onsdag 2 april 2008

Proggiga barnböcker del 12: Lotta och Röda hästen.

Charlotte Sandström, fem och ett halvt år i förorten Hallonby, har vi träffat förr (i del två demonstrerar hon för en daghemsplats och i del tre besöker hon ett "pensionärshem").

Den allra första delen hette "Lotta och Röda hästen" (1975). Det är ingen gjuten skrattfest.

Författarparet Ulf Hultberg & Behnn Edvinsson inleder sin bokserie för dagisbarn med en bild av ett mögelbygge, som lägger ribban för alla fyra böckerna.Sen kommer en historia om hur Lotta och hennes kompis Anders - som i tidstypisk gröna-vågen-anda bär en höstack på huvet - inte har cyklar men vill ha cyklar:I tidstypisk anda tar de sej till en soptipp där en man med avföring i ansiktet arbetar:I tidstypisk anda lägger Ulf & Behnn stor vikt vid ovidkommande byråkratiska detaljer:Ja, och sen får Lotta och Anders varsin cykel på skrotupplaget. Snipp snapp snut.

Berättelsen om de två barnen som får varsin cykel - varav en heter Röda hästen - är inte i sej politiskt tydlig. Ulf & Behnn tar ställning för ett kretsloppstänkande gällande cyklar och antyder att en betongförort inte är kreativt stimulerande att växa upp i. Annars innehåller boken inte alls så många pekpinnar som Ulf & Behnn nog hade velat.

Jag gissar att det är just pga bokens politiska otydlighet som Ulf & Behnn för säkerhets skull låter Lotta - i likhet med alla andra femochetthalvtåringar - ha sin sovplats under ett jättelikt porträtt av Den Store Dialektikern:Så att ingen 1975 skulle behöva undra över vilken politisk agenda Lotta-boken egentligen hade.

5 kommentarer:

rikard sa...

Älskar verkligen de här böckerna. Får någon slags nostalgiklump i magen av dina bilder som både känns varm och kall på samma gång. Vet inte vad jag skall tycka om den.

Lästes de här böckerna verkligen högt för barnen utan att de som läste rodnade? Har svårt att tänka mig det. Min mor och far läste aldrig sådana här böcker för mig, vad jag kan minnas. Det var mer Astrid Lindgren och en bok om älgen Trampe som jag kommer ihåg det. Däremot fick jag lyssna på Kåldolmar och kalsipper, men det har vi diskuterat tidigare. Lyssnade på den igen i helgen och njöt av de klösiga låtarna och härliga Röda Referenserna.

En vanlig $vensson sa...

Oh, den här minns jag. Särskilt gänget som cyklade och såg hårda ut med omistliga statussymboler som limpsadel och bockstyre.
Jag tror inte att morsan upplevde något politiskt över huvud taget med de här böckerna, men farsan blev arg när jag frågade om vi skulle demonstrera på första maj.

Enoksson sa...

Jag är så glad och hängiven över allt du skriver, de här böckerna får mig att rysa i välbehag.
Skriv mer, mer och mer!
Till sist, kan du inte skriva om en bok där det stod att "Far är rar och mor är en orm", eller hur det nu var.

Anonym sa...

Väntar med spänning på din redovisning av Per, Ida och Minimum. Det är en bok som modigt lärde hos vad som egentligen hände när Bamse och Brummelisa "kramade varandra extra länge".

Anonym sa...

Fantastiskt intressant. Född 63 kommer jag ihåg vilse i pannkakan, Hercules storverk (gillade den) med Tage Danielsson och någon Beppe(?) som bodde i hyreshus (fick mig nedstämd). Var det julkalender? Saxofonmusik var det iaf.Televinken och John Blund förstås. Böcker av Elsa Beskow, Astrid Lindgren, Maria Gripe.
I efterhand tackar jag mina föräldrar för deras val av böcker jag fick goda minnen av. Barnaåren kan vara tillräckligt tuffa ändå.