torsdag 7 oktober 2010

Socialpolitisk satir.

I Malmö heter hemlösas tidning Aluma. Ingen vet varför, men nu gör den det i alla fall. Jag brukar medverka med texter. Jag gillar det. Det innebär att jag kan få vara politiskt korrekt. Senaste numret har temat myter. Jag nedtecknade sålunda en modern myt.I antiken fanns myterna om Odysseus och Herkules. På vikingatiden traderades myterna om Egil Skallagrimsson och Tors brudfärd till Utgårda-Loke. Ute i svenska byar trodde man länge på myterna om skogsrån och huldror, tomten och näcken. Än idag vävs legender i landets stugor och lägenheter, på frisersalonger och i taxibilar. Det här är ...

MYTEN OM DALTANDET I VÅRA FÄNGELSER

Det var en gång ett land i utkanten av Europa där det stundom var så kallt att folket fick hälla K-sprit i sina automobiler. Folket voro tämligen välmående sedan en ny regent med sammetsögon sänkt den förtryckande villaskatten och hans skatteförvaltare med den stolta hårmanen infört avdrag för vaskning och tvagning av hemmanen.

Ändock voro folket inte lyckligt, ty folket visste att bakom tukthusets portar levde dråpare och plundrare i rikedom och överflöd. Blotta tanken på den lyx som stundligen undfägnades de onda på insidan, gjorde folket vredgat och fick deras sinnen att rinna på.

På stockhuset Kumla satt rövaren Tjyv-Jocke. Han hade indrivit förfallna skuldsedlar åt en sammanslutning för motorvelocipedburen ungdom tills länsman och fjärdingsman infångat honom och lagmannen sänt honom till sinkabirum. Åt detta hade Tjyv-Jocke glatts och med tillförsikt skådat fram. För honom var Kumla ett palats.

Varje morgon förnöjdes han åt att väckas strax innan tuppen gol över nejden. En av palatsets blåklädda betjänter skrek kvittrande ”god morgon”. När Tjyv-Jocke hängde sig kvar i sömnen ytterligare några sekunder, drog betjänten på sin skinnhandske och skakade vänligt Tjyv-Jocke lite fram och tillbaka på madrassen.

Med ett skratt skuttade Tjyv-Jocke upp från sin brits. Han råkade trampa fel och föll handlöst, men fångades upp av fångkammarens motsatta vägg. Tårögd av rörelse – och smärta – tackade Tjyv-Jocke de högre makter som gjort cellen så liten att han inte behövde falla raklång på golvet.

Därefter gick Tjyv-Jocke med fjäderlätta fjät genom samlingsrummet. Kniv-Jonny och Dräpar-Bogdan från konkurrerande motorvelocipedsällskap hälsade honom vänligt med långfingrarna. Tjyv-Jocke lögade sig hastigt i det nästan varma vattnet för att undvika närmare samröre med Kniv-Jonny, som kunde vara på kinkigt morgonhumör.

Visslande tågade Tjyv-Jocke tillbaka till cellen för att iföra sig den i princip skräddarsydda kostymen, märkt med Kriminalvårdsverkets eget stiliga monogram. Det lät sig nu inte riktigt göras, eftersom en hel skara betjänter hade älskvärdheten att ytterst noggrant städa hans cell och omsorgsfullt lägga hans papper i oordning. Han klädde sig ute i samlingsrummet och strosade iväg för att frukostera i de andra käcka junkrarnas sällskap.

Några ögonblick senare vrålade en av betjänterna artigt att det var dags för avgång till dagens göromål. Muntert visslande tågade så karlarna på led till palatsets arbetsinrättning. Där satt de sedan och skruvade skruv A i hålet B för att därefter applicera mutter C runt skruv A, med kortare pauser för födointag och slumpvisa pisseprov.

Tjyv-Jocke lät med glädje sitt vatten i den mugg betjänten överräckte. Inte minst gladde det honom att inte behöva vara ensam utan istället få dela en så minnesvärd händelse med en okänd mansperson.

Tjyv-Jocke var vid extra frimodigt humör just denna dag, alldenstund hans trolovade Valium-Eva ämnade göra en visit. Han ledsagades av en betjänt till besöksrummet, där Valium-Eva redan väntade. De omslöt ömt varandra – efter att ha dragit papperslakanet över britsen – och skänkte därefter en tacksamhetens tanke till de blida övervakare som försett rummet med våtservetter och mandomsskydd i skönaste latex.

