torsdag 7 februari 2008

Ett stycke dåtidshistoria, del XVI:aa.

1 maj 1984. Mölndal. Fanor. Standar. Banderoller. Kokt korv. Stekt korv. Nån alkoholist i smutsig Gulf-keps.

Kommunalrådet Gunnar Skog (s) håller tal och visar prov på den s.k. mölndalshumorn, en sydligare variant av göteborgshumorn. Han delar ut blombuketter till de övriga partierna: penningört till moderaterna, klöverblomster till centern och förgätmigej till vpk. Och till kds - det finurligaste av allt - Sankte Pers nycklar. Med hopp om partiets snara hädanfärd.

Det gjorde han inte ostraffat. Kds-ledaren Lars-Gunnar Pålsson krävde, förmodat högröd i ansiktet och med förmodade spända blodådror i pannan, kommunalrådets omedelbara avgång. Detta eftersom kommunalrådet stått inför säkert... hundra demonstranter och uttryckligen önskat livet ur kds medlemmar och sympatisörer.

Sens moral: så kan det gå när man skämtar i Mölndal.

1 kommentar:

Berit sa...

Oaj aj aj aj buff. Att finna detta inlägg en illasittande söndagsförmiddag är som att få stekta guldklimpar influgna i munnen.

Det gör mig ont att jag bara var några månader vid det aktuella skämtillfället. Från och med nu ska alla mina lustigheter basera sig på blomsterspråket.