Jag är inte helt säker på att detta verkligen blir en serie, men nånting säjer mej att det finns material för det.
Först - och möjligen sist - ute är i alla fall filmaren Carl Henrik Svenstedt, en av de många unga arga filmarbetare som käftade med Harry Schein när denne var allsmäktig VD för Filminstitutet, som han byggt upp tack vare att han var kompis med sossar.
Svenstedt säjer (tidskriften Intrig 1/92) om Schein:
"Han var en romantisk mogul som levde kvar i sina Hollywood-drömmar" (Schein beskrivs som verklighetsfrånvänd och diktatorisk = ganska hårt).
"Alla fula tricks lärde vi oss av Harry. Han lärde oss hur man upprättar falska protokoll och hur man håller kassa" (Schein beskrivs som ohederlig = hårt).
"Han var hård att ha att göra med - hård och sentimental som alla diktatorer" (Schein jämförs med "alla diktatorer", t.ex. Hitler, Bokassa och Djingis Khan = mycket hårt).
"Nej, Harry är ingen människa jag skulle vilja hamna på en öde ö tillsammans med. Då tar han kokosnöten" (Schein beskrivs som nöttjuv = ganska milt).
onsdag 10 februari 2010
Avdelningen Förklenande Omdömen Om Harry Schein del 1.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
20 kommentarer:
Harry Schein hör till den exklusiva skaran svenska män som såg ut som mumier när ännu var i livet.
Övriga medlemmar är bl.a Sverker Åström, Nils-Petter Sundgren och Björn Ranelid.
Jag hoppas att du inte missat Citizen Schein: http://www.youtube.com/watch?v=p4eiXkczcAU
I Spanarna diskuterades någon gång under tidigt nittiotal, under rubriken "icke-nyheten som nyhet" att det förekommit en löpsedel där det stod "Harry Schein - Jag är inte svenske sexturisten".
För unga läsare - Vid den här tiden hade en svensk man blivit arresterad i Thailand då han försökt köpa sexuella tjänster av minderåriga pojkar. Denne man var alltså inte Harry Schein, vilket ansågs vara löpsedelsstoff.
Till omdömena kan alltså läggas icke-pedofil. Milt, kanske rent av positivt?
Mårten: jag har skrivit ett tjockt glatt kapitel om Harry Scheins icke-pedofili. Kommer i "Människor som gått till överdrift" som kommer i april. Där nämns också Ulf Nilson, Christina Jutterström, Bo Strömstedt och varenda jävla medieprofil värd och inte värd namnet.
Utdrag ur "Citizen Schein" finns även här:
http://www.kb.se/schein/
Avsnittet "Kvällsöppet" är milt uttryckt fascinerande.
Hallo!
Min mor, Aina Bellis, arbetade för Harry Schein - under Svenska Filminstitutets första år som hans sekreterare, senare som utlandschef. Jag växte upp i den här miljön och Harry Schein var av och till middagsgäst hemma hos oss.
Harry Schein hade sina sidor, men inte så få av dem tillskrevs han av diverse filmarbetare som inte fick som de ville och som inte varit dådkraftiga nog att själva grunda och bygga upp Svenska Filminstitutet. Det var ju inte nödvändigtvis alla som kom dragande med projekt som verkligen var värda att finansiera, till exempel. Även om de ansåg det själva.
Uttalandena i den här bloggposten förefaller mig komma från just en sådan person.
Kör hårt,
Bellis
DanielM/ Anders E: KB:s Citizen Schein-sida är ju en veritabel guldgruva.
Bäst är förstås Kvällsöppet: PO Enquist utan grått hår! Schein öppnar med att citera Mao! Enquist säjer konstant "PensionatET Paradiset" om filmen som är själva diskussionsämnet! Vilhelm Moberg gissar att det är den dåliga teven som gör svenskar självmordsbenägna! Schein hävdar att det är en överklasshållning att se nostalgiskt på 30-talet! Moberg blir ärligt upprörd när Nils Petter säjer sej gilla Pensionat Paradiset: "Jag hade hoppats att den visats som avskräckande exempel"! Storartat! En helkvällsdebatt om att SVT visat en 44 år gammal långfilm! Med Palme i panelen!
