En Tuss med alkohol.

När jag gick på högstadiet svängde sej olika människor vant med begreppet "tussen", varmed avsågs en tampong doppad i sprit som uppförd i rektum påstods ge ett närmast dödligt häftigt rus.

Ganska många - jag vill t.ex. minnas Söte Göte Renajävel och Andy Ögat - sa sej känna nån som vid något tillfälle testat tussen. Tråkigt nog kunde dom inte namnge dessa djärva alkoholpionjärer så jag har aldrig fått höra från hästens mun hur ruset ter sej.

Framför allt skulle jag vilja veta hur fan man får upp paketet eftersom det rimligen svullnar efter att ha sänkts i vätska.

Jag vill här och nu dementera ett, i ganska snäva kretsar, spritt rykte: "tussen" har inte fått sitt namn från Tuss Hyland. Jag upprepar: INTE. Förhållandet är heller inte tvärtom: Tuss Hyland fick alltså inte sitt namn från ett etanolsvullet menstruationsskydd.

Väldigt lite tyder på att Tuss Hyland över huvud taget funderat på stolgångsfyllor.

Däremot hade hon andra nära erfarenheter av alkohol. Som varande gift med en man som a) refererade hockey i Schweiz på deras lysningsdag, b) refererade OS i Cortina när hon gick in i en tung förlossningsdepression, c) var ute på jobb på hennes 45-årsdag och som d) enligt Tuss inte var alkoholist utan bara alkoholberoende (dvs han levde av och inte för alkohol), kom hon i nåt slags direkt indirekt kontakt med både spånk och borst och krök.

När Fredrik Belfrage firade sin fyrtiårsdag på Park Aveue i Göteborg åkte Lennart naturligtvis ensam ner. Några timmar senare fick Tuss dock ett samtal från Lars-Gunnar Björklund att hon genast måste ta sej ner och att "grabbarna" (alltså gubbarna, Oldsberg, Tommy Engstrand, Åke Strömmer m.fl.) skulle stå för biljetten. Hyland var nämligen oregerlig.

När Tuss anlände till hotellrummet hade Hyland - allt enligt Tuss själv - en hel bag med sprit på rummet. Därefter fick Tuss ägna deras fortsatta göteborgsvistelse åt att släpa med sej den här bagen vart hon gick - hotellmatsalen, WC, stan - för att hindra Hyland att tulla på innehållet.

Som Hyland själv kallade sina memoarer: "Ett glatt liv i glada bilder".