tisdag 25 mars 2008

Saken är biff - och banan!

I en tidig Rocky-stripp - som jag nu har ägnat halva natten åt att försöka leta fram med nedslående resultat - läser Martin Kellermans alter ego en gammal Biffen och Bananen-sida. Det är en händelse som ser ut som en tanke.

Den serietradition Rocky främst bygger vidare på är inte, som det ibland påstås, Charlie Christensens Arne Anka - som är en hopplöst åttitalistisk machovänstersatir - eller Robert Crumbs Fritz the Cat - som är en sextitalets karnevalistiska uppgörelse med det kälkborgerliga USA - utan stockholmsjargongens och ungkarlstillvarons Biffen & Bananen.

Att Rocky gärna jämförs med ankan och katten har förstås med ointresserade kulturjournalisters oförmåga att se annat än ytan att göra. Katt som super - anka som super - hund som super - här måste finnas ett samband! De skulle ju aldrig ställa Reservoir dogs bredvid riksdagens högtidliga öppnande för att båda innehåller män i kostym.

Kellermans Rocky och Rit-Olas Biffen & Bananen är båda samtidsskildringar. Kellerman håller tummen mot Söders och nollnolltalets pulsåder och skildrar stadsjeepskultur, mediahoror, vuxna människor som är fulla mitt i veckan och överbetalda dataspelswiggers. Hela tiden med ett finkalibrerat öra och en självlysande förmåga att transkribera enfaldigt gattugg till klatschiga onelinerbubblor.Rit-Ola på sin tid gjorde likadant. Biffen & Bananen skildrar en sorglös ungkarlstillvaro i Vasastan, främst under decennierna innan sextitalet kom och ritade om alla kartor. Biffen - vars främsta karaktärsdrag är att han är väldigt stor - lever tillsammans med Bananen - vars främsta karaktärsdrag är att han är väldigt liten - i en gemensam flat på Surbrunnsgatan. Efter tiotalet år med veckoliga niorutorssidor joinades dom av Galento - vars främsta karaktärsdrag är att han också är väldigt stor.

Tecknaren Rit-Ola - som Jan-Erik Garland enligt tidens krav på signaturer kallade sej - var bandyspelare i botten och inspirerades av en dansk löpartävling mellan en en köttätare och en vegetarian samt ett möte med den italiensk-amerikanske boxaren Tony Galento.

Serien kretsar m.a.o. en del kring idrott, ett ämne jag är aktivt ointresserad av. Men det är faktiskt inget hinder. Seriens kvaliteter ligger på helt andra plan.

Biffen, Bananen och Galento är sin tids sorglösa ungkarlsslackers. Damer existerar, men främst som nån man vill imponera på med ett slalomtrick eller genom att chevalereskt dra barnvagnen Sveavägen upp.

Annars sköter Bananen hushållet, gnäller på Biffens cigarraska, bonar golvet så Biffen står på pallet och ryar när Biffen och Galento krubbat i sej två kilo falukorv och tretti prinskorvar.Främst verkar Biffen & Bananen försörja sej genom att då och då vinna nån stor internationell idrottstävling (och detta var ändå i en tid då professionell idrott var nåt fult i Sverige). Precis som Rocky och hans polare ägnar de sin tid åt att resa till olika ställen - torpet i skärgården, pensionat i Åre, infödingsstammar i Afrika - och i övrigt driva runt i Stockholm och lyfta på hatten åt brallisar, kex och kalaspinglor.Språket är den stora behållningen i bägge serierna. Biffen titulerar Bananen "putte" och "pysen". Bananen förolämpar den tröge Biffen med tillmälen som "tjockskalle", "sopprot", "dönicke", "plattfot", "dromedar" och det helt förtjusande "nuffe", och man kan inte annat än att nicka entusiastiskt när man läser.

Provkör Biffen en bil är det förstås nåt "lattjo" med signalhornet.

Ser de en skicklig slalomåkare hojtar Biffen "akta´re!" och Bananen fyller i med "vilken snitsare!!!"

Insisterar Bananen på att de okultiverade Biffen och Galento ska lyssna på Brahms kommenterar Biffen "Broms är snorfin".Rit-Ola tecknade serien i 42 år, mellan 1936 och 1978. Det är så klart en bedrift i sej, att hålla en serie levande med så begränsat persongalleri och som i så hög grad bygger på jargong. En gång i tiden var serien tidningen 91:ans mest kontroversiella inslag: halva läsekretsen jublade och den andra hotade dramamässigt med bojkott.

