I likhet med de flesta av er satt jag häromsistens och avverkade Solstollarnas matiga sajt och sprang då på programmet "Ola, Per och Ministollarna". Det är inget program jag själv minns, trots att det gjordes så sent som 1995, det vill säja långt efter skandalsuccéen med Solstollarna och och ännu längre efter de orättvist bortglömda Dörren och Drömplanket.
Förutsättningarna för nåt minnesvärt var väl heller inte de bästa. Per Dunsö och Ola Ström, som alltså gjort x antal roliga och musikaliska barnserier under åttitalets tidiga år, hade sakta blivit persona non grata på SVT.
Trots att Solstollarna faktiskt varit en framgång och en andra serie beställts av SVT och blivit en - moraliskt lika tveksam men dock - framgång även den. Trots att de parallellt med stollarna gjort jullovsserierna Toffelhjältarna som åtminstone en tolvårig Kalle Lind tyckte var festliga (även om de inköpta tecknade serierna nog var allra festligast). Trots att de efter stollar och hjältar gjort rymdkomedispektaklet Cozmoz utan några som helst flickbröst synliga.
Någon hade helt enkelt bestämt att de där båda snubbarna i hjälmfrillor inte var så heta längre. Efter Cozmoz blev det några sommarlovsserier på gryningstid och därefter TV-shop (både "Doro" och "TV-grillen" är minor classics med sina calypsostämningar).
Och efter det blev det alltså "Ola, Per och Ministollarna". Ett säkert äkta engagemang i miljö- och barnfrågor kunde inte dölja att serien spelades in på Västeuropas deppigaste galleria, Mobilia i Malmö, "på en tillfälligt uppbyggd scen mitt emot Emils Café, mellan Siba och Onoff". Och att den gick på tisdagar 18.00 i TV4. TV4 Skåne, ska tilläggas.
Det hela kunde ha förblivit bortglömt och osaknat om inte någon - min kvalificerade gissning är främst Ola Ström - bestämt att parets gärning inte ska fördunklas helt. På sajten presenteras duons femtonåriga karriär utan urskiljning. Det som var riktigt bra kommenteras knappt, det som av olika anledningar inte var lika omdömesgillt råkar Ola Ström ha ganska många foton sparade från.
Extra konstigt blir det så klart när citat och bilder hamnar jämte varann på det här sättet:
måndag 28 juni 2010
Skärmdump från Mini-Solstollarna.
Etiketter:
barnkultur,
bortglömda gubbar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kalle, äger du ett ex av Karl Gerhards 'Om jag inte minns fel'?
Annars kom jag just över ett som du kan få.
Herre min gud! Bara att de orkar bygga siten betyder väl att de är föredettingar?
Det där citatet funkar även på bilden ovanför (på stollarnas site alltså), den där två barn låtsas vara kaniner eller nåt...
Skicka en kommentar