tisdag 30 mars 2010

Avdelningen Osannolika Sammanträffanden: Ulf Olsson och Charlie Norman.

2005 greps och dömdes Ulf Olsson för två groteska flickmord begångna 1989. Nog sagt om det. Olsson var en tragisk och direkt bisarr figur, saknad av ingen, vilket inte gör hans liv mindre solkigt.

1993 - det vill säja fyra år efter att morden begåtts och elva år innan de avslöjats - medverkade han i en Tom Alandh-dokumentär, "Kronofogden kommer". Där placerade han sej själv under en vägg på vilken han hängt upp två teckningar av lemlästade flickkroppar. Att han, medvetet eller omedvetet, försökte skicka ut en signal behöver man inte vara kvasipsykolog för att ana.

Redan detta är ju en smula märkligt. Inför påslagna kameror lät Olsson - som i dokumentären pratade om sina pengaskulder - antyda att hans påsmjöl var smutsigt och hans händer blodstänkta. Alandh trampade runt med sitt team i det, gissar jag, något ingrodda ungkarlshemmet, fullkomligt oanande att mannen han intervjuade var landets näst mest eftersökte mördare näst Palmes.

2005 häktas alltså Olsson på DNA-bevisning. I samma veva publicerar Aftonbladet den här bilden:Den är hämtad från Alandhs dokumentär. I tidningen hade den till och med den tidkod referenskassetter man lånar från SVT har.

Samma dag tidningen publiceras ringer telefonen på Hej domstol!-redaktionen på Sveriges Radio i Malmö. En mycket upprörd Tom Alandh söker redaktionsmedlemmen Ola Norén. Alandh gormar länge och väl i telefon innan Ola lyckats utröna vad han egentligen har på hjärtat. (Alandh var för övrigt i gott sällskap när han ringde Hej domstol!-redaktionen och var förbaskad.)

Det visar sej att Ola är den siste som lånat den vhs från SVT som Aftonbladet-bilden av allt att döma är hämtad från. Alandh menar att Ola sålt bilden till kvällstidningen. Han tycker det är oetiskt och oförsvarligt och andra saker som börjar på o.

Eftersom Alandh dessutom är oresonlig avbryts samtalet abrupt. Vi börjar gräva i saken. Inte fan har Ola Norén eller någon annan på redaktionen lånat nån dokumentär om folk som är jagade av kronofogden? Varför i hela fridens namn skulle vi ha gjort det?

Till slut får vi klarhet i saken. På samma kassett - SVT referensbandar tre-fyra timmar i stöten - ligger en Ingela Agardh-intervju med Charlie Norman. Den har Ola förstås lånat! Där har vi det! Att nån av oss skulle ha lånat en troligen ganska intressant dokumentär är otänkbart, att nån av oss skulle ha lånat en troligen ganska ointressant intervju med en bortglömd gubbe är däremot högst tänkbart!

Ola ringer upp Alandh igen. Denne lugnar sej något när han får den, visserligen bisarra men helt sanningsriktiga, förklaringen. Ola tycker Alandh ska be om ursäkt för att han domderat som en furie. Alandh insisterar på att han inte domderat ett dugg. Han hänvisar till dokumentärfilmaren Olle Häger, som tydligen suttit i samma rum när Alandh ringt, och menar att Häger inte heller tycker Alandh brusat upp.

Det är så många gubbar i samma anekdot att jag hade varit helt sprallig om det inte låg en så sjukt obehaglig historia i botten.

Vem som kopierat av Olsson-bilden från Alandhs dokumentär vet jag inte idag heller. Jag är inte heller så intresserad. Jag nöjer mej tillräckligt med det bisarra sambandet mellan Ulf Olsson, Charlie Norman, Ingela Agardh, Tom Alandh och Olle Häger.

13 kommentarer:

Feedback66 sa...

Oj, vad bisarrt. Men det var alltså en ren slump att Olsson var med i en dokumentär om kronofogden, eller? Var han känd på något vis på den tiden?

Kalle Lind sa...

Feedback66: inte ett dugg. Alandh hade väl hittat honom i nåt register över folk som inte kunnat pröjsa räkningarna eller fått nåt hett tips.

Erik sa...

Detta var ju sån gubbröra att man blir helt matt.