Med facit i hand visade sej Biffen & Bananen vara den enda av tidningens serier som faktiskt kan ha nåt att säja till eftervärlden. Kronblom? Åsa-Nisse? 113 Bom? De var faktiskt inte ens relevanta när de var aktuella.

10 kommentarer:

Nero sa...

Småkagge, kubben, helfnatt... Vilket vokabulär! Ikväll ska jag börja rota i min 91:an-samling; jag minns att Biffen & Bananen repriserades där under ett par år i början av nittitalet.

Biffen & Bananen utgör ju för övrigt ett stycke svensk pilsnerfilms-historia, även om Åke Grönbergs och Åke Söderbloms rolltolkningar inte stod helt i paritet med Rit-Olas originalkaraktärer. Jag minns hur som helst att en av filmerna handlade just om löpartävlingen du nämnde.

gubben far sa...

Alldeles riktigt! En trovärdig liknelse, som gör Rocky rättvisa. Mer trovärdig än någons försök en gång att likna gamle Socker-Conny vid OA:s Mannen som gör vad som faller honom in.

Klas sa...

kul!
var hemma i påsk och plöjde exakt det albumet som serierutorna är skannade från. Skitbra.

Rockystrippen du letade efter var det den där han reciterar knep och knåpet från biffen och bananen med portiern som får dricks? Och hans kompis sitter uppe och spånar hela natten utan att lösa det.

Kalle Lind sa...

Klas: korrekt. I Biffen & Bananen ger Bananen sina lågbegåvade sambor en tankenöt om en portier som får tretti kronor i dricks. Slutruta: Galento och Biffen sitter uppe hela natten och funderar!

I Rocky läser Rocky denna seriesida för två polare. Slutruta: polarna sitter uppe hela natten och funderar!

Man kan säja att Kellerman i och med det gjorde en postmodernistisk hommage till en förebild. Man kan också säja att han stal.

Kalle Lind sa...

Klas: korrekt. I Biffen & Bananen ger Bananen sina lågbegåvade sambor en tankenöt om en portier som får tretti kronor i dricks. Slutruta: Galento och Biffen sitter uppe hela natten och funderar!

I Rocky läser Rocky denna seriesida för två polare. Slutruta: polarna sitter uppe hela natten och funderar!

Man kan säja att Kellerman i och med det gjorde en postmodernistisk hommage till en förebild. Man kan också säja att han stal.

Huskorset sa...

Mycket, mycket bra! Jag fick farsans fyra jul-album med Biffen&Bananen när jag var tretton. Läser om dem någon gång vartannat år.

"Biffen! De´e´en publik me´på kälken!" är nog min favoritreplik, från en strip som handlar om när B&b plötsligt måste delta i OS i Bobsleigh.
Givetvis vann de.

Vicken rackarns blogg du ligger inne med, pajsarn.

tioli sa...

Apropå språket måste jag bara säga att Bengt Linders ungdomsböcker från 60- och 70-talen är fulla av fantastisk och galen slang. Ett nöje att läsa om bölgrodor som brölar i vassen, omgivna av ord som ärtanpärtan, rabarber rabarber, brallis, fillimojäng, knickedickan, smash och störtball!

Kalle Lind sa...

Tioli: jag har faktiskt skrivit som hastigast om Dante och Bengt Linder -

http://kulturarbete.blogspot.com/2007/09/simma-lugnt-larry.html

Kaskar sa...

Haru cementat fast skägget din orre!

Biffen & Bananen är det överlägset roligaste jag läst i serieväg. Jag har garat så jag gråtit då jag läst den serien. Tack morsan och farsan som köpte in en nästan komplett samling av årstidningarna när jag var liten.

Rocky kommer inte långt efter men nostalgiker som jag är vinner B&B. En annan hommage från Rocky är att de brukade fika på Galento på Surbrunnsgatan

Andreas sa...

Helt sjukt, jag läste detta inlägg idag, och när jag några timmar senare åt middag så hade mejeriet lagt in vad som måste vara samma takenöt om portiern och dricksen på baksidan av mjölkpaketet! Spooky... (där fanns för övrigt också ett facit, så jag slapp sitta och grubbla hela natten)