söndag 15 augusti 2010

Sju skämt som chockade Sverige. Del 1: Karl Gerhards finurliga naziattack.

”Skriver man om en synål är det alltid någon enögd jävel som tar åt sig”, lär Fritiof Nilsson Piraten ha sagt. I alla tider har skämt och skämtare väckt anstöt och tassat på gränsen till det tillåtna. Somliga skämt har rentav tagit sig hela vägen upp till Högsta Domstolen. Såväl statsministrar som vanligt hederligt hyggligt verklighetsfolk i stugorna har slagit näven i bordet och sagt ”Nu är gränsen nådd! Och botten med!”

I den här serien - som går att läsa i pappersform i tidningen Aluma, organ för Malmö-Lund-regionens hemlösa - tar vi en titt på några av de lustigheter, sketcher, kupletter och förargligheter som fått blodet att svalla under det svenska 1900-talet. Ganska snart kommer vi att finna att det inte alls bara är finniga hobbyprovokatörer som retat upp vännerna av ordning, utan också några av de mest omhuldade, älskade och folkliga humoristerna.
1940: Karl Gerhard sjunger om nazism på ett finurligt vis
Påföljd: förbud från Nazi-Tyskland via svenska staten


Teaterdirektören, kuplettförfattaren och estradören Karl Gerhard brukar alltid lyftas fram som en av Sveriges största satiriker. Hans kupletter – han lär ha skrivit över 4000 – utmärktes av finurligheter, dubbeltydigheter, avancerade rim, litterära referenser och anspelningar på samtidens skvaller, vilket ofta gör dem svårtydda för dagens publik (och i ganska hög grad också för dåtidens, som inte alltid var så bevandrad i den grekiska mytologin eller franska romankonsten).

Hans mest kända kuplett ”Den ökända hästen från Troja” berättar på ett allegoriskt plan om hur nazismen tränger in i det neutrala Sverige. Karl Gerhard framförde den själv framför en gigantisk dalahäst med ett femte ben, syftande på femtekolonnare, det vill säja landsförrädare. I ett regn av fiffigheter målar Gerhard upp bilden av en till synes troskyldig häst, innehållande folkfiender, försiktigt matad av den neutrala socialdemokratiska regimen – men det är en häst som ”hela tiden har kallats för MIN KAMP” (”kamp” är som bekant gammelsvenska för just häst).

Texten framfördes i revyn ”Gullregn” år 1940, i en tid då nazismen var på stadig frammarsch och hade åtskilliga sympatisörer, inte minst i Sverige och inte minst i Karl Gerhards trogna publik av övre medelklass.

Tyska ”diplomater” hörde talas om numret och började trycka på statsminister Per Albin och utrikesminister Günther, som i sin tur försökte övertala Gerhard att stryka numret i neutralitetens namn. Man ville ju inte stöta sig med tysken i onödan.

Karl Gerhard – som onekligen var i besittning av civilkurage – stod på sig. Till slut fick regeringen leta upp § 13 i Ordningsstadgan och förbjuda kupletten med argumentet att dess framförande var förargelseväckande beteende.

Den notoriske retstickan Karl Gerhard gjorde om sitt nummer: scenens dalahäst försågs med skygglappar och nattmössa och istället för att framföra visan läste Gerhard högt upp de framkrystade polisiära motiveringarna till att numret stoppats. Den svenska polisen döpte han i samma veva om till Hästapo.

Gerhards ståndaktighet gav honom gott rykte i historieböckerna, men ekonomiskt blev krigsåren en svår tid för honom. En stor del av publiken ville inte bli sedd i så suspekta sällskap som ett uttalat antinazisiskt. Några år senare var saken en helt annan.

5 kommentarer:

Christian Schickhardt sa...

Karl-Gerhard var en hjälte, med stort civilkurage. Undfallenheten och medlöperiet är diktaturens bästa vänner

Hans sa...

Om han ändå hade intagit samma ståndaktiga hållning mot den andra diktaturen också...

Ördög sa...

Du sa det, Hans. Jag skakade uppgivet på huvudet när jag läste Karl Gerhards memoarbok "Katt bland hermeliner" där han skildrar en "reportageresa" i sus och dus som han företog till Sovjetunionen i juni 1940. Till det land som under månaderna dessförinnan styckat Polen i samråd med Tyskland och inlett ett angreppskrig Finland, och som vid tiden för revymästarens besök var i full färd med att krossa de baltiska staternas frihet. Med benäget bistånd av dessa länders egna trähästar. Men det tycks inte ha bekommit KG det minsta.

Herr Gerhards civilkurage var stort. Men selektivt.

Gubben Far sa...

Och jag läste Myggan Ericsons kapitel om Karl Gerhard i "Från scen och cabaret" och tänkte på hur mycket den antinazistiska linjen i revyn Gullregn säkert var inspirerad av Bertolt Brecht, som Gerhard försökt samarbeta med. Gerhards civilkurage under kriget berodde på att han visste att han hade rätt, och det visste han för att hans hjältar - Brecht, Segerstedt och Pär Lagerkvist - talade om det för honom. Och som Brecht svärmade han för kommunisterna. Så när han skulle vara satirisk österut blev det lite halvhjärtat. Mest gick det ut på att det fanns andra som svärmade ännu mer:
"Moskva har blitt en påle
i demokraters kött.
En del har tappat målet.
En del gör vitt till rött.
Så gjorde Kekkonen.
Han utböt regeringen
och for till Moskva för att demonstrera sin kulör.
Vad gör man inte för att hålla gubben på humör?"

Clas sa...

Var det inte så att även efter kriget så fick K-G det besvärligt. Han föll ur modet och började turnera på egen hand med bara en ensam pianist.
Har alltid undrat vad has acceptans av Zarah Leander gjorde för att hans publik skulle svikta.
Det var under denna period han blev folkpartist.

Det var först senare han fick möjlighet att sätta upp egna revyer, när Povel Ramel och Felix Alvo knöt honom till Ideon och Knäppuppen.

Kul idé att ta upp svenska humorskandaler. Ska bli roligt att se om minns samma händelser.