där Gösta Ekman d.ä. och Karl Gerhard var mycket slippriga på ett fjolligt vis inför kung Gustaf och den olycklige Kurt - ett sceneri jag håller för ganska osannolikt och framför allt ett resultat av fria fantasier.
Clas: queer är ju oftast det bästa uttrycket om man anar att någon haft någon form av icke-heterosexuella böjelser. Han kan ju mycket väl ha älskat sina drottningar innerligt och passionerat. Vill minnas att Gustaf von Platen hävdar det i sin Gustaf V-biografi, och han hör på intet vis till dem som på ett sippt sätt vägrar att erkänna kungens homosexualitet. Tvärtom berättar han ganska explicita historier (och vill ni veta mer om det rekommenderar jag "Människor som gått till överdrift", i bokhandlar i april).
Ordet "bög" kommer, har jag för mig, ursprungligen från "bulgar" via franskans "bougre". Det skulle syfta på bogomilerna, en bulgarisk kättarsekt som ansågs praktisera stjärtsex allt som oftast. Samma ord ligger till grund för engelskans "buggery". "Böckling" torde väl snarast ha blivit i efterhand kopplat till homosexualitet genom ordlikheten.
Men några fler bevis än "historier" verkar det inte finnas. Och Haijby som var mytoman. Men att ryktet inte skadar den bild vi har av Gustav V som en snäll gubbe är väl ett gott tecken? Jag skulle vilja veta hur det egentligen var med Karl XIV Johan och Magnus Brahe. Kungen som fick ett enda barn, och som inte såg sin fru på 12 år. Fick man fram bevis om honom skulle det bli folkstorm!
Det finns en tämligen innehållsrik P3-dokumentär om Haijby-affären, där det framställs som tämligen okontroversiellt och väl dokumenterat att nämnde kung hade smak för sex med män.
Att sedan Haijby var en skojare förändrar inte det.
Gubben Far: nja, både och. Det finns första- och pålitliga andrahandsuppgifter (Gustaf von Platen, chefredaktör för Vecko-Journalen, kungaorganet numero uno när det begav sej, berättar en historia om konungen och en fotograf som inte läggs fram som ett löst rykte) om Gustaf V:s homosexualitet.
Och oavsett om Haijby var mytoman eller ej, så betalade väl hovet ganska stora pengar för att han skulle hålla tyst om sin relation med kungen? Det var väl först när han slutade vara tyst som de spärrade in honom? Och allt sammantaget är för all del inga bevis, men väl starka indicier som framför allt påminner om ett drastiskt annorlunda - och naturligtvis mycket sämre - samhälle.
Kråkfällor och tvesjärtsspray kanske skulle vara en logisk varumärkesutvidgning?
Jo, någon måste tydligen någon gång ha hört rykten om något, annars skulle de väl inte ens tänkt tanken att Haijby hade något att komma med. Och blivit så rädda att de höll de stora pengarna hemliga också för kungen själv. Redan det är ett indicium. Å ena sidan var ju Gustav V så pliktmedveten, fantasilös och korrekt att det är osannolikt att han skulle tillåta sig vad som helst. Och med Haijby! Blä!! Å andra sidan var det förstås en tid då överklassen faktiskt ibland kunde tillåta sig vad som helst, bakom fasaden. Drastiskt annorlunda, jo. Och att kungens främsta plikt är att avla heterosexuell avkomma står veterligen inte skrivet i successionsordningen.
I varje fall med Haijby, menade jag. Om man tänker att han skulle kunna ha fått Gösta Ekman.
Skicka en kommentar