Sedan de delat en kopp pulverkaffe och en Rohypnol från Valium-Evas bysthållare, bekände Valium-Eva att hon hade för avsikt att bryta deras förbindelse och istället knyta band med Sutenör-Harry. Visserligen älskade hon Tjyv-Jocke, men han hade blivit så frånvarande sedan han flyttade in på Kumlapalatset.

Tjyv-Jocke mottog beskedet med rörelse, enär det viktiga för honom var att Valium-Eva omhändertogs väl. För att understryka sin upprymdhet dunkade han rytmiskt sitt huvud i väggen och tog farväl av Valium-Eva med en känsloladdat ”jag hatar dig!”

Efter besöket och beskedet var det en sann fröjd att få stryka av sig inför den främmande betjänten som böjde sig ner för att kasta ett getöga upp i Tjyv-Jockes sprund.

På kvällen kunde Tjyv-Jocke knappt bärga sig inför finalen på dagens alla glädjeämnen: Den Stora Inlåsningen. Med femton minuter kvar till åtta hörde Tjyv-Jocke rasslet från betjäntens nyckelknippa. Han fällde en tår av tacksamhet över omtanken. Nu hade han bara elva timmar framför sig av total ensamhet, reklamfinansierad television och hårdför självtillfredsställelse. Sedan skulle betjänterna på nytt ryta ett vänligt ”godmorgon” och bjuda honom välkommen till ett dignande smörgåsbord av hotelser och trånga utrymmen.

Tjyv-Jocke somnade redan innan klockan slagit två, lutande huvudet i sin egen sköna kallsvett. Han var in i själen lycklig över det dalt som dagligen visades honom. Den enda bittra örten i glädjekalken var tanken på att han skulle behöva lämna palatset Kumla om bara fyra år.

17 kommentarer:

Anonym sa...

Vackert, det här borde man läst i grunskolan.

Wulfahariaz sa...

Egil Skallagrimsson var en fullt historisk person, och berättelsen om honom är knappast att betrakta som mytisk.

Kalle Lind sa...

Wulfahariaz: hur mycket jag än älskar kontakten med petimäterläsare så måste jag nog säja att här klyvs hår. Ty även om den gode Egil var historisk, så nedtecknades ju faktiskt Egil Skallagrimssons SAGA. Var börjar och slutar en myt? Är Snorres saga om Skallagrimsson verkligen att betrakta som en, källkritiskt underbyggd, skildring av sanningen? Kan inte lite ha byggts på och dragits ifrån och antagit mytiska proportioner?

Om Egils farfar Kvällulv sades det för övrigt att han var en varulv. Även om Kvällulv var historisk - kan vi inte gissa att en del av det som förtäljdes om honom närmade sej det mytiska?

Staffan sa...

Jag vill minnas att Aluma står för Aktion Lund-Malmö. Är lite osäker på A:et, men 99% säker på att att resten är rätt.

Pierre sa...

Någon har läst Röde Orm?

Kalle Lind sa...

Pierre: tja, någon har väl absolut läst Röde Orm. Den tillhör ju de älskade klassikerna i svensk litteratur. Själv har jag aldrig, skam till sägandes, läst romanen (Charlie Christensens serieversion har jag läst på biblioteket). Personer jag vet har läst Röde Orm är Charlie Christensen, Hasse Alfredson, Sten Broman och min gamle klasskamrat Myrsloken.

Niklas sa...

Någon vet varför; från hemsidan (efter googling):
Vad betyder Aluma?

Namnet på tidningen är en kombination av några olika ord eller uttryck:

Al umma: betyder ungefär ”en grupp människor förenade av ursprung” på arabiska.

Uma: betyder ”ett” på portugisiska.

A lume: betyder ungefär ”i ljuset av” på italienska.

Theo sa...

Det här har blivit en av mina absoluta favoritbloggar sen jag upptäckte den för ett par månader sedan. Helt otroligt bra, och en bra post det här med. :)

Därför känns det lite retfullt att den första kommentar jag faktiskt kommer mig för med att skriva är en nitpick:

"Ändock voro folket inte lyckligt, "

'Folket' är väl ändå singular? Och 'voro' är (nåja, var) ju som alla vet en pluralform.

Vem är det på bilden förresten?

Kalle Lind sa...

