lördag 2 februari 2008

Gladiatorns kamp (mot det sunda förnuftet).

En klassiker inom memoargenren är förstås Björn "Ricky" Bruchs något förvirrade "Gladiatorns kamp". Tycker ni titeln är lite självförhärligande har ni fortfarande inte läst underrubriken: "Dramat om sanningen bakom rubrikerna om en ännu levande legend".

Träffar ni på nån som påstår sej ha plöjt igenom de över 600 sidorna - tro för fanken inte på mänskan! Det är nämligen en fullkomligt omöjlig bok att tränga sej in i. Ricky hoppar lika djärvt mellan ämnena som mellan typsnitten, och allt i ett fullkomligt furiöst tempo.

På två sidor hinner Ricky redogöra för hur han tack vare "ceralstimulansia" höll sej vaken i 76 timmar, hur han nästan vann inomhus-EM i "SOFIA" (Ricky skriver - ibland - stadsnamn med versaler), hur han kom in på Svensktoppen med singeln "Mej fångar ingen brud" och om sin dotters födelse. Dessutom får han plats med ett foto samt en dikt:

Materia köpes alltid kontant,
varför göres barn på avbetalning,
skyll inte bara mig, din fjant.
felet är samhället, en stor galning


Föreställ er alltså vad karln varit med om för att fylla 600 sidor!

Det mest frustrerande med boken är att det blir svårt att avgöra vad som får Ricky att framstå som mest galen: sina upptåg - "jag ville vara anonym och svarade med konstiga namn som Theodor Mjölbacke eller Plicklemost i telefon" eller sitt sätt att beskriva dem.

Här ett exempel på Rickys väldigt öppna förhållande till grammatik, kommatering och grafik (och det är fullkomligt slumpvis utvalt):

"En dag kom jag i lunchrummet att sitta mittemot Florence Griffith-Joyce. Jag var mållös (och det säger inte lite) över hennes centimeter-långa naglar målade och olikfärgade naglar. Jag frågade henne, hur hon kunde äta - eller hålla fingrarna i startgropen - utan att knäcka dem, men jag minns inte vad hon svarade. Hon var så vansinnigt vacker att jag bara stirrade. Carol Lewis var också där. Granna töser! Motsatsen mötte jag på kvällen, då en öststatslöperska satte sig vid mitt bord - löperska? Jag kunde inte se, av vad kön hon var."

Visst får man ett intryck av att han bara sluntit över kursiv-knappen och låtit det stå som det står?

I princip kan man bara blunda, bläddra och hugga med fingret på måfå och genast få en snapshot från en hjärna som antagligen aldrig slutar mala, inte ens när den är övertrött och borde få en mogadon och några timmars vila.

Om inspelningen av gladporrfilmen "I skyttens tecken" (a.k.a. "Agent 69 Jensen"): "Man sade, att jag skulle spela den ena livvakten åt agenten i denna som man sade agentfilm och en dvärg på hela 96 cm skulle vara den andra livvakten. Det lät ju bra"

Om en utflykt till Monaco: "Jag satt sedan och tittade på landskampen (förklädd med peruk och västerndräkt) och såg på när Prins Rainier, prinsessorna Caroline och Stephanie (varav sistnämnda var den då absolut vackraste) invigde och delade ut priser. Hon är det goaste jag vet...huh!"

Om pressen: "I år var det en spansk tidning, som kom med en stor anka. Man påstod nämligen "att muskler av stål skyddar homosexuella" och hade därvid en bild av mig. Med andra ord påstod man att jag var homo - tydligen hade de ingen aning om mina många frntimmershistorier. Jag försökte stämma tidningen på en miljon kronor och borde nog ha haft Henning Sjöström för att ta hand om saken".

Sen avslutar han boken med att säja att han nu ska ägna sitt liv åt filmande och ljudläggning samt skriva en bok om doping.

Och för den som undrar: ja, boken är utgiven på eget förlag.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har läst. Och läst om. Flertalet gånger. Det är min absoluta favoritbok i genren "megalomaniska mytomaner berättar", bredvid Kim Il-Sungs "Valda verk".

Anonym sa...

Vill ha!
Var hittar man den? Inte på adlibris, har jag förstått.
En sak till. Björn. Killen heter alltså Björn. Nyhet för mig. Jag säger som alkisen: "Man lär så länge man har en lever".

Kalle Lind sa...

Tony Ernst: jag är i så fall imponerad, främst av ditt tålamod.

Nonsensakuten: jag har nog hittat den på nätantikvariat. Att han heter Björn är mycket riktigt ingen självklarhet. Dopnamnet är tydligen Björn Rickard Bruch, vilket makes more sense. Men det är intressant att jag inte stött på den uppgiften någon annanstans än just på omslaget till hans memoarer.

Stefan Andersson sa...

Även jag har läst igenom den. OK; kanske hoppade några stycken, spec mot slutet den sista månaden jag höll på. För att läsa denna bok tar sin tid, som en svår dag i helvetet. I bland måste man sluta och läsa något på normalt språk eller med något mera strukturerade tankar.

Anonym sa...

Ni ska läsa boken inte ha sex med den.En strulig hjärna skriver en strulig bok! Man behöver inte vara ett snille för att räkna ut det. En bok kan förmedla mer än bara ord.

Anonym sa...

Jag har nu läst boken...

För er som tycker om att läsa men kanske behöver lite omväxling i bokplöjnings tagen så rekommenderar jag denna otroligt annorlunda bok. Man blir förvånad hela tiden samtidigt som den är positivt underhållande. Sen ger den dig personlig information (och egna tankar) om en mycket stark man men med en vilsen själ som ständigt söker efter perfektionism, men som misslyckas ideligen trots enorma ansträngningar och stora insatser som inkluderar både pengar, hälsan och livet.

mvh
/Bill

Andreas A sa...

Snälla är det någon av er som läst den som kan tänkas sälja den?

Om inte, är det någon som vet var tusan man hittar denna boken? Har letat i timmar och timmar men hittar ingenstans på nätet där man kan köpa den.

Evigt tacksam för svar.. (duo_dragon_fly@hotmail.com)

Tack på förhand.

Mvh,
Andreas