fredag 8 februari 2008

S:t Tage.

Klas Gustafson heter en man som har skrivit en bok om Beppe Wolgers, en om Cornelis Vreeswijk och nu en om Tage Danielsson. Jag hatar denne Klas Gustafson. Inte för att han gjort ett dåligt jobb – böckerna om Beppe och Cornelis bläddrar jag i åtminstone en gång i veckan – utan för att han stulit min livsuppgift.

”Hat” är förresten ett starkt ord. ”Illa dold avundsjuka” är bättre.

Eftersom Adlibris har ett genialt system som går ut på att böckerna kommer senare än man bett om, har jag ännu inte behövt säja upp bekantskapen med min familj för att plöja igenom den nyutkomna Danielsson-boken. Men jag har läst de flesta recensionerna, och anar mej till att Gustafson brottats med samma problem som tidigare biografer: hur komplicera den vedertagna bilden av den godhjärtade, humanistiske, felfrie Danielsson?

En tjej i min gymnasieklass – den första jämnåriga jag nånsin träffat som bar näbbstövlar – stod med på miljöpartiets EU-lista redan sista året i gymnasiet. Hon älskade så klart ”Tage”, som hon givetvis också var Tage med. Hon höll ett föredrag som jag vill minnas mest gick ut på att hon sa "Tage" upprepade gånger med tindrande ögon.

Tage, som stod på barnens sida. Tage, som stod på gräsrötternas sida. Tage, som stod på folkets sida. Tage, som trodde på folkhem och solidaritet och blommor och cyklar. Den humanistiske humoristen. Den gudalike östgöten. Den ointaglige.

Allt det där är säkert sant, men man får inte glömma att varje gång du ställer dej på någons sida, utser du också en fiende. Så också Tage Danielsson. Hur ödmjuk han än var – när han gästade Lasse Holmqvist i ”Här är ditt liv” var han parodiskt chosefri när han presenterades inför ett fullkomligt extraordinärt artistliv, där Monica Z uttryckligen helgonförklarade honom och en afrikan som blivit hjälpt ur fängelse tack vare Danielssons Amnesty-engagemang så när föll i gråt – så avskydde han.

I tevedokumentären ”Utan tvivel är man inte klok” (95) samlas det ena vittnesmålet efter det andra om den danielssonska ödmjukheten. Vackert så. Men så gnistrar det plötsligt till. Ekonomen Bo Södersten, han som delade upp samhället i ”närare” och ”tärare” och givetvis räknade sin egna välbetalda ”forskningsresultat” som närande, stirrar kallt i intet när han förklarar att Tage Danielsson inte visste nåt om politik och ekonomi och kärnkraft.

Underförstått: han tyckte inte som Södersten om politik och ekonomi och kärnkraft.

Och det retade Södersten in i benmärgen att en pajas och rolighetsminister hade mage att ifrågasätta de mycket viktiga och avancerade fakta bara Södersten och hans gelikar förstod.

Eftersom Södersten anade att dokumentären skulle framställa honom som den pompösa buffel han är, var han väldigt snabb med att tillägga: "Däremot var han en lysande artist".

För som artist var han givetvis ofarlig. En som steppar och drattar på ändan kan vi alla hylla. Men när han plötsligt ser oss i ögonen och förklarar att vi suger ut naturens resurser, att vi är hycklare och charlataner, ansvarslösa och farliga för varandra, blir han vår fiende. Då kallar vi honom – som Naturvårdsverkets grandiose pamp Valfrid Paulssson – ”gycklare”.

Jag tror inte man ska glömma det. Tage Danielsson var inte en folkhemsromantiker som drömde om vitkantade röda stugor med inavlade kattor och pekade mot ett nostalgiskt ingenmansland som alla och därmed ingen kan relatera till. Han hade hus på Korsika, pratade flytande franska, fritidsseglade, älskade London, New York och Ella Fitzgerald, filmade Grynet Molvigs nakna akterkastell och lät Gösta Ekman ligga med horor i Mannen som slutade röka, släppte in strippor med tejpade bröstvårtor i Glaset i örat, hängde med kokainisten Tommy Körberg och nerdekade primadonnor och stod med ett ben stadigt förankrat i Den Stora Världen.