Men även under flikarna "Videogram" och "Här är ditt liv" hittar man ju ren ädelmetall. Schein debatterar videogram med Hatte Furuhagen (som lyckas se cool och knäpp ut samtidigt) och en uppskruvad östgötska som lyckas gira undan ordet "censur" trots att det alldeles uppenbart är det hon vill ha. Schein är the voice of reason och samtidigt bedårande skitförnäm när han berättar att han köpt Schuberts samlade sonater "från ett sånt där otäckt multinationellt bolag som heter EMI".
Och i "Här är ditt liv" kommenterar Schein och Palme varandras tennisförmågor. Man kan tycka vad man vill om två arroganta maktbufflar, men ingen kan ta ifrån dem deras kvickhet.
Bellis: Schein är väl, som alla diffusa maktgubbar, en komplex figur. Han lär ha varit lika älskvärd mot dem han gillat - Bergman och olika sossar - som han var kall och hård mot dem han inte gillade, däribland svenska radikala filmare och Expressens Ulf Nilson.
Han hade visioner och byggde faktiskt upp Svenska filminstitutet, han hade vett att reagera mot censurrop, han var efter vad jag förstår en extremt kompetent direktör för både Filminstitutet och Investeringsbanken gällande debet och kredit.
Samtidigt hade han väl de egenskaper som krävs för att bli hög chef: känslokyla, arrogans, kontrollbehov. Och det är kanske inte bara positivt.
Fascinerande att se Sveriges statsminister sitta där som en vanlig, tålmodig, smått road panelmedlem. Och fascinerande att höra Nils-Petters diktion. De andra låter ju 1971, men han lät uppenbarligen 2010 redan på den tiden.
Btw, det ska väl stå "hård och Osentimental"? Eller var Djingis Khan känd för sina sentimentala känsloutspel?
J: När man ser åt personlig smak verkar de flesta diktatorer verkar vara lagda åt det sentimentala hållet, faktiskt (i ungefär lika hög grad som de dras till kitsch). Huruvida Svenstedt hade detta i åtanke är dock oklart.
J: nej, citatet är korrekt återgivet. Svenstedt syftar i någon mån på Scheins romantiska vurman för eskapistisk esoterisk konst utan verklighetsförankring.
Kalle Lind i svaret till mig:
Det är möjligt att du kände Harry Schein bättre än jag eller för den delen min mor, som förstås kände honom mycket väl, så att du verkligen har fog för det du säger om hans person. Det vet jag inte.
Men man ska hålla i minnet att uttalanden som Svenstedts alltid är partsinlagor. De är inte något slags objektiva sanningar, i den mån sådana över huvud taget kan uttalas om någons personlighet. Svenstedt är inte en opartisk, utomstående, analyserande betraktare - han är, per definition, motsatsen.
Egentligen vore det intressantare om någon för en gångs skull om en död, mycket framstående människa i osvensk anti-jantelaganda publicerade berättigat uppskattande omdömen. Men det är förstås inte lika roligt som att till allmänt skratt hänga ut någon som åstadkom ofantligt mycket mer än vad man själv någonsin kommer att göra.
Kör hårt,
Bellis
Bellis: jag vet inte riktigt varför du berättar att Svenstedt inte är opartisk - det är väl hela poängen med mitt inlägg? Ingen opartisk bedömare uttrycker sej väl så värderande? Att Schein var en herre som väckte känslor är väl inte särskilt kontroversiellt att påstå, och det är väl det som fascinerar mej.
Jag kände inte Schein ett dugg, utan bygger min uppfattning på det han själv och andra skrivit. Jag lägger heller ingen vidare värdering; från min horisont uppskattar jag rent generellt att folk är udda/färgstarka/avvikande, särskilt om det är människor jag inte behöver konfronteras med utan bara kan läsa om och titta på.
