torsdag 4 september 2008

En karriär att avundas.

Finge man byta sitt liv med någon annan, skulle jag lätt ha tagit Hans Hatwigs liv.

Nog har karln inte bara ett namn utan också en karriär att avundas? Han kom till Sverige från Tyskland på sjuttitalet, startade då tidningen Poster, blev bästa kompis med Kiss och Slade och tog en nakenbild på Mick Tucker i Sweet. Sen startade han tidningen Okej, fick hänga med Anders Tengner och lottade ut The Runaways-sångerskans trosor.

Och då är vi bara framme vid tidigt åttital.

Sen gjorde han inte mindre än två usla filmer: 1) skräckisen Blödaren (med Sussie Ax från hårdrocksbandet Stitch och - tadaaaam - Danne Stråhed!) med regi, foto, manus och produktion av Hans Hatwig (jfr Orson Welles, som också regisserade, producerade, skrev och visserligen bara spelade huvudrollen i Citizen Kane).2) Gröna gubbar från Y.R! En fullkomligt självlysande film, kanske inte som just film betraktat, men som uppvisning i ohämmad spekulation. I princip hela filmen är inspelad på Skara Sommarland, med Bert Karlsson i en cameo, och tro det eller ej men Karlsson var också med och sponsrade.

I huvudrollerna har Hatwig – på gammalt marknadsvarietémanér – placerat tre dvärgar som han dessutom rakat på huvet och målat gröna. Dessa tre föreställer dom tre gubbarna från planeten Y.R., Yr-ving, Yr-sel och Yr-vaken.Så är premissen upprättad: några rymdgubbar landar på ett utedass placerat långt ute i en granskog, och några unga människor utan skådespelarbakgrund sätts på att leta upp dom. Vad kan man mer begära av en film? Möjligtvis Carl Billquist som hysteriskt militärbefäl med namnet Pansarsson och festliga förolämpningar av typen ”grönfläckiga halvidioter” och ”sanslösa paraplyråtta".

Att skådespelaren (eller motsvarande) som identifierar tefatet på sin hemmaradar råkar säja "okänt företag" istället för "okänt föremål" kan man välja att se som ett tecken på att filmen gjordes lite för snabbt och med lite dålig tid för omtagningar. Man kan också se det som ett tecken på Hatwigs charmiga låt-gå-mentalitet.

Närmast känns det dock som en freudian slip, för är det något som inte förblir okänt i Gröna gubbar från Y.R. så är det just företag. Skara Sommarland får tokstor exponering, vilket givetvis kan ha att göra med att Bert Karlsson var med och sponsrade.

I en sekvens framträder bandet Bubbles på Skara Sommarland. Tusentals (åtminstone låter det så; vi ser bara tiotals) unga människor står och beatlesvrålar efter Bubbles, som sjunger sin förmodade megahit "We are the Bubbles". Att ingen hört talas om Bubbles innan filmen och inte heller nu (vi pratar alltså inte om det Bubbles som existerar idag), tar vi som ett indicium på konstnärlig frihet.

Inte bara Karlsson-produkter visas ogenerat upp i varenda bildruta. En av dom gröna rymdgubbarna kastar sej också över ett exemplar av kulturtidskriften Okej. Och faktiskt är Okej den enda tidning DVD-utgåvan hittat ett uppskattande recensionscitat ifrån: ”höstens roligaste filmäventyr”.

Men trots att han alltså gjort en film som tokhyllats av sin egen tidning, kände inte Hatwig att det var dags att dra sej tillbaka och börja odla krukväxter. Han fortsatte att utöka den svenska tidningsfloran med den ena kulturtidskriften efter den andra.

Först startade han "En ding ding värld". En tidning om hundmänniskor och långtungor; enligt Hartwig själv var allt tryckt i färg sant och allt i svartvitt påhitt. (Excerpten snodd... lånade härifrån.)

Sen startade han Veckans Nu!

Sen - vid typ femti års ålder - startade han Månadens date. (Visserligen en jätteflopp, men ändå.)

Och nu - Royal! Ett nytt glättigt magasin om den lätt grumlade genpoolen på Drottningholm.

Och dessutom ska han ge ut en roman om ett storpolitiskt jättescoop han fått av en Mycket Viktig Person för 25 år sen och som verkar ha förgreningar långt upp i Nazi-Tyskland. Och varför inte? Har man ägnat sitt liv åt att klippa och klistra i tyska veckotidningar så är det klart att man får mängder av storpolitiska scoop kastat över sej.

Ärligt talat: det finns inget annan stämpel på karln än "renässansmänniska".

Möjligen "knäppgök".

7 kommentarer:

Mårten sa...

Jag minns en reklambroschyr från Skara Sommarland från åttiotalet som innehöll ett helt uppslag om Gröna Gubbar från Y.R. Filmen får nog ses som något slags förlängning av nöjesparken, som Disneyland, fast baklänges.

Oskar Forsgren sa...

Bubbles har väl de flesta hört talas om, de tog säkert sitt namn från bandet i Gröna gubbar. Det finns förstås också en chans att de inte gjorde det.

rikard sa...

Man kan säga att Skara Sommarland gör lite som Liseberg gjorde på 20-talet när Liseberg öppnade sitt lilliputtland (som jag tror du skrivit om) där dvärgar gick runt i en minivärld inom hägn. Skara gör en modern variant av detta när de gör dvärgarna till filmstjärnor istället.

Undra om inte Bert var lite frestad att göra atraktionen "dvärgkastning från Y.R." till -88 års nyhet... Man fick kasta en grön dvärg så långt man orkade. För barnen skulle istället grönmålade och rakade grisar användas. Hela spektaklet skulle ske på en UFO-formad matta så att dvärgen inte gjorde sig fysiskt illa och kunde kastas gång på gång.

Anden sa...

Vilken epokgörare han var då han beredde vägen för dagens ding-ding-nyheter!
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1290067/allt-fastnar-pa-magnetmannen

mange sa...

Gröna gubbar från Y.R har gjort avtryck i de mest oväntade hörn av svensk populärkultur: http://gokbot.se/audio/stockholminkass04

Anders sa...

Som av en händelse så gjordes ett även jättestort reportage om Blödaren i Okej.

redbanner sa...

Nostalgitripp! Vilka höjdarfilmer han har gett oss svenskar, haha. Såg Blödaren häromåret och skrattar än.