Men om Alandhs dokumentär gått på TV borde det väl inte varit några problem att få fram bilder ur den för en murvel med tillgång till en VHS? Misstankarna mot Ola borde väl riktas mot vem som helst egentligen?

//
Erik

Kalle Lind sa...

Erik: den hade ju gått på teve tolv år tidigare. Sannolikheten att journalisten som geschwint skulle få fram bilder på den nyhäktade flickmördaren skulle ha just den Alandh-dokumentären är ju mindre än att fyra trettinåntings lånat en vhs med Charlie Norman.

Det finns så klart andra sätt att få fram gamla filmer: man kan ofta köpa från SVT, man kan gå till Arkivet för Ljud och Bild. Just den här bilden var uppenbart hämtad från SVT:s arkiv eftersom det fanns en tidkod på den.

Erik sa...

Och det var inte Ola alltså.....märkligt

Arrug Slahmag sa...

Kalle Lind, apropå arga människor som ringt till Hej domstol!

Kan du utan att googla svara på om Åke Cato ännu är i livet?

Kan du det så förtjänar du ännu mer respekt som Sveriges främst nöjesgubbolog.

Kalle Lind sa...

Arrug: visst är han det. Jag läser dagligen - åtminstone veckoligen - hans blogg. Kan särskilt rekommendera den här inlägget om hans kommande memoarer:

http://acato.wordpress.com/2010/03/28/pa-skanning-efter-den-tid-som-flytt/

Anonym sa...

Det är nåt obehagligt över denna historia, kanske för att Olsson är en ytterst obehaglig figur.

Min lista över kända människor som jag på märkligt manér och i bisarra sammanhang blivit utskälld av är som följer:
Politikern och fd. EU-parlamentarikern Anders Wijkman.

Ja, det var väl alla. Jag ringde till honom i Bryssel när jag skrev en C-uppsats. Många gånger (typ 7) på en 20 minuter, utan att han svarade. Sen var det inte mer med det. Sen ringer han upp mig efter en stund och är precis tokig och undrar varför i helvete (nåja, jag minns inte om han svor, men han var väldigt, väldigt upprörd) och undrar hur jag vågar ringa och störa honom i hans möte med ambassadören. Kanske inte så lätt för mig att veta hans möteskalender, så där 300 mil från Bryssel. Han var oerhört otrevlig. Själv blev jag oerhört fokuserad. Jag smulade sönder den reslige politikern med någon minuts harang om hur obetydlig han var för mig, för min C-uppsats och för resten av universum. Sen bad han om ursäkt (vilken jag naturligtvis inte godtog), lade på och cashade in en rätt fet lön och stämplade ut för dagen (jag spekulerar här). Och jag återgick till mitt miserabla obetydliga liv (obs, ingen spekulation utan byggd på ren fakta). Så var den historien. Håll till godo

/J

Trampe sa...

Killen som plåtade dokumentären var på min journalistutbildning och föreläste. Han berättade om hur han fått ett samtal från några som ville ha råmaterialet till filmen, då det avslöjats vem som mördat Helén. Han blev givetvis ganska chockad.

Johan sa...

Jag kan tillägga att The Critics, en blogg som recenserade andra bloggar, för vilken jag bl.a. skrev en recension av Kalles blogg, mottog ett par uppmaningar från U. Olsson att recensera hans blogg.
Bloggen var medioker och hade givetvis stora inslag av rättshaveri. Ingen av oss i redaktionsgruppen ville ta i den med tång; och speciellt inte efter att vi fattade vem det var.
Varken sörjd eller saknad av någon, arma människa…

Valdemar sa...

Tomas Ravelli ringde ju också och var o-erhört arg.

Kalle Lind sa...

Valdemar: jo, men den historien får du berätta i nåt sammanhang där det inte står mitt namn överst på sajten. Jag vill inte riskera att den gamle VM-hjälten egogooglar sej till den anekdoten och kopplar den till mej. Jag och Tomas kanske ses nån gång.

Anonym sa...

Hej!

Apropå ännu icke avslöjade mördare i TV sammanhang - Thomas Quick har en ack så liten roll i tv-serien Sinkadus från 1980 i en scen med Hans Ernback. Han finns till och med listad på IMBD http://www.imdb.com/name/nm1061706/

Fridens
/Björn