torsdag 19 augusti 2010

Sju skämt som chockade Sverige. Del 5: Sverige konfronteras med "ironi".

Ännu en text hämtad ur senaste numret av Malmö/Lund/typ Burlöv-tidningen Aluma, som säljs av och för hemlösa. Numret har tema humor.1989: Rolf Börjlind (igen) skriver ett tvetydigt skämt om invandrarfientlighet
Påföljd: fällning i Radionämnden


Teveserien ”Lorry” började sändas 1989 och blev det stora genombrottet framför allt för sketchförfattaren Peter Dalle, men också för Johan Ulveson, Claes Månsson, Lena Endre och Suzanne Reuter.

Idag verkar folk främst minnas det för Dalles återkommande karaktär, den sorglöse uppfinnaren, men det var ett program med tydliga satiriska ambitioner.

Här introducerades på allvar en sorts mörkare humor, främst i Dalles många relationssketcher, som närmast är light-varianter av Lars Norén-dramer, och i Stefan "Sucken" Sauks återkommande monologer med manus av Rolf Börjlind. Där var samhällskritiken ständigt närvarande.

Sauks ofta citerade fraser ”Det är mycket nu!” och ”Jag är skeptisk!” gav uttryck för den lilla människans rädsla för maktapparaten respektive den stora människans ointresse för den lilla människan (och tillika för en sorts beskäftig självgodhet som genomsyrat mycket av fyrtitalistgenerationens satir).

I ”reklamblocket” Kanal C presenterades filmade sketcher, ofta pretentiösa och ännu oftare aggressivt satiriska. Livets Ord-ledaren Ulf Ekman kom ut ur ett uppspärrat anus och Volvo-chefen Gyllenhammars plattityder om etik fick bildtexten ”Snillen spekulerar”.

I en serie fiktiva reklaminslag presenterade Lena Endre som femtiotalshemmafru rengöringssprejen ”Håll Sverige rent”. Hon duschar disken, köksbordet och till slut en städande invandrare med det käcka utropet ”All skit försvinner!” (På Youtube har nåt rötägg klippt bort de inledande scenerna i inslaget, varför det hela ser betydligt mer tveksamt ut än vad det var.)

Den uppenbara ironin över förskrämd folkhemsrasism – inslagen ackompanjerades av Thory Bernhards gamla pekoral Den döende svanen – gick över huvudena på en massa som tog inslaget bokstavligt.

Radionämnden, som det hette innan det bytte namn till Granskningsnämnen, gick på deras linje och fällde. Inslaget ”bröt mot demokratibestämmelserna”. Kanske som en hommage till Karl Gerhards tysta Troja-nummer visade Lorry-redaktionen inslaget igen men lät en skylt med Radionämndens utlåtande ligga över slutrutorna.

I sitt Sommar-program några år senare uttryckte Peter Dalle sin häpnad över folks oförmåga att tolka ironier och den dåförtiden grundmurade tron på att allt som sades i TV var sanningar. Dalle ämnade själv anmäla Sveriges Television till Radionämnden sedan väderlekskartorna år ut och år in vaggat in honom i tron att Sverige bara är en meter långt.

13 kommentarer:

孫邦柔 sa...

知識可以傳授,智慧卻不行。每個人必須成為他自己。............................................................

Henrik Fakir sa...

När programmet sändes i repris runt år 2000 så visades reklamfilmen i sin helhet igen. Om jag inte missminner mig så blev inslaget fällt ytterligare en gång av radionämnden.

Donny sa...

Jag håller med 孫邦柔.

Anonym sa...

men ulla skoog då? hon var väl också med i lorry-gänget? :(

r sa...

Jag tycker Lorrys grejer är lite underskattade. Det talas hela tiden om Killinggänget, men faktum är att deras tidigaste saker åldrats dåligt (tycker de idag är sevärda från "Percy tårar" och framåt, "I manegen.." känns däremot rätt daterad), medan Lorry känns fräscha och håller än idag. Fast det talas sällan om dem. Jag gillar liknelserna med Norén. Lite Stig Larsson också skulle jag säga. Råsvart cynisk vuxenhumor där man skrattar och har en orolig klump i magen samtidigt så att säga..

Kalle Lind sa...