Han älskade det goda livet. Och hatade de onda krafter som ville förvägra massorna att ta del av det.

Han var säkert God. Men framför allt var han inget kramdjur.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Men, var han s.k. bög?

Kalle Lind sa...

Det tror jag inte. Varför undras?

Gubben Far sa...

Äntligen Tage! Klart att han var bög. Det avslöjade Lars Ekborg i en monolog redan på 1960-talet: "Vet ni att... Hasse och Tage... är gifta... - - - med var sin!"

Jag läser "Mordet på solidariteten" (Expressen 1984) och tycker att det är den bäst formulerade kritiken mot det socialdemokratiska publikfriande förvaltningsmonopolsamhället som skrivits.

Men visst blir man trött på antydningar att om bara Tage Danielsson och Astrid Lindgren blivit kung och drottning av Sverige skulle landet ha blivit ett paradis.

Man borde vara kritisk mot Tage, även om man får anstränga sig för att hitta hans fel. Två hittar jag:

När han argumenterar sitter han på sina två stolar samtidigt, som samhällsdebattör och som underhållare. När det bränner till byter han stol. Han hugger in med allvar på motståndarnas överslätande fraser men glider själv undan de knepigaste frågorna med en vits - jag vill inte kritisera kärnkraftinspektionen och kräva deras huvuden på ett fat: då är det ju risk att strålningen läcker ut. Det är ett bra skämt bara om man tror att det är allvarligt menat och allvar bara om man tar det som ett skämt. Så man förstår att de torra, tråkiga gubbar som mötte honom tyckte han var feg och hal.

Sedan var han väl inte sådär riktigt mästerlig på att skriva dramaturgiskt genomarbetade filmmanus och riktigt trovärdiga dialoger. Hasse var bättre på både personregi och filmisk spänning.

Å andra sidan pratar man alldeles för lite om hur bra Tage var på att sjunga och dansa. Där var det knappast fråga om att ha amatörism som regikoncept, trots att han alltid framställde sig som oskolad bonnkomiker.

Kalle Lind sa...

Håller med. Men min poäng är inte bara att leta eventuella fel på personen och yrkesmannen Danielsson, utan också att jag tycker myten om honom är förfelande. Man tar liksom bort den subversivitet som faktiskt fanns.

Nu har jag f.ö. varit och hämtat boken på posten. Så snart kan jag uttala mej på riktigt.

gubben far sa...

Men Hyland går det alltså bra att leta fel på! Som är så oförarglig.

Tonströms och Schöjer/Wermelins böcker om Tage (åHasse) är på det hela taget bara positiva och berömmande. Behövs det en tredje sådan?

Om det ska bli god analys, och litteratur, måste där väl finnas någon kritik, kontrast, distinktion och gräns för hans storhet ändå.

Vi får läsa och se. Tack för nyheten att den kommit ut.

Valium från Valier sa...

Vart tog ditt skrivande vägen?
Jag gillar det här.

Och jag har samma problem med avundsjukan. Varför gör man inte allt man tänkt innan nån annan bara snor det framför ögonen på en?

Det är som att säga att man kunde svaret i en frågesport, fast man inte sa det förrän svaret lästes upp. Det har vi slutat med i vår familj. Vi chansar vilt på att det man "kände" var rätt och så säger vi det. "Efteråtsvar" gills aldrig.
www.valier.se

Anonym sa...

Jag misstänker att Tage Danielsson var bög, varför var han aldrig gift? Varför skaffade han inga barn?

Fram med sanningen ni som vet!

Kalle Lind sa...

Anonym: TD var gift från 1954 till sin död 1985 med Märta-Stina, född Köhler. Hade sönerna Patrik och Jesper. Frågor på det?

Jörg sa...

Tage Danielsson var gift med sin Märtha, ja, men så småningom kommer sanningen (som jag har från säker faghag-källa) fram; både Tage och Dag Hammarskjöld körde i vänsterfilen!

Nuff said!


Lennart Hylands favvobrännvin var f.ö. Skåne.

Förrädare!