torsdag 3 september 2009

Kristna barnböcker del 3: Lenas grannar valde rätt.


Lena är en liten nyponkindad Jesu tjänare i förskoleåldern. Bredvid henne bor en otäckt sekulär familj. Pappan är akademiker och har till och med fredsmärke.

Givetvis går det inte bra för en familj som valt att leva utan Jesus i sina hjärtan. Äldste sonen Stefan börjar knarka redan vid tretton års ålder. Pastor Stanley Sjöberg - bokens författare - är väl förtrogen med tidens (1973) pundarjargong:

- Är det någon som har brass, frågade Stefan.

- Har du pengar då, svarade Fjompe och gick bort till Stefan. Brass är något som knarkare använder till rökning. Det kallas också knark. Det är väldigt farligt.


Stefan och Fjompe drar till ett knarkarnäste. Pastor Stanley är också mycket bevandrad i tidens pundartillhåll:

Uppe på vinden kom dom in i ett rum som var alldeles tjockt av rök. Där satt flickor och pojkar och rökte pipa. En hade en spruta med något farligt gift i. Det var också knark. Stackars dom här flickorna och pojkarna. Dom är lika fina som alla andra. Men dom har blivit lurade av sina kompisar att börja knarka.

Knark kallas också för narkotika. Det är något väldigt farligt. Nästan värre än både sprit och cigaretter. Fast sprit och cigaretter är också hemskt farligt. När folk dricker sprit blir dom alldeles konstiga och när dom röker cigaretter kan dom få sjukdomar som dom dör av. Och den som börjat med knark kan nästan inte sluta. Först tycker dom att det är roligt. Sedan blir dom konstiga i huvudet och jättesjuka. Många dör innan dom ens hunnit bli vuxna. Knark är nämligen gift.


Stefan och hans knarkarkompisar blir tagna av polisen. Stefan är ambivalent till polisen:

En gång hörde han några på Sergels Torg som sa att poliserna bara hjälper rika människor och gör det svårt för dom fattiga. Några sa att när det blir revolution i Sverige ska alla poliser dödas tilsammans med direktörer, präster och kristna.

Döm därför om Stefans förvåning när han förhörs av en sjysst polis som uppmuntrar honom att sluta med det där förskräckliga knarket.

Sen följer händelserna slag i slag. På Sergels Torg träffar Stefan en grabb med texten "Jesus" på rockmärket och en sån där frisyr som äldre frisersalonger fortfarande har i skylten.

Grabben heter Mikael och drar med Stefan till ett kristet café med "goda smörgåsar och varm härlig choklad". Han har själv slutat knarka genom Jesus och ger Stefan ett handfast förslag:

- Ja, bed till Jesus så ska du se att han hjälper dig också, så att du slipper knark och mellanöl och cigaretter.

- Jag kan inte bedja, sa Mikael.

- Får vi bedja för dig då, sa dom andra.


Efter mötet med Mikael och hans frälsta vänner har Stefan ingen lust att "gå bort till Sergel och träffa dom gamla kompisarna". Tvärtom återvänder han till caféet med de goda smörgåsarna och den varma härliga chokladen (de nämns på nytt i texten):

- Har du knarkat något idag? frågade Mikael.

- Neej, sa Stefan.


Under tiden har Stefans lillasyster Karin tagit hjälp av den kristna grannflickan Lena i intensivt bedjande. Inte bara ber de för den knarkande Stefan - hotet att pappa vänsterakademiker ska gifta sej med annan tant har tornat upp sej. Nu ber Karin och Lena för att pappan "blir snäll".

Bedjandet går hur bra som helst. Lena lär Karin, och Karin lär snart sin mamma:

- Det känns bättre nu, sa Karins mamma. Nu har jag också börjat bedja till Jesus. Så nu kan vi bedja alla tre hemma hos oss, Karin, Stefan och Jesus. Bara pappa Pelle också vill börja tro på Jesus.

Men pappa Hippie-Pelle är helt rabiat i sin uppfattning om att nån som dog för tvåtusen år sen inte kan leva nu, och ännu mindre få folk att sluta hinka mellanöl:

Dock får sej pappa Pelle en tankeställare när mamman understryker att "när folk svär och skäller på varandra är det lika hemskt som när dom skjuter på varandra". Och när pappa sen får se caféet (och rentav smaka den härliga chokladen) och sonens nya gemenskap inser han att han haft fel så det stänker om det:

- Kan du förlåta mig,mamma? Jag skall älska dig genom hela livet.

