Proggiga barnböcker del 21: smått och gott från Verdandi.

Bokförlaget Verdandi är en fullkomlig skatt för den som vill ha välmenande litteratur som undervisar istället för underhåller och där varje ord är skrivet på näsan. Trots att förlaget bara gav ut tjugo barnböcker är det rena guldgruvan.

Vi har gått igenom en handfull titlar tidigare - här och här och här och här - och här kommer så ännu en skvätt för komplettisterna:

Givetvis tog förlaget upp Den Etniska Frågan. Ni som jag minns säkert Bamse-serien om Kalle Svartskalle, igelkotten med svarta piggar på huvet.

För den som eventuellt tyckte den var för subtil och svårbegriplig (den svarta igelkotten skulle alltså föreställa en invandrare) kontrade Verdandi med "Filip blir utlänning". I huvudrollen femåringen Filip (känd från "Filip frågar").


Förståelse över ras- och nationsgränser var en behjärtansvärd issue från gänget på Verdandiförlaget. Bland övriga titlar under samma tak hittar vi - så klart - också "En by i Sydamerika", "Josefine, 5, Zimbabwe, Afrika", "Hej sa Yang Mei", "Ihsans barn" och "Zozan - en kurdisk flicka".

Utan att ha läst dem vågar jag sätta femti rubel på att de inte är så festliga.

I samma skola hittar vi de två böckerna om femåriga Vanna, en flicka med Downs syndrom. För att tydligt understryka att det minsann inte är nåt att skämta om är alla fotografier svartvita och texten torr som en djungel efter ett Agent Orange-anfall.Alternativ historieskrivning stod också på sjuttitalets agenda.

Lena Andersson och Christina Björk - den dynamiska duo som skapat barnen Linus och Linnéa, upphängda på matlagning, krasseodling och fransk impressionism - gav sej på den amerikanska historien ur urinvånarnas perspektiv.

Det mest påfallande med Luddes indianbok är författarens förtjusning i kursiveringar:

"Man kan inte äga mark, men man får använda marken för att kunna leva".

"Vi är inte okunniga, sa Pappa. Men vi kan andra saker än ni. Vi tycker ni är okunniga när ni skjuter för många bufflar".

"Med att integreras menar du alltså att vi ska anpassa oss efter er, inte tvärtom."

"Men vad som är viktigt det är att indianerna själva nu har förstått att det inte är nån idé att vänta på dom vitas alla utredningar".

"Men egentligen kan inte sagan sluta nu."

"Men idag kan jag inte berätta mera om indianerna, sa Lena."

"Men vad vi vet, det är att Röda Molnet är stolt över att vara indian, och att han kommer att kämpa tillsammans med dom andra indianerna (och kanske några vita också) för att få det bättre i framtiden för sitt folk".

"- Men ända tills det blir rättvisa för oss, kommer vi indianer att ha amerikanska flaggan upp och ned, säger Röda Molnet. Det är ett sätt att visa att vi protesterar".

Det är en bok som är skriven som Stefan Jarl pratar: med ständig emfas på varje viktig sak.

Tror ni att Verdandi ävenledes tog upp könsrollsfrågan? För er som inte tror det - ni är dumma i huvet. Verdandi tog upp könsrollsfrågan. De valde inte att göra det så himla otydligt.Eftersom ju böcker är till för att lära ut Viktiga Saker och inte för att ge glädje och läsupplevelser, upptas sista sidan av ett antal akademiska boktips. Detta antagligen för att föräldrarna skulle läsa på ordentligt så att dom hade den teoretiska bakgrunden när ungarna ställer följdfrågor.
Min favorit bland alla Verdandi-titlar är dock den som mest osar av sjuttitalets socialrealism (tänk Janne Halldoff och Lära för livet): "När polisen kom..."

Min absoluta favorit bland alla Verdandi-titlar är dock den som allra allra mest osar av sjuttitalets socialrealism (tänk heroindöde Stoffe): ”Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse”. Jag blir inte lessen när jag dessutom ser att den är skriven av Kerstin Thorvall.