Theo: först kommer du och besserwissrar dej och sen vill du ha hjälp att tyda referenserna? Hur tillmötesgående tror du att jag är?

"Folk" böjs normalt faktiskt i plural, eftersom folk brukar vara mer än en, så egentligen har väl varken du eller jag rätt. "Ändock voro folk inte lyckliga" hade nog varit det mest tillfredsställande. Min gammelsvenska är lite ringrostig.

Angående frågan "vem är det på bilden?" så är det svårt att svara på enär bloggposten har två bilder. Den ena föreställer en ökänd rapartist, den andra en Norrköpingspoet.

Sweex sa...

som för övrigt heter ken ring...och med tanke på att du blev "veckans homie" i sydsvenskans gratistidning i går så borde ju det vara hemmaplan :)

Theo sa...

>Theo: först kommer du och besserwissrar dej och sen vill du ha hjälp att tyda referenserna? Hur tillmötesgående tror du att jag är?

Ganska, tydligen. :)

F ö är det en obeveklig universums lag att om man rackar ner på ett språkligt fel någon annan gjort gör man oundvikligen ett liknande själv. I det här fallet skrev jag uppenbarligen "vem" när jag menade "vilka".

Anonym sa...

Tjyv-jocke hade aldrig gjort en människa förnär under sin karriär som ungdomsledare i lokala motorcykelföreningen heller antar jag... han bara råkade befinna sig på plats när upptuktning av lokala företagare och andra element av den skattebetalande befolkningen befann sig på fel plats?

Lika barn leka bäst... i finkan.

Kalle Lind sa...

Anonym: det dröjde ändå några timmar innan den sortens kommentarer började ploppa in. Om du läser noggrant så ser du säkert att poängen inte är huruvida Tjyv-Jocke är skyldig eller ej, eller huruvida Kriminalvården är ett prickfritt verk eller ej, utan att det dalt man ibland hör människor - påfallande ofta människor som inte vet ett piss i ämnet - påstå genomsyrar svenska fängelser.

Jag har själv jobbat i fängelse. Jag är övertygad om att fängelser behövs. Men jag försäkrar: nåt dalt såg jag inte röken av.

Anonym sa...

Jag vill hylla dig, Kalle Lind, för din underbara satir och, vad jag helt subjektiv anser, komiska genialitet.

Har följt din närvaro på etern, televisionen och på internet. Tack för att du bidrar med din humor, din kunskap och din kvikhet. Den glädjer mig alltid

/Obeka

Wulfahariaz sa...

Bäste MmeS, inte vill jag besserwissra mig det minsta, men det kan nog uppfattas som djupt kränkande av eventuella västnordiska läsare om du jämför en isländsk "saga" med en svensk "saga". Det är helt enkelt två olika saker. Din argumentation påminner om amerikanska kreationistister som säger "mähallåh, evolutionen är ju bara en TEORI!" ("Teori" har då en helt annan betydelse än vad vetenskapsmännen lägger i det.)

Annars håller jag med om att gränserna kan vara flytande. (Personligen tror jag dock för övrigt att "Tors brudfärd" är en skämtnovell sprungen ur Snorres egen penna, och således inte heller någon myt i egentlig mening.)

Förlåt, jag är tråkig. Nu blir det inga fler kommentarer från mig om du inte skulle råka skriva något nedsättande om hårdrock.

Kalle Lind sa...

Obeka: hm. Generad. Tack.

Wulfahariaz: jag hör dej och köper argumentationen, men vidhåller likväl att begreppet "myt" är en smula flytande. Även om en människa har existerat så kan ju nåt vi kallar myter traderas om denne (jag har just skrivit en bok om Cornelis, så jag vet).

Och visst, myt i den mest exakta betydelsen, en saga som på något vis försöker förklara människans/livets/jordens/nånting annats uppkomst, är det ju då inte fråga om. Men visst är hela den där texten jag skrivit en sorts lek med dessa ord och begrepp?

Henric sa...

Jaja, myt hit och Frans G Bengstsson dit (Jan Guillo har också läst Röde Orm, enligt självbiografiskt alster anmält på denna blogg). Det stora mysteriet är vad den person som skymtar till höger om Plura har på huvudet. Och om det är så att det är en ridhjälm, vilket det ser ut som, varför har han en sådan på sig i Berzelii park?
F.ö ska du ha stort beröm för din förmåga att tryfera bloggen med fantastiska bilder.