Pappa Pelle fick tårar i ögonen och mamma grät också så där vacker
(sic!) och fint.

Och strax därpå fäster pappan ett Jesus-märke på polotröjan:

- Nu får ni be för mig så jag blir frälst, sa pappa.

- Då böjer vi knä, för det har Lena lärt mig, sa Karin.


Tro det eller ej, men allting slutar faktiskt rosenskimrande:

Stefan slutade knarka och fick fina kamrater i kyrkan. Karins pappa slutade svära och röka. Aldrig mer gick han till någon annan tant för att överge sin fru utan var så god och fin mot Karins mamma.

Karin börjar naturligtvis i söndagsskolan och på barnträffar i kyrkan. Pastor Stanley konstaterar avslutningsvis:

Ja, Lenas grannar valde rätt.

Det är liksom ingen idé att göra sej rolig över den här boken, så jag låter bli. Man måste kunna få framhäva att varm härlig choklad är ett bättre alternativ än brass utan att bli häcklad trettifem år senare. Även dumma tankar måste få tänkas och spridas utan att sekulära besserwissrar kommer och driver gäck.

Men jag undrar fortfarande var pastor Stanley fick namnet "Fjompe" ifrån.

21 kommentarer:

Anonym sa...

Naturligtvis kunde inte Stanley motstå frestelsen att rikta en taskspark mot vänsterintellektuella och pacifister. Det är ju deras barn som blir knarkare! (i verkligheten är ju inte akademikerungar de som vanligtvis hamnar på botten, men i Stanleys värld är förstås Palestinaälskande skäggintellektuella Ondskan)

Nemo sa...

Alltså...

"Jesus loves you, but the Devil has the candy"

Mange sa...

Kristna barnböckertemat är helt enkelt så hysteriskt roligt. Och skrämmande. Men mest roligt. Om man bortser från det skrämmande.

Lusipusi sa...

Om man skulle ta och börja knarka lite? (Ateist är jag redan).

V. Delin sa...

Knarka? Nej, börja lyssna på bluesrock istället, Lusipusi! Det är en härlig, naturlig och sund tripp! Helst på vinyl och gärna inköpt på loppis för en femma eller en tia.

Pidde sa...

"Knark kallas också för narkotika. Det är något väldigt farligt. Nästan värre än både sprit och cigaretter."
Bara NÄSTAN värre?
Knark = folköl?

...Men tänk om det i framtiden visar sig att pastor Stanley hade rätt i sina böcker. Då kommer folk att sitta där och fnissa åt dina inlägg.
Kom ihåg att Jesus älskar dig, Kalle.
Finns det förresten kristen porr?

Kalle Lind sa...

Pidde: du har en poäng. Stanley KAN ha rätt. Därför låter jag ju också bli att raljera utan låter var och en ta ställning. Jag vill inte löpa risken att grillas i Inferno.

dr. No sa...

Kalle: Hur man än vrider och vänder på det lär du ju inte undslippa Inferno, om det nu finns. Som allra allra bäst kan du kanske tänkas komma till Limbo, där odöpta spädbarn och rättrogna hedningar (dvs de som aldrig hört talas om jesus, och alltså ändå måste dömas trots att de levt otadligt genom hela livet; lär ju finnas gott om plats där. Bara Vergilius och några av hans sidekicks att hänga med, och värre kunde det ju bli). Men den chansen är nog inte stor, snarare blir det längst ned med Muhammed och andra som sått split i tron. Om det nu finns, förstås.

Själv blir jag mest glad över att formen "bedja" kunde kännas så självklar för småflickor ända in på 70-talet. Det är nästan i klass med Per Mobergs försök att återinföra den sedan åtminstone hundra år försvunna åtskillnaden mellan "dofta" och "lukta".

Kalle Lind sa...

Klas: här får man vara petig. Jag ändrar.

Play It Again Rod sa...

Vilket kräkmedel till bok. Texten är skrämmande. Men bilderna är inte dåliga dom heller. Särskilt bilden där Karins mamma överlyckligt deklarerar att hon också börjat bedja. Karin och hennes mamma ser inte riktigt ut att vara vid sina sinnens fulla bruk. Deras blanka blickar och onaturliga hållning antyder snarare att dom är spritt språngande galna. Något som förstärks av det psykedeliska blommolnet i bakgrunden.

