tisdag 8 april 2008

Pugh Pugh store hövding.

Pugh har släppt ny platta ihop med den klassiska sättningen Jojje Wadenius och Loffe Carlsson - Supertrion a.k.a. Lustiga smeknamns-trion. Samma trio gjorde 1969 "Ja, dä ä dä", enligt legenden den första rockskivan på svenska. Därefter tog deras karriärer lite skiftande vändningar.

Jojje åkte till USA, lirade med Blood, Sweat & Tears och i husbandet till Saturday Night Live. Loffe hoppade mellan att spela direktör för en kåtshow i Slas-filmen Henrietta och att hänga medwurst runt halsen på sina gäster på Cirkus. Pugh bildade en "supergrupp" ihop med Micke Rickfors och två killar ingen kände till.

Under sjuttitalet var Pugh ett sittande byte för de dogmatiker inom proggrörelsen som gillade att sålla får från getter. I tidningen Musikens Makt gick ayatollah Tommy Rander - idag nåt slags speedway-legend, dåförtiden skivbolagsägare, SR-producent, GP-journalist OCH musiktidningsredaktör - till angrepp mot killen med det knasiga namnet. Pugh var Kommersiell, dvs han gjorde plattor med avsikten att folk skulle spisa dem.

Bevismaterial A: han låg på det Kommersiella bolaget Metronome, Anders Burmans etikett som tagit fram så fasansfullt Kommersiella namn som Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Ola Magnell, Bernt Staf, Marie Bergman och Telefon Paisa (med rikets mest kända svarta får, högerledaren Gunnar Heckschers son och rikspolischef Sten Heckschers bror, Bukowski- och Burroughs-översättaren Einar Heckscher på "sång").

Bevismaterial B: han var politiskt otydlig. Lyssnade man på plattor som Pughish och Pugh on the rocks och Bolla och rulla kunde man omöjligt lista ut vilken politisk gruppering Pugh var knuten till. Var han SKP:are? Var han såsse ("socialfascist")? Var han CUF:are ("Åsa Nisse-marxist")? Var han rentav en högeravvikare?

På sjuttitalet kunde det räcka för skandalskriverier.

En av många lustiga faktorer, sett i backspegeln, är ju att Pugh inte bara var politiskt otydlig. Han är över huvud taget så jävla otydlig att det är fullkomligt omöjligt att få sammanhang i det han sjunger. Olika näsljud blandas, till synes på måfå, enligt en modell från den LSD-påverkade brittisk-amerikanska psykedelian, där man ju gärna mixade marmeladhimlar och gamla barnkammarramsor.

Redan Pughs första singel hette "Haru vart på cirkus?" och gjordes som cover av Alice Babs och hennes dotter Titti. Den första svenskspråkiga popsingeln nånsin innehöll således rader som "Ta påre nåt du trivs i/ Inge rysch, inge pysch/ Vi ska gå på Cirkus/ tolv å trettifem".

Och Bä bä vita lamm är så skruvad att man gissar att varenda färgglatt frimärke i hela jämrans Västerås gått åt under skrivprocessen:

Bu, bu kära ren har du någon rock?
Ja, ja skära ben ända från Jokkmokk.
Å brudar från Brazil, medaljer och därtill,
å två par fynd åt lilla, lilla Burman.

Snö, snö lilla vår har du någon häst?
Tja, tja Jonnysson arton kilo jäst.
Kärleken é fin, å jorden den é rund,
å låten platt men krig å de é dumt.

Snor, snor kommunist har du något visst?
Snut, snut fula Rut, Olles onkel Knut,
söp ihop med Far, de é väl själva Mor,
mens jag var full på handrockande Scotch.

Grön, grön röda älg har du någon arm?
Kvar visst dokument som bevisar att,
tänt av prövningen, lånar bjällerklang,
men vi tant Sune han som äter buss.


Vad är det karln försöker berätta för oss? Det hänger ju inte ens grammatiskt ihop! Pratade man så här på sjuttitalet? Vadå "snut, snut fula Rut"? Vadå "men vi tant Sune"? Det är ju bara bokstäver random utströdda på ett papper!

Det är klart att Pugh var politiskt otydlig. Humorn ligger ju i att, av allt man rimligen kunde klandra mannen bakom raden "tja tja Jonnyson, arton kilo jäst" för, så var det den bristande politiska insikten man angrep.

Man kunde ju nöjt sej med att anklaga honom för att vara knäpp i huvet.

7 kommentarer:

Kalle Lind sa...

Och då har jag ändå inte nämnt den knepiga pendangen till "Stinsen i Bro":

Swan tiamon sene koa loa ness ban tiamon
wene sia bia less
skrea peon
santa koa loa tess

Rossa pinis
wene dana lana pych
sen boaflis
sono hana sana wish
rossa pensol
wene dana lana wish

Winna wena, cona wena winna wena, winna wena
Winna cona wena cona wena
Winna cona wena

Den är nästan ännu mer politiskt otydlig.

Pär sa...

"Stinsen i Bro" påminner lite till utseendet om den gamla dängan "Wini Wini Wana Wana":

"Wini wini wini wini
wana wana wana wana
Tahiti tamurè
Wini wini wini wini
wana wana wana wana
vuol dir che amo te"

Dessutom tycks deras ideologiska innehåll vara på samma nivå. Ernst Neger spelade förresten in en tysk version.

Valier sa...

Ha!
Idag fick jag bekräftat att min bror, kulturpersonligheten Mattias, åker som ljudtekniker till Pugh och bandet i sommar. Det är stort. Större än mycket.

Vi såg (hörde) Pugh häromåret på Debaser Medis och efter konserten tog han sig tid att krama oss (läs: min fru) som satt närmast.

Bästa låten är "Marion" som beskriver kärleken till en grävmaskin.
Pugh är en av historiens bästa!!!

...och min bror som inte vet om han själv är en rocker, en slacker eller electronicanörd. http://www.tsofb.com

Huskorset sa...

En till favoritrad ur "Harú vart på cirkus?":
"Släng av dig sura masken,
ingen ser om du ler
flera hundra människor skrattar anonymt"

Jag vill minnas att det inte var riktigt comme il faut att ha kul på cirkus dåförtiden. Det var ju underhållning utan politiskt innehåll. Den sortens underhållning Pugh verkar ha haft en viss fäbless för. Gammalt hederligt kul, bara. Han är fin, Pughen.

Pseudonaja sa...

Raderna om Randers var så roliga att det inspirerade till ett blogginlägg.

Anonym sa...

Ber om ursäkt för senheten, men inte sjunger han väl "tant Sune"? Låter mer som "en till han Sune" eller nåt åt det hållet.

Trevlig blogg iaf.

Jens-Ola sa...

men kan inte texten vara likt AMerican Pie någon slags lättviktigare anspelning på dåtida händelser?

November 2008 appropå.