onsdag 24 september 2008

Proggiga barnböcker del 26: Folkets kraft är stor.

Flera av böckerna i den här evighetsserien skulle nästan kunna vara skrivna idag, undantaget några nyckelord här och var. Flera av dem har ett budskap som många av oss fortfarande kan skriva under på, även om vi kanske hellre hade sett det presenteras på ett fantasieggande sätt än på ett fnösktorrt.

Men Siv Widerbergs "Folkets kraft är stor" - med underrubriken "Om Kina - dikter och bilder för barn och vuxna" - är så jävla fast i tidens sjukt idealiserade bild av den stora diktaturen i öst att man sitter med hakan i knät och läser. Den skildrar en Kinaresa författaren Widerberg och fotografen Anders Birkeland gjorde 1974. Den är tämligen okritisk.

Varför talar alla i Kina
om Mao Tse-tung?

Varför har alla i Kina
en tavla av Mao Tse-tung
på hedersplats
i sina hem?

För att folket
med Mao Tse-tung i spetsen
ledde revolutionen
till seger
efter tusentals år
av kamp
mot förtryckarna

("Mao Tse-tung")Jag skiter faktiskt i om man inte kände till massvälten, den cyniska inrikespolitiken och Maos psykopatiskt demoniska ledarskap. Man borde ha reagerat redan på bilden av en miljard människor i likadana missklädsamma uniformer.

Förr
och i tusentals år
härskade de rikas
nesliga våld
i Kina

Förr
och för inte så länge sen
härskade inkräktarens
nesliga våld
mot det kinesiska folket

Med våld
tog folket så äntligen makten
för att göra sig fria
från våldet

Det är skillnad
på våld
och våld

("Våld")

Det fanns en våldsromantik hos de svenska sjuttitalsmaoisterna som inte luktar rosor och lavendel. "Revolutionen är ingen vänlig liten tebjudning", citerade man glatt Mao (och jepp, även Widerberg rekapitulerar det för sin tänkta småttingpublik).

Några bondoffer kan man kräva. Några miljoner människoliv måste trots allt utplånas för En Idé. Som maoistiska Fria Pro-teatern uttryckte det:

Orättvisor bekämpas förgäves med kyssar

Det funkar inte med vanlig småborgerlig humanism om man vill skapa ett helt land av lyckliga människor som jobbar dygnet runt för att kunna skänka bort sina risgryn till en man som använder en betydande del av BNP:n till att trycka upp affischer på sej själv.

På daghemmet
dansar man pilotdansen

Piloter i pilotmössor
och med stora gevär
skjuter till musik
ned fienden
från sina låtsasflygplan
och räddar sitt land
från inkräktarna

Sedan är det sovtid

Sju pojkar
och åtta flickor
tar av sig pilotmössorna
för att sova.

("Pilotdansen")

Samma människor kunde gärna kräva förbud av leksaksvapen för sina egna barn.

Jag är helt med på att Kina innan Mao säkert var en fruktansvärd plats att leva på. Jag skulle inte för mitt liv vilja byta med en risbonde i Sichuan varken före eller efter revolutionen.

Det går säkert att argumentera för att Maos maktövertagande var en nödvändighet och en historisk oundviklighet - Jan Myrdal har investerat sitt intellektuella kapital i påståendet - men det innebär inte att Maos maktövertagande var särskilt vackert.

Där hade ni fel, fyrtitalistjävlar.

Någon trashank
såg jag aldrig
i Kina

Men folk
med fint fint
lappade kläder
var det gott om

("Folk")

Siv Widerberg är i grunden lågstadielärare och står bakom x antal genomtänkta antologier med ungdomsdikter, åtskilliga bilderböcker, poesiböcker och romaner för barn och tonåringar, intervjuböcker om mobbing och några tråkiga romanskildringar av den svenska skolan. Jag har en känsla av att hon trots allt ville väl.