Anonym sa...

dr. No: Har inte katolska kyrkan sedan ett par år (oklart hur många, kan vara allt från 5 till 40) tillbaka, ångrat sig angående förekomsten av limbo?

/Paul W

Kalle Lind sa...

Dr No/ Paul W: det senaste jag hörde var att Benedictus vid tillträdet tillsatte en kommission som inom x antal år skulle ta fram ett underlag för hur man enklast kan avskaffa limbo. Jag har tagit upp det där ibland när jag ståuppar; a) svårigheten i att avskaffa nåt som inte finns och b) logistiken som uppstår när några miljoner odöpta (samt icke-existerande) barn från 1200-talet (då limbo infördes) till nu ska omdirigeras.

Unknown sa...

man kan ju tro att författaren till boken vart på brasset lite för mkt...

Anonym sa...

man blir bög av knark dessutom, det glömde pastorn. i varje fall av affe.

om man är tjej blir man hora. i varje fall av horse.

sedan finns det knark som leder till gruppsex.

AIDS!!!!

Jessica sa...

Åh gud, det här är ju värre än vad som kom i min väg under min barndom som konservativ katolik.
Målet helgar medlen i kampen om vilsna själar. Eller hur man nu vill se på det.

Anonym sa...

dr. No: Pöh, som om! De flesta med språkkänsla klarar av att skilja mellan dofta och lukta, och nej, distinktionen dem emellan är inte utdöd även om pöbeln gör sitt bästa.

Markus Lindstedt sa...

Åh vad fint det känns att läsa alla dessa postmodernt upplysta inlägg!

Som vanligt är det roligast att göra sig lustig över det man inte vet så mycket om (fast någon i tråden hade visst uppfattat att katolska kyrkan har avskaffat dogmen om Skärselden - bravo!).

Man får nästan lust att gräva lite i den profana progglitteraturen från 70-talet; lovsånger till föredömen som Stalin, Mao och Pol Pot kan jag tycka är betydligt mer skrämmande än några moralkakor från Stanley Sjöberg...

Kalle Lind sa...

Markus Lindstedt: jag får nog säja att du skjuter lite snett här. Är det något den här bloggen har grävt lite - för att inte säja tämligen mycket - i så är det just proggiga grejor. Särskilt proggig barnlitteratur. Så vill du fortsätta gräva kan du t.ex. klicka på etiketten "progg".

Och absolut - visst är det bisarrt att någon sjungit Stalins lov. Och Pol Pots. Och Maos. Det är ju vansinnigt att det finns människor som dyrkar människor som gudar och litar blint på allt de påstås ha sagt. Folkmord, diktatur, intolerans och nyckfullt utövande av makt är ju helt främmande företeelser i Bibelns värld.

Computress sa...

Illustratören borde hållit sig till att texta skyltar på EPA!
Don't quit your day job!

Oa sa...

Hm... Jag och min bror gjorde en gång en serie om hur uppfinnarna Fjompe och Fjusk uppfinner en sluberagortruck. Men att Fjompe var knarkare... Det tror jag ingen av oss någonsin anade!

Olov sa...

Hej apropå första kommentaren vill jag bara påpeka att Stanley, som nästan alla pingstvänner av hans generation och de flesta före och efter, själv är pacifist. Här är några påfallande hippiepräglade utdrag från en ledare han skrev i Hemmets Vän så sent som 15 oktober 2009:

”Bibelns skildring av hur svärd och spjut ska slipas om till jordbruksredskap! Det är mer än profetiska ord. Budskapet innebär till oss idag att som alternativ till vapenindustrin forma en politik som ger lönsamhet för jordbruket. Även om inte alla skulle trivas med att ha kor, får, getter och höns med mera, så är det många som skulle må bättre av att leva i naturen än att stanna kvar i fabriksmiljön. Krig löser inga problem! Bomber och granater är ett språk som aldrig leder till fred!”


"Jag vill på nytt upprepa att med Jesus som förebild och Nya testamentet som grund för våra värderingar är det otänkbart att stödja militär upprustning. När kyrkans ledare försvarar krig och militärt våld, då utgår man från gamla testamentets tänkande kring Israels kamp för sin existens. Jesus ger inte utrymme för att i något avseende tillgripa våld."