Det här är inte en objektiv blogg. Det är heller ingen renodlad tyckarblogg. Jag rotar fram saker som jag tycker är festliga eller belysande eller avvikande i tidningar och bibliotek.
I det här fallet tycker jag det var roligt just att Schein varit en så förbannat värkande vagel i ögat på Svenstedt. Och alldeles riktigt: det är inte lika roligt med folk som säjer "han var en bra kille" som folk som säjer "han hade snott min kokosnöt". Just begreppet "roligt" är ett nyckelord. Att skriva en krönika om Harry Scheins förträfflighet överlåter jag åt nån som har en uppfattning om den.
För övrigt håller jag inte med om att den allmänna hållningen, i det påstådda Jante-Sverige eller nån annanstans, är att man bör tala illa om de döda. Svenstedts utsagor är från tiden då Schein var i livet. Själv har jag som sagt ingen möjlighet att redovisa något annat än andras intryck.
Är det förresten inte hög tid att skrota Jante-myten? Är inte hänvisningar till Sandemose bara ett sätt för folk att säja att de borde ha mer beröm?
Jante-myten är nog alldeles för behändig för folk utan självinsikt som saknar förmåga att ta kritik för att någonsin kunna skrotas (läs: Stael von Holstein). Om man dessutom kan ta billiga politiska poänger genom att koppla "jante-myten" till socialdemokratin och välfärdsstaten är det såklart ett extra plus. Därför kommer det aldrig sluta tjatas om "jante-lagen".
Djingis Kahn var visst sentimental - hans kinesiska rådgivare lyckades ju övertala honom att bara beskatta Kina (istället för att följa den ursprungliga planen; döda alla och gör om landet till en hästhage).
...och så sparade han den första fjäril han någonsin sablat ihjäl också.
Dr No: Tack för infon. Jag har nog varit lite för snabb med att döma Djingis Khan.
Kalle Lind: Håller med dig fullständigt om Jantemyten.
När folk pratar om "Jante-Sverige" låter det ju som om 95% av alla svenskar bor kvar i samma förfallna lilla torp som de föddes i, aldrig tänker tanken på att göra karriär och knappt vågar sätta sin fot utomlands. Om man pratar med folk utomlands så är de snarare förbluffade över att vi bara är nio miljoner invånare.
Kalle Lind:
Nu syftade jag i min andra kommentar i och för sig inte på din bloggpost, utan på att du (visserligen med det förmildrande "väl") påpekade att Harry Schein var känslokall och arrogant. Den beskrivningen vänder jag mig med emfas emot. Säger man till exempel att den på alla vis flammande Harry Schein var känslokall, så vet man nog inte vad man pratar om, helt enkelt.
Vad gäller jantelagen så kan det väl vara hur det vill med den saken, men själv råkar jag vara till hälften grek, till hälften svensk och bor i Athen och finner det ofta intressant att betrakta respektive kultur med den andra kulturens glasögon. Och jämför jag med Grekland så är jantesmittan rena böldpesten i Sverige. Ofta är det lättare att se sådant när man ser det utifrån i stället för inifrån, kan i alla fall jag tycka.
Sedan finns det mycket med Grekland som det är hemskt roligt att betrakta med svenska glasögon också, inget snack om den saken.
Kör hårt,
Bellis
Aksel Sandemose och hans "jantelag" skulle man kunna ta upp många blogginlägg om. Kortfattat så var karl´n, om man skall tro hans son, ett rent ärkesvin. Han bodde en period i en dansk by och lyckades med konststycket att reta upp alla, som hämnd skrev han då om småstaden Jante och om dess inkrökta invånare.
För all del, det är sådana beska och bittra män och deras omdömen människor minns i efterhand. Filosofen Schopenhauer är ett annat exempel på det.
Skicka en kommentar