Hon satte fingret på en massa missförhållanden i en svensk skola där somliga skolkar och andra drömmer om en evig prao. Gott så.

Men när hon som fyrtitreåring åkte till Kina två år innan Maos död så såg hon bara skönhet: inga fyllon, inga trashankar och barn som organiserat lekte krig. Till och med avföringen är en del av Den Stora Kommunistiska Idén:

Liten flicka
sätter sig på huk
bajsar på gatan
har en praktisk ficka
bak i byxan

Pappa kommer fram
med spade och sopskyffel
Ännu lite gödsel
för Kinas åkrar!

("Liten flicka")Till Widerbergs försvar ska säjas att hon avslutar med lite maoistiskt inspirerad självkritik: som svar på frågan "Är Kina rena rama paradiset?" säjer hon bestämt nej.

Också i Kina finns det
förstås
barn som gråter
människor som dör
folk som blir sjuka
några som är missnöjda
några som längtar efter rikedom
små grå och kalla hus
arbetsamt liv

För Paradiset
fritt från alla bekymmer
finns ingenstans
och kommer aldrig
att finnas

Att längta efter
och hoppas på
Paradiset
i stället för att sträva
efter det bästa möjliga
är att slösa bort
sina krafter
till ingen nytta

20 kommentarer:

Mårten sa...

Anders Birkeland?
Är det samme Birkeland som producerat långfilm - bland annat Göta kanal 2?
Nu blir jag alldeles yr i mössan.

emil sa...

alldeles underbart inlägg idag, jag finner inte ord..tack

Gubben Far sa...

En vanvettig Siv Widerberg känns på något sätt farligare än halvgubbiga Sven Wernström och heltokiga Anna-Clara Tidholm. Alla dessa grundskolebarn hon hade tillgång till...

Var det samma önsketänkande, som fick 1930-talets svenskar med ett vagt Englandshat och en stark rysskräck att blunda för nazismens grymhet, som fick deras barn på 1970-talet med ett starkt USA-hat och en vag rysskräck att tro på ett påhittat Kina? Eller var det lättnaden att se att alla dessa kineser, i motsats till chilenare och greker, inte verkade vilja/ha den ringaste möjlighet att invadera oss?

Johan sa...

Men tror du att författaren är lika medveten som vi om vad som pågick? det tror inte jag.
Och en sak är klar, hon var i alla fall idealist.
I framtiden kommer man att kunna skratta (eller gråta) åt hjärndödheten i dagens barnböcker, för den "småborgerliga humanismen" har inga visioner förutom möjligtvis visionen om sänkt skatt. Fyrtitalistjävlarna gjorde f.ö. sverige till världens jämlikaste och mest jämställda land (sök "Sweden" på wikipedia och gå ner till "international rankings")
Men det visste såklart inte du, du är en av dom reaktionära som gör att 2% av befolkningen äger över 50% av sveriges tillgångar, en utveckling som tagit fart samtidigt som effekten av 70 talets idealism avtagit. Du kommer att döpa dina barn kristligt, du kommer att lära dina barn att ekonomi går före lycka, du kommer att lära dina barn att hata.

Primo Mellon sa...

//johan

Hon var ju för fan där! Visst kan man ha samma krav på att hon skulle öppna ögonen som att folk som stödde Nazityskland i ex. Sverige på 30-talet skulle det? Förmodligen större just av den anledningen att hon som sagt reste dit och såg saker med egna ögon (eller inte såg rättare sagt....).

Det finns för övrigt en massa bra samtida barnböcker. Pettsson och Findus och Bu & Bä för att nämna ett par. De lär på ett varmt och humoristiskt (ett okänt begrepp för dig gissar jag) sätt barn livets grundläggande saker men skippar politiska pekpinnar. Men om du vill kalla det hjärndött och "visionslöst" så fine. Jag tycker inte politisk indoktrinering, oavsett om den är höger eller vänster, hör hemma i barnlitteratur.

