torsdag 6 mars 2008

Rapport från en inspelning: julkalender 2008.

I måndags startade så inspelningen av den julkalender kvällspressmurvlarna den andre december kommer att ha sina barn att bedöma framför tjugo liter avdragsgill julmust. Idag hedrade undertecknad inspelningsplatsen med min närvaro.

Jag ifördes en gangsterkostym á la Pysar & sländor (som ju Guys and dolls heter på svenska) och fick köra runt med Fredrik Dolk i en pytteliten bil på ett gäng låtsasgator i en låtsaskorsning i en gammal regementsbyggnad i Ystad. I sammanfattning: en vanlig dag på kontoret.

Jag vet aldrig hur mycket man får säja om sånt här, men pressen har ju redan nosat upp en del övergripande detaljer och jag gissar att ingen blir putt över följande avslöjanden:

* Anders Johansson ser lustig ut i afropermanent

* Fredrik Dolk verkar ansträngd i orange ullkavaj med Gudfadern-cape hängande över axlarna i maxat strålkastarsken

* Stig Grybe vill helst inte framträda i bara småbyxor och går antagligen inte att pressa in i en koffert (OBS! teamets gissningar och inte från Grybes mun - kanske visar det sej att Grybe gladeligen flashar gubbhänget och tillhör minoriteten åttiåriga elitgymnaster).

* en teveinspelning är väldigt beroende av en kamera.

* pajar kameran plötsligt under en lågbudgeterad teveinspelning så att man måste köra ner en ny tretti mil från Göteborg med påföljd att en halv inspelningsdag försvinner så kan situationen bli stressad.

* det tar minst en halv dag att tillverka en hjälm i form av ett ägg.

* det tar minst en halv dag att tillverka en hjälm i form av en kyckling.

* det tar minst en halv dag att tillverka en hjälm i form av en höna.

* har manusförfattarna skrivit in ett stort hemligt sällskap där alla bär huvudbonader i form av ägg, hönor och kycklingar, kan dom lätt få lite sura blickar av hjälmtillverkaren.

Att vara med och skriva en julkalender är naturligtvis ett ärofyllt uppdrag för en gammal tevenarkoman född på sjuttitalet. Tillsammans med Melodifestivalen och Disneys timslånga reklamblock för årets filmsläpp är det SVT-monopolets sista bastion, och oavsett kvalitet vet man på förhand att man kommer att vara delaktig i en klassiker: också Broster, Broster med Claire Wikholm står ju inskriven i den audiovisuella historien i genren indoktrineringsteve och stillbildstecknade Marias barn som SVT:s svar på helvetes förgård.

Jag och Måns Nilsson har skrivit manus efter Måns ursprungsidéer, varav en var att som omväxling göra en kalender som inte är så puttenuttig: modellbyggen av småstäder med fallande papperssnö närmast kameralinsen och en air av oskuld, femtital och pipdoftande tweed.

När man då träder in i dom här extremt stiliserade studiomiljöerna där allt är vitt, grått och statiskt - med statister uteslutande klädda i vitt och beige - inser man att regissör och scenograf tagit honom på orden.

Det enda yttre tecknet på att vi rör oss i en julmiljö är ett prång i den underjordiska stadsmiljön där en julbock står och gnager på en halmbal. I övrigt är det urbant, avskalat och kliniskt fritt från bullbak och myspys. Det är ganska cool.

Sen finns det för all del också en tomte och några nissar gömda nånstans i handlingen. Men ärligt talat gick vi mer igång på att skriva om frimuraraktiga skurkar med fjädrar på huvet, knasiga uppfinningar och en manisk robot (spelad av en man som verkar gå under tilltalsnamnet Robot Man).

På sjuttitalet anklagades Trolltider för att plädera för hedendom. Staffan & Bengt fick skit för en tomte med pistol på papperskalendern. Om nån anklagar vår kalender för att vara avkristnad och dignande av skräpkulturella klichéer kan jag inte riktigt argumentera emot.

Men den blir garanterat festligare än Marias barn.P.S. För övrigt är det en kulturskandal att den enda vettiga porträttbild på Stig Grybe som går att googla fram är den överst. Herregud - karln gjorde ju både Antes hambo och - som synes - monologen Roban i början av sextitalet.

Och om man vill ha modernare exempel: Vesper Johnson i Trenter-serien. På åttitalet.

7 kommentarer:

Gurra G sa...

Vad någon verkligen borde göra är en julkalender med hinduistiska traditioner och inte säga ett ord om julen/jesus/krubban/gröten
ojoj vad vissa skulle gå i spinn

Thomas E sa...

Det här inspirerande mig till att kolla på Wikipedia om forna tiders julkalendrar. Det är otroligt hur lite jag kommer ihåg, både från tiden då jag själv var i rätt ålder och från tiden då min grabb var i rätt ålder för julkalendrar. Barnen i höjden borde ju etsats in i mitt sinne precis som storpotäten har traumatiserat mina generationskamrater, men allt är borta. Det här fick mig dock att minnas Åke Arenhill, upphovsmannen till en julkalender och innehavare av det snyggaste skägg som synts i svensk TV, ett ämne för ett annat inlägg kanske.

Jesus sa...

Jag håller med. Ingen vill se den fejkad och överdriven julstämning är inget man vill se. Kyckling hattar däremot, där har ni nått som man kommer komma ihåg!

jesus igen sa...

oj vad konstigt jag skrev.

Erik sa...

Ja visst är det skräp att Stig Grybe inte har minst tio hyllande hemsidor. Vad ännu värre är. Det finns snudd inga bilder, inga hemsidor som hyllar Carl-Gustaf Lindstedt. Jag blev ledsen när jag oväntat märkte detta.
Min enda förklaring är att de som diggade honom mycket, aldrig lärt sig datavärlden. Samma för Grybe!
Skojigt "skvaller" :-)

Kalle Lind sa...

Erik: fast det förklarar inte att det finns en fyllig Gits Olsson-sida och en habil Cello-sida.

Viola Toth sa...

Ska bli spännande att se på TV! Är själv en Gallus Gallus agent så det ska bli kul :)