Anonym: jovisst var Skoog med i gänget de första säsongerna (och sen i filmen), men jag tänkte att hennes stora genombrott väl kom med Släng dej i brunnen och den första ståuppvågen. Men när jag tänker på det kom väl egentligen Endres genombrott med Varuhuset så jag är något inkonsekvent.

r: jag håller med och inte. Problemet med Lorry är att de var fasligt ojämna. Genial relationskomik blandas med lite för mycket Claes Månsson i kul mustasch och, framför allt, lite för självgod prettosatir (särskilt Sauks insatser i de senaste säsongerna; Tillfälligt avbrott hade ändå en fräschör i hans maniska spelstil).

Jag ser nog hellre I manegen än Lorry idag, om jag skulle tvingas välja, men det kan bero på andra saker än kvalitet. Killinggängets grejer är intressantare ur nån sorts poparkeologisk synvinkel. Det enda som signalerar tidsanda i Lorry är väl egentligen frisyrer och namn på förbisvishande politiker.

r sa...

Men visst blir man rätt förvånad över hur mycket av det gamla Killinggänget som består av Robert Gustavssons enmanssketcher? De där som alla går ut på Gustavsson presenteras med ett roligt namn (som är en popreferens) och sen går vidare på att Robert frustar hostar och hulkar och pratar roliga dialekter. Sånt räcker inte idag riktigt. Typ att kalla en klorindrickande göteborgsgubbe för "Paul Weller". Det blev mer tidlöst från Percy tårar och framåt tycker jag.

Kalle Lind sa...

r: jo, men det är ju det jag menar. Jag föredrar inte nödvändigtvis Killing för dess humoristiska kvaliteter, utan mer för att det kan placera mej i en tid och ett rum på ett tydligare vis än Lorry. Jag konsumerar ju många gånger kultur mer för att jag är intresserad av kulturens kontext än kulturen i sej.

Det är bland annat det som gör mej kufisk.

Sen måste jag nog säja att han är ganska bra på att hulka, Gustafsson. Jag gillar hulkande. Jag gillar också dialekter. Jag gillar till och med lösmustascher inom rimliga gränser. Killinggänget fascinerar bland annat för att de lyckades övertala Skånegatans alla hipsters att det de gjorde inte var peruk och dialekt, när det alldeles uppenbart var peruk och dialekt.

Att det sen inte räcker idag är ju fullt riktigt. Och där måste jag återigen ge Killing credd: de insåg ganska snart att det där inte räckte.

Peter Dalle har inte haft samma fingertoppskänsla. Hans teveserier Pärsons parfymeri och Jävla Kajsa! var ju mer som Lorry-sketcher utbankade till sex halvtimmar. Men både Ogifta par och Skenbart tycker jag glimtar till av den dallska inspirationen.

Nu är jag trött. Jag bara skriver. Nån får gå in och redigera det här i efterhand.

Dvärghundspossen sa...

Jag tror jag är den enda i min generation som aldrig fattade det roliga med "i manegen"... Jag kände mej helt j-a socialt inkompetent. Men när jag läser såna här kommentarer så börjar jag ju istället känna mej som barnet i "kejsarens nya kläder" - tack för det. *S*

Feedback66 sa...

Jag har svårt att tänka mig något som åldrats sämre än Percy tårar, serien som var en enda lång, självupptagen mardröm. Jag såg hela serien när den gick men kan inte minnas ett enda skämt som faktiskt håller.

r sa...

Synd att Robert Gustavsson devalverat sig själv genom att köra improvisationer på egen hand på galor, Allsång på skansen och liknande. Det kanske är det som gjort att man lessnat på de där "Illern Göran"-prylarna. Jag gillar bara Gustavsson när han tuktas av regi och bra manus.

embla sa...

Dvärghundspossen: Du är inte ensam. Jag hade heller inte rätta smaken för dem.. sen vet jag ju i och för sig inte om vi är riktigt samma generation.

Anonym sa...

Finns ju en ganska så chockerande sketch från 1995 säsongen som SVT aldrig skulle tolererat i dagens feminist javisst klimat.

Där Claes under parmiddag ämnar visa en amatörvideo över en prästvigning, men det visar sig vara fel kassett medelst riktig hårdporr med closeups & sädesavgång till höger & vänster..jag känner mig provocerad över min samtid.
Så ja kommer antagligen lägga upp det på Youtube och hävda klippets rätt att vara lika konsekvent tillåtande som när barnen satt uppe med päronen och tittade på Lorry på primetime.