Men förespråkar man ett samhälle där alla helst ska tycka lika så är det ju grymt.

Askungen sa...

Hjälp mig, att dela av din åsikt, vad du anser om arbetetiksdubbelmoral i mitt fall!

Kalle Lind sa...

Johan: jag kan lugna dej med att jag inte döpt min son kristligt och att jag, åtminstone inte aktivt, har lärt honom att hata något annat än grus i småbyxorna.

Uppenbarligen var inte Siv Widerberg medveten om vad som pågick. Hon var givetvis ingen ond människa, tvärtom var hon en stark idealist och just det gör det hela absurt i mina ögon. Men hon bestämde vad hon ville se och så såg hon det. Och det är inte intellektuellt hederligt om du frågar mej.

Jag ifrågasätter dessutom om det verkligen var fyrtitalisterna som gjorde Sverige till världens mest jämlika land (vilket så klart är en principiellt positiv handling). När idealismen, som du säjer, dog på sjuttitalet var det fortfarande tjugotalister som Palme och Fälldin som styrde landet. Det vill säja att fyrtitalisterna - en extremt heterogen grupp - snarare var dom som satt vid makten just vid idealismens upplösning. Carl Bildt, Göran Persson och Peje Emilsson är fyrtitalister.

Sen är det en helt annan sak om idealismen verkligen dog och om det i så fall var så himla farligt. Betyder idealism att man okritiskt tittar på världen med glasögon som suddar ut felaktigheter, så kan jag leva utan den.

Primo Mellon: jag tycker f.ö. visst att indoktrinering hör hemma i barnkultur. Jag är av den absoluta åsikten att barn ska uppmanas att tycka saker och få världen i dess skröpplighet och glans presenterad för sej. Jag tror att det är omöjligt att skriva nånting utan en politisk/ideologisk/filosofisk agenda. Men jag tycker också att vissa åsikter är tristare än andra och att ett enträget trummande av tyckande sällan skapar särskilt levande böcker.

Mvh.

Kalle Lind sa...

Mårten: jag tror f.ö. vi kan vara säkra på att det är samme Birkeland som nu är filmproducent som tog fotona till Widerbergs kinabok 74. Karln har ett fantastiskt CV! Förutom Göta kanal 2 - Kanalkampen, har han bl.a. producerat G - som i gemenskap och Såsom i himmelen!

Jag blev av någon anledning fruktansvärt glad när jag såg den kopplingen. Jag säjer som Mikael Wiehe: nu kan jag gå ut och möta världen.

Kalle Lind sa...

Askungen: jag ber om ursäkt, men jag förstår inte riktigt frågan.

Primo Mellon sa...

//Kalle

Jag håller med dig om att det förstås är omöjligt. Det går inte att skapa något i text eller bild som inte innehåller värderingar. Det är dessutom fullt rimligt att vi lär barn grundläggande humanistiska och demokratiska värderingar. Det jag vänder mig mot är barnlitteratur som i princip förkunnar att en viss politisk ideologi, ett helt kit av dogmer, är "den enda rätta". Jag tror och hoppas att du håller med mig där?

Kalle Lind sa...

Primo Mellon: jag håller med. Jag tror att dogmer per definition är ohälsosamma.

Johan sa...

// Kalle

Jag vill inte trötta ut mig själv eller andra med att replikera dina uttalanden. Men låt oss bara säga att du ska tänka efter hur du själv ser på världen, vad du vet om främmande länder och vårat egna kära Sverige. Tänk även på varifrån du fått dina kunskaper -Är dina Wayfarers så glasklara som du tror att dom är?

Johan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
dr. no sa...

" Det är dessutom fullt rimligt att vi lär barn grundläggande humanistiska och demokratiska värderingar. Det jag vänder mig mot är barnlitteratur som i princip förkunnar att en viss politisk ideologi, ett helt kit av dogmer, är "den enda rätta". "

Om jag tolkar detta rätt så står det: "Vi måste lära barnen ett grundläggande kit av dogmer som är 'den enda rätta', men undvika att lära dem dogmer som inte är 'den enda rätta'."

Men så är jag en gnällig fan också.

Magnus sa...

//Johan

Om du rättfärdigar boken med förklaringen att kvinnan var "idealist", så drar du begreppet i smutsen. Idealist är inte = Ideologisk fanatiker, vilket är fallet i denna bok.

Att du även indirekt ifrågasätter om det verkligen är en falsk bild författarinnan förmedlar, genom att ifrågasätta kalles synvinkel, gör mig mörkrädd.

"Tänk även på varifrån du fått dina kunskaper -Är dina Wayfarers så glasklara som du tror att dom är?"
- Säger så mannen som hänvisar till Wikipedia ?!? som källa...

Kalle Lind sa...

Johan: jag upplever dej som lite mästrande i tonläget. Vart vill du komma? Och vem är du som tar dej rätten att beordra mej hur jag ska tänka och vad jag ska tänka på? Jag tänker vad fan jag vill om såväl Sverige som andra länder.

Det anser jag f.ö. att Siv Widerberg också får lov att göra. Men jag förbehåller mej också rätten att tycka att hon tänkte fel.

Jag vet f.ö. inte vad jag skulle ha påstått som inte ganska enkelt går att belägga. Att Carl Bildt är född på fyrtitalet?

Anonym sa...

Jag har haft nöjet att sitta ner vid köksbordet tillsammans med en svensk journalist för att titta på bilder som han tog på plats i Kina under kulturrevolutionen.

Det stod snabbt klart att det var omöjligt att undgå att se vansinnet redan då, annat än med ideologiska skygglappar av modell idiotstor.

Vilket om jag har hängt med i svängarna innebär att jag håller med dig Kalle.

/Paul W

Gubben Far sa...

Här blev det debatt. Paul W kom med ett ord i rättan tid.

Jag undrade just: men precis som på 1930-talet fanns det oroande fakta på bordet, för alla som ville titta efter. För alla inklusive Olof Lagercrantz, får man tro. Även om utrikesjournalistiken i allmänhet blivit mycket mycket bättre nu än då. För det har den?

Nu vet jag inte om det plötsligt har blivit för enkelt och opportunt att spotta på tokvänstern och kommunistkramarna. Man får förstås ha lite perspektiv också: bättre med folk på 1970-talet som säger att kineser är fina, än folk på 1940-talet som säger att negrer är dumma.

Men något tål de att skrattas åt.

Nonsensakuten sa...

Vilken hemsk bok. Man blir fullständigt mörkrädd. Hoppas dock att bekännare av humanismen fortfarande kommer att ha tolkningsföreträde i kraft av att vara just humanister. Är man humanist inser man givetvis det vedervärdiga i det kommunistiska systemet. Detta känns inte så självklart längre, efter Johans inlägg. Det är livsfarligt att börja tumma på vad frihet och demokrati innebär.
Det är en ganska enkel tolkning; det handlar om mänskliga rättigheter. Siwans självkritik i slutet var klädsam. Dessvärre ansåg hon att uniformer och pilotmössor på barn var klädsammare.

Primo Mellon sa...

//dr no

Hehe, visste att den kommentaren skulle komma. Jag tycker det finns några grundläggande värden som det är ok att vi försöker vara överens om och föra vidare till kommande generationer. Det handlar om att folk själva ska välja vilka som bestämmer över gemensamma resurser och tillgångar samt att man ska behandla folk på ett schysst sätt. Tycker inte det kvalar in som "ett kit med dogmer" eller som "den enda rätta läran". Inom ramen för det jag förespråkar kan man ju faktiskt tycka vad fan som helst. Stor skillnad på en politisk ideologi